Det blev några trevliga dagar i Dalarna denna sommar. Målet för den första etappen var Transtrand. Transtrand är en tätort i Malung-Sälens kommun och kyrkbyn i Transtrands socken i Dalarnas län. I den norra delen av tätorten finns byn Berga, där starten av Vasaloppet äger rum. Det var där som vi skulle bo för naten. vi startade tidigt på morgonen och kryssade norr över. Första stoppet blev i Vansbro och inhandlande av lite dricka och förnödenheter på OKQ8.

Efter några mil ytterligare landade vi i Malung. Och alla som är någorlunda allmänbildade vet ju vad Malung är känt för förutom skinn. Säger man vecka 29 så är det nog många som utbrister ”Dansbandsveckan”. På grund av pandemin fick man förra året ställa in allt till förmån för en digital variant helt utan publik. I år fick man åter igen för en digital variant. Men skillnaden i år var att man skulle låta ett band få spela upp live varje kväll inför sittande publik. Det var en märklig känsla att vandra runt i Malangs centrum och ha gott om utrymme. Men samtidigt var det tragiskt med tanke på hur det skulle ha varit om allt vore normalt. Det blev lite lunch på Sandbäcks Café som är ett otroligt fint ställe med väldigt trevligt bemötande. Mysigt ställe. Blev även en tur till Malungs bokhandel för inköp av lite vykort.

När vi kände oss färdiga i centrum tog en tur till Orrskogen som är namnet på Malungs Folkets Park. Här var Streaplers i full färd med att packa upp inför kvällens givenheter. Då det inte var något folk i parken passade jag på att dokumentera de olika dansbanorna. Är ju med i en grupp på Facebook som heter Våra svenska folkparker/festplatser. Så det blev lite bilder till den gruppen. Efter detta fortsatte vår resa mot byn Transtrand där vi skulle bo för kvällen.

Vi stannade till vid Sixten Jernbergs museum i Lima. Sixten Jernberg var en fantastisk människa i många avseenden. Museet är tillägnad en av Sveriges absolut mest framgångsrika idrottsmän genom tiderna. Byggnaden är uppförd av Lima Besparingsskog som ett minne över Sixten som en gång satte Lima på världskartan. Det var minst sagt imponerande att kika på museet som speglar hela hans karriär och allt han varit med om.

I fortsatte på vår resa mot Transtrand. Det var tur vi följde vägnumren för GPS:en ville lura in mig på väldigt små vägars som mer eller mindre likande kostigar. Men vi kom fram till vackra Sälegården där vi skulle bo. Vi hälsades välkommen av trevliga Hans och Karin. Så bar vi in våra väskor på rummet där vi skulle bo. Mycket trevligt och fantastiskt fint. Gick sedan ut och slog oss ner och bara vilade innan kvällens middag. Det var ju så att jag blivit tipsade om detta ställe av en mycket god vän jobbar där. Hon heter Liselotte Sivertsen Carlson och är lite av en multikonstnär. Duktig på att teckna, måla, spela saxofon, sjunga ha listan kan göra hur lång som helst. Här bor on med sin älskade Thomas och hunden Tass.

Thomas minns jag inte hur länge jag känt men tror vårt första möte var på 90-talet på Parkhallen i Arvika då han spelade i dansbandet Ji Coo´s. Liselotte träffade jag på Upperudslogen i Molkom 1996 där hon då sjöng i populära Jonny Sandins. Hon även varit medlem i Manfreds som utgick från Mora. Men nog on det. De kom och hämtade oss till deras mycket trevliga lägenhet som de har här i Transtrand. Mycket fin och smakfullt inrett. Dör bjöds vi på gudomligt god pasta. Smakade fantastiskt gott. Sedan visade Liselotte några av sina fina verk som hon målat. Thomas visade lite av den studio som han håller på att iordningställa. Så vem vet. Det kanske kommer en cd i framtiden med Carlsson & Carlsson. Det blev en mycket fin och avkopplande kväll. Det var allt för längesen sist. Det får absolut inte få lika länge igen mellan gångerna vi ses. Stort stort tack för er gästfrihet och mycket goda mat. Smakade mycket gott. Har märkt att jag använt ordet fantastiskt rätt mycket men faktum är att allt vi upplevt under dessa dagar har varit fantastiskt. Dalarna är kort och gott fantastiskt.

Dagen efter började med en underbar frukost med utsikt över Transtrands nejder. Mycket rofyllt och trivsamt. Vi pratade lite med Karin som är en av de som driver Transtrandsgården. När vi gjort oss fräscha och checkat ut fortsatte färden upp på fjället. Målet var Tandådalen och deras Fjällkyrka där de vi skulle ta en förmiddagsfika och kalasa på deras omåttligt populära Fjällbullar. Det var lika magiskt goda som jag hört ryktet om. Det var första gången som min bror och mina föräldrar besökt Sälenfjällen. Men för mig var det andra gången. Då när jag var här var det snö överallt. Trevligt att uppleva det även på sommaren.

Efter fikat fortsatte vi får färd mot Mora där vi skulle övernatta. På lite småvägar kryssade vi mot Vasaloppsmålet. Vi stannade till vid Mångsbodarna för en bensträckare. Mångsbodarna är en by, tidigare fäbod. Mångsbodarna ligger i sydvästra delen av Älvdalens socken i Älvdalens kommun, Dalarna. I byn, som ligger 430 meter över havet ligger den andra av Vasaloppskontrollerna i skidspåret mellan Berga by och Mora. Här blev det lite läsk istället för blåbärssoppa.

Dalarna är en så vackert landskap och det var så många trevliga vyer på väg mot Mora där vi skulle slå läger för kvällen. När vi kom fram drog vi ut på stan för att finna något bra lunchställe. Det var inte det enklaste att finna. Det slutade att vi åt på hotellet där kunde vi dessutom sitta ute.

Efter att vi checkat in på hotellet blev en en tur på stan. Vi besökte bland annat Zorngården. Zorngården var en gång makarna Anders och Emma Zorns hem i Mora. Idag är värdparet borta men huset välkomnar ständigt nya besökare. Mycket intressant att se. Husets historia går tillbaka 1886, då den 26-årige Anders Zorn förvärvade ett stycke mark bredvid Mora kyrka. Dit flyttade han en liten timmerstuga som hade stått på hans morfars gård i byn Yvraden i Mora. Under de närmaste decennierna kom stugan att byggas till och om i olika etapper, särskilt sedan paret Zorn 1896 flyttat hem från Paris och permanent slagit sig ned i Mora. För ritningarna svarade konstnären själv. Omkring 1910 stod Zorngården klar så som vi känner den idag. När Emma Zorns gick bort 1942 tillföll Zorngården Svenska staten, som en del av makarna Zorns donation. Gården öppnades samma år för allmänheten.

Blev sedan lite sugen på glass. Och fick då syn på Glassbåten. Glassbåten i Mora serverar närproducerad glass från Rättviks Glass som smakade mycket gott. Fin att sitta där kika ut över Siljan. Vi besökte även målgången vid Vasaloppet.

Vi gick tillbaka till hotellet och vilade en stund för att sedan se på Allsång från Skansen. Vädret var så varmt så vi orkade inte så mycket mer. Efteråt tog jag och min bror oss en skön kvällspromenad för att utforska och se lite mer av Mora. Det blev en tur till stadens islada. Smidjegrav Arena heter ishallen där Mora IK försöker ge sig på att spela ishockey i hockeyallsvenskan.

Nästa morgon var det hotellfrukost igen. Det är så himla gott. Vi gick upp tidigt och gjorde oss redo. Det fanns att välja och hugga in på. Över 60 rätter annonserade de ut. Jag skulle mer vilja kalla det för produkter. Men kan kanske kallar det för rätt varje påläggssort. Stärkta efter denna hotellfrukost gick vi upp och vilade en liten stund. Sedan packade vi ihop och checkade ut från hotellet. Första målet för dagen var Fryksås.

Här i Fryksås finns i en av Sveriges äldsta och största fäbodmiljöer, en historisk plats 10 km utanför Orsa i Dalarna. Fäbodarna ligger 503 m ö h och bjuder på en storslagen utsikt över Siljansbygden. När jag läste på om Fryksås lovade de att man skulle få en aha-upplevelse när man efter 10 km i uppförsbacke kommer fram till fäbodområdet med den hänförande utsikten över Orsasjön och Siljan. Och det var precis så som det blev. Oj oj oj vad otroligt vackert det är här. En idyllisk miljö med otaliga traditionella aktiviteter, som stångresning på flertal platser och dagar, folkmusik, sång och dans för både barn och äldre, samt de utpräglade folkdräkterna från de lokala byarna som är unikt för Dalarna. Dessa vyer är något man kommer leva länge på.

Sedan studerade vi kartan för hemfärd mot Värmland. Det blev ett matstopp i Rättvik. Hamnade där på en pizzeria som var helt ok. Annars brukar ju en del av dessa har en del att önska. Fick vänta lite på maten men det kanske blev så när vi inte valde pizza eller kebab. Men det var värt väntan på fläskfiléspettet med stekt potatis. På menyn stod det strips men jag brukar alltid begära stekt potatis. Vi passade på att besöka Rättviks Hemslöjd som ligger på torget vid fontänen i Rättvik. Här i stugan finns gediget hantverk i bl.a. trä, smide, textil och keramik. Passade på att stödja föreningen genom att köpa lite lotter. Det slutade så klart med vinst. Ett par fina handbroderade handdukar.

Vi fortsatte färden söder över. Vi fick se en skylt med Hjortnäs. Och är man som mig intresserad av folkparker och festplatser så klingar denna plats lite extra bekant i mina öron. Här finns nämligen Hjortnäs Brygga. Så det blev ett stopp här för att dokumentera denna fina festplats intill Siljans strand. En troligt fin dansbana och festplats. Jag har ju sett bilder från danskvällar så man vet hur magiskt det brukar vara här. Hoppas nån gång få uppleva en danskväll här när allt är normalt igen.

Efter detta stopp tog vi sikte på Värmland och Kristinehamn, Det blev några småstopp för kisspaus och vätskekontroll. Vill tacka de övriga av min familj som var med. Stort tack till Thomas och Liselotte för en mycket trevlig kväll med god mat och samtal.