BERTH IDOFFS
Berth Idoffs Orkester bildades 1955 av Berth Idoff tillsammans med Inge Svensson och Kjell Gummesson. Från att ha varit en trio växte bandet snabbt i både storlek och popularitet, och under slutet av 1950-talet bestod orkestern av sex medlemmar. År 1960 tillkom en kvinnlig vokalist, vilket blev ett viktigt inslag i bandets sound. Under 1960-talet medverkade bland andra Barbro Thornell och senare Ulla Höjer som sångerskor.
Under denna period tillhörde Berth Idoffs de mest populära dansorkestrarna i södra och mellersta Sverige. Bandet turnerade intensivt och spelade ofta uppemot 250 spelningar per år, vilket befäste deras ställning på de svenska dansbanorna.
År 1974 valde Berth Idoff att lämna orkestern för att ägna sig åt familjelivet samt sina kläd- och tygbutiker i Olofström och Ronneby. Bandet, tillsammans med spelningar och utrustning, såldes vidare till Conny Nilsson och Göte Färm. Under deras ledning nådde Berth Idoffs nya framgångar, både i radio och TV. Bandet hade flera låtar på Svensktoppen, däribland ”Små små ord”, ”Spelemän” och ”Kärlek på gång”. Orkestern medverkade även i de av Colin Nutley regisserade långfilmerna Black Jack (1990) och Änglagård – andra sommaren.
År 2000 lämnade Conny Nilsson bandet och stafettpinnen togs då över av Berth Idoffs son, Marcus Idoffson, som blev kapellmästare. Under hans ledning fortsatte orkestern turnera, och man återinförde en kvinnlig vokalist i form av Lotta Idoffson, Marcus hustru och Berth Idoffs svärdotter. År 2005 firade Berth Idoffs Orkester 50 år som turnerande heltidsband och 2015 uppmärksammades 60-årsjubileet.
Berth Idoffs Orkester upphörde efter en rad tragiska förluster. Både grundaren Berth Idoff och sonen Marcus Idoffson avled i september 2018. Lotta Idoffson gick bort den 20 november 2022, 49 år gammal, efter en längre tids komplikationer till följd av postcovid. Därmed avslutades ett av de mest långlivade och betydelsefulla kapitlen i svensk dansbandshistoria.
BHONUS
Dansbandet Bhonus bildades 1972 och har genom åren etablerat sig som ett av Sveriges största och mest omtyckta dansband. Bandets resa började i Sätila Bygdegård, där den allra första spelningen ägde rum samma år. Med rötterna i Angered utanför Göteborg och stark förankring i trakterna kring Sätila i Marks kommun, har Bhonus blivit ett välkänt namn långt utanför Västra Götalands gränser.
År 1979 tog Bhonus steget till att turnera på heltid, och sedan dess har bandet spelat för danspublik över hela Sverige. Med sin energi, sitt publika tilltal och sin tydliga musikaliska identitet byggde man snabbt upp en trogen följarskara.
Bhonus är särskilt känt för sina egna låtskrivare, sin starka stämsång och ett sound som kombinerar traditionellt dansband med popinfluenser. På skivfronten har bandet gett ut ett 25-tal produktioner, inklusive LP-skivor, singlar, CD-skivor och kassetter.
Ett av de stora genombrotten kom 1988 med albumet Bagateller, som utsågs till ”Årets dansbandsskiva” av Aftonbladet. År 2000 blev låten Karibien ledmotiv till TV-dokusåpan Kär i Karibien.
Albumet Mindre Mogna Män från 2006 belönades med en Guldkalv för årets platta, och genom åren har Bhonus dessutom tilldelats flera Guldklavar.
Bhonus har medverkat i en lång rad radio- och TV-program, bland andra I afton dans, Lördans, Bingolotto, Dansbandskampen och Sikta mot stjärnorna.
Det var just i Sikta mot stjärnorna som bandet gjorde ett starkt avtryck genom att tävla som The Beach Boys – en satsning som tog dem hela vägen till final. Framgången ledde till att Bhonus fick uppträda med showen ”Fun, fun, fun” på Beach Boys hemmaplan i Los Angeles, bland annat på klassiska Hollywood Palladium.
År 2011 meddelade Bhonus att man skulle lägga ner sin verksamhet som heltids-turnerande dansband. Den 24 mars 2012 genomfördes den sista spelningen i den formen.
Glädjen blev dock stor när bandet 2014 återuppstod för en kväll. Sedan dess har Bhonus gjort enstaka spelningar varje år, bland annat på Dansbandsveckan i Malung, Göteborgs Kulturkalas samt i konsert- och showformat med produktioner som ”Sixties Forever” och ”Fun, fun, fun”.
Än i dag lever Bhonus vidare som ett uppskattat inslag i svenskt musikliv – ett band som med sin historia, sin musikalitet och sin publikförankring har satt ett tydligt avtryck i den svenska dansbandskulturen.
BOB STEVENS
När man säger Bob Stevens så tänker nog många på skånebandet från Klippan som startade under andra halvan av 80-talet. Men Bob Stevens har äldre anor än så. Dansbandet bildades 1958 under namnet Bob Stewens av bland andra Torsten Nilsson, kapellmästaren för bandet, vars bandnamn senare ändrades till Bob Stevens. Bandets hemvist var småländska Markaryd.
Bob Stevens som fanns mellan 1957 – 81 var ett av Sveriges populäraste dansband med spelningar fyra kvällar/veckan året om. Orkestern spelade in 7 singelskivor och 2 LP-skivor. Första spelningen ägde rum på Slätthög i Norra Växjö 1957. Bandet fick en fin start och blev nästan omgående heltidsmusiker. Namnet hämtades från medlemmarnas namn. Bandet turnerade mycket Sverige och Danmark. I början bestod repertoaren av mycket rock, pop och schlager. De första åren spelade de cirka 100 kvällar per år. Rekordåret hade man 236 spelningar på ett år. Hur många publikrekord man slog under denna tid är svårt att hålla koll på. Den 27 december 1981 gjorde Bob Stevens sin sista spelning i Strömsnäsbruk. 1988 köper några grabbar i Skåne rättigheterna till namnet och startar upp ett helt nytt band och får stora framgångar. Bandet Bob Stevens existerar än idag. Men det är en helt annan historia.
CHIQUITA BRASS
Chiquita är ett anrikt svenskt dansband från Alingsås som har sina rötter redan i slutet av 1960-talet, då bandet startade som en skolorkester bestående av 12–13-åriga ungdomar, däribland Kenneth Sjöberg, som senare kom att bli bandets ständige basist och sammanhållande kraft genom hela karriären. Efter flera års spelande på olika skoldanser och lokala tillställningar kände gruppen behov av ett eget namn, och omkring 1972 antogs namnet Chiquita Brass, där ordet ”Brass” speglade tidens intresse för instrumentala arrangemang, medan namnet Chiquita hämtades från en biofilm om en liten flicka – ett ord som på spanska just betyder ”en liten flicka”.
Bandet bildades formellt 1968 och utvecklades snabbt från skolorkester till ett etablerat dansband, och den 1 juni 1975 nådde man en viktig milstolpe när Chiquita Brass tog sig in på Svensktoppen med låten ”Nu är du här igen”, som placerade sig på tionde plats innan den slogs ut veckan därpå. Under åren 1977–1979 följde bandet tidsandan och bytte stil till ett mer discoinfluerat sound, men mot slutet av 1981 återvände man till traditionell dansmusik, inte minst efter att Benny Bendén anslöt till bandet, vilket bidrog till en stabilare och mer publiknära inriktning. Med tiden försvann tillägget ”Brass” ur namnet, då intresset för tung instrumentalmusik avtog, och bandet kom därefter att helt enkelt heta Chiquita.
År 1987 inleddes ett betydelsefullt samarbete med Mariann Grammofon AB i Skara, samma år som bandet tog sitt kanske största beslut någonsin: att bli heltidsmusiker och lämna sina ”vanliga” arbeten bakom sig, något som visade sig vara helt rätt vägval. Under flera år spelade Chiquita omkring 220 spelningar per år, från norr till söder i hela Norden, en intensiv men mycket uppskattad period i bandets historia, som senare trappades ner till cirka 140 spelningar om året för ett mer hållbart tempo.
Chiquita blev också ett av Sveriges mest radiovänliga dansband och medverkade fler gånger än något annat band i radions klassiska program ”I Afton Dans”, samt gjorde otaliga liveframträdanden i P4 över hela landet. Därtill syntes bandet i välkända tv-program som BingoLotto, Café Norrköping och i norska NRK, vilket ytterligare stärkte deras popularitet.
Under årens lopp har bandet genomgått flera medlemsbyten, men Kenneth Sjöberg förblev den stabila basisten och navet i verksamheten under hela den aktiva tiden, och Chiquita har därmed skrivit in sig som ett långlivat, omtyckt och betydelsefullt namn i den svenska dansbandshistorien.
CHRISTERS
År 1965 sammanstrålade fyra spelglada unga män i Hyssna, i Marks kommun i Västergötland. Mötet kom att bli starten för dansbandet Christers, ett band som under de följande 14 åren skulle sätta tydliga avtryck i den svenska dansbandsmyllan.
Christers började som en kvartett, men bandet växte snart till både kvintett och senare sextett i takt med att verksamheten expanderade. Med en stark lokal förankring i Hyssna, Sätila och Kinna byggde bandet upp ett gott rykte som ett samspelt och publikvänligt dansband.
Redan tidigt visade Christers prov på framåtanda och professionalism. Enligt hörsägen var bandet ett av de första dansbanden i regionen att investera i en riktig PA-anläggning, något som bidrog till både bättre ljud och fler bokningar.
Christers var mycket produktiva i studion. Under sin aktiva tid gav bandet ut 22 singlar och 8 LP-skivor, vilket var imponerande för ett turnerande dansband under denna epok.
En av bandets största framgångar kom med låten ”Som en liten sagofé”, som toppade Svensktoppen och blev Christers mest välkända inspelning. Låten befäste bandets position inom den svenska dansbandseliten och spelades flitigt på dansbanor runt om i landet.
Genom åren bestod Christers av flera musiker. Bland bandets medlemmar fanns:
Christer Olsson, Kalle Andrén, Svante Åkesson, Anders Davidsson, Helge Johansson, Dan Jageby Jerry Rudenvall och Göran Persson
Christer Olsson var en av grundarna och gav även bandet dess namn – något som kom att bli starkt förknippat med bandets identitet.
Hösten 1979 gick Christers era mot sitt slut. Den 27 juli 1979 spelade bandet upp till sista dansen i en fullsatt Varbergs Folkets Park, en värdig avslutning efter 14 års turnerande, musik och gemenskap. Nedläggningen sammanföll med en tid då dansbandsmusiken stod inför förändringar och nya musikstilar tog större plats på den svenska dansbandsscenen
Trots att Christers lades ned 1979 lever minnet av bandet vidare. Den 24 januari 2009, nästan 30 år efter den definitiva upplösningen, uppmärksammades Christers vid en dansbandsgala i Åhaga. På plats fanns Jerry Rudenvall, som representerade bandet. Under samma gala medverkade även välkända dansband som Jan Öjlers, Drifters, Thor-Erics, Bengt-Hennings och Kellys. Kvällen blev en stor succé för både publik och artister.
COOL CANDYS
Cool Candys är ett av Sveriges mest långlivade och betydelsefulla dansband, med en historia som sträcker sig över sju decennier. Bandet bildades den 21 november 1950 på Brottarhallen i Lidköping av trumslagaren, kapellmästaren och producenten Einar Svensson. Ursprungligen bar orkestern namnet Cool Cats och var från början ett renodlat jazzband.
Under 1950-talet och början av 1960-talet spelade Cool Candys främst jazz och populärmusik. I takt med att dansmusiken fick ett starkare fäste i folkparkerna ändrade bandet gradvis inriktning. I början av 1960-talet tog orkestern steget mot en mer publikvänlig dansbandsstil, och omkring 1970 var Cool Candys etablerat som ett fullfjädrat dansband.
Einar Svensson spelade en central roll genom hela bandets aktiva period – inte bara som trummis utan även som producent och kapellmästare. Hans musikaliska ledarskap bidrog starkt till bandets särprägel och framgångar.
Den ursprunglige basisten Sigge Hjelte avled redan 1953 och ersattes då av Göte Johansson. Senare tog Sven-Erik Gissbol över som sångare och bassist. Gitarristen Arne Nathansohn var medlem mellan 1964 och 1976. Under 1970- och 80-talen blev Berndt Norrman en viktig profil i bandet som sångare och bassist.
Som i många långlivade orkestrar skedde flera medlemsbyten genom åren, men Cool Candys behöll sitt karakteristiska sound och sin popularitet.
Cool Candys gav ut 19 album och ett stort antal singlar under sin aktiva tid. Bandet hade hela 10 låtar på Svensktoppen, vilket placerar dem bland de mer framgångsrika dansbanden i genren.
Bland de mest kända låtarna finns: Muckartwist (1962), Jämtgubben (1962), Vår enda sommar (1970), Göta kanal (1971, Silvermåne över bergen (1972)
Särskilt låten ”Göta kanal” blev en stor framgång och låg i tre månader på Svensktoppen 1971 – mycket tack vare Einar Svenssons arbete som producent.
Under 1960- och 70-talen turnerade Cool Candys flitigt i hela Sverige och Norden. Bandet räknades under en period som ett av landets mest spelande band – ett band som faktiskt kunde leva på sin hobby. De medverkade även i radio och TV, vilket ytterligare stärkte deras ställning.
Efter 44 år som aktiv orkester valde Cool Candys att ta en paus och upphörde officiellt 1994. Med tiden avled samtliga originalmedlemmar; Göte Johansson var den siste kvarvarande originalmedlemmen.
Bandnamnet Cool Candys köptes senare av en grupp musiker från Strömsund, som valde att föra arvet vidare med en ny uppsättning medlemmar. I denna version ingår bland annat Berndt Norrman, som själv spelade i bandet under 1970- och 80-talet och som är garanten för att de skall få kalla sig för Cool Candys.
Den nya upplagan gjorde sin första offentliga spelning i november 2014 på en restaurang i Strömsund, med Thomas Deutgen som konferencier. Året därpå deltog bandet i Dansbandsveckan i Malung 2015, där de spelade inför omkring 5 000 personer i samband med Grönlandsparkens 30-årsjubileum.
Den 21 november 2020 firade Cool Candys sitt 70-årsjubileum på Hotel Nordica i Strömsund. Därmed räknas Cool Candys som Nordens äldsta orkester – ett unikt stycke svensk musikhistoria som fortfarande lever vidare.
CURT GÖRANS
Curt-Görans var ett av Eskilstunas mest välkända band under dansbandens glansdagar. Bandet startades 1962 med Eskilstuna som utgångsort och var aktiva fram till 1980. Bakom namnet stod Curt-Göran Andersson, som både grundade orkestern och gav den sitt namn.
Curt-Görans resa tog sin början när Ove Kjäll, dåvarande chef för Folkets Hus och Parker i Eskilstuna, frågade Curt-Göran om han kunde starta ett band till premiären av de populära ”Tonårsdanserna” i nybyggda Folkets Hus. När frågan om namnet kom upp var svaret självklart: orkestern skulle heta Curt-Görans. Det blev starten på en över 25 år lång karriär med spelningar över hela Sverige samt turnéer i Norge, Finland och Österrike. Under vissa perioder var bandet bokat upp till två år i förväg.
Musikaliskt stack Curt-Görans ut. De spelade inte traditionell dansbandsmusik utan snarare en mjukare pop, ofta med eget material. Förebilderna hämtades från artister som Elvis Presley, The Shadows och Cliff Richard. Curt-Göran själv började spela gitarr redan vid 14 års ålder i olika jazzorkestrar i början av 1960-talet.
Under 1970-talet nådde bandet stora framgångar. Curt-Görans hade fyra låtar på Svensktoppen: Dansa, dansa, dansa (1974), Min sommardröm (1975), Ta min hand (1977) och Välkommen sommar (1977). De placerade sig även högt i Expressens stora läsaromröstningar om Sveriges bästa dansband – femma 1975 samt tredjeplats både 1976 och 1977.
Skivutgivningen var omfattande med fem LP-album och cirka 30 singlar. Albumet Egna go-bitar sålde över 100 000 exemplar och belönades med guldskiva. Omslaget, med flygplanet i förgrunden, är fotograferat vid Kjula flygfält – en plats som hade särskild betydelse för Curt-Göran. Innan musiken tog över drömde han om att bli trafikpilot och han tog även flygcertifikat. Under turnéåren flög han ofta orkestern själv till avlägsna spelplatser, och än i dag flyger han då och då från Kjula.
Curt-Görans minns tiden som både fantastisk och krävande. Det var ett intensivt liv med långa resor, repetitioner och grammofoninspelningar. Samtidigt var det en gyllene era för Eskilstunas musikliv, då även band som Gideons, Monotones och Eldorados hade stora framgångar.
CURT HAAGERS
Curt Haagers var ett av Sveriges mest välkända och långlivade dansband, verksamt mellan 1966 och 2006. Bandet bildades ursprungligen under namnet Five Spots, men bytte redan samma år namn till Curt Haagers med Else-Marie. Namnet skapades genom att medlemmarna bidrog med bokstäver från sina egna namn – ”Curt” från Curt-Erik, ”Haag” från de två Hans samt Haggren, och ”Ers” från Roger.
Bandets första singel, ”Dansa en dans med mig”, spelades in 1969. Det stora genombrottet kom året därpå när Curt Haagers deltog i Folkparksforum i Göteborg 1970. 1973 släpptes debutalbumet Det går som en dans 2, vilket blev starten på en lång och framgångsrik skivkarriär. Totalt gav bandet ut 17 album och hade omkring 20 låtar på Svensktoppen.
En av Curt Haagers mest ikoniska inspelningar kom 1981 med den svenska versionen av ”Fågeldansen”, baserad på den schweiziska låten Ententanz. Med sina karakteristiska rörelser blev låten en enorm landsplåga och är än i dag starkt förknippad med bandet. 1984 hade Fågelsången sålt diamant, och albumet En spännande dag för Josefine belönades med guldskiva. Ytterligare framgångar följde, bland annat bandets sjätte guldskiva 1991 och Svensktoppen-ettan ”Du är den käraste” 1999.
Curt Haagers var kända för sin höga musikalitet, sitt professionella framträdande och sin propra klädstil. År 2003 skedde en större förändring då sångaren Sven-Eric Gissbol valde att lämna bandet och ersattes av den kvinnliga sångerskan Git Persson.
Den 31 december 2006 spelade Curt Haagers sin allra sista dans. Efter 40 års turnerande meddelade bandet att det var dags att avsluta medan lusten och energin fortfarande fanns kvar – med ”spring i benen”. Curt Haagers lämnade efter sig ett starkt musikaliskt arv och en självklar plats i den svenska dansbandshistorien.
DANNYS
Dannys orkester bildades 1971 i Perstorp i Skåne och kom snabbt att bli ett välkänt namn inom svenskt dansband. Redan tidigt fick bandet skivkontrakt med RCA Electra i Stockholm, och debutalbumet blev en stor framgång – bland annat låg det före Paul McCartney på Kvällstoppen. Uppföljaren 1974 och ytterligare flera album under 1970-talet befäste Dannys position som ett av landets populäraste dansband, med turnéer över hela Sverige. Totalt släpptes åtta album under 1970-talet, däribland det något rockigare Rock On från 1979.
Bandet var också först i Sverige med att introducera den numera klassiska ”Fågeldansen”. Under de tidiga åren bestod bandet av Ulf Gustafsson (klaviatur/dragspel), Ingvar Wihlborg (trummor), Calle Olsson (bas) och Calle Stensson (gitarr, sax och sång). Flera sångare passerade genom åren, och bandet spelade även in egenproducerat material skrivet av bland andra Calle Stensson och Ulf Gustafsson.
Under mitten av 1980-talet och långt in på 1990-talet nådde Dannys nya publika framgångar med upp till 130–150 spelningar per år på krogar, folkparker och dansställen runt om i landet. Bandet var även flitigt anlitade på Hasses Lada, där de medverkade vid flera tillfällen.
1993 tävlade Dannys i Höstens melodier med låten Säg mig, en duett framförd av Jenny Öhlund och Magnus Sköld, som vann tävlingen överlägset. Låten låg på Svensktoppen i flera veckor och spelades även i TV. Året därpå, 1994, reste bandet till USA och tilldelades det prestigefyllda musikpriset The Distant Accord Award.
Mellan 1997 och 1999 samarbetade bandet med den välkände sångaren Göran Lindberg och kallade sig då Göran Lindberg & Dannys. Under denna period gav man ut två singlar, där Vildrosens dal – skriven av Ulf Gustafsson – låg hela 11 veckor på Svensktoppen.
Totalt har Dannys producerat över 30 singlar samt LP- och CD-skivor, med sammanlagt 14 fullproduktioner och 22 singlar. Bandet har även haft flera Svensktoppsplaceringar, bland annat med Du, bara du, Säg mig och Vildrosens dal.
I november 2011 meddelade Dannys att man avslutar turnerandet, och samma år lades bandet ner. År 2021 firades dock 50-årsjubileet med den exklusiva jubileumsboxen 50 år – 50 hits, utgiven i 1 000 numrerade exemplar. Boxen innehåller det bästa ur bandets låtskatt med över 250 originalinspelningar samt en omfattande booklet med intervjuer, fakta och bilder.
DRIFTERS
Drifters bildades redan 1962 i Skövde och har sedan dess varit ett av Sveriges mest välkända och uppskattade dansband. Namnet Drifters hämtades från engelska The Shadows, som under slutet av 1950-talet använde just namnet The Drifters.
Under de tidiga åren, 1962–1968, var Bosse Fransson bandets sångare. Därefter följde flera viktiga epoker med olika frontfigurer. Johnny Wendelnäs var sångare mellan 1973 och 1989, innan Ann-Charlotte Berndtsson tog över mikrofonen under en kortare period. Ett stort lyft kom 1989 när Marie Arturén blev bandets sångerska. Samma år nådde Drifters stora framgångar på Svensktoppen – hela fem låtar från ett och samma album tog sig in på listan 1995. Marie Arturén stannade till 1996, då Ann-Charlotte Andersson tog över rollen som sångerska fram till 1999.
1997 firade Drifters sitt 35-årsjubileum med ett stort jubileumskalas i Lidköpings Folkets Park, och bandet placerade sig även på en hedrande andraplats i Se och Hörs meloditävling. I augusti 1999 blev Erica Sjöström ny frontfigur – en roll hon skulle komma att förknippas starkt med bandets moderna framgångar. År 2000 framförde Erica och Drifters låten ”Kom hem och sov i min säng” i den direktsända finalen av Dansbandslåten 2000.
Under 2000-talet befäste Drifters sin position som ett av landets främsta dansband. Vid Svenska Dansbandsveckan i Malung 2004 tilldelades bandet Guldklaven som Årets dansband, med hela 50 procent av publikens röster. Bandet fick även flera andra utmärkelser genom åren och nådde framgångar internationellt, bland annat i Tyskland där man turnerade under namnet Midsommer.
Drifters har genom åren släppt 26 album och haft 13 låtar på Svensktoppen. Bland de mest kända märks Nästa gång det blir sommar, Kommer tid, kommer råd, Du ger kärleken ett namn och Om du vill ha mig. År 2010 gjorde bandet även en cover på det nederländska Eurovisionbidraget ”Sha La Lie”, och samma år medverkade Erica Sjöström i TV4+-programmet Dansbandsbrudar, som gav en inblick i livet bakom scenen.
Bandets historia rymmer även många minnesvärda möten. Redan 1969 kontaktades Lennart ”Grren” Gren av Drifters för att bli sångare – nästan samtidigt som Christer Sjögren ringde. Lennart hade lovat Drifters först, och så blev det. Vid ett tillfälle delade bandet omklädningsrum med rockikonen Bill Haley, och Drifters har även uppträtt tillsammans med Lasse Berghagen. Lennarts tre döttrar medverkade ofta som körsångerskor vid tv- och radioframträdanden.
I slutet av mars 2020 meddelade Drifters att bandet läggs ner. Beslutet hade funnits i tankarna en tid, men coronapandemin och det totala stoppet för spelningar blev den avgörande faktorn.
– Vi har tuffat på med det lilla som har varit kvar, men nu när allt stängs ner bestämde vi oss, sade Erica Sjöström i en intervju.
Drifters lämnade efter sig ett imponerande arv – över sex decennier av musikglädje, dansgolv fyllda till bredden och en självklar plats i svensk dansbandshistoria.
ELDORADOS
Eldorados orkester från Eskilstuna var ett av de mest uppmärksammade dansbanden under 1970-talet och ett tydligt exempel på den starka dansbandsvåg som oväntat växte fram ur smedstaden under denna period. Bandets historia tar sin början i mitten av 1960-talet i Kungsör, där sångaren och kapellmästaren Håkan Jansson bildade popbandet The Twinsmen, som först spelade skiffle och senare rörde sig mot popmusik.
Eldorados upplöstes kortvarigt 1969 men återuppstod i början av 1970-talet på initiativ av Roland Ekström, tidigare medlem i Öjvinds orkester, som med Janssons godkännande tog över namnet. Med målmedvetet arbete tog sig bandet in på Svensktoppen hela tre gånger, med det stora genombrottet 1974 då “I min lilla värld av blommor” låg maximala tio veckor på listan och till och med toppade före ABBA.
Eldorados blev även kända för sina fantasifulla och lekfulla texter, inte minst i publikfavoriten “Sidovagnsmotorcykel”, samt för sin medverkan i TV-programmet Nygammalt. Trots att de aldrig blev stora miljonsäljare var de extremt flitiga med turnéer och skivinspelningar, ofta parallellt med vanliga kontorsjobb, och var under sin mest intensiva period bokade långt i förväg. Bandet präglades av ett demokratiskt arbetssätt där alla beslut togs gemensamt, vilket ibland ledde till kompromisser – exempelvis de spektakulära men opraktiska scenkläderna med vida byxben och platåstövlar.
Eldorados var verksamma från 1960-talet till 1980-talet och har en självklar plats i svensk dansbandshistoria som ett av Eskilstunas mest framgångsrika namn.
FIVE TEDDYS
Five Teddys bildades i Skara 1962 och kom att bli stadens mest populära lokalband. Det som började som ett ungdomsband i 60-talets popvåg utvecklades med tiden till en lång och framgångsrik karriär inom den svenska dansbandsrörelsen.
Under de första åren var Clark Persson bandets sångare innan han tog plats bakom trummorna. Han blev den ende medlemmen som följde Five Teddys hela vägen från starten till slutet av 1980-talet. Under storhetstiden bestod bandet av Clark Persson, Tomas Storm, Staffan Hendén, Arne Winberg och Bengt-Ove Staberg.
Med Skaraprofilen Gösta Karlsson som manager tog bandet tidigt klivet ut på vägarna. Redan som tonåringar gav sig Five Teddys ut på sin första Norrlandsturné. Genombrottet kom 1965 då bandet vann en orkestertävling i Kornsjöstrand och samma år släppte sin första singel, med ”Another Girl” och ”Lovely Jennie”.
Under en tid då folkparkerna blomstrade spelade Five Teddys över 100 gånger per år. Från början med pop och covers, men senare som ett mer renodlat dansband. Bandets målmedvetna arbete gav resultat – de blev förband åt Hepstars, delade scen med artister som Lasse Lönndahl och Zara Leander och byggde upp en trogen publik runt om i landet.
Det stora genombrottet för den breda publiken kom 1975 genom SVT:s Nygammalt med Bosse Larsson. Därefter ökade turnerandet ytterligare. Five Teddys spelade in två LP-skivor på Marianne Records och flera singlar, alltid med bandet själva på instrumenten.
I början av 1980-talet trappade bandet ner och avslutade så småningom sin aktiva karriär. Sedan millennieskiftet har Five Teddys återförenats vid flera tillfällen – ett tydligt tecken på den plats bandet fortfarande har i Skaras musikhistoria och i publikens minne.
FLAMINGOKVINTETTEN
Om Flamingokvintetten skulle man kunna skriva spaltmeter – och med all rätt. Flamingokvintetten, ofta kallad Flamingo, räknas som ett av de största och mest betydelsefulla dansbanden genom tiderna i Sverige.
Historien börjar redan 1957 då Hasse Carlsson och Gunnar Karlsson startade orkestern under namnet Tutti Frutti Boys. År 1960 bytte bandet namn till Flamingokvintetten, och därmed lades grunden till en epok inom svensk dansmusik. Med i startuppställningen fanns Gunnar Karlsson, Hasse Carlsson, Bjarne Lundqvist, Dennis Janebrink och Calle Nilsson.
År 1963 lämnade Bjarne Lundqvist bandet för att börja i Streaplers och ersattes bakom trummorna av Boris Estulf. 1965 slutade Calle Nilsson, och året därpå blev Åke Andersson ny medlem.
Det verkliga genombrottet kom 1966 med låten ”Lilla Ann”, som blev en enorm hit och än i dag räknas som en av dansbandshistoriens största klassiker. Fler framgångsrika låtar följde, bland annat ”Hon är sexton år i dag”, ”Nynna en sång” och ”Det hjälper ingalunda lej”, som 1967 gav Flamingokvintetten sin första placering på Svensktoppen.
Sången har alltid varit en av bandets största styrkor. Hasse Carlsson var bandets självklara sångare från start och genom hela karriären, och Dennis Janebrink har också varit med sedan de allra första åren.
År 1970 tog Flamingokvintetten ett ovanligt och djärvt steg genom att starta sitt eget skivbolag – Flam Records. Här gav bandet ut sina egna album och singlar. Albumen numrerades medvetet för att uppmuntra samlande, och varje skiva märktes med ett särskilt garantimärke:
”Endast medlemmarna i Flamingokvintetten medverkar på denna skiva”.
Under 1970-talet var Flamingokvintetten utan tvekan Sveriges största dansband. Man turnerade intensivt i hela landet, gjorde avstickare till de nordiska grannländerna och sålde stora mängder skivor. På Svensktoppen låg man bland annat med ”Kärleksbrev i sanden”, ”Hemma hos mig igen” och ”Där näckrosen blommar”.
Bandets stora popularitet bekräftades när man 1974 och 1975 utsågs till ”Sveriges bästa dansband” i Expressens tävling.
1978 ersattes Åke Andersson av Askin Arsunan. År 1984 slutade Gunnar Karlsson och ersattes av gitarristen Henrik Uhlin, som skulle komma att spela i bandet i över 20 år.
En viktig del av Flamingokvintettens identitet har alltid varit att musiken framförs helt live, utan förinspelade bakgrunder eller sequenser – något som uppskattats av både publik och arrangörer.
År 2000 firade Flamingokvintetten sitt 40-årsjubileum. Det kan också nämnas att Bjarne Lundqvist, som varit med och grundat bandet 1960, återvände till Flamingokvintetten 1993. Han lämnade dock bandet igen 2007 på grund av långvarig och förvärrad tinnitus.
Samma år gav Flamingokvintetten ut en ny CD med enbart låtar skrivna av Hasse Carlsson, ett tydligt bevis på bandets långa och starka låtskrivartradition. År 2008 slutade Henrik Uhlin efter sin långa tid i bandet.
Under senare år kombinerade Flamingokvintetten traditionella dansspelningar med konserter för sittande publik på teatrar och konserthus runt om i landet – ett format som blev mycket uppskattat.
Den 1 april 2022 släpptes albumet ”Vi lyfter på hatten”, som blev Flamingokvintettens sista. Under våren samma år genomförde bandet sin avskedsturné, ”The Farewell Tour”, som avslutades den 14 maj 2022 på Jönköpings Teater. Turnén var ursprungligen planerad till 2020 men fick skjutas upp på grund av covid-19-pandemin.
Flamingokvintetten gjorde sin sista spelning 2022, och därmed avslutades en mer än 60 år lång resa – en resa som lämnat ett outplånligt avtryck i svensk musikhistoria.
INGMAR NORDSTRÖMS
Ingmar Nordströms orkester var ett av Sveriges mest betydelsefulla dansband och har en självklar plats i den svenska musikhistorien. Bandet bildades 1955 i Växjö av orkesterledaren och saxofonisten Ingmar Nordström, som med sitt personliga och melodiska saxspel kom att bli ett av dansbandsscenens starkaste kännetecken.
Premiärspelningen ägde rum i Folkets Park i Eringsboda i Blekinge, en spelplats som skulle bli symbolisk för bandets långa resa genom folkparker och dansbanor runt om i landet. Liksom många andra orkestrar inledde man skivkarriären med en singel – ”Nu tar vi det lugnt” – innan det första albumet såg dagens ljus fem år senare. Debut-LP:n fick titeln ”I parken med Ingmar Nordströms”.
Under början av 1970-talet ökade skivproduktionen. 1972 släpptes både ”På party” och ”På Oléo”, vilket markerade starten på en intensiv och framgångsrik period. Samma år bytte bandet skivbolag från Anette Records till Frituna, där man senare skulle ge ut ett album om året ända fram till bandets upplösning.
Ingmar Nordströms verkliga storhetstid inföll under 1970- och 1980-talen, då orkestern var ett självklart inslag på Sveriges dansbanor. Ett stort genombrott kom 1976 genom SVT-programmet Nygammalt, där bandets versioner av bland annat “In the Mood” gjorde starkt intryck på tv-publiken. 1987 belönades bandet med en Grammis för Årets dansband, ett kvitto på dess popularitet och betydelse.
Orkestern hade genom åren många välkända profiler i sina led, däribland Janne Landegren, Börge Lindgren, Sten-Åke Lindberg, Sven Schill och Bert Månsson. Bandet samarbetade även med stora svenska artister som Zarah Leander, Östen Warnerbring och Cornelis Vreeswijk, och deltog i flera uppmärksammade krogshower och revyer i Stockholm.
På skivfronten blev man särskilt framgångsrika med den populära albumserien ”Saxparty”, som ytterligare befäste Ingmar Nordströms roll som dansbandens främsta saxofonist. Repertoaren bestod av både egna låtar och svenska versioner av internationella evergreens, alltid framförda med ett igenkännbart och svängigt sound.
Den 19 december 1991 genomförde Ingmar Nordströms orkester sin sista spelning i Växjö, då Ingmar Nordström valde att avsluta sin aktiva dansbandskarriär. 2005, femtio år efter starten, återförenades bandet för en jubileumsturné som bland annat uppmärksammades i SR P4 från Dansbandsveckan i Malung.
Än i dag lever musiken vidare, och Ingmar Nordströms orkester betraktas som en av de verkliga hörnstenarna i svensk dansbandsmusik.
JANDERS
Dansbandet Janders är en av Norrlands verkliga veteraner inom svensk dansmusik. Bandet bildades redan 1965 i byn Karlsbäck, belägen i Bjurholms kommun i Västerbotten, och har sedan dess skrivit in sig i den norrländska musikhistorien. När allt tog sin början var medlemmarna unga – i tonåren, runt 16 år och uppåt – men entusiasmen och spelglädjen var desto större.
Det hela började enkelt. Några kompisar samlades i den gamla ishockeybaracken i Karlsbäck för att spela musik tillsammans. Det som först var ett fritidsnöje utvecklades snart till något mycket större. Med tiden formades dansbandet Janders, ett band som snabbt skulle bli känt för sin svängiga dansmusik och starka publikkontakt.
Under 1970-talet slog Janders igenom ordentligt, framför allt i Norrland, där de blev ett av de mest efterfrågade banden. Spelningarna i Norrbotten var många, och bandet fick en mycket nära relation till sin publik. Så populära var de att publikrekord sattes – rekord som enligt bandet själva fortfarande står sig i dag. Tack vare det stora antalet jobb hyrde bandet till och med en lägenhet i Norrbotten för att kunna hantera det intensiva turnélivet.
År 1975 släppte Janders sin första skiva, och därefter följde flera utgivningar genom åren. Bandets musik spreds allt mer och deras rykte som ett stabilt och publikvänligt dansband växte sig starkt.
Med Umeå som utgångspunkt spelade bandet i stort sett över hela Norrland, men gjorde även avstickare till Finland och Norge. Dessutom uppträdde Janders på kryssningsfartyg som Viking Line och Birka Paradise, vilket ytterligare breddade deras publik.
En annan unik upplevelse var när bandet uppträdde två veckor på Playa Del Sol på Gran Canaria. Sedan starten 1965 har bandet färdats tusentals mil, spelat otaliga spelningar och åkt många bussresor genom norrländska landskap. Exakt hur många medlemmar, spelningar och mil som hunnits med genom åren är svårt att sammanfatta – men historien vittnar om ett band som verkligen levt för musiken.
JAN ÖJLERS
Jan Öjlers orkester bildades 1963 i Limmared i Västergötland. Bandet gick till en början under namnet Sunny Boys, men bytte senare namn till Jan Öjlers, efter grundaren och kapellmästaren Jan Öjler.
1966 släppte orkestern sin första singel, ”Jag saknar dig ännu”, som inte blev någon större framgång. Det verkliga genombrottet kom två år senare, 1968, med låten ”Natten har tusen ögon”. Låten blev en stor succé och kom att bli bandets mest kända inspelning. Den gick direkt in på fjärde plats på Svensktoppen, klättrade till förstaplatsen och låg kvar på listan i hela tio veckor. ”Natten har tusen ögon” har därefter spelats in och framförts av många dansband runt om i landet och är än i dag en klassiker på dansgolven.
Framgångarna på Svensktoppen fortsatte med flera populära låtar, däribland ”Bara dig jag vill ha”, ”Sjung bort bekymren” och ”Lycka till med nästa kille”. Bandet lyckades även ta ytterligare en listetta med ”Maria dansar”, vilket befäste Jan Öjlers ställning som ett av Sveriges mest uppskattade dansband under slutet av 1960- och början av 1970-talet.
1976 nådde orkestern en av sina största publikframgångar när man spelade på Ryavallen i Borås inför hela 21 000 åskådare i samband med marknadsföringen av Elfsborgsskivan.
Under 2000-talet gjorde Jan Öjlers comeback i samband med så kallade nostalgiaftnar på dansgalor, där man uppträdde tillsammans med andra välkända dansband och återigen mötte en publik som vuxit upp med deras musik.
Grundaren och kapellmästaren Jan Öjler gick bort 2016, men hans musikaliska arv lever vidare och Jan Öjlers orkester har en självklar plats i svensk dansbandshistoria.
JIGS
Jigs är ett klassiskt svenskt dansband med rötterna i Trollhättan. Bandets historia tog sin början redan 1966 då man, likt många andra dansband på den tiden, gjorde sin första spelning på en skoldans i Trollhättan. I början bestod repertoaren främst av popmusik, men redan året därpå – 1967 – valde bandet att satsa helhjärtat på det som kom att bli deras kännetecken: äkta dansmusik.
I samband med denna inriktning anslöt sångaren Jota Thorén, som snart blev bandets ansikte utåt och en starkt bidragande orsak till Jigs stora popularitet. Under 1970-talet växte bandet till ett av landets mest välkända dansband, med flitigt turnerande och återkommande placeringar på Svensktoppen.
Hits, Svensktoppen och skivor
Jigs största och mest odödliga hit är utan tvekan ”Hallå du gamle indian”, som låg på Svensktoppen 1973 och fortfarande förknippas starkt med bandet. Totalt har Jigs haft tio låtar på Svensktoppen, däribland:
Hallå du gamle indian (1973), Vi har så mycket att säga varandra (1974), Kors i jösse namn (1975), Robot Romeo (1977), Maria (1977)
Bandet har en imponerande diskografi med omkring 45 skivor utgivna genom åren, vilket vittnar om både produktivitet och långvarig popularitet.
En av de mer anmärkningsvärda spelningarna i Jigs historia ägde rum den 16 juli 1976 på Cortina i Vinberg, där bandet hade ingen mindre än AC/DC som pausunderhållning – ett smått osannolikt möte mellan svensk dansmusik och hårdrock som blivit en mytomspunnen del av bandets historia.
Vid den allra första spelningen 1966 bestod bandet av: Ragnar Hartelius – trummor, Hans Malmer – bas, Bengt Aldell – orgel, Lennart Carlsson – gitarr
Genom åren passerade flera välkända musiker genom bandet. Bland de mest betydelsefulla märks: Jota Thorén – sång (1969–1988), Tryggve Johansson – gitarr (1970–1992), kapellmästare/orkesterledare från 1974, Anders Engberg – sång (1975–1981), Bosse Thyén – sång (1988–1990), Bertil ”Beson” Svensson – sång (från 1990), Kjetil Granli – medlem under senare år.
Tryggve Johansson lade slutligen ner bandet 1992 för att istället börja arbeta med Göran Lindbergs orkester.
Efter att ha varit mycket aktiva under flera decennier upphörde Jigs officiellt 1992. Intresset för bandet levde dock vidare, och 2003 återförenades Jigs i mindre skala, bland annat genom utgivningen av en samlings-CD med bandets bästa och mest älskade låtar genom tiderna.
JÖRGENS
Jörgens från Vara är ett klassiskt svenskt dansband med rötterna i Vara i Västergötland. Bandet bildades redan 1975 och kom under åren att bli ett välkänt och omtyckt namn inom det traditionella dansbandslivet i södra och mellersta Sverige, och under senare år även i Norge.
Det är viktigt att understryka att Jörgens från Vara inte ska förväxlas med ett annat band med samma namn från Stockholm – detta är två helt skilda orkestrar.
Jörgens gjorde sig tidigt kända som ett mycket spelglatt gäng, med stark betoning på musikalitet och ett genuint dansant sväng. Repertoaren bestod av en blandning av traditionella dansbandslåtar och modernare inslag, alltid med danstakten i fokus.
Ett särskilt kännetecken för orkestern var deras instrumentala saxofonlåtar, som blev mycket uppskattade av publiken och bidrog till bandets tydliga musikaliska profil.
Under åren gav Jörgens från Vara ut ett flertal produktioner på kassettband, vilket var ett vanligt format inom dansbandsvärlden under 1980- och 1990-talen. Bland dessa utgivningar märks bland annat:
Dröm dig bort ibland, Får jag lov, Lätt som en dans, Alltid på väg och Live 1995. År 1992 fick bandet även möjlighet att medverka på en samlingsproduktion med dansband från Skaraborg.
I juli 1999 gav Jörgens från Vara ut en CD-singel med sex låtar med titeln I glada vänners lag. Skivan innehöll både äldre material och nytt, nyskrivet stoff.
”I glada vänners lag” skriven av Peter Bergqvist och Hans Backström, två välkända namn inom svensk dansbandsmusik. ”Då föll en stjärna”, skriven av Robert Muhrer och Roland Jansson.
Utgivningen visade bandets ambition att fortsätta utvecklas musikaliskt, samtidigt som man höll fast vid den klassiska dansbandstraditionen.
Även om Jörgens från Vara i dag inte längre är aktivt som fullt dansband, lever arvet vidare i duon Svenne & Jörgen, där Svenne Johnson och Nilsson spelar tillsammans. De två var medlemmar i Jörgens från Vara under 13 års tid, och för vidare både repertoar och spelstil i ett mindre format.
KARLSTAD-ÖRJANS
Karlstad-Örjans orkester har sedan början av 1970-talet haft en självklar plats i den svenska dansbandshistorien. Med rötterna i Värmland och ett starkt fäste på landets dansbanor blev bandet snabbt ett välkänt namn för en bred publik.
Bandet bildades 1971 och den allra första spelningen ägde rum på en fest arrangerad av HSB i Karlstad. Redan tidigt märktes att Karlstad-Örjans hade något extra – publikresponsen var stark och framgångarna lät inte vänta på sig. Snart började bandets låtar klättra på topplistor runt om i Sverige.
Genombrott och skivframgångar
Under åren var Karlstad-Örjans mycket produktiva på skivfronten och gav totalt ut femton skivor, inklusive singlar. En av de mest ihågkomna låtarna är ”Älskling, förlåt mig”, som nådde förstaplatsen på Svensktoppen och stannade där i sex veckor – fram till dess att den maximala tio-veckorsgränsen på listan nåddes.
Andra välkända låtar från bandet är ”Evelyn”, ”Inga blommor växer på en sjömansgrav” och ”Lillemors drömmar”, som under en period sägs ha varit den mest önskade låten på Cityradion.
År 1976 gav bandet ut singeln ”Det sa bara klick”, skriven av Peter Himmelstrand. På B-sidan återfanns låten ”Silvia”, som också blev uppskattad bland dansbandspubliken.
När Karlstad firade sitt 400-årsjubileum fick Karlstad-Örjans det hedersamma uppdraget att spela in jubileumsmusiken. Kompositören Mats Wickén skrev låten ”Karlstad 400 år” exklusivt för bandet. Låten gavs senare ut på en jubileumskassett med samma namn och blev ett musikaliskt minne från stadens stora firande.
År 1973 började Karlstad-Örjans spela på heltid – ett turnéliv som fortsatte ända fram till hösten 1989. Under de aktiva åren spelade bandet in 12 LP-skivor för flera olika skivbolag.
1970-talet beskrivs av bandmedlemmarna som en magisk tid, då det ibland kändes som att man kunde spela hur mycket som helst. Ofta gav man sig iväg redan på tisdagen och kom inte hem förrän på söndagen efter en intensiv vecka på landets dansbanor.
Karlstad-Örjans är det band som spelat näst flest gånger på den klassiska dansbanan Sandgrund i Karlstad. Totalt blev det 103 spelningar – endast Sven-Ingvars har uppträtt där fler gånger.
År 2015 återuppstod Karlstad-Örjans tillfälligt i samband med en nostalgifest, där bandet gjorde sin sista konsert inför en entusiastisk publik. Därefter har flera av originalmedlemmarna gått bort, däribland batteristen Per-Erik Asp och Leif Andersson, som tillsammans med Stig Sandberg var med från starten. Därför blir det inga fler spelningar.
År 2022 fick dock en ny generation chansen att upptäcka bandets musik. Inspelningar från 1980-talet finns nu tillgängliga på Spotify under titeln ”Vi håller Sverige dansande 1984–1987”. Många av låtarna sjungs av Per-Erik Asp, vilket gör utgivningen extra betydelsefull.
KELLYS
Kellys var ett svenskt dansband från Kinna i Västergötland, verksamt under hela 30 år mellan 1972 och 2002. Bandet kom att bli ett av de mer etablerade namnen inom svensk dansbandsmusik, med både lång turnéverksamhet, skivframgångar och stark förankring hos publiken.
Kellys bildades 1972, i en tid då dansbandsmusiken växte kraftigt i Sverige. Under de första åren var verksamheten främst lokal och regional, med spelningar på folkparker, dansbanor och föreningstillställningar – den klassiska grogrunden för många svenska dansband. Namnet Kellys kom tidigt att förknippas med ett publikvänligt, melodiskt dansbandssound.
År 1976 tog bandet ett avgörande steg i sin utveckling när de blev heltidsband, vilket innebar ett intensivt turnéliv och större geografisk spridning. Samma år släpptes debut-LP:n ”Kellys”, vilket markerade starten på bandets skivkarriär.
Under senare delen av 1970-talet gav Kellys ut flera LP-skivor. 1977 – Ditt eget band, 1977 – We’ve Only Just Begun och 1980 – Vart tog alla hjältar vägen? Dessa skivor bidrog till att befästa bandets position på den svenska dansbandsscenen och visade på en musikalisk bredd med både svenska och engelska låtar.
nder 1980-talet stärktes bandets renommé ytterligare. År 1982 fick Kellys möjlighet att turnera tillsammans med Lena Maria Gårdenäs, och 1984 följde en turné med Elisabeth Andreasson.
Senare kom Kellys även att bli kompband åt Lasse Berghagen, ett samarbete som sträckte sig över tolv år och blev en viktig del av bandets historia.
Ett nytt kapitel inleddes 1995 när Git Persson anslöt som sångerska. Hennes röst och uttryck fick stor betydelse för bandets fortsatta framgångar.
År 1996 nådde Kellys en bredare publik med låten ”Ett litet ljus”, som blev en stor Svensktoppshit. Under perioden 1996–2001 placerade sig Kellys vid tio tillfällen på Svensktoppen, en anmärkningsvärd bedrift som tydligt visar bandets popularitet.
Den första CD-skivan, ”Ett litet ljus”, sålde över 40 000 exemplar och belönades med bandets första guldskiva. Under 1990-talet och början av 2000-talet släppte Kellys flera CD-produktioner, bland annat:
Ett litet hjärta av guld, Upp mot stjärnorna och Alla stunder som blev bandets sista album). År 2000 tilldelades Git Persson Guldklaven för Bästa sångerska, vilket ytterligare bekräftade bandets höga kvalitet.
Efter tre decennier av turnerande och skivproduktion beslutade Kellys att lägga ner verksamheten. Den sista spelningen ägde rum i Kungälvsparken i augusti 2002.
Kapellmästaren Torbjörn Svensson skrev på bandets webbplats att beslutet varit svårt efter 30 år på vägarna. Reaktionerna från publiken lät inte vänta på sig – många fans uttryckte sorg och uppskattning, bland annat med orden: ”Det finns ingen som kan ta er plats på dansbandshimlen.”
LASSE STEFANZ
Lasse Stefanz, tidigare kallat Lasse Stefans med S, är ett av Sveriges mest älskade dansband med starka countryinfluenser. Bandet bildades 1967 i en liten by utanför Kristianstad av bröderna Hans och Lars Sigfridsson samt Olle Jönsson, som då bara var 14 respektive 12 år gamla. Två år senare anslöt sig även Christer Ericsson och Anders Pettersson, vilket kompletterade bandets tidiga lineup.
Under sin långa karriär har Lasse Stefanz spelat in över 500 låtar, vilket resulterat i två diamantplattor och 15 guldskivor. Bandet har haft ett 30-tal låtar på Svensktoppen och genomfört mer än 5000 spelningar runt om i hela Norden. Svenska folket har flera gånger röstat fram dem som Sveriges bästa dansband.
1970 släppte bandet sin första singel, skriven av Christer Ericsson, som också kom att bli bandets huvudsakliga låtskrivare. Två år senare följde den andra singeln och det första albumet, Vad tiden går, som markerade bandets väg från lokalt spelande till rikstäckande popularitet. Under de första åren gav de ut ytterligare fyra album: Spelmansminnen, Strandpartaj, Sunshine och Darling. Den senare innehöll låten Vid en liten fiskehamn, som fick Bert Karlsson på skivbolaget Mariann att skriva kontrakt med bandet.
1982 kom albumet Oh Julie! på Mariann Grammofon, med samma titelspår som Lasse Stefanz första Svensktoppsetta. Albumet sålde över 50 000 exemplar och blev bandets första guldskiva. Under 1980-talet släppte bandet ytterligare sex album och slog flera publikrekord på dansbanor runt om i landet.
1988 gick Lasse Stefanz över till skivbolaget Frituna och släppte albumet Livets ljusa sida, som innehöll låten ”De sista ljuva åren”, även den skriven av Christer Ericsson. Ursprungligen en B-sida, testades låten på Svensktoppen i februari 1989 och blev snabbt en sensation. I april 1990 slog den Hootenanny Singers gamla rekord på 52 veckor med låten Omkring tiggarn från Luossa, och låg kvar hela 65 veckor. År 2002 blev den dessutom utsedd till ”Tidernas Svensktoppslåt”.
Trumslagaren Olle Jönsson har varit bandets ständiga sångare med sin karaktäristiska röst. Christer Ericsson har varit en drivande kraft som låtskrivare, medan Lars Sigfridsson, tvilling till Hans, bidragit både som basist, sångare och låtskrivare. 2012 slutade grundarna Lasse och Hans Sigfridsson, och sedan dess har bandet genomgått flera medlemsbyten. Trots förändringar är Olle Jönsson och Christer Ericsson fortfarande med och representerar bandets kärna.
Genom åren har Lasse Stefanz mottagit en rad utmärkelser, inklusive Grammis, Guldklavar och olika kulturpriser. Bandet har medverkat i både nordiska TV-program och i omfattande press, radio och tidningar.
Namnet Lasse Stefanz med Z i slutet uppstod av en slump under en spelning på Sommarlust i Kristianstad, då S:et på skylten tog slut och parkchefen satte dit ett Z istället – de var inte först med denna stavning, men den blev snart ikonisk.
Idag fortsätter Lasse Stefanz att spela för både unga och gamla, med en publik som sträcker sig över generationer. Bandet är inte bara ett dansband – det är en del av Sveriges musikaliska hjärta.
LEIF BLOMS
Leif Bloms var ett av Sveriges klassiska dansband, med rötter i Växjö och en karriär som sträckte sig över nästan 40 år. Bandet grundades på 1950-talet av bröderna Gert, Åke och Leif Blom och började sin resa som Leifs trio, för att senare bli Leifs kvartett när Leif Blom anslöt 1958 och tog rollen som kapellmästare. Namnet ändrades då till Leif Bloms.
I början spelade bandet på hembygdsfester, föreningsfester och bröllop i södra Sverige, med en traditionell uppsättning av dragspel, gitarr och kontrabas. Under de första åren turnerade man främst lokalt och spelade in några singlar och LP-skivor. 1971 gjorde man sitt första större genombrott med singeln Då föddes kärleken, där Gert Blom medverkade som trumpetsolist, och låten tog sig in på Svensktoppen.
Bandets tidiga vokalroller inkluderade Lisa (Lisbeth) Magnusson under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, som senare ersattes av Madelaine Lindahl.
1982 anslöt Mona Gustafsson till Leif Bloms, vilket markerade en ny era för bandet. Monas talang som låtskrivare gav bandet en tydligare profil och flera av hennes låtar placerade sig högt på topplistorna. Bandet medverkade också i flera tv- och radioprogram, inklusive I Afton dans, Café Norrköping och Bingolotto.
Den största framgången kom 1992 när bandet vann den tv-sända tävlingen Hänts Meloditävling i Älvsjö med Monas egen låt Dej ska jag älska all min tid. Det blev en dubbel seger för Mona, både som låtskrivare och musiker – något som ingen annan gjort tidigare. Låten blev en stor hit och ledde till att en skiva med samma namn släpptes kort därefter.
Mona har skrivit otaliga hits till stora band som Curt Haagers, Thorleifs, Ann-Catrine Wiklanders, Camilla Lindgrens, Tommy Bergs med flera
1993 firade Leif Bloms 35-årsjubileum, men två år senare, 31 december 1995, bestämde bröderna att lägga ner bandet efter nästan fyra decennier av musik och dans. Mona Gustafsson tog då med sig två medlemmar och startade Mona G:s orkester, vilket gav musiken en fortsättning under nytt namn.
Leif Bloms lämnar efter sig ett arv av klassisk svensk dansbandsmusik och minnen.
Än idag står sig Monas låtar starka.
LEIF HULTGRENS
Leif Hultgrens orkester var ett klassiskt dansband från Karlskoga som satte sin prägel på den svenska dansbandsvärlden under tre decennier. Bandet bildades 1966 och hade sin verksamhet fram till 1996, med en lång och framgångsrik karriär som sträckte sig över både Sverige och Norge.
Den ursprungliga sättningen bestod av: Leif Hultgren – trummor, Anders Lind – tenorsax och flöjt, Ingvar Olsson – orgel och dragspel, Eivind Kringsberg Eriksson – elgitarr, Thor-Erling ”Toto” Kringsberg Eriksson – elbas och Sven Björkenstam – trumpet
Under dessa tidiga år byggde bandet sin stil och sitt rykte som ett välspelande och mångsidigt dansband.
1973 tog bandet steget fullt ut och började arbeta professionellt på heltid. Under sina mest intensiva år gjorde orkestern upp emot 240 spelningar per år, vilket gjorde dem till ett av de mest aktiva dansbanden i landet. Förutom omfattande turnéer i Sverige gjorde Leif Hultgrens orkester även spelningar i Norge, vilket stärkte deras rykte i Skandinavien.
Bandet spelade in ett tiotal skivor, både på vinyl och CD, och flera av deras skivor finns tillgängliga på spotify. Leif Hultgrens orkester medverkade dessutom i flera olika TV-program, vilket gav dem en bredare publik och ett bestående folkligt erkännande.
När orkestern avslutade sin verksamhet 1996 fortsatte några av medlemmarna under namnet Hultgrens, och bandets musik lever vidare genom dessa efterföljare. I den senare upplagan av bandet blev Bo Söderberg sångare och värvades senare som gitarrist till det välkända bandet Sten & Stanley.
MAGNUS KVINTETT
Magnus Kvintett var ett svenskt dansband från Moholm, strax utanför Mariestad, bildat 1962. Bandet blev snabbt känt för sina egna låtar och sina framgångar på både Svensktoppen och Tio i topp. Under 1960-talet hade gruppen periodvis sångerskan Ingela Fritzon, som bidrog till bandets karaktäristiska sound.
Sedan från starten satsade Magnus Kvintett på eget material, vilket blev en styrka för bandet. Bland de mest kända låtarna märks: “Varför”, “Ska du någonsin bli min?” och “Monica”
Särskilt låten Monica, skriven av Magnus Andersson (musik) och Lars Waldefeldt (text), blev en stor hit. Den släpptes som singel 1964 och låg på Svensktoppen i tio veckor under perioden 20 mars–22 maj 1965, med andraplatsen som högsta placering. Låten har även spelats in av flera andra band genom åren.
En kuriositet är att texten till Varför på den ursprungliga EP:ns skivetikett tillskrevs Karin Boye, men på nyare samlingsskivor krediteras låten enbart Magnus Andersson.
Det sägs att när Magnus Kvintett spelade på Olstorps Festplats i Tidan var en herre där som heter Bert Karlsson. Det var där som han träffade sin fru.
Magnus Kvintett upplöstes under 1980-talet, men bandets popularitet levde kvar i minnet hos dansbandsentusiaster. 2011 återförenades bandet med Linda Nilsson för en nostalgisk spelning inför en fullsatt jubileumsteater på Karlsholme Folkets Park i Mariestad.
Året därpå, 2012, uppträdde bandet på torget i Mariestad under Stora Folkparksdansen, där Magnus Andersson och Lars Waldefeldt bjöd på några av sina största hits, mycket till publikens förtjusning.
2014 sammanstrålade Magnus Kvintett i Göteparken för en unik nostalgispelning. Per-Olof Broberg, ledare för Mariestads kammarkör och pianist i bandet, sammanförde sina båda musikgrupper i en konsert som hyllade bandets 50-åriga historia. Ursprungligen planerades spelningen på Karlsholme, men eftersom parken var under ombyggnad blev Götene det perfekta nostalgiska alternativet. Historiskt sett är Magnus Kvintett lika mycket ett Göteneband som ett Mariestadsband.
MATZ BLADHS
Matz Bladhs är ett av Sveriges mest klassiska dansband, med rötter i Falkenberg och en karriär som sträcker sig över fem decennier. Bandet bildades 1968 under namnet Jean Thorgny’s, men redan vid nyår 1968–1969 tog man steget att byta namn till Matz Bladhs. Namnbytet skedde inför bandets första skivsläpp och vid en spelning i Laholm – en förändring som inte gick helt smärtfritt.
Redan vid första spelningen hotade arrangören med gageavdrag eftersom bandet var bokat under det gamla namnet. Bandet hade även funderat på namnet Fyrvaktarna, men med facit i hand visade det sig att valet av Matz Bladhs blev helt rätt.
Den första skivan släpptes inför ett stort orkesterforum i Falkenberg 1969, och singeln Har inte någon sett min brud testades på Svensktoppen. Även om den inte gick in på listan, hamnade den på 14:e plats och gav bandet uppmärksamhet i musikpressen. Mats Persson, bandets medlem vid tillfället, fick också rubriker när han antydde att listans producent, Lars Gurell, skulle ha gynnat de större banden i branschen.
Orkestern bestod initialt av Jan-Eric Andersson, Mats Persson, Nisse ”Bladet” Nilsson, Evert Karlsson och Börje Albrektsson. Under mitten av 1970-talet köptes bandets första orkesterbuss, något som då var ovanligt nog att kvällstidningarna rapporterade om det.
Matz Bladhs har alltid kännetecknats av ett speciellt sound och en stark scenprofil. Under flera år var Göran Lindberg bandets välkända sångare, och 1991 kom Paul Sahlin, även kallad ”Paul Paljett”, in i bandet.
Bandet har lagt grunden för flera klassiska dansbandshits, bland annat Vid Silverforsens strand och Ljus och värme, låtar som fortsatt är starkt efterfrågade på spelningar och radio.
Matz Bladhs har 16 låtar på Svensktoppen och 32 album, varav många i serien Leende dansmusik. Bandet har spelat över 8000 spelningar och sålt mer än 800 000 album. Med över 40 års erfarenhet kan Matz Bladhs fortfarande uppfylla publikens önskningar och lockar danspubliken i både Sverige och Norge.
Några viktiga årtal i bandets historik är 1999 då Matz Bladhs gjorde sin 5000:e spelning sedan starten. 2004 återvände Göran Lindberg som sångare till bandet och plattan Entré gavs ut. 2010 slutade Göran, och efterträddes av Conny Nilsson, tidigare sångare i Erik Lihms och Berth Idoffs. 2018 bytte man sångsolist igen då Ole Hansen tog över sången efter Conny som ville trappa ner och ägna sig åt familjen och musik i ett lite mindre format. Ole hade tidigare varit sångare i Jontez och en del lokala band i Värmland.
Tom Käldström, en finlandssvensk musiker, var sångare och saxofonist mellan 2022 och september 2023. Han värvades från sitt tidigare band Tommys för att bli frontfigur.
Käldström lämnade Matz Bladhs av privata skäl och återvände därefter till sitt band Tommys.
Matz Bladhs har 16 låtar på Svensktoppen och 32 album, varav många i serien Leende dansmusik. Bandet har spelat över 8000 spelningar och sålt mer än 800 000 album. Med över 40 års erfarenhet kan Matz Bladhs fortfarande uppfylla publikens önskningar och lockar danspubliken i både Sverige och Norge.
2019 medverkade bandet på Dansbandsnostalgi i Falkenberg, där några av stadens största 70-talsband samlades inför en fullsatt konsertlokal. Tillsammans med Kent-Albins, Kjell-Inges, Leif-Gerhards och Berth Bennys bjöd Matz Bladhs på en nostalgisk kväll med klassiska hits.
Från den första spelningen med konflikter om namn, via de tidiga skivorna och inköp av buss, till över 8000 spelningar och en trogen publik – Matz Bladhs har etablerat sig som en ikon inom svensk dansbandsmusik.
MAX FENDERS
Max Fenders var ett svenskt dansband från Hörnefors, strax söder om Umeå, som spelade en viktig roll på den svenska dansbands-scenen under 1970-talet och senare. Bandet turnerade i Sverige, Finland och Norge och blev känt för både sina glädjefyllda melodier.
Max Fenders bildades 1965 i Hörnefors. Originalmedlemmarna var: Janne Nording, Anders Östman, Christer Ådén, Per-Örjan Ådén, Mats Långström, Theo Lundström
Under de första åren spelade bandet på lokala dansställen och byggde sakta upp sin publik i Västerbotten.
Det stora genombrottet kom 1975 med bandets tredje album En hjärtesak… 3. Här fanns deras mest kända låt, ”Vindens melodi”, som låg etta på Svensktoppen under tre veckor i maj 1975. Även instrumentallåten ”Cruel Sea” testades på det populära programmet Tio i topp, vilket gav bandet extra uppmärksamhet.
Max Fenders fick ytterligare uppsving genom medverkan i Bosse Larssons underhållningsprogram Nygammalt, och ”Ingen saknar mej i morgon” från albumet Venus toppade Svensktoppen i januari 1978.
Bandet turnerade flitigt norden och fick många hits. Bland dem kan följande nämnas ”Vi går hem till Max” – senare ett återkommande inslag i underhållningsprogrammet Doobidoo på SVT
”Ingen saknar mej imorgon” – Svensktoppen-etta, ”Cruel Sea” – instrumentallåt som testades på Tio i topp. Av Göran Linberg fick de låten Vindens Melodi” som även det blev en stor hit för bandet.
Även under 2000-talet har bandet gjort tillfälliga återföreningar. De har också släppt flera album under namnet En hjärtesak, där den senaste plattan Minnenas Dans kom 2011.
Tyvärr gick bandets sångare och saxofonist Mats Långström bort i december 2022, 74 år gammal, vilket markerade slutet på en epok för Max Fenders-fansen.
Max Fenders är fortfarande ihågkomna som ett av de dansband som satte Hörnefors på kartan. Med sina medryckande melodier, tv-framträdanden och hits som låg på Svensktoppen. Och som sagt tidigare så uppmärksammas de varje år i Doobidoo på SVT.
PELLES
Pelles Orkester, ofta kallat Pelles, var ett dansband med rötterna i Mariestad. Bandet började spela professionellt under andra hälften av 1960-talet och etablerade sig snabbt på den svenska dansbandsscenen.
Till en början hette bandet Top Pop Five, men namnet ansågs inte tillräckligt dansbandigt. I samband med namnbytet tog man namnet Pelles, efter medlemmen Pelle Carlén. I den tidiga sättningen ingick bland andra Alvar Sundberg, Janne Lindgren, Olle Johansson och Christer Pettersson, samt Bosse Möllberg från Hagfors.
År 1968 skedde en viktig förändring när bandet skulle byta basist. Bosse Möllberg tipsade då om en ung musiker från Hagfors – Christer Sjögren. Han värvades till Pelles som basist och kom att bli en av bandets mest kända medlemmar. Sjögren stannade i gruppen i cirka tio år och övergick senare till att spela trummor.
Under början av 1970-talet turnerade Pelles flitigt runt om i Sverige. Under denna period medverkade även välkända musiker som Göran Lindberg (Tonix) och Bosse Ohlsson (Five Teddys, Streaplers). Bandet utmärkte sig också genom sin orkestersättning med två blåsare – saxofon och trumpet – vilket var relativt ovanligt i dansband vid den tiden. I övrigt bestod sättningen av bas, gitarr, trummor samt orgel/elpiano.
Hösten 1976, i september/oktober, slutade originaltrummisen Olle Johansson. Christer Sjögren tog då över trummorna. Efter ytterligare något år lämnade Erik Lihm bandet och ersattes på piano och sång av Per Almén. Erik Lihm kom senare, 1984, att bli medlem i Vikingarna.
Pelles hade flera framgångar på Svensktoppen, med låtarna ”Vem kysser dig nu” (1966), ”Quando, Quando, Quando” (1970) och ”Det finns en sång” (1978). Under 1980-talet fortsatte bandet att turnera, bland annat tillsammans med etablerade artister som Gunnar Wiklund och den norske sångaren Ray Adams.
Med influenser från både pop och traditionell dansmusik, särskilt efter att Göran Lindberg med bakgrund i flera popband kommit med, visade Pelles Orkester prov på musikalisk bredd och anpassningsförmåga. Bandet blev därmed en viktig del av den svenska dansbandshistorien.
POLARNA MED JÖRGEN EDMAN
När de stora svenska popgrupperna började splittras i slutet av 1960-talet ställde sig många frågan vad som skulle komma härnäst inom svensk populärmusik. Få anade då att dansbanden stod inför sitt stora genombrott. Bland dem som tidigt såg denna utveckling fanns fyra popmusiker som valde att satsa på dansmusiken. De var gamla vänner, och namnet på det nya bandet var självklart – Polarna.
Avgörande för bandets snabba genombrott blev mötet med den redan svensktoppsetablerade sångaren Jörgen Edman. Edman hade en gedigen bakgrund inom svensk populärmusik. Redan 1968 spelade han in duetter med Agnetha Fältskog, bland annat Sjung denna sång och Någonting händer med mig. Under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet gav han ut ett stort antal soloskivor och samarbetade även flitigt med Barbro Skinnar. När Edman sökte en ny kompgrupp fick han tips om de fyra musikerna som just slagit sig samman – och samarbetet blev starten på Polarna & Jörgen Edman.
Gruppen fick en rivstart som snabbt gav eko i både press, TV och på Svensktoppen. Sveriges Television hörde av sig tidigt, och Polarna lanserade debutplattan Schwabba dabba ding dong i TV2:s program där låtar testades för Svensktoppen. Publiken tog bandet till sitt hjärta och skivan tog sig upp på listan. Därefter följde ett intensivt turnéliv med spelningar fem till sex kvällar i veckan, något som snabbt gjorde Polarna till ett välkänt namn på den svenska dansbandsscenen.
Under åren med Jörgen Edman nådde bandet flera höjdpunkter. De deltog i Melodifestivalen 1978 med bidraget Lilla stjärna och medverkade även i den klassiska filmen Repmånad, där de spelade på stadshotellet och framförde låtarna Eva (strippan från Trosa), Välkommen hem och Vid mitt fönster. Samarbetet mellan Polarna och Jörgen Edman varade fram till slutet av 1980-talet och blev en viktig del av svensk dansbandshistoria.
Parallellt fortsatte Jörgen Edman sin musikaliska bana även i andra sammanhang. Bland annat spelade han in Ur svenska hjärtans djup samt skivan O Helga Natt, liveinspelad 1976 i Ansgarskyrkan i Linköping tillsammans med kören Ad Libitum. Tillsammans har Polarna och Jörgen Edman lämnat ett bestående avtryck – som pionjärer i övergången från pop till dansmusik och som publikfavoriter under flera decennier.
SAIINTS
I hjärtat av Dalsland, i skärgårdskommunen Åmål, föddes 1962 ett band som skulle bli ett av Sveriges mest ihärdiga dansband: Saints orkester. Allt började i Arbetareföreningens B-sal, där fyra unga killar spelade upp till dans. Till en början bestod repertoaren mest av instrumentala låtar, men efterhand började grabbarna även sjunga. Publiken fick nöja sig med det enkla gageret – ofta bara en korv och en läsk – men bandets popularitet växte snabbt.
I takt med att utrustningen blev mer omfattande behövde orkestern transportera sina instrument på ett mer praktiskt sätt. Valet föll på en bil från Kungs Kemtvätt, vilket gav bandet smeknamnet ”Tvättorkestern” – ett namn som fick stå som en charmig kuriositet i bandets tidiga historia.
1967 tog Saints steget fullt ut och blev ett heltidsband. Legendariske Gert Lengstrand skötte bandets bokningar och bidrog även med låtar, vilket hjälpte bandet att etablera sig i dansbandsvärlden. Under 1970-talets mitt spelade Saints upp till 150–200 spelningar per år, och de blev snabbt ett välkänt namn i hela Sverige.
Den musikaliska framgången följdes av skivproduktion. Bandet gav ut sin första singel 1966 på skivmärket Dollar, och mellan 1973 och 1976 släpptes ytterligare fem singlar på CBS. Fem LP-skivor blev det totalt: Åh Vilken Tjej (1974), Ska Du Hänga Me´ (1975), Häftiga Låtar (1976), Maria Rosa (1978) och Jubileum (1982), där de fyra första gavs ut på CBS och den sista på Ewita.
1976 bildades en officiell fanclub, som snabbt blev populär bland danspubliken. Året därpå sattes publikrekordet när Saints spelade i paus på Ullevi inför 38 000 åskådare – en prestation som cementerade deras status som ett av Sveriges mest folkkära dansband.
Decennier senare, 2023, fortsätter Saints att underhålla sina fans. Med en repertoar som blandar dansmusik, covers, välkända svensktoppshits och inslag av country och rock, är bandet fortfarande en samlingspunkt på Dalslands dansscener, som senast på Dalslands Skafferi, där de strålade samman med publiken som en gång dansat till deras toner i Arbetareföreningens B-sal.
Saints orkester är ett exempel på hur ett litet lokalt band kan växa till en nationell institution, med en historia präglad av flit, humor och genuin spelglädje.
SÄWES
Säwes var ett svenskt dansband med rötter i bandymetropolen Vänersborg. Bandet blev välkänt under mitten och slutet av 1970-talet och hördes ofta i Dalaborgsparken, där de spelade otaliga gånger inför danssugna publik. Med melodier som Paloma Blanca, En hägring, En liten fågel och den humoristiska RFSU (en svensk version av YMCA) blev Säwes en självklar del av den svenska dansbandsvågen.
Bandet bildades 1973 under namnet Sewes, av musiker från olika band i Trollhättetrakten. För att undvika förväxling med ett annat band ändrades stavningen snart till Säwes. Den ursprungliga sättningen bestod av: Lars ”Lasse” Sewerinsson – gitarr och sång, Per-Arne Albertsson – bas och sång, Hasse Klint – sång, piano och moog-synth, Christer Pettersson – trummor och sång
Redan året efter, 1974, släpptes bandets debutalbum ”Dans på 1”, och samma år gjorde de sin Svensktoppsdebut med låten Nina fina ballerina.
Under 1970-talet etablerade Säwes sig som ett av Sveriges mest omtyckta dansband. Flera av deras låtar hamnade på Svensktoppen:
Nina fina ballerina – 1974, En hägring – 1977, SOS jag behöver dig – 1978, Skateboard – 1978, RFSU (YMCA) – 1979, Luffarpojken – 1987 (med Paul Sahlin)
En av bandets mest kända inspelningar är Paloma Blanca, som tillsammans med En liten fågel blev ikoniska.
Under 1980-talet anslöt sångaren Paul Sahlin, som var ett starkt affischnamn. Bandet började då uppträda under namnet Säwes med Paul Sahlin, och 1987 toppade de Svensktoppen med Pauls egen låt Luffarpojken.
Säwes gav under sin aktiva tid ut åtta fullskaliga produktioner, varav flera ingick i serien ”Dansa på”, som var populär bland svenska dansbandsälskare.
Efter 1995 lade bandet ner sin verksamhet, och Bo Dahlenborg och Stefan Borg fortsatte spela vidare i Göran Lindbergs orkester.
SCHYTTS
Schytts är ett av Sveriges verkliga veteranband inom dansbandsgenren, med rötter i Göteborg och en historia som sträcker sig över 60 år. Bandet bildades under andra halvan av 1962 under namnet Public Killers, men redan året därpå bytte man namn till Schytts, efter trummisen Yngve Schytt.
Redan 1963 började Schytts spela ute i folkparkerna, vilket lade grunden för bandets långa karriär inom liveframträdanden. 1964 medverkade bandet i radiosändningen ”Twistbandstävlingen”, där de gick vidare till semifinal. Under mitten av 1960-talet deltog de även i TV-program som ”Drop-In” (1965) och ”Popsan” (1966) från Göteborg.
1967 släppte Schytts sin första singel på bolaget Platina, “Hong Kong Blues”/“Make Me Belong to You”, och deltog i Folkparkernas artistforum, där de fick mycket positiv kritik. Samma forum blev också starten för framtida samarbeten – bland annat med Bo-Erik Linnell, som blev bandets basist 1980.
1968 deltog Schytts i TV-programmet “Diggartime”, där de både framförde egna låtar och kompade Björn Skifs vid hans solodebut. 1971 kom bandet i kontakt med musikproducenten Bert Karlsson, vilket ledde till genombrottet 1973 med låten “Aj, aj, aj (det bultar och det bankar)”, som blev en stor hit på Svensktoppen. Vid den här tiden var Christer ”Tarzan” Oxenryd bandets sångare, en roll han hade under 25 år innan rösten började svikta.
Under 1970-talet blev Schytts även kända för sina svenskspråkiga versioner av internationella hits som: Rivers of Babylon, Mary’s Boy Child, Jamaica Farewell och Island in the Sun
IFK Göteborg, ofta kallat ”Blåvitt” på grund av sina blåvita färger, har länge haft en levande supportertradition. En av de mest kända sångerna som sjungs på läktaren är ”Heja Blåvitt”.
Schytts spelade in en version av ”Heja Blåvitt”, vilket gjorde låten mer tillgänglig känd utanför arenan och bland allmänheten. Schytts version gav låten ett dansbands- och schlagerpreg, vilket bidrog till att den blev populär både bland fotbollsfans och dansbandslyssnare.
Eftersom Schytts själva har sina rötter i Göteborgsområdet blev deras version av ”Heja Blåvitt” också en slags hyllning till staden och dess fotbollskultur, vilket förstärkte bandets lokala identitet och koppling till klubben.
Schytts har släppt 26 album och otaliga singlar, och har haft 30 låtar på Svensktoppen, bland andra: Aj, aj, aj (1973), Na Na Na (1974), En spännande dag för Josefine (1974), Ge mig mera (1978), Dé é lá gôtt (1993), Natten tänder sina ljus (1998), Ett fenomen (2000)
Efter Christer Oxenryd tog Peter Danielsson över som sångare, en roll han hade fram till februari 2003. Peter var inte bara en skicklig vokalist utan även låtskrivare. Efter honom kom Yeni Carlsson, bandets första kvinnliga vokalist. Numera existerar Schytts i allra högsta grad även om de spelar live sparsamt, med Peter Danielsson som sångare. Men ny musik ger man ut med jämna mellanrum. Det får väl ses som ett gott tecken.
Schytts från Göteborg är ett annat av dom verkliga veteranbanden som började 1962. Kent Ahlm var med sedan 1964. Bandet hette från början Public Killers, men bytte namn till Schytts redan
SOUNDERS
Bandet startade ursprungligen under namnet Teddybpys och var aktiva mellan 1964 och 1969. Därefter bytte man namn till Teddys, vilket de kallade sig fram till 1974. Namnbytet blev nödvändigt då ett norskt dansband hade de nordiska rättigheterna till namnet Teddys. Således kan man säga att dansbandet Sounders egentligen bildades 1974, med en ”smygpremiär” i Norge, under ledning av Christer Olsson/Swenman, Stig Gustavsson, Bosse Karlsson, Karl-Åke Bohlin och Roland Johansson.
Sounders debutalbum, ”1975”, spelades in samma år i Tal&Ton-studion i Göteborg, med Curt-Erik Holmqvist som medproducent. Bandet blev snabbt populärt och spelade flitigt i södra och mellersta Sverige, i Norge och på kryssningsfartygen i Östersjön. Redan 1976 slog bandet publikrekord i Sandefjord, Norge, då de drog fler besökare än Hepstars med bred marginal.
Under sin karriär har Sounders släppt totalt 16 fullalbum samt ett stort antal singlar. 1978 följde LP:n ”Without You”, inspelad i Studio Bohus i Kungälv och producerad av bandet själva. Bandet har också samarbetat med flera stora artister, bland andra Lasse Lönndahl, Bosse Larsson och Lars ”Kurtan” Brandeby. Förutom dansmusik har Sounders även förgyllt sina framträdanden med korta, roliga showinslag och egna uppskattade Elvis-shower.
Under årens lopp har bandet haft flera förändringar i sättningen. Sångaren Kenny Samuelsson, som senare gick vidare till Streaplers, var en viktig medlem fram till 1997. För att bredda repertoaren valde man därefter att inkludera en kvinnlig sångerska. Efter ett kort vikariat av Katarina Börjesson anslöt Karin Karlsson till bandet.
2003 började Bosse Möllberg, tidigare sångare i Streaplers, i Sounders. Singeln ”Saknar dig”, med Bosse som sångare, blev en tydlig profilering av bandet. 2005 anslöt Åsa Henriksson och 2008 tog Andrea (Dea) Lundh över sången fram till 2011 då hon slutade på grund av studier.
Idag är Sounders fortfarande ett välspelande och omtyckt mogendansband. André Polgary står kvar vid fronten och förbandet vidare traditionen av klassisk dansmusik från Kungälv. Bandets långa historia, gedigna repertoar och starka scennärvaro gör att Sounders fortsätter vara en självklar aktör på dansbandsscenen, med både äldre och nya generationer fans.
STEN & STANLEY
Sten & Stanley är ett av Sveriges mest älskade dansband, bildat i Karlskoga 1962. Bandet har spelat in över 700 låtar, släppt fler än 50 album och haft över 60 låtar på svenska hitlistor som Svensktoppen, Kvällstoppen och Familjestafetten. Namnet kommer från två av grundarna, Sten Nilsson och Stanley Granström.
Bandet bildades av bröderna Sten, Ebbe och Per Nilsson tillsammans med Stanley Granström och Bo Carlén. Ursprungligen hette gruppen The Guns of Bofors och startade som popgrupp. Deras första spelning ägde rum i Degerfors den 17 mars 1962, ett klassiskt fotbollssamhälle, tillsammans med bland andra Sven-Ingvars.
Tidiga singlar hade en tydlig internationell prägel, med låtar som Haver Ni sett Karlsson, Twist Around the Clock, Mr Noah och Why Don’t You Set Me Free.
År 1963 släpptes låten Grindslanten, som blev bandets första stora framgång. Men deras största succé kom 1976 med Jag vill vara din Margareta, en låt som blev en riktig klassiker och som fortfarande förknippas med bandet.
Under slutet av 1970- och börja 1980-talen förändrades Sten & Stanley till ett rent dansband.
Bland bandets mest kända låtar finns: Haver ni sett Karlsson?, Jolly Bob från Aberdeen, Grindslanten, I lust och i nöd, Hur ska det sluta? (Oh, Lonesome Me) Dra dit pepparn växer, En sång om kärlek, Lilla Ann-Louise, Medan jorden går ett varv och så klart Jag vill vara din Margareta
Man kan ju inte skriva en historik utan att nämna Margareta. ”Jag vill vara din, Margareta”, av Jan-Eric Karlzon, skrevs till just en Margareta, som vid tillfället bodde i Karlskoga med sin ena son Carl-Henrik, född 1974 Den blev sedan en monsterhit 1976 och låg på Svensktoppen i totalt tio veckor (den tidens regler tillät en melodi att ligga max tio veckor på Svensktoppen). ”Jag vill vara din, Margareta” har blivit något av en så kallad ”signaturmelodi” för Sten & Stanley, och är även en av de mest berömda dansbandslåtarna någonsin. Det var den som fick albumet att snabbt bli en guldskiva som sålde i långt över 100 000 exemplar. Men många undrade ju hur det gick det sen? Vad hände egentligen efter att den olyckligt förälskade herren i kultlåten inte vågade ringa på och modfälld gick hem med hennes bukett? 2016 kom uppföljaren ”Du öppnade din dörr”. Men lite av vågspel var detatt göra en fortsättning på en sådan monsterhit. Sten & Stanley premiärspelade den i Allsång på Skansen tidigare i år. Den mottogs med stort jubel!
Bandet har släppt över 50 album, inklusive ett fåtal samlingsalbum, och har behållit sin popularitet genom decennier.
Sten & Stanley har varit flitiga i både radio och TV. De syntes bland annat i: Hallå Sverige (över 100 avsnitt på 1990-talet) Bingolotto, Café Norrköping och Så ska det låta
De har dessutom medverkat i tre långfilmer under 1960-talet: För tapperhet i tält (1965), Åsa-Nisse slår till (1965) och Dra på – kul grej på väg till Götet (1967)
Trots decennier på scenen behåller Sten & Stanley sin ställning som ett av Sveriges mest populära dansband. Deras musik fortsätter att spelas på radio och på dansgolv över hela landet, och de är fortfarande ett namn som står för svensk dansbandsklassiker. Idag gör man spelningar för sittande publik på landets konsertarenor. Inför jul gör man dessutom mycket uppskattade julkonserter. Så än idag är bandet att räkna med.
STREAPLERS
Man skulle lätt kunna skriva en bibel om detta band. Men så mycket musik och anekdoter i bagaget.
Streaplers bildades 1959 i Kungälv som en popgrupp och utvecklades senare till ett av Sveriges mest älskade dansband. Originalmedlemmarna var Gert Lengstrand (sång), Mats Alfredsson, Göran Liljeblad, Håkan Liljeblad och Lasse Larsson. Bandets första framträdande ägde rum på Lorensbergs Cirkus 1959, och redan veckan efter spelade de på Rondo i Göteborg.
1961 spelade Streaplers in sin första grammofonskiva på Europafilm i Stockholm och 1962 skrev de skivkontrakt med Skandinaviska Grammofon AB, dagens EMI. År 1963 fick de sin första låt på Svensktoppen med ”Happy Piano”, och samma år kom genombrottet med ”Diggety Doggety”, som nådde andra plats på listan Tio i topp. Trummisen Pentti Niemi ersattes 1963 av Bjarne Lundqvist från Flamingokvintetten. Samma år slog bandet igenom med ”Säkkijärven polkka”.
Under 1960-talet följde flera stora hits som ”Mule Skinner Blues” och ”Rockin’ Robin”, och bandet blev känt för att alltid spela själva på sina skivor. Sångaren Gert Lengstrand lämnade 1966 och ersattes av Curt Borkman, följd av Robert Löfvendahl 1969, som samma år tog bandet till förstaplatsen på Svensktoppen med ”Tusen öars land”.
På 1970-talet etablerade sig Streaplers som ett av Sveriges mest bokade dansband, med över 225 spelningar per år. Albumet ”Det finns en sång” (1971) sålde över 25 000 exemplar. Trots den så kallade dansbandsdöden kring 1980 lyckades bandet hålla sig kvar i toppen. 1984 blev Towe Widerberg bandets sångare och 1986 toppade låten ”Älskar, älskar inte” Svensktoppen.
1990 lämnade Towe Widerberg och Kent Szwonder bandet, och Bosse Möllberg tog över som sångare medan Kjetil Granli blev ny trummis. 1997 ersattes Bosse Möllberg av Kenny Samuelsson. Bandet firade sitt 40-årsjubileum 1999 med en stor jubileumsturné och 2000 inleddes det nya årtusendet med fest på Kulturhuset i Stockholm.
Streaplers har haft många stora hits genom åren, där ”Till min kära” är en av de mest framgångsrika med hela 73 veckor på Svensktoppen och nytt rekord med 97 veckor totalt. Andra klassiska låtar inkluderar ”Bara femton år idag”, ”Lady Banana” och ”Älskar, älskar inte”. Populära sångare genom åren har varit Gert Lengstrand, Robert Löfvendahl, Ove Pilebo, Towe Widerberg och Bosse Möllberg.
2009 firade Streaplers 50-årsjubileum med en storslagen fest på Liseberg i Göteborg. Konserten spelades in och gavs ut som livealbumet Jubileumsshow: Live på Liseberg i oktober 2010, med en hitkavalkad där flera av bandets tidigare sångare medverkade. Under året överraskades bröderna Liljeblad som huvudgäster i TV-programmet Bingolotto. Samma år lämnade gitarristen Göran Liljeblad, som varit med sedan start, bandet och ersattes av Henrik Uhlin från Flamingokvintetten.
Under 2010-talet fortsatte bandet att vinna utmärkelser, bland annat utsågs Kjetil Granli till Årets trumslagare 2010 och bandet till Årets dansband 2019 vid Guldklaven.
2019 firade man sitt 60-årsjubileum ombord på Viking Line-fartyget Cinderella med framträdanden av tidigare medlemmar och kollegor som Olle Jönsson från Lasse Stefanz. Man spelade dock inte ensamma på båten. Man hade med omsorg valt att spela nonstop med sina kollegor i Sounders som man delat scen med många gånger
2020 deltog de i TV-programmet Dansa hemma, ett initiativ under coronapandemin.
Idag är Streaplers fortfarande aktiva och drar fulla hus över hela Norden, med en imponerande produktion som inkluderar nästan en ny CD varje år. Bandets långa karriär är ett bevis på deras uthållighet, musikalitet och förmåga att fortsätta engagera publiken – generation efter generation. Och det bästa av allt är att bandet spelar helt live utan några förinspelade hjälpmedel. Det är något det hållit på hårt genom alla åren, att spela allt själva både live och på skiva. Lasse Larsson lär ha sagt vid ett tillfälle att skall jag le på skivomslaget så skall jag ta mig tusan även spela på den.
SVEN-ERICS
Sven‑Erics har sina rötter i mitten av 1960‑talet. Orkestern bildades den 25 september 1965 under namnet Anders Erikssons orkester med Sven‑Eric – ett namn som speglade både grundaren Anders Eriksson och den unga sångaren Sven‑Eric Mörtsjö. Det var i de tiderna som dansbandssoundet blomstrade i folkparker och på nöjesställen runt om i Sverige.
Sven‑Eric, som var infödd i Hudiksvall, började sin musikaliska bana redan som barn – enligt historien stod han vid 6 års ålder på en jordhög utanför föräldrargården och sjöng för grannungar. Som tonåring vann han bland annat en amatörtävling på Ljusdalsmässan, och redan tidigt visste han att han ville bli sångare.
I början av 1970‑talet växte bandets popularitet och musikerna valde att förkorta och förtydliga namnet. 1973 gjordes ett formellt namnbyte till Sven‑Erics, vilket blev det namn under vilket bandet senare skulle bli mest känt.
Under 1970‑ och 1980‑talen var Sven‑Erics ett flitigt förekommande dansband i Sverige med omfattande turnéverksamhet. Bandet producerade över 30 album genom åren – ungefär 20 på LP och 10 på CD – samt nästan 30 radiosinglar som testats för Svensktoppen.
Flera av låtarna blev populära på Svensktoppen, och två av dem nådde till och med förstaplatsen: “Ta min hand” (1978) och “Det gick en liten ängel” (1986)
Bandet har också rekordet att ha haft tre låtar samtidigt på Svensktoppen, vilket skedde 1983. Där låg låtarna “Natten har sin egen saga”, “Det gick en liten ängel” och “Tag min hand” under flera veckor samtidigt – en prestation som blev något av ett musikaliskt historiskt ögonblick.
Sven‑Erics var inte bara ett populärt dansband på folkparksgolven – de syntes också på TV och hördes i radio under flera decennier:
I Sverge deltog de bland annat i “Nygammalt” i TV2 (1975 och 1979), “Höstens melodier” i TV4 från Norrköping (1991 och 1993), “TV4 Nyhetsmorgon” (2007–2008) och “TV4+ Bingolotto” (2007–2008) I Norsk medverkade de i Framträdande från Momarken (1984) och “Skandinaviskt dansforum” (1986 och 1987). I finsk tv medverkade de i Programmet “Nordisk musikgala” från parken i Åminne (1984)
I radio var bandet ett återkommande inslag i programpunkten “I afton dans” vid flera tillfällen under sin karriär
2014 firade Sven‑Erics 50 år som dansband, en milstolpe som få band når inom genren. Under dessa fem decennier har de spelat tusentals framträdanden, nått listframgångar, medverkat i TV‑ och radioprogram samt samlat en trogen publik – både i Sverige och i Norden i stort.
Efter många år i bandet övertog Åke Nilsson 2000 rätten till namnet Sven‑Erics, och vidareförde bandet med en ny uppsättning musiker baserad i Stockholm – vilket markerade en ny era för orkestern.
SVEN INGVARS
Sven-Ingvars är ett av Sveriges mest folkkära och långlivade band. Med rötterna i Slottsbron i Grums kommun i Värmland har gruppen sedan 1950-talet satt ett starkt avtryck i svensk populärmusik – från pop och rock till folkvisa och dansband.
Bandets musik var från början en kombination av pop, rock och folkvisor. Den första spelningen ägde rum i Segmons Folkets Hus, där gaget uppgick till 172 kronor. På repertoaren fanns bland annat Rock Around the Clock, där Sven-Erik spelade klarinett och Ingvar dragspel – ett tidigt exempel på bandets säregna stil.
Vid bildandet stod bandet av Sven Svärd – trummor, Ingvar Karlsson – dragspel och elgitarr och Sven-Erik Magnusson – sång, gitarr, klarinett och saxofon
Bandet utökades gnaska snart med fler medlemmar: Rune Bergman – bas (1958) Sven-Olof Petersson – saxofon (1962)
Repertoaren under de första åren bestod till stor del av populära internationella låtar som Billy Boy, Guitar Boogie, Let’s Think About Living och Corrina, Corrina.
Det stora genombrottet kom 1961 med låten ”Te’ dans mä Karlstadtösera”. Den gick in på Radio Nords Topp 20-lista den 29 november och låg kvar i elva veckor, med en andraplats som högsta placering. Framträdandet i Sveriges Radios Frukostklubben gjorde bandet rikskänt över hela landet.
Sven-Erik sjöng på värmländska, vilket var ovanligt vid tiden, och han blev snabbt en av 1960-talets största flickidoler.
Nästa stora succé blev Owe Thörnqvists ”Ett litet rött paket”, och 1964 debuterade Sven-Ingvars på Svensktoppen. Fröken Fräken gick direkt in på förstaplatsen och veckan därpå nådde Min gitarr andraplatsen. Under flera år var det vanligt att bandet hade flera låtar samtidigt på listan.
Totalt har Sven-Ingvars haft 54 låtar på Svensktoppen, vilket placerar dem på andra plats genom tiderna, strax efter Sten & Stanley.
Efter många framgångsrika år satsade bandet på långfilmen ”Under ditt parasoll” (1967). Filmen blev dock ett misslyckande – den sågades av kritikerna och publiken uteblev. Resultatet blev stora ekonomiska förluster och långvariga skulder. I samband med detta lämnade Rune Bergman och Sven Svärd bandet och ersattes av Hasse Svensson och Robin Bailey.
År 1971 gjorde Sven-Ingvars comeback med ett kritikerrosat album där Gustaf Frödings dikter tonsatts. Under 1970-talet försörjde sig bandet främst som dansband, men den stora kommersiella framgången från 1960-talet var förbi.
År 1990 tilldelades Sven-Ingvars en Grammis för ”Årets dansband”, och 1996 firade de sitt 40-årsjubileum med nytt album och en mycket uppskattad turné.
1990 blev en milstolpe för bandet som medverkade på Hultsfredsfestivalen.
Sven Ingvars har genom åren mottagit flera priser. Bland annat Frödingpriset (1972), Grammis – Juryns specialpris (2005), Lisebergsapplåden (2006)
Mellan 2001 och 2002 genomförde bandet sin första krogshow, som spelades för fulla hus på bland annat Rondo i Göteborg, Tyrol i Stockholm, Slagthuset i Malmö och Chat Noir i Oslo.
År 2017 gick Sven-Erik Magnusson bort, men Sven-Ingvars lever vidare. Bandet drivs i dag vidare av sonen Oscar Magnusson, som för traditionen in i en ny generation.
Med nästan sju decennier av musik, turnéer och svenska klassiker är Sven-Ingvars en självklar del av svensk musikhistoria – från folkparkerna i Värmland till hela landet.
THE TELSTARS
The Telstars var ett svenskt dansband med tydlig förankring i pop och jazz, verksamt mellan 1963 och 1979. Bandet bestod av några av landets mest meriterade professionella studiomusiker och intog en särställning i svenskt musikliv – lika uppskattade på dansgolven som i TV-studior och på stora turnéer med internationella stjärnor.
The Telstars bildades 1963 av Gösta Nilsson och Rolf Bäckman, båda etablerade musiker med starka rötter i svensk jazz. Medlemmarna hade bakgrund i några av Sveriges mest välrenommerade storband och jazzorkestrar,
Medlemmar beskrev själva bandets stil som ”JazzPop” – en kombination av jazzens musikalitet och popmusikens tillgänglighet. Begreppet blev också titeln på The Telstars första LP-skiva, som släpptes 1964.
Jazzen stod för rötterna och hantverket, medan popen representerade det nya och samtida. Kombinationen visade sig vara både nyskapande och publikvänlig, och gav The Telstars ett unikt uttryck på den svenska musikscenen.
The Telstars fick tidigt stor exponering och blev husband i det populära TV-programmet Drop-In, ett av 1960-talets viktigaste musikprogram i Sverige.
Redan samma år som bandet bildades blev de också förband till The Beatles under den brittiska gruppens första Sverigeturné 1963 – en historisk händelse som placerade The Telstars mitt i den internationella popexplosionen.
Under åren spelade ett stort antal framstående musiker i The Telstars, bland andra:
Douglas Westlund, Kjell Öhman, Marcus Österdahl, Janne Ersson, Nisse Högström, Palle Danielsson, Rolf Bäckman, Jerry Stensen, Pelle Fröding, Bernt Fristedt, Lasse Sandborg, Dave McShane, David Skinner, Erik Lihm, Janne Landegren, med flera.
The Telstars var ett eftertraktat kompband och turnerade flitigt med både svenska och internationella artister som besökte Skandinavien under 1960- och 1970-talet. De gjorde även flera sommarturnéer tillsammans med profiler som: Jerry Williams, Björn Skifs, Östen Warnerbring, Kisa Magnusson
År 1967 skrev The Telstars in sig i svensk samtidshistoria när de vann den utlysta musiktävlingen i Hylands hörna. Bidraget ”Håll dig till höger, Svensson” utsågs till den officiella låten för högertrafikomläggningen i Sverige – ett tydligt exempel på bandets folkliga genomslag.
När The Telstars avslutade sin verksamhet 1979 hade de lämnat ett starkt avtryck i svenskt musikliv. Med sin kombination av musikalisk kvalitet, genrebredd och professionalism blev de ett av de mest respekterade banden i sin tid – och ett tydligt exempel på hur jazzens hantverk kunde möta popens publik.
THOR ERICS
Under 36 år var Thor-Erics ett av Sveriges mest uppskattade dansband. Med rötterna i bygden kring Kinna och Hyssna i Västergötland byggde bandet upp en lång och framgångsrik karriär som tog dem till dansgolv, folkparker, restauranger och TV-studios runt om i Sverige – och även till Norge.
Bandet bildades 1963 av Janeric Levin och Thore Olofsson. Namnet Thor-Erics kom att bli synonymt med melodisk dansmusik av hög kvalitet, och redan tidigt etablerade sig orkestern på den svenska dansbandsscenen. Genombrottet kom 1966 när låten ”Sju ensamma kvällar” tog sig in på Svensktoppen. Låten blev en stor hit och är än i dag starkt förknippad med bandets namn.
Thor-Erics fortsatte att leverera framgångar under flera decennier. År 1970 nådde man åter Svensktoppen med ”Vit som en orkidé”, vilket ytterligare befäste bandets position som ett av landets ledande dansband. Totalt spelade bandet in 16 fullproduktioner (LP-album), omkring 30–50 vinylsinglar, två EP-skivor samt ett fullängdsalbum på CD – ett imponerande facit som speglar både produktivitet och popularitet.
Genom åren passerade många namnkunniga musiker revy i Thor-Erics. En av de mest välkända är Nick Borgen, som var sångare i bandet mellan 1975 och 1983, innan han gick vidare till en framgångsrik solokarriär. Andra profiler som varit med i bandet är Niclas Olén, Stefan Brunzell och Tove Jarneek.
Under 1990-talet fick bandet en tydlig förnyelse genom den kvinnliga vokalisten Lena Petersson, som var med fram till 1994. Lena satte en stark prägel på Thor-Erics och bidrog till att ge bandet en tydligare profil, både musikaliskt och sceniskt. Hennes insats är för många fans en viktig del av bandets senare historia.
Thor-Erics medverkade vid flera tillfällen i TV, både i Sverige och Norge, vilket bidrog till att sprida bandets musik till en ännu bredare publik. Samtidigt var det de otaliga spelningarna på folkets hus, parker och restauranger som utgjorde kärnan i verksamheten – där mötet med danspubliken alltid stod i centrum.
Den 27 december 1999 gjorde Thor-Erics sin sista spelning och avslutade därmed en epok i svensk dansbandshistoria. Från starten 1963 till slutet av 1990-talet hade bandet satt tydliga avtryck med sina låtar, sina musiker och sin starka närvaro på landets dansbanor.
Än i dag lever arvet efter Thor-Erics vidare – inte minst genom ”Sju ensamma kvällar”, som för alltid skrivit in bandet i den svenska musikhistorien.
THORLEIFS
Historien om Thorleifs är berättelsen om ett band som växte från enkla bingokvällar i Småland till att bli ett av Sveriges mest älskade och framgångsrika dansband genom tiderna. Med sin igenkännbara stil, starka melodier och en unik sångröst satte Thorleifs ett avtryck som fortfarande lever kvar i svensk musikhistoria.Formulärets överkant
Thorleifs bildades redan 1962 i Norrhult, Kronobergs län. Ursprunget fanns i Thorleif ”Tolle” Thorstenssons pojkrum i Klavreström. Snart anslöt även Hans ”Hasse” eller ”Willie” Magnusson, och grunden till bandet var lagd. Under de tidiga åren spelade bandet mest som pausband, ofta på bingokvällar på hemmaplan.
Bandet gick under flera olika namn innan de fastnade för Thorleifs sextett. Bland tidigare namn fanns bland annat Calcuttas, The Coconuts och The Red Fireties. År 1962 skrev man sitt första kontrakt för offentlig dans i Vetlanda – ett viktigt steg som krävde medlemskap i Svenska Musikerförbundet.
1964 köpte Thorleifs sitt första turnéfordon, en Volkswagenbuss. Ingen i bandet hade ännu fyllt 18 år, så äldre vänner fick rycka in som chaufförer. Under slutet av 1960-talet anslöt fler medlemmar, bland andra Magnus ”Bisse” Bergdahl och Kim Lindahl, vilket stärkte bandets sound.
År 1970 kom den allra första skivan – singeln ”Vårvinden” / ”Ra-ta-ta”. Några år senare, 1973, släpptes debutalbumet ”Kommer hem till dig”, följt av ”En dag i juni” (1974), vars titellåt snabbt blev en publikfavorit.
Den verkliga succén kom 1975 med låten ”Gråt inga tårar”. Skivan sålde i över 300 000 exemplar och låten röstades senare fram som alla tiders dansbandsklassiker. Thorleif Torstenssons ljusa och känslosamma sångröst blev ett tydligt kännetecken för bandet och bidrog starkt till framgången.
Under åren som följde radade Thorleifs upp framgångar, guldskivor och älskade låtar. Saxofonen blev ett viktigt inslag i arrangemangen och gav bandet ett eget, igenkännbart sound.
Thorleifs belönades med Grammis för låten ”En liten ängel”, som även vann Dansbandslåten 1996. Samma år överraskade bandet hela musik-Sverige genom att oanmälda kliva upp på scenen under Grammisgalan och framföra ”Tre gringos” tillsammans med hiphopgruppen Just D – ett oväntat och minnesvärt ögonblick.
År 2000 mottog bandet en guldskiva som bevis på över 300 miljoner sålda skivor och kassetter – en helt enastående prestation i svensk musikhistoria. Thorleifs har även tilldelats flera kulturpriser och hedrades 1999 med ett eget frimärke.Formulärets nederkant
Även om 1970-talet var stort, nådde Thorleifs en ny topp under 1990-talet. Bandet medverkade i det allra första avsnittet av Sveriges Radios klassiska tv-program ”I afton dans”, som sändes från Kolsnäsudden i Sunne – där Thorleifs senare också var premiärband i Kolsnäsparken 1985.
Under 2000-talet spelade bandet även in musik på tyska och gav ut den populära albumserien Saxgodingar. År 2008 utsågs låten ”Skicka mig ett vykort” till Årets låt på Kalaslistan.
År 2009 deltog Thorleifs i Melodifestivalen med bidraget ”Sweet Kissin’ in the Moonlight”. Två år senare, 2011, meddelade bandet att man skulle lägga ner verksamheten efter 50 år på Sveriges dansbanor – ett beslut som väckte både vemod och tacksamhet hos fansen.
Efter bandets upplösning har flera tidigare medlemmar gått bort. Thorleif Torstensson avled den 10 januari 2021 i sviterna av covid-19, 71 år gammal. Hans-Willi ”Hasse” Magnusson gick bort den 15 augusti 2022 efter en tids sjukdom.
Trots detta lever Thorleifs musik vidare. Låtar som ”Gråt inga tårar”, ”Och du tände stjärnorna”, ”Med dej vill jag leva” ”Kurragömma” och ”En liten ängel” fortsätter att spelas, sjungas och älskas – på dansgolv, i radio och i svenska hjärtan.
Thorleifs historia är lång, rik och full av värme. Det är berättelsen om musikglädje, vänskap och ett band som blev mycket mer än bara ett dansband – de blev en del av vårt gemensamma kulturarv.
TOMMY ELFS
Tommy Elfs är ett av de riktigt klassiska namnen i svensk dansbandshistoria. Bandet bildades i Tidaholm men flyttade efter några år sin bas till Angered utanför Göteborg, där karriären tog ordentlig fart. Under 1970-talets glansdagar etablerade sig Tommy Elfs som ett av landets mest efterfrågade dansband – fullt jämförbara med giganter som Flamingo och Streaplers.
När de ursprungliga medlemmarna – Björn Karlsson, Janne Fingal, Tommy Elf och Kenth Malmberg – startade bandet var musiken till en början mest på kul. Men utvecklingen gick snabbt. Redan 1971 blev Tommy Elfs heltidsproffs, och under större delen av 70-talet kunde bandet försörja sig fullt ut på musiken.
I mitten av decenniet var efterfrågan enorm. Bandet var fullbokat ända fram till 1977, med 15–20 spelningar per månad, något som vittnar om deras starka position på dansbanorna runt om i Sverige.
Innan debutalbumet kom ut hade Tommy Elfs redan hunnit spela in ett dussintal singlar. Den allra första singeln, ”Är du ensam i kväll”, släpptes redan 1970. De tidiga inspelningarna gjordes i Sten & Stanleys studio i Karlskoga, med Vidar Alsterberg som tekniker och producent – själv medlem i Sten & Stanley.
Bandets första LP, ”I startgroparna”, släpptes 1974. Ett kuriosa kring albumet är att omslagsbilderna fotograferades inne på Ullevi i Göteborg, en arena som senare skulle få ännu starkare koppling till bandet.
Under 70-talet fick Tommy Elfs stora hits med låtar som: ”Varför är dina kinder så våta”, ”Spela mera Rock’n roll” och ”Mera sol, mera värme” (svensk version av Limon limonero)
Tommy Elfs var mer än bara ett turnerande dansband. Under 70-talet drev man eget skivbolag och hade en fanclub med omkring 2 000 medlemmar, imponerande siffror för tiden. Bandet var dessutom inbokade för turnéer ända fram till 1978, vilket ytterligare bekräftade deras popularitet.
Tommy Elfs diskografi speglar ett intensivt och framgångsrikt decennium: 1973 – I startgroparna, 1974 – Nummer två, 1975 – Nummer tre, 1978 – Frisbee och 1979 – Gråter
Tommy Elfs är ett band som tydligt speglar dansbandens guldålder på 1970-talet. Från starten i Tidaholm till dansrestauaranger, stadshotell samt folkets hus och parker
TOMMY BERGS
Tommy Bergs orkester har varit en viktig del av Värmlands musikliv i över fem decennier. Bandet bildades i slutet av 1960-talet och har genom åren spelat över hela Norden,
Historien började 1964 när Tommy Nord kort var med i Poptones. Därefter gick han vidare till The Thunders, där han spelade i flera år. När Tommy ville starta eget tog han med sig Alf Rydberg och Artur Nylin, och tillsammans bildade de Tommy Bergs. Janne Carlsson blev bandets första trummis, som ersatte Per-Inge Karlsson, tidigare från Per-Inge Lundhs och senare känd som Per-Inge ”Pekå” för sina matvarubutiker i Värmland.
Bandets första spelning ägde rum i maj 1968 på en klubbfest på Graninge pensionat i Molkom – starten på en lång karriär som skulle sprida deras musik över hela Norden.
Mellan 1970 och 1985 var Tommy Bergs ständigt på resande fot. Under veckorna spelade de på otaliga platser i Sverige, Norge, Danmark och Finland. De hade även uppdrag på båtar till England, Holland och Åland, och en av höjdpunkterna var när de fick spela i tv-programmet Nygammalt 1978, efter att Bosse Larsson uttryckt intresse för bandet.
Ett särskilt minnesvärt ögonblick var när Bill Haley and his Comets uppträdde 1974 i Medborgarhuset i Säffle – Tommy Bergs ansvarade för dansmusiken, vilket blev ett stort evenemang för bandet och publiken.
Bandets första grammofonskiva spelades in 1970 på Europa-Produktion i Stockholm, skivmärket Efel. 45 år senare gjorde bandet en nostalgisk comeback och släppte ett album med de klassiska 70-talshitsen. På plattan finns 15 låtar, varav 12 är nya versioner av publika favoriter som toppade listorna på 70-talet. Klassiker som “Lasse Ledsen”, “Aja Baja Anna-Maja”, “Liten”, “Dig dig att du är lycklig”, “Annelie” och “Sänd mig ett minne” finns återigen tillgängliga för fansen.
2010 ville bandet nå fler med sina låtar och skapa nya som har anknytning till Molkom, där bandet har sina rötter. Resultatet blev Älvsbackavalsen och Molkomsvisan, båda komponerade av bandmedlemmarna med lokal stolthet i fokus.
Tommy Nord, som själv är elbasist, har under alla år samlat skivor, skivomslag, tidningsklipp och artiklar om bandet, och på så sätt bevarat ett unikt arkiv över Tommy Bergs historia.
TOM NORDBLOMS
Tom Nordbloms, även känd som Tom Nordbloms Popquintet eller Tom Nordbloms orkester, var ett svenskt dansband som hade sin storhetstid under 1960- och 1970-talen. Bandet blev känt för sina personliga låttexter, starka scenframträdanden och lokala anknytningar till Dalsland och Västsverige.
Bandet startade ursprungligen som Stig Wadenbrandts orkester. Efter en tid bytte man namn till Tom Nordbloms Popquintet, under vilket bandet turnerade flitigt under flera år.
Orkesterns klassiska sättning bestod av: Tom Nordblom – gitarr, Karl-Gustav Kling – gitarr, Karl-Erik Hansson – bas, Bert Eriksson – orgel, Per-Olof Johansson – trummor
Tom Nordblom och Karl-Gustav Kling började spela tillsammans i Rabbalshede och Hällevadsholm och byggde sakta upp den musikaliska basen som blev Tom Nordbloms orkester.
Bandet gjorde flera skivor under sin aktiva period. Deras skivdebut kom 1966 på Sonet med låten ”En liten gulnad lapp”, som blev en av orkesterns största framgångar.
Genom producenten Owe Midner hamnade bandet senare på Rival, där LP:n En lördagskväll i Folkets Park släpptes 1967. Inspelningarna gjordes under tre intensiva dagar i Diekes inspelningsstudio i Stockholm, där samtliga spår spelades in.
Bandet skrev ofta låttexter inspirerade av sin egen vardag:
Minnenas väg handlar om vägen mellan Uddevalla och Frändefors.
En liten sliten nallebjörn är ett minne Tom Nordblom fortfarande har sparat.
I slalombacken beskriver spelningar i Norges fjällvärld med skidutrustning i bagaget.
Lelångebanan refererar till den smalspåriga järnvägen genom Dalsland till Bengtsfors, som numera är nedlagd.
Numera är Tom Nordblom aktiv som soloartist, allsångsledare och konferencier. Bandet har dock återförenats vid enstaka evenemang, där de spelat sin gamla repertoar, exempelvis under Torsbys Rockfestival 2007.
Som soloartist har Tom Nordblom även spelat in en CD 1998, ”Hört & Förstört!??”, med 25 spår som inkluderar låtar av bland annat Lasse Berghagen, Thore Skogman, Gösta Linderholm, Mats Paulson och Lars Severinsson. CD:n innehåller även låten ”Vid Gullmarens strand” skriven av Harry Blomqvist.
Han har uppträtt på musikfestivaler internationellt, bland annat i USA, Polen, Tyskland, Danmark och Kina.
TONIX
Tonix orkester från Mönsterås i Småland har en rik historia som sträcker sig från 1963 till 2010, med flera återuppståndelser därefter. Bandet började som ett källarband där 13–15-åriga Tony Berlevik, Sven Lundquist och Matz Ålund spelade på pluggdanser, kalas och lokala festligheter. Snart anslöt Tommy Hagman och Tony Berleviks bror Gunnar Berlevik, vilket formade stommen i det som skulle bli Tonix.
Under de tidiga åren spelade de mest pop och rock och bytte namn efter de populäraste popbanden i månaden. Som ”Crosslines” gjorde de sin första skivinspelning i Europafilms musikstudio i Stockholm, men låten nådde inga listframgångar. 1967 tog bandet namnet Tonix och började övergå till dansmusik.
För att komplettera sin nya stil anslöt Allan Jacobsson 1969, vilket gav bandet en fullständig uppsättning med sång, gitarr, bas, keyboard, trummor, sax och trumpet. Tonix fick kontakt med Evert Jacobsson på skivbolaget Platina i Göteborg, samma man som arbetade med Tages, Flamingokvintetten och Thorleifs. Under 1970-talet släppte Tonix många singlar och LP-skivor, däribland ”Hörru va’ e’ de'” och den svenska versionen av Paul Ankas ”Put Your Head on My Shoulder” – ”Ge mig lyckan tillbaka” – som testades på Svensktoppen.
1971 började Tonix spela på heltid, vilket inledde en intensiv period med regelbundna skivinspelningar. Hösten 1973 fick singeln ”Flyg din väg” test på Svensktoppen, och senare samma år nådde de listan med en svensk version av Lena Marias pophit på ”Tio i Topp”, där den låg etta under nästan hela listperioden. Detta gjorde Tonix till ett riksbekant band med TV-framträdanden i program som Nygammalt med Bosse Larsson.
Mellan 1974 och 1977 sålde Tonix guld på fyra LP-skivor och spelade in en LP i London. Under 1974–1984 hade bandet fem låtar på Svensktoppen, bland annat en svensk version av Smokeys ”Oh Carol” som låg etta flera veckor. Totalt släpptes tio LP-skivor under denna period.
1983 lämnade Göran Lindberg bandet och ersattes av Pelle Larsson, som gav Tonix en något tuffare stil men fortfarande med fokus på dansmusik. Under Pelles tid medverkade bandet i TV-program som Razzel och Café Norrköping. 1990 tog Bosse Thyrén, tidigare sångare i Jigs, över som frontfigur. Bandet fortsatte att spela och släppte samlings-CD:n Tonix 25-års jubilerar (1992) och Tonix samlade hits 1977–1996 (1996), samt CD:n Kärlekens låga (1999).
Tonix avslutade sin aktiva period med sista spelningen den 6 mars 2010 på danspalatset Sandra i Kalmar. Men 2019 återuppstod bandet för en nostalgisk partykväll på samma scen, arrangerad av Tobbe Håkansson, som ville skapa en återträff för personal och musikälskare.
TÖTAS
Tötas var ett traditionellt svenskt dansband med rötter i Lidköping, aktivt främst under 1960- och 1970-talen, och ett uppskattat inslag på dansbanor runtom i landet. Bandet blev kända för sina glada låtar och sin färgstarka scenstil, vilket gjorde dem till en publikfavorit i dansbandskretsar.
Tötas bildades i Lidköping på 1960-talet. Bandet kom snabbt att bli en del av den växande dansbands- och dansmusikscenen i Sverige, en era då dansbandsturnéer var intensiva och banden spelade upp till flera gånger i veckan på olika orter. För Tötas var detta inget undantag.
Tötas erbjöd ren härlig dansmusik i svängigt tempo. Ett spelschema från 1971 visar att bandet nästan dagligen spelade på olika orter runt om i landet, exempelvis Helsingborg, Karlskrona, Tranås, Väderstad och Kalmar under en typisk vecka.
Det var en orkester med stark scenpersonlighet. Sångaren Bo Fransson var känd för sin fina publikkontakt, och musiker som Johnny Blomquist hade förmåga att spela flera instrument, arrangera material och skriva egna låtar.
En annan färgstark profil i bandet var Leif ”Biggo” Birgersson som spelade bas i bandet. Bandet satsade också på marknadsföring och scenkläder – vilket var en del av dansbandsestetiken. Ett omslag från 1974 visar dem i brunlila byxor och väst, rosablommiga skjortor med stora slag och iögonfallande silverfärgade platåstövlar – en look som säkert ökade igenkännings- och underhållningsvärdet
Bandet kallades i marknadsföringen ofta för ”Sveriges gladaste dansorkester” – ett löfte om stämning, rytm och glädje för publiken.
I diskografin finns ett antal produktioner. 1965 – Första singeln Mina Barndomsminnen, med låtar som Silvertrådar, Det Blåser Kallt Kallt Väder Över Sjön och Blåsippan Ute I Backarna Stå.
1970 singeln med Kasta Dina Sorger och Sänd Mej Ett Minne Av Vår Kärlek som blev populära. 1974 kom albumet Dansa, Le Och Va’ Fri och året efter släpptes albumet Jag Går Min Väg.
TRIO MED BUMBA
Trio me’ Bumba är ett av Sveriges mest anrika och långlivade band, med rötter djupt förankrade i den svenska folkparkseran. Gruppen bildades i maj 1957 på Södermalm i Stockholm och blev snart ett välkänt namn inom den framväxande populärmusiken. Bandets kärna har genom åren bestått av Jan Harg, Bertil Lindblom, Jan-Erik ”Bumba” Lindqvist och den karismatiske sångaren Tommy Wener.
Det stora genombrottet kom 1963 med låten ”Spel-Olles gånglåt”, som blev en enorm framgång. Låten tog sig in på Svensktoppen den 5 maj 1963 och låg kvar där i hela 30 veckor, varav tio veckor på förstaplatsen – ett närmast osannolikt resultat vid tiden. Samma år etablerade sig Trio me’ Bumba som ett av landets mest populära band och jämfördes ofta med samtida publikfavoriter som Sven-Ingvars samt Sten & Stanley.
Redan året innan hade bandet gjort avtryck på skivmarknaden. Deras första skiva, en EP från 1962, innehöll bland annat ”Bonnie Twist”, en egen version av ”My Bonnie”, som låg tre veckor på Radio Nords Topp 20-lista. Det var ett tidigt tecken på bandets förmåga att kombinera internationella influenser med en tydligt svensk ton.
1963 blev också historiskt av ett annat skäl. Trio me’ Bumba agerade förband åt The Beatles vid deras Sverigeturné och spelade bland annat i Göteborg den 27 oktober och i Eskilstuna Sporthall den 29 oktober. Ett möte som i efterhand har blivit en mytomspunnen del av svensk pophistoria. Fem decennier senare, 2013, återvände bandet till Eskilstuna Sporthall och upprepade spelningen på exakt samma datum, inför 1 400 personer – med samma medlemmar, med undantag för Tommy Wener som då hade gått bort.
Under åren medverkade Trio me’ Bumba även i revyer, turnerade flitigt och samarbetade med några av Sveriges största artister, däribland Cornelis Vreeswijk, Siw Malmkvist och Thore Skogman. 1969 syntes bandet dessutom i filmen Åsa-Nisse i rekordform, vilket ytterligare stärkte deras folkliga förankring.
Skivproduktionen var omfattande och framgångsrik. Totalt har Trio me’ Bumba spelat in över 250 melodier och belönats med ett flertal guldskivor. Deras kanske mest kända och älskade låt är ”Man ska leva för varandra”, som spelades in 1968. Låten tog sig in på Svensktoppen den 25 maj 1969 och låg kvar i 25 veckor, varav 12 veckor på förstaplatsen – en sann långkörare som än i dag förknippas starkt med bandets namn.
Efter 45 år tillsammans tystnade rösten som varit bandets kännetecken. Den 17 mars 2002 avled sångaren Tommy Wener plötsligt under en spelning i Västerbotten. Sorgen var stor, både inom bandet och bland publiken. För att kunna fortsätta verksamheten fann man en värdig efterträdare i Rolf Larsson, som tidigare vid tillfällen hade vikarierat för Tommy under sjukdomsperioder. Rolf Larsson hade dessutom ett gediget musikaliskt förflutet från Cedermarks orkester i Sveg.
Trio me’ Bumba är mer än ett band – de är ett levande stycke svensk nöjes- och musikhistoria. Med sin blandning av folklighet, musikalisk skicklighet och tidlösa melodier har de under mer än sex decennier skapat minnen för generationer av lyssnare. Deras låtar fortsätter att spelas, sjungas och uppskattas, och bandets historia är ett tydligt bevis på musikens förmåga att förena människor över tid.
VIKINGARNA
Sveriges största dansband genom tiderna är utan tvekan Vikingarna. Med ett unikt sound, en enorm låtskatt och en publik som sträckt sig långt utanför Sveriges gränser har bandet skrivit in sig i musikhistorien som ett av landets mest framgångsrika och folkkära musikfenomen.
År 1957 startade Jens Carlsson Ji Kås Rockband, som genom diverse felstavningar i tidiga tidningsannonser kom att bli Ji Coo’s. I samband med första skivan på EMI/Odeon, ändrade producenten Ivan Nordström och Jens Carlsson namnet till ”Ji Coo and the Vikings” med tanke på Europalansering. I Sverige var tanken att namnet efterhand skulle ändras till Vikingarna och redan 1960 kallades bandet så i EMI:s pressreleaser.
Det var Gunnar Olsson (gitarr och kapellmästare) som startade The Vikings tillsammans med Svante Valjestål (orgel), Sven Hallberg (bas) och Egon Olsson (trummor). Som saxofonist värvades Tony Eriksson som då spelade med Tony Jordans orkester. Jens Carlsson och basisten Hasse Axelsson fortsatte i Ji Coo’s med nya musiker. Jens Carlsson var aktiv som dansmusikant fram till 2018 och sina sista år jobbade han intensivt som uppskattad underhållare på t ex vårdhem åt den ideella föreningen Livskällan i Mora. Sitt sista musikframträdande gjorde han i augusti, fem veckor före sin död i oktober 2022, nyss fyllda 88 år.
Under de tidiga åren var Stefan Borsch bandets sångare. Han var frontfigur fram till 1978, då han lämnade bandet och en ny epok tog sin början.
När Christer Sjögren, tidigare sångare i Pelles orkester, tog över som frontman 1978 förändrades mycket – men framför allt tog Vikingarna ett stort kliv mot sin absoluta storhetstid. Christer Sjögren behöver knappast någon närmare presentation. Med sin kraftfulla, varma röst och sitt personliga uttryck blev han snabbt ett av Sveriges mest igenkända ansikten inom populärmusiken.
Med Christer vid mikrofonen befäste Vikingarna sin position som landets största dansband, en titel de aldrig riktigt släppt ifrån sig.
Bandet fick sin första melodi på Svensktoppen 1974 med ”På världens tak”, en cover på ”Top of the World” av The Carpenters. Det stora genombrottet på listan skedde året därpå med ”Du gav bara löften”. Samma år fick bandet sin första guldskiva.
År 1975 släpptes den första skivan i serien ”Kramgoa låtar”, en skivserie som kom att bli något av Vikingarnas varumärke. Här fanns allt det som publiken älskade: romantik, vemod, glädje och melodier som fastnade direkt.
Den 10 augusti 1975 låg bandet för första gången etta på Svensktoppen, med låten Du gav bara löften, och singeln hamnade på Kvällstoppen. I slutet av augusti 1975 hade albumet ”Kramgoa låtar 1” sålts i 50 000 exemplar, vilket blev bandets första guldskiva. Låten utsågs även till ”Årets populäraste låt” 1975 i en omröstning arrangerad av Svensktoppen.
Det speciella vikingasoundet, mjukt men samtidigt kraftfullt, gjorde att bandet stack ut och blev omedelbart igenkännbart. Vikingarna blev helt enkelt mästare på att förmedla känslor genom musik.
Första albumet med Christer Sjögren som sångare, Kramgoa låtar 7, släpptes 1979. Vid denna tid talades det om en så kallad dansbandskris, då disco alltmer tog över. Vikingarnas framgångar fortsatte dock. Singeln ”Djingis Kahn”, en cover av det dåvarande Västtysklands bidrag i samma års upplaga av Eurovision Song Contest, toppade Svensktoppen och albumet ”Kramgoa Låtar 7” sålde bra. Antalet bokningar ligger kvar på 130 spelningar per år.
Då 1980-talet började lämnade Börje Gunnarsson, som varit med sedan 1969, bandet för basisten Lars-Åke Svantesson från Norrköping. Mellan turnéerna var Lars-Åke även producent och arrangör för andra band.
Med omkring 11 miljoner sålda skivor talar siffrorna sitt tydliga språk. Vikingarna är inte bara stora – de är historiskt stora.
En av deras allra största publiker fanns i Danmark, där bandet nådde enorma framgångar. På Tivoli i Köpenhamn spelade Vikingarna inför så mycket som 25 000 personer, en närmast osannolik siffra för ett dansband.
ikingarnas låtkatalog är fylld av klassiker. Några av de mest önskade och spelade låtarna genom åren är: Leende guldbruna ögon – en låt som nästan alla svenska dansband någon gång har tolkat., Till mitt eget Blue Hawaii och Kan man älska nån på avstånd – en av bandets största framgångar på senare år
I oktober 1989 vann man Hänts meloditävling med låten ”Mitt eget Blue Hawaii”, skriven av Rose-Marie Stråhle. Senare under 1989 reste bandet till Singapore för att delta i tre välgörenhetskonserter som arrangerades av Lions för barn och funktionshindrade.
Sedan dess har Vikingarna fortsatt att turnera, spela in musik och nå nya publiker.
Vikingarna har även satsat stort i Tyskland, där de haft betydande framgångar. Bandet har turnerat flitigt, spelat för stora publiker och dessutom spelat in samt släppt flera skivor på tyska, något mycket få svenska dansband lyckats med.
Sedan ett antal år tillbaka har Christer Sjögren även gett sig ut på stora, årliga julturnéer tillsammans med olika gästartister. Turnéerna har blivit enorma publiksuccéer och ytterligare ett bevis på Christers och Vikingarnas folkliga genomslagskraft.
Dansbandet Vikingarna har genom åren blivit nästan lika kända för sina avsked och återföreningar som för sina odödliga låtar. Redan 1992 tog bandet en timeout som av många fans upplevdes som slutet på en era, men glädjen var stor när Vikingarna återförenades och gjorde comeback 1995. År 2004 kom nästa stora farväl, då bandet lade ner verksamheten och genomförde avskedsspelningar, med den sista konserten med originaluppsättningen den 3 juli i Arvika. Trots detta följde ytterligare återföreningar och turnéer, och den 14 juli 2024 spelade Vikingarna sin sista offentliga konsert i Sverige under Dansbandsveckan i Malung, marknadsförd som bandets absolut sista framträdande på hemmaplan. Ändå fick historien ett sista kapitel när bandet efter 2024 återförenades ännu en gång för tre spelningar i Norge i maj 2025, vilka enligt bandets egen ledning blev Vikingarnas verkligt sista framträdanden någonsin
WIZEX
Wizex är ett dansband med rötter som sträcker sig tillbaka till 1957, när Ulrik Wittman bildade orkestern Ulrik Wittmans Kvintett, som senare blev Ulrik Wittmans Hammond-sextett. Redan tidigt fick bandet en sångerska i form av Mona Johansson (1958), som 1960 ersattes av Git Elfwing. Under namnet Ulrik Wittmans Electro-sextett spelades 1961 en EP in med låtar som ”Örkelljunga skyttepaviljong” och ”Tre betyder trubbel”, med Thore Skogman som inspelningschef.
År 1963 köptes Ulrik Wittman ut och de kvarvarande sex medlemmarna bytte namn till Wizex, ett namn som enligt uppgift myntades av Git Elfwing. Efter Elfwing följde flera sångerskor, bland andra Pia Gay (Gunnel Olsson) 1965–1970, och kapellmästare under åren 1964–1973 var saxofonisten Krister Martinsson tillsammans med organisten Stig Bengtsson.
Det moderna Wizex tog form 1973 i Osby med Kikki Danielsson som sångerska. Bandet började spela in album i Växjö, och genombrottet kom 1977 när Wizex medverkade i SVT:s Nygammalt. Samma år sålde albumet Som en sång hela 145 000 exemplar. 1978 deltog gruppen i Melodifestivalen med låten Miss Decibel, som efter delad förstaplats slutade på andra plats. Redan 1977 hamnade de första gången på Svensktoppen med En vagabond.
Under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet växte bandets popularitet ytterligare. Monica Barwén (senare Monica Silverstrand) och Lena Pålsson blev nya sångerskor, medan Kikki Danielsson lämnade 1982 för solokarriären och Chips. Wizex fortsatte att leverera hits som Mjölnarens Irene (1988) som gav guldskiva.
1997 lämnade Lena Pålsson bandet och ersattes av Charlotte Nilsson (Perrelli), som efter vinsten i Melodifestivalen 1999 startade sin solokarriär. Därefter tog Paula Pennsäter, och senare Jessica Sjöholm och Anna Sköld, över som sångerskor. Sedan 2021 är Git Persson, känd från Kellys och Curt Haagers, Wizex sångerska.
Bandet har fortsatt sin starka närvaro på dansbandsscenen med flera album, singlar och EP-skivor, samt tre filmer: Mjölnarens Irene (1990), Julafton hemma (1993) och På väg till Malung (2012). De har deltagit flera gånger i Melodifestivalen, Svensktoppen och program som Bingolotto, Nygammalt, Café Norrköping och Tack för dansen, samt i Dansbandskampen där de visade upp sin unika tolkning av klassiker som Alla vill till himlen.
1979 blev Wizex det enda dansband som tilldelats Aftonbladets Rockbjörn för Årets bästa dansband. 1999 vann de TV4:s tävling Dansbandslåten med melodin Djupa vatten. Bandet är känt för 15 låtar på Svensktoppen, bland andra Miss Decibel, Halva vägen och Tusen och en natt.
Med över 65 år på scenen har Wizex etablerat sig som ett av Sveriges mest folkkära dansband. Ett epitet som passar på många dansband.
YNHVE FORSELLS
Yngve Forssells orkester, ofta kallad Yngves, var en av de mest långlivade och betydelsefulla dansorkestrarna med rötter i Skellefteå. Under nära fyra decennier – från mitten av 1940-talet till början av 1980-talet – satte orkestern sin prägel på svenskt dans- och nöjesliv, både lokalt och nationellt.
Grunden till orkestern lades redan 1945 då Olof Yngve Forssell (1926–2009) tillsammans med Dan Boström, Sigge Stenlund och Arne Holmqvist bildade Yngves Svänggäng. Gruppen bestod till en början av unga, musikintresserade musiker från Skelleftetrakten och repertoaren dominerades av jazz och swing, vilket låg helt i linje med efterkrigstidens musiksmak.
Kort därefter bytte ensemblen namn till Yngve Forssells orkester, ett namn som också markerade Forssells roll som gruppens självklara nav och kapellmästare. Forssell var utbildad musiklärare och en mångsidig instrumentalist – främst dragspelare men även basist och trumpetare. Trumpeten hade han lärt sig spela genom korrespondenskurser, något som vittnar om både tidens möjligheter och hans egen drivkraft.
Under 1950- och 1960-talen följde orkestern den musikaliska utvecklingen i landet. Jazzen fick gradvis ge vika för en bredare populärmusikrepertoar, anpassad för folkparker, dansbanor och stora publika arrangemang. Yngves blev en eftertraktad orkester och turnerade riksomfattande, ofta med spelningar flera kvällar i veckan.
Orkestern medverkade också flitigt i radio. De hördes bland annat i Melodiradion, i populära sändningar som ”Lördagsdansen”, samt i inspelningar av program som ”Nygammalt” – viktiga plattformar för dansorkestrar under denna tid.
Den största kommersiella framgången kom 1973, då Yngve Forssells orkester nådde förstaplatsen på Svensktoppen med låten ”Så gick det till när farfar var ung”, framförd av sångerskan Ann-Kristin Hedmark.
Låten hade sitt ursprung i den engelskspråkiga ”Joey Moroney”, skriven av Gerry Madigan och tidigare inspelad av The Cotton Mill Boys 1969. Genom Bo Rehnbergs svenska text fick sången nytt liv och blev en folklig favorit – ett exempel på hur internationellt låtmaterial ofta förädlades för den svenska danspubliken.
Genom åren samarbetade Yngves med en rad välkända artister, däribland Jerry Williams, Emile Ford, Bernt Dahlbäck, Gunnar Wiklund, Carli Tornehave och Jörgen Edman. Dessa samarbeten bidrog både till orkesterns musikaliska bredd och till dess starka position på den svenska nöjesscenen.
På skivfronten gav Yngve Forssells orkester ut sex singlar och fyra LP-skivor, inspelningar som i dag utgör viktiga dokument över svensk dansmusik från flera epoker.
År 1977 valde Yngve Forssell att sluta turnera. Musikledarskapet övertogs då av sonen Tommy Forssell, medan Yngve själv fortsatte med administrativa uppgifter och planering. Orkestern fortsatte ytterligare några år innan den formellt lades ner 1983, även om återföreningar och enstaka framträdanden förekom även därefter.
Öijwinds
Öijwinds var ett av Värmlands mest välkända och långlivade dansband, med rötterna djupt förankrade i Karlstad och det värmländska folkparkslivet. Bandets historia sträcker sig över tre decennier och speglar både den svenska dansmusikens utveckling och folkparkernas guldålder.
Bandet bildades 1960 i Karlstad under namnet Öijwinds kvintett. Inledningsvis var Öijwinds en renodlad instrumentalgrupp, starkt influerad av den tidens populära “taggtrådsgitarr”-sound. Gruppen gjorde sig snabbt ett namn lokalt genom sitt tekniska kunnande och sitt sväng, och redan under de tidiga åren började man synas på dansbanor runt om i Värmland.
Det stora genombrottet kom i början av 1960-talet med en instrumentalversion av Thore Skogmans “Fröken Johansson och jag”, som tog sig upp på Tio i topp – en anmärkningsvärd bedrift för ett instrumentalband i en tid då sångbaserad pop dominerade listorna. Trots framgången valde Öijwinds att hålla fast vid sin instrumentala och gitarrbaserade karaktär.
År 1963 tog bandet ett viktigt steg när Lars “Snaggen” Söderström anslöt som sångare och basist. Två år senare tillkom ytterligare en sångare, Leif Näslund, som 1967 ersattes av Stefan Borsch. Borsch kom senare att bli rikskänd som frontfigur i Vikingarna, men hans tid i Öijwinds var ett viktigt kapitel både för honom själv och för bandets utveckling.
Under denna period spelade Öijwinds in fem EP-skivor på skivbolaget Philips, vilket bidrog till att stärka bandets position på den svenska dansbandsscenen.
I slutet av 1960-talet tog bandet ytterligare ett avgörande steg när Bruno Olsson, som blivit bandets kapellmästare, sade upp sitt arbete som dammsugarförsäljare för att satsa helhjärtat på musiken. Med Pelle Nilsson i Kristinehamn som manager ökade antalet spelningar markant, och bandet skrev så småningom kontrakt med skivbolaget Tyfon i Stockholm.
Den första LP-skivan på Tyfon, “1:an”, släpptes 1974 och markerade starten på bandets mest intensiva period. Mellan 1975 och 1980 genomförde Öijwinds omkring 200 spelningar per år, ett tempo som få orkestrar klarade av. Under dessa år producerades också två LP-skivor:
Sången till dej (1976) och Snart är du här igen (1978) Åren 1985–1990 gjordes ett nytt försök att driva bandet vidare under ledning av Peter Forslund, sångare och trummis som tidigare varit medlem under 1970-talet. Trots ambitionerna och den gedigna historien lades bandet slutligen ned.
Den sista LP-skivan, “Lyckliga jag”, släpptes 1990