I en liten by mellan Söderfors och Hedesunda, närmare bestämt Sevallbo, tändes en musikalisk gnista sommaren 2010. Det som började som ett skojigt projekt bland ett gäng tonåriga kompisar – där endast en kunde spela ett instrument – skulle snart förvandlas till ett av de mest intressanta och charmiga banden på den svenska dansbands- och rock’n’roll-scenen. Möt Blixterz, bandet som gått från replokal i byn till scenens rampljus – med hjärtat i 50-talet och fötterna på dansgolvet.

En barndomsdröm i verkligheten
Bröderna Marcus och Jesper Blixt har alltid varit bandets ryggrad. Tillsammans med sina vänner började de repa, skriva låtar och spela in egna singlar – trots att ingen hade körkort och alla behövde skjuts till spelningarna. Men kärleken till musiken och tron på vad de kunde skapa tillsammans blev drivkraften.

– När vi började var det mest på skoj. Ingen av oss trodde att det skulle bli något riktigt av det, har Marcus Blixt berättat i en intervju med Gävle Dagblad. Men det blev det.

En musikalisk identitet i gränslandet
Blixterz är inte ett traditionellt dansband i ordets klassiska bemärkelse. Och det vill de inte heller vara. Själva beskriver de sig som ett rock’n’roll/dansband, med dansvänlig musik som det går att dansa till – oavsett om det är bugg, fox eller bara ren glädjeyra.

I deras sound hör man tydliga influenser från The Playtones, The Refreshments och hela den amerikanska 50-talsvågen. Men de lyckas sätta sin egen prägel på det – energiskt, svängigt och rakt från hjärtat. Blixterz låter äkta, och det märks att bandet älskar det de gör. Det går inte att låtsas fram äkthet. Det måste kännas – och det gör det.

”We’re Gonna Rock Tonight” – ett album som tar fart
Bandets debutalbum ”We’re Gonna Rock Tonight” är en fröjd för öronen. Här bjuds det på en kaskad av svängiga bugglåtar, smäktande foxar och 50-talsnostalgi, med allt från nyskrivet material till omsorgsfullt utvalda klassiker.

Albumet öppnas med ”I Let My Guitar Play That Rock’n’roll” – en låt signerad Henrik Sethsson, Mikael Wigström och Thomas Berglund, samma trio som också står bakom “Myu Girl” och “My Beautiful South”. Ljudbilden är kristallklar, arrangemangen täta, och Sethssons produktion ger hela skivan ett elegant, professionellt lyft.

Andra guldkorn på skivan är covers som “I’m Ready” (Fats Domino), “Back to Memphis” (Chuck Berry), och “Steel Mill Elvis” (Simon Sundbom). Det låter tajt, levande och direkt. Det är tydligt att detta är ett band som också måste upplevas live – där energin, spelglädjen och kontakten med publiken lyfter upplevelsen ytterligare.

Två av skivans mest oväntade men uppskattade spår är gamla klassiker. “Hälften så kär” – en svenskspråkig version av Curley Williams låt, tolkad av Östen Warnerbring.
“Brevet”, som först spelades in 1963 av Jahn Claessons kvartett och Teddy Butch – båda med rötter i Gävle.

Blixterz har tagit dessa låtar och gett dem nytt liv, med respekt för originalen men i en egen tappning med deras karakteristiska sound.

Från att ha skjutsats till spelningar utan körkort till att nu stå som ett professionellt band med stort framtidshopp inom svensk dansbandsrock, har Blixterz gjort en resa som imponerar. De bevisar att det går att gå sin egen väg, behålla sin integritet och samtidigt vinna publikens hjärtan.

BLIXTERZ ÄR:
Marcus Blixt – sång och bas
Jesper Blixt – gitarr
Jonas Larspers – trummor
Andreas Bergström Östling – piano

Blixterz är inte bara ett band – det är ett bevis på att passion, envishet och kärlek till musiken lönar sig. De tar dansbandsmusiken in i framtiden med en rock’n’roll-attityd som får både nostalgiker och nytänkare att stampa takten. Så nästa gång de spelar nära dig – snöra på dig dansskorna och gör dig redo. För när Blixterz drar igång – då svänger det. Ordentligt.

Publicerad: 2025-07-20 13:33:13