På 90-talet hette bandet Lajbans – men med Claes Lövgren vid mikrofonen tog musiken en ny riktning. År 1996 lämnade de det gamla bakom sig och skrev in sig i dansbandshistorien under namnet Claes Lövgrens – ett namn som skulle komma att bli synonymt med genuin spelglädje, svängig mogen dansmusik och en kärlek till publiken som genomsyrade varje ton.

Från hemmaplan till hela Norden
Det var i södra Sverige allt började – spelningar i Skåne, Blekinge och andra närliggande landskap där danspubliken snabbt tog bandet till sina hjärtan. Men så kom chansen som öppnade upp för något större: en hel veckas spelning ombord på kryssningsfartyget Birka Princess. Där fick de möta en helt ny publik, inklusive bokare från några av landets största dansbanor.
En som lyssnade med extra stort öra var Tommy Ander från Hedemoraparken, som inte bara bokade bandet – han banade vägen för riksturnéer.. Därefter blev Claes Lövgrens ett välkänt namn på dansbanor över hela Sverige och i övriga Norden.

Guldklavar och hedersnomineringar
Lövgrens musik och scenpersonligheter har inte gått obemärkt förbi i branschen. Under åren har flera medlemmar nominerats till prestigefyllda priser som Guldklaven:
2007: Johan Fredriksson, årets trummis
2008: Joakim Svensson, årets blåsare
2009: Nicke Fredriksson, årets gitarrist
2016: Claes Lövgren, årets sångare

Dessutom har bandet flera gånger varit aktuella för Guldsladden, vilket bevisar att det inte bara är publiken som älskar Lövgrens – även branschen hyser stor respekt.

Ett band med hjärta, svett och skivor
Genom åren har åtta album sett dagens ljus – från ”Rosor från himlen” (2001) till ”Vinter vår eller sommar” (2018). Repertoaren är genomtänkt, svängig och dansvänlig. Det märks att varje skiva våäxt fram med kärlek till musiken och lyssnarna. Man har alltid fått kvalité när man köpt en skiva med Lövgrens

Men så kom året 2020, och med det – pandemin. När scenerna tystnade fick Claes byta mikrofonen mot verktygslådan. Som hantverkare fann han ett nytt sätt att försörja sig, men musiken fanns alltid där – som en längtan, som en ton i bakgrunden som aldrig riktigt försvann.

En ny start – och ett rungande jubel
2024 kom så comebacken. Lövgrens återuppstod, nu som en tajt trio bestående av:
Claes Lövgren – piano, dragspel, gitarr och sång
Janne Auvinen – gitarr och sång
Martino Borén – trummor och sång

En mindre sättning, men med samma intensitet och spelglädje. Premiärspelningen på anrika Brunnsparken i Örebro blev en succé – över 400 personer fyllde Tisdagsdansen till brädden, och publikens jubel visste inga gränser redan innan första tonen slagits an.

“Det var magiskt,” berättar Claes. “Tänk att få så mycket kärlek innan man ens hunnit spela en låt. Jag blev nästan tårögd.”

Dansbandstidningen Får Jag Lov var inte på plats, men brorsan och jag dokumenterade spelningen med vackra bilder och finstämd text av Thomas Deutgen. Ett flersidigt reportage som jag tycker blev kanonbra.

Livet efter heltidsscenen
Numera har alla tre medlemmar andra jobb vid sidan av spelandet. Claes arbetar sedan hösten 2024 som nöjesvärd på Viking Lines flaggskepp Glory, men trion Lövgrens gör fortfarande spelningar med samma energi och glädje som förr. Publiken kan räkna med en dansant, hjärtlig och danskväll – och inte en enda dålig låt.

Ett band för hjärtat och dansfoten – då, nu och framåt
Lövgrens är inte bara ett band – det är en berättelse om passion, uthållighet och kärlek till musiken. Med över 25 år på vägarna har de blivit en institution inom dansbandsvärlden, och deras återkomst visar att glädje, spelvilja och genuinitet aldrig går ur tiden.

En resa från Ystad till hela dansbands-Sverige

Det började som ett tillfälligt hobbyprojekt i Ystad 2011. Fredrik Engdahl fick frågan om han kunde sätta ihop ett band till ett lokalt dansparty. Sagt och gjort – Voize föddes, och redan från första spelningen inför ett utsålt Surbrunnspark med 1200 glada dansare stod det klart: det här var något mer än ett snabbt hopplockat dansband.

Namnet Voize anspelar både på att alla fyra medlemmar sjunger – något som snabbt blev ett kännetecken – och på den klassiska dansbands-z:an. Men under ytan fanns mer: en musikalisk bredd, en professionalism, och ett sug att nå utanför Skåne, även om bandet alltid haft sin bas i Hjärup, strax utanför Lund.

Från starten som kvartett har Voize fortsatt i samma format, men inte utan förändringar i besättningen. När Fredrik Engdahl och Lars-Göran Petersson lämnade bandet 2013–2014, tog Fredrik Grönvall och Magnus Meinert rodret vidare med nya medlemmar, däribland nuvarande kapellmästare Grönvall. Den nuvarande uppsättningen – Grönvall, Mikael Dahlgren, Leo Paulsen och Johannes Wärn – visar att Voize både har muskulaturen och hjärtat kvar.

Framgången i Bingolottos Dansbandskamp 2013, där Voize röstades fram till final, blev bandets verkliga genombrott. Kort därefter kom skivkontraktet med Atenzia och debutalbumet ”Du lärde mig älska” som tog sig in på Svenska Albumlistan sida vid sida med Paul McCartney och Europe – ett ovanligt erkännande i dansbandsvärlden.

Men pandemin blev en omstart. Bandet valde att lägga om kursen – från det modernare till en mognare dansstil. Ett klokt drag. Repertoaren breddades, publiken likaså. Och idag spelar Voize dansmusik ”som alla kan dansa och roa sig till”, som de själva uttrycker det. Speltillfällena är allt från folkets hus och parker, logar och Ålandsbåtarna.

På skivfronten har bandet släppt en drös med singlar och två full-cd. Den senaste plattan släpptes 2023. Det är inte ofta man får hålla en dansbandsskiva i handen och känna att man håller ett genomtänkt, komplett mästerverk. ”Slut på längtan”, Voize första fysiska album på 10 år, är just det. En slags musikalisk förening med publiken – och det märks att de längtat efter varandra.

Albumet bjuder på 16 spår, där de flesta är helt nya men också kompletteras av fyra efterfrågade favoriter från tidigare släpp. Det ger ett fylligt, levande intryck, som att man är med på en hel kväll på någon av landets populära dansbanor.

Titelspåret ”Slut på längtan”, skrivet av Agneta Mårtensson och Marcus Svensson, sätter ribban direkt – elegant, stämningsfullt och framför allt dansant. Det följs upp av ”Dit vindarna bär”, en typisk hit med Henrik Sethsson och Thomas Berglund bakom pennan – två namn som återkommer flera gånger på skivan och förklarar dess starka röda tråd.

Fredrik Grönvall själv kliver fram som både låtskrivare och känslomässig röst i ”Kärleken ska finnas”, en duett med dottern Josefine Grönwall. Den står i skön kontrast till den fartiga ”I drömmarnas land”, som bevisar Voizes dynamik – de kan både röra hjärtat och fötterna.

”Kan inte leva utan dig” av Mikael Karlsson är en annan höjdpunkt. Även den Donnez-doftande ”Ett ristat hjärta” biter sig fast – något som fans av det mogna definitivt kommer uppskatta.
”Det har regnat i mitt hjärta” och ”Allting här i livet” är andra exempel på det fräscha sound Voize numera gör till sin styrka – tryggt men inte slätstruket, stilfullt utan att tappa dansgolvet ur sikte.

Det bästa med ”Slut på längtan” är helheten. Det är en skiva där varje spår känns genomarbetat, där inget fyller ut eller slinker med som utfyllnad. Produktionen är luftig och professionell. Sånginsatserna är jämnt starka – och sången, som bandnamnet en gång anspelade på, lyfter verkligen arrangemangen.

I hjärtat av Hälsingland, där Ljusnan rinner fram mellan skog och sjö, ligger staden Bollnäs – känd för sina rika kulturtraditioner, bandyframgångar, Hälsingegårdar och ett starkt musikliv. Från denna musikaliska mylla har Pär Norlings Orkester vuxit fram – ett dansband med rötterna djupt förankrade i den mogna dansmusiken, och med hjärtat på rätt ställe.

Sedan starten 1994 har orkestern spelat upp till dans otaliga gånger från Folkets Hus, logar och festplatser – var än det finns ett dansgolv och en publik med fötter som vill röra sig i takt, har Pär Norlings Orkester varit redo.

Ett band med historia – och framtid
Mycket har hänt sedan de första takterna slogs an för drygt 30 år sedan. Medlemmar har kommit och gått, men bandets kärna har bevarats: mogen dansmusik med variation, spelglädje och publikfokus. I dag består orkestern av:

Pär Norling – Trummor, kapellmästare
Mikael Karlsson – Sång, saxofoner, dragspel
Peter Eriksson – Keyboards

– Vi spelar ungefär 60 spelningar om året numera, berättar Pär Norling. ”Vi håller oss i huvudsak till Mellansverige och upp till Östersund ungefär. Max 40 mil, det räcker gott. Förr i tiden hade vi upp emot 120 spelningar om året – men vi har trappat ner lite, det ska kännas kul varje gång man spelar.”

Och det märks. Varje gång Pär Norlings Orkester går upp på scen är det musik med värme, hjärta och rutin som möter publiken.

Moget, dansant – och en saxofon som sätter prägel
Repertoaren är en blandning av gammalt och nytt – från svenska dansbandsklassiker till internationella evergreens. En särskild pärla i varje spelning är när Micke Karlsson plockar fram saxofonen. Med sin känsla och ton bjuder han på saxsolon som drar ner både applåder och ger nostalgiska vibbar.
Lägger man till hans sångröst och dragspelet har man en mångsidig musiker som lyfter hela bandets uttryck.

Hälsinglands bästa dansband – nästan
År 2010 deltog orkestern i tävlingen Hälsinglands bästa Dansband, där en sex man stark jury – med ingen mindre än Thomas Deutgen som ordförande – utsåg vinnaren. Trots att Pär Norlings Orkester inte tog hem förstaplatsen, blev det ett viktigt avstamp inför en större publik.

Ett band som värnar traditionen
Det finns en trygghet i att veta att mogen dansmusik lever vidare, tack vare band som Pär Norlings Orkester. Med en stadig danstakt från Pärs trummor, härlig klaviatur från Peter Eriksson och Mickes bredd på sång och blåsinstrument, får publiken en kväll fylld av dans, nostalgi och glädje. Ett band jag verkligen kan rekommendera att åka ut och dansa till

I en liten by mellan Söderfors och Hedesunda, närmare bestämt Sevallbo, tändes en musikalisk gnista sommaren 2010. Det som började som ett skojigt projekt bland ett gäng tonåriga kompisar – där endast en kunde spela ett instrument – skulle snart förvandlas till ett av de mest intressanta och charmiga banden på den svenska dansbands- och rock’n’roll-scenen. Möt Blixterz, bandet som gått från replokal i byn till scenens rampljus – med hjärtat i 50-talet och fötterna på dansgolvet.

En barndomsdröm i verkligheten
Bröderna Marcus och Jesper Blixt har alltid varit bandets ryggrad. Tillsammans med sina vänner började de repa, skriva låtar och spela in egna singlar – trots att ingen hade körkort och alla behövde skjuts till spelningarna. Men kärleken till musiken och tron på vad de kunde skapa tillsammans blev drivkraften.

– När vi började var det mest på skoj. Ingen av oss trodde att det skulle bli något riktigt av det, har Marcus Blixt berättat i en intervju med Gävle Dagblad. Men det blev det.

En musikalisk identitet i gränslandet
Blixterz är inte ett traditionellt dansband i ordets klassiska bemärkelse. Och det vill de inte heller vara. Själva beskriver de sig som ett rock’n’roll/dansband, med dansvänlig musik som det går att dansa till – oavsett om det är bugg, fox eller bara ren glädjeyra.

I deras sound hör man tydliga influenser från The Playtones, The Refreshments och hela den amerikanska 50-talsvågen. Men de lyckas sätta sin egen prägel på det – energiskt, svängigt och rakt från hjärtat. Blixterz låter äkta, och det märks att bandet älskar det de gör. Det går inte att låtsas fram äkthet. Det måste kännas – och det gör det.

”We’re Gonna Rock Tonight” – ett album som tar fart
Bandets debutalbum ”We’re Gonna Rock Tonight” är en fröjd för öronen. Här bjuds det på en kaskad av svängiga bugglåtar, smäktande foxar och 50-talsnostalgi, med allt från nyskrivet material till omsorgsfullt utvalda klassiker.

Albumet öppnas med ”I Let My Guitar Play That Rock’n’roll” – en låt signerad Henrik Sethsson, Mikael Wigström och Thomas Berglund, samma trio som också står bakom “Myu Girl” och “My Beautiful South”. Ljudbilden är kristallklar, arrangemangen täta, och Sethssons produktion ger hela skivan ett elegant, professionellt lyft.

Andra guldkorn på skivan är covers som “I’m Ready” (Fats Domino), “Back to Memphis” (Chuck Berry), och “Steel Mill Elvis” (Simon Sundbom). Det låter tajt, levande och direkt. Det är tydligt att detta är ett band som också måste upplevas live – där energin, spelglädjen och kontakten med publiken lyfter upplevelsen ytterligare.

Två av skivans mest oväntade men uppskattade spår är gamla klassiker. “Hälften så kär” – en svenskspråkig version av Curley Williams låt, tolkad av Östen Warnerbring.
“Brevet”, som först spelades in 1963 av Jahn Claessons kvartett och Teddy Butch – båda med rötter i Gävle.

Blixterz har tagit dessa låtar och gett dem nytt liv, med respekt för originalen men i en egen tappning med deras karakteristiska sound.

Från att ha skjutsats till spelningar utan körkort till att nu stå som ett professionellt band med stort framtidshopp inom svensk dansbandsrock, har Blixterz gjort en resa som imponerar. De bevisar att det går att gå sin egen väg, behålla sin integritet och samtidigt vinna publikens hjärtan.

BLIXTERZ ÄR:
Marcus Blixt – sång och bas
Jesper Blixt – gitarr
Jonas Larspers – trummor
Andreas Bergström Östling – piano

Blixterz är inte bara ett band – det är ett bevis på att passion, envishet och kärlek till musiken lönar sig. De tar dansbandsmusiken in i framtiden med en rock’n’roll-attityd som får både nostalgiker och nytänkare att stampa takten. Så nästa gång de spelar nära dig – snöra på dig dansskorna och gör dig redo. För när Blixterz drar igång – då svänger det. Ordentligt.

I hjärtat av det skånska dansbandslandskapet skrivs ett nytt kapitel. Med saxofonerna välstämda, scenkostymen på och hjärtat i den svenska dansmusiken är Remlénz Orkester tillbaka – fast egentligen har de aldrig riktigt lämnat scenen. Det handlar om ett band med djupa rötter, starka traditioner och ett brinnande musikaliskt engagemang.

Från Ajax till Remlénz – En musikresa över decennier
Historien börjar redan på 1970-talet, då dansbandet Ajax såg dagens ljus i Svedala. Då var de sju medlemmar, med ett kraftfullt blåsregister som satte sin prägel på ljudbilden. Den musikaliska identiteten med saxofon i centrum lever kvar än idag – Remlénz Orkester spelar fortfarande med dubbla saxofoner, något som hörs och känns i tonerna de levererar.

Under årens lopp har bandet bytt namn flera gånger – från Ajax till Camilla Lindgrens, vidare till RemlénZ, och så tillbaka till Ajax vid årsskiftet 2016/2017. Men en sak har varit konstant: passionen för mogen dansmusik med ett fräscht sound. Sångerskor som Camilla Lindgren, Nina Hansson och Therese Hansen har genom åren satt sin prägel på bandets röst.

En tung förlust – och en ny början
I januari 2020 släcktes ljuset för Ajax när kapellmästaren och grundaren Gert Jönsson hastigt gick bort. Beslutet att lägga bandet på is kändes då oundvikligt. Men musiken lever vidare – och viljan att fortsätta spela för publiken blev till slut för stark för att ignorera. Så kom comebacken. Den 11 augusti 2023 stod bandet åter på scenen, denna gång vid Trollsjön i Eslöv. Men nu under ett nytt namn – Remlénz Orkester – med ny energi men samma själ.

Fyra röster, en vision

Bandet består idag av fyra rutinerade musiker som spelat tillsammans i olika konstellationer, senast som Ajax från hösten 2022. Alla har de det gemensamt att de älskar dansbandsmusiken – och att de brinner för att ge publiken en musikalisk upplevelse som både svänger och berör.

Man kände nog att det var dags att vända blad och gå vidare framåt. Leif ”Leffe” Remlén är bandets gitarrist, saxofonist och sångare – och kanske den mest självklara inspirationskällan till bandnamnet.

Med honom på scenen står:
Therese ”Thessan” Nilsson Höst – sång och saxofon.
Christer ”Mårten” Mårtensson – trummor och sång.
Johnny Kullberg – dragspel och klaviatur.

Dansgolven väntar
Remlénz Orkester är nu i full ute på dansbanorna, boka spelningar och fortsätter forma sin musikaliska väg. Repertoaren är en blandning av traditionell mogen dansmusik och nya inslag som lockar både unga och äldre dansare kvar på golvet. De kallar det ett ”fräscht sound” – en balanserad mix av nostalgi och nutid.

Bandet arbetar stenhårt med att kunna bjuda på riktigt skön och dansant musik. De ser fram emot att möta er ute på dansbanorna!

Så när sommarnatten sänker sig över Skåne och tonerna från två saxofoner ljuder över ängarna – då vet du att Remlénz Orkester är tillbaka. Och den är med både hjärta, tradition och framtidstro.

I mer än tre decennier har de försett dansgolven med musik, glädje och hjärta – Date, ett dansband som vägrar försvinna ur rampljuset. De har stått på stora scener, synts i tv-rutan, skakat om dansbandsvärlden med egen stil, och rest sig efter både motgångar och tragedier. Det här är berättelsen om Date – ett band med passion, driv och ett unikt sound.

Från Släktingarna till Date
Historien börjar 1993 i Munkedal, då ett ungt gäng musiker under namnet Släktingarna tog sina första stapplande steg mot dansbandsvärlden. Fyra år senare – 1997 – fick de sitt första genombrott i TV4:s Sikta mot stjärnorna, där de imiterade Take That och imponerade stort på publiken. Det blev en vändpunkt. Samma år bytte de namn till det vi känner dem som i dag – Date – och släppte låten ”Österäng”, som tog dem rakt in på Svensktoppen. Låten, skriven av dåvarande sångaren Johan Fransson, blev en milstolpe i bandets historia.

TV-scener, priser och melodier som fastnar
Date har gjort tre framträdanden i Melodifestivalen – med låtarna ”Om du förlåter mig”, ”Det innersta rummet” och ”Hörde änglarna viska ditt namn” – och har även synts i populära program som Bingolotto, Go’kväll, och Nyhetsmorgon.

Dansbandskampen på SVT blev ytterligare ett tillfälle då bandet visade sin bredd.

2006 blev ett prisdrypande år. Då vann Date Guldklaven för Årets Nykomling, samtidigt som dåvarande basisten Jan Lindberg utsågs till Årets basist. De har också varit Grammisnominerade i kategorin för bästa dansbandsalbum – en erkänsla som visar hur väl de lyckats blanda framgång med musikalisk kvalitet.

Från tragedi till nystart
Men det har inte bara varit glitter och glam. I november 2019, på väg till en spelning på M/S Rosella, inträffade en allvarlig trafikolycka på E18 vid Hallstahammar. Bandets turnébuss blev påkörd av en lastbil efter att ha stannat bakom en vält passagerarbuss i dåligt väglag. Turnébussen totalförstördes – men det viktigaste var att medlemmarna klarade sig med livet i behåll.

Peter Hecktor bandets trummis och bandets motor säger i en intervju att det var en mardröm. Efter olyckan tog bandet en paus – en som snart blev längre än planerat. Pandemin slog till kort därefter och dansbandsbranschen lamslogs.

Den nya erans Date
Men ur askan reste sig ett nytt Date, med förnyad kraft och ny sångare – Christian Haraldsson – hösten 2022. Christian hade tidigare sjungit i banden Extas och Horizont, men också gjort starkt intryck i TV4:s Idol, där han bl.a. framförde ”When You Say Nothing At All”. Med sin röst – varm, uttrycksfull och kraftfull – har han gett Date en ny identitet, samtidigt som han bär bandets historia vidare. Christian har den där känslan i rösten som får en att tänka på Barbados storhetstid. Det svänger, det känns – och det går rakt in i hjärtat.

Bandet har gjort runt 50 spelningar per år sedan återkomsten och är idag ett deltidsband. Men engagemanget är helhjärtat. De spelar över hela Sverige – från festivaler och kryssningar till logar och Folkets Hus.

En kanal till fansens hjärtan
Date har också lyckats skapa en unik relation till sina fans genom sin YouTube-serie ”På Date med Date”. Där får publiken följa med bakom kulisserna – från spelning till turnébuss, från skratt till vardagskaos. Serien är ett charmigt och ärligt porträtt av livet som dansband 2020-talets Sverige, med både humor och hjärta.

Just nu jobbar Date på ett nytt fullängdsalbum – men de stressar inte. Skivan kommer släppas det när bandet är helt nöjda. Under tiden har bandet släppt singlar som fått positivt mottagande – både av publiken och av dansarrangörer.

Och Dansbandsveckan i Malung, Sveriges största dansbandsfestival, är förstås en självklarhet för Date. Liksom traditionen bjuder spelade de i år på söndagen nonstop på bana tre tillsammans med Casanovas.

Diskografi:
Kvällens sista dans – 2000
Allt mina ögon ser – 2001
Sjunde himlen – 2004
Här och nu! – 2010
A Date with the 60’s – 2012
Känner du pulsen slå – 2016

Dagens Date består av:
Peter Hecktor – Trummor
Niklas Fjärve – Gitarr och sång
Christian Haraldsson – Sång
Rasmus Eriksson – Gitarr och sång
Mikael Gustafsson – Bas och sång

Date är ett band med egen modernare stil. De har överlevt motgångar, förändrats med tiden och samtidigt lyckats hålla fast vid det som verkligen betyder något – publiken, musiken och glädjen. I en värld där många band kommer och går, står Date stadigt kvar – redo att leverera ännu en kväll med skratt, dans och en låt som sätter sig i hjärtat.
Och med Christian Haraldssons röst i spetsen kan bandet inte misslyckas

Från Alvesta till hela Sverige – en dansbandsresa i dur och moll
I en källarlokal i Alvesta, djupt rotad i Smålands mylla, föddes 1973 en idé som snart skulle förvandlas till något mycket större – Canyons orkester. Det var Thorsten Johansson, driven av kärleken till musik och dans, som samlade några lokala musiker och la grunden till vad som kom att bli ett av Sveriges mest färgstarka dansband. Året därpå stod de på scen – och sedan dess har de knappt stått still.

Med rötterna i den svenska dansbandstraditionen, men med örat mot samtiden, hittade Canyons sin egen väg genom folkparker, dansrestauranger och in i radiolyssnarnas hjärtan. Redan 1975 nådde de Svensktoppen med ”Jag har väntat på dig”, en svensk tolkning av ABBAs ”I’ve Been Waiting for You”. Det blev ett genombrott – och början på en lång karriär med både toppar och vilopauser.

Kerstin och Hans – de trogna själarna
Två av originalmedlemmarna, Kerstin Dahlberg och Hans Eng, kom att bli ryggraden i bandet under dess första decennium. Kerstins sångröst var både kraftfull och varm, något som inte gick obemärkt förbi – 1983 deltog hon i Melodifestivalen och knep en hedersam sjätteplats. Hans Eng, stabil på både bas och i arrangemang, blev hennes musikaliska motvikt. Tillsammans representerade de hjärtat i det ursprungliga Canyons.

Nystarten och det stora genombrottet
1984 skedde ett vägskäl: Thorsten sålde bandnamnet till Thomas Andersson, som snart nystartade Canyons i Bromölla. Med nya medlemmar, ny energi och samma dansglädje blev 80-talet bandets andra stora era. De turnerade land och rike runt, etablerade sig som ett av de mest efterfrågade banden på parkturnéerna och spelade in musik som än idag får dansgolv att snurra.

Ett av bandets mest ihågkomna ögonblick var 1990, när de testades fyra gånger på Svensktoppen och SVT spelade in en video med bandet som senare sändes i Bingolotto. Canyons blev dessutom det första dansbandet som satte ett eget arrangemang på den numera ikoniska ”Inget stoppar oss nu” – en version som användes i vinjetten till Dansbandskampen.

Paus – och en ny början
1992 kom en välförtjänt paus efter nästan två decennier av turnéer, inspelningar och otaliga danskvällar. Men musik kan inte vila för alltid. 2011 blåste Thomas Andersson åter liv i orkestern – denna gång med en ny konstellation och nya ambitioner. Året därpå började arbetet på albumet Utan dina andetag, och 2013 var bandet återigen i rampljuset – med både medverkan i Bingolotto och nya hits.

Dagens Canyons – moget, musikaliskt och med hjärtat i varje ton

Idag är Canyons ett deltidsband – men spelglädjen är heltid. Med en blandning av klassiska dansbandslåtar och moderna inslag fortsätter de att charma sin publik, kväll efter kväll. Skall man nödvändigtvis placera Canyons i ett fack får det bli mogenfacket.

Sångerskan Jessica Sjöholm och gitarristen/sångaren Joel Andreasson bildar ett radarpar på scenen, där deras duetter ofta blir kvällens höjdpunkter. Bandets multitalang Lesley Brown hanterar såväl piano, keyboard som trumpet och dragspel med imponerande skicklighet. Bakom trummorna sitter René Saulesco, som även bidrar med stråkarrangemang och körsång. Och längst fram, som kapellmästare och musikalisk ledare, står Thomas Andersson – visionären som hållit Canyons på rätt kurs i över tre decennier.

En levande tradition

Canyons orkester är ett fantastiskt band – . Från småstadens enkla dansbanor till nationella tv-sändningar har de bevisat att dansbandsmusik har både djup, kvalitet och livskraft. Och kanske är det just detta som är deras hemlighet: förmågan att förnya sig, men samtidigt bevara hjärtat i musiken.

Så länge det finns ett dansgolv, kommer Canyons att spela. Och så länge musiken lever, kommer Sverige att dansa.

Första gången jag såg namnet Streaks trodde jag att det rörde sig om en felskrivning av det etablerade dansbandet Strike från Hudiksvall. Men jag blev snabbt varse att detta var något helt annat. Det här var inte bara ett nytt namn – det var ett helt nytt band, med en egen stil, egen energi och ett eget driv som fångar både publikens och arrangörernas uppmärksamhet.

Ett band fött ur gemenskap – och kärlek till musiken
Streaks bildades 2020 en liten bit utanför Östersund, mitt under pandemin, av ett gäng musikintresserade ungdomar med ett gemensamt mål: att spela dansmusik och ha kul tillsammans. Medlemmarna – Elias Glad (trummor/bas), Adrian Glad (bas/dragspel), Edvin Broström (klaviatur/dragspel), Nils Karlsson (sång/dragspel), Elias Persson (gitarr/dragspel) och Albin Wågström (gitarr) – är idag mellan 17 och 24 år, och deras musikaliska resa har bara börjat.
Trots sin unga ålder bär flera av medlemmarna på ett gediget musikaliskt arv. Bland annat har Elias och Adrian Glad dansband i blodet – deras farfar var dansbandsmusiker, och deras pappa, Ante Glad, var trummis i det legendariska bandet Jannez. Ett namn som än idag väcker respekt i dansbandskretsar. Familjens musikaliska rötter lever vidare, inte minst genom Glads dansbandsduo.

Musik med både hjärta och sväng
Streaks repertoar är en blandning som får både äldre och yngre att hitta ut på dansgolvet. Här blandas klassiska 70-, 80- och 90-talslåtar med nyare hits och ett och annat guldkorn från förr. Bandet lyckas förvalta dansbandstraditionen med respekt – samtidigt som de vågar sticka ut, bjuda på energi och visa sin personlighet. Det är tydligt att de spelar med hjärtat.
Den som följt bandet på deras Youtube-kanal har dessutom kunnat följa ett av deras mest unika projekt: ombyggnaden av en gammal bokbuss till turnébuss.

Publikens och arrangörernas nya favorit
Streaks har snabbt blivit ett namn på mångas läppar. En av dem som tidigt vågade boka bandet var arrangören Janne Sandgren, som driver Blomsterhultlogen – ”logen mitt i skogen”. Där fick Streaks chansen att spela på en danshelg i maj, till stor uppskattning från både arrangör och publik.
Det är just den mixade publiken som gör Streaks till något extra. Oavsett ålder verkar alla trivas när dessa jämtländska grabbar står på scen. Det är något med deras energi, glädje och spelglädje som smittar av sig – något som bekräftas av de mängder av positiva kommentarer som bandet får i sociala medier:
”Ni var det bästa som hände mig ikväll, grabbar!”
”Jämtlands stolthet!”
”Spela brallorna av folket!”
”Ett av de bästa dansbanden jag vet.”
”Vilken härlig energi dom hade på bana 5 – kvällens bästa!”

En hobby – med ambitioner
Än så länge är Streaks ett hobbyprojekt – men ett som går runt, ekonomiskt sett. I en intervju med tidningen Land berättar Elias Glad att bandet tjänar in till bränsle och lite lön, ungefär som ett deltidsjobb. Men det är tydligt att viljan finns att ta bandet längre:
– Det är som ett deltidsjobb för oss, och som branschen ser ut nu är det nog svårt att kunna leva på detta på heltid. Men vi älskar det vi gör och siktar framåt, säger Elias.
Och siktet är definitivt inställt mot större scener. En milstolpe nåddes när Streaks spelade på Dansbandsveckan i Malung – Sveriges största dansbandsfestival. Att få en spelning där är något av en kvalitetsstämpel i branschen, och att döma av reaktionerna blev det en succé.

Arvtagare till Jannez?
Flera fans kallar dem redan för Jannez arvtagare – inte bara för släktbandet, utan för att de bär samma känsla av spelglädje, charm och musikalitet. Även om det är stora skor att fylla, visar Streaks att de har både ambitionen och potentialen att bli något stort i den svenska dansbandsvärlden.

Bandet består av:
Elias Glad – Kapellmästare, trummor, sång och bas
Nils Karlsson – Sång och dragspel
Adrian Glad – Bas och dragspel
Edwin Broström – Klaviatur och dragspel
Elias Person – Gitarr och dragspel

Följ med på resan
Vill du veta var Streaks spelar i sommar? Besök danslogen.se för deras spelplan – eller följ dem via deras sociala kanaler för uppdateringar, klipp och glimtar från turnélivet.
Streaks är inte bara ett nytt dansband – det är ett bevis på att framtiden för dansbandsmusiken är i trygga, och svängiga, händer.

Ransäter, juli 2025. Det är något alldeles särskilt med kvällarna under Bälgspel vid landsvägskanten. Doften av gräs, ljudet av dragspel som smyger genom sommarluften och dansparen som snurrar genom logarna i ett förtrollat sväng. Men det var något extra i luften när Brogrens intog scenen i Loge C. Det blev trångt, svettigt – och alldeles, alldeles underbart.
Brogrens är ett dansband med själ, hjärta och rötter – både i traditionen och i framtiden. Bandet startades av Melissa Brogren i mars 2020, mitt i en tid då världen stängde ner och dansgolven stod tomma. Men Melissa, med sin starka röst och tydliga vision, lät sig inte stoppas. Hon gick solo under det första året, byggde upp sitt namn och sitt sound – och 2021 var bandet komplett.

Ett namn med historia
Namnet Brogrens är inte obekant för de som följt dansbands-Sverige genom åren. Redan 1974 bildades ”Trio me Brogren”, senare ”Trivs me Brogren”, ”Skånska Brogrens” – och till sist bara ”Brogrens”. Det bandet, med Jan-Erik Brogren i spetsen, var ett av Sveriges mest bokade dansband under sin storhetstid fram till 2011.
Så när Melissa – som själv bär namnet Brogren – valde att blåsa nytt liv i namnet, var det inte av en slump. Det var ett kall. ”Ska man satsa så ska man”, som hon själv säger.

Ett nytt kapitel
Dagens Brogrens består av Melissa Brogren (sång, låtskrivare), Pether Löwenborg (gitarr), Patrik Andersson (klaviatur, dragspel, sång), Mattias Sjöstenius (trummor, sång, låtskrivare) och Roger Petersson (bas). Tillsammans bildar de ett tajt och dynamiskt band, med musikalitet och spelglädje som smittar av sig från första tonen.
Under spelningen i Loge C var det tydligt: det här är ett band som älskar det de gör – och publiken känner det. Melissa imponerade med sin klara, starka röst som bär melodierna med lätthet. Hon och Mattias levererade flera duetter under kvällen, något som gav ytterligare variation till bandets sound. Lägg där till Patriks sång så förstår ni.

Mogen dansmusik med hjärta
Brogrens musik lutar åt det mognare hållet – utan att bli dammig. Det är fräscht, välarrangerat och dansant. Repertoaren är en välbalanserad blandning av egna låtar och covers, där publiken både får sjunga med i det bekanta och upptäcka nytt.
Bandet har redan släppt ett album och flera singlar på Spotify, och det märks att deras musik fått fäste även utanför dansgolven. De glänser lika mycket live som på skiva. Det var min första gång jag hörde dem på scen – men definitivt inte den sista.

Från danstält till loge – Trångt, varmt och svettigt
Tidigare år har den mognare dansmusiken under Bälgspel hållits i det stora danstältet utomhus. I år hade man flyttat in dansen till Loge C – den minsta av logarna – vilket skapade en mer intim och närgången upplevelse. Det blev svettigt och trångt. Många jag pratade med saknade det stora danstältet då de ansåg att logen var för liten.

Fem år – och nu fem medlemmar
2025 markerar femårsjubileet för Brogrens – och kanske är det ingen tillfällighet att bandet nu också är fem medlemmar starkt. Något större firande är inte annonserat vad jag vet, men med tanke på den energi och driv bandet visar, är det inte omöjligt att något extra är på gång framöver.
En sak är säker – Brogrens är här för att stanna. De bär arvet vidare med stolthet, men skriver samtidigt ett helt eget kapitel i dansbandens historia.
Och för oss i publiken den där varma Ransäterkvällen var det bara att tacka och ta emot. En kväll att minnas – med ett band som spelar med hjärtat utanpå skjortan.

Får jag lov att presentera ett nytt dansband som redan börjat göra avtryck i dansbands-Sverige? Wennbergs orkester från Vänersborg startade sin resa 2024 – men det handlar långt ifrån om några nybörjare. Med en sammansättning av rutinerade musiker, genuin spelglädje och ett tydligt fokus på att skapa svängig, mogen dansbandsmusik, har bandet snabbt blivit ett namn att hålla ögonen på.

Premiärsuccé på Brunnen i Eringsboda
Wennbergs orkester fick sin riktiga premiär under dansbandsforumet på Brunnen i Eringsboda våren 2025. Evenemanget, som fungerar som ett skyltfönster för nya dansband, blev en succé för gruppen. Responsen från både arrangörer och publik var mycket positiv.

Bandets medlemmar – en musikalisk samling erfarenhet
Bakom det nya bandet står några välkända namn inom dansbandssvängen:

Ralf Wennberg – Sångare och basist samt bandets namngivare. En rutinerad musiker med en bakgrund i band som Robins, Thoniez, Framed, VIP-Revyn och Trollhättan Allstars. Ralf har stått på scener runt om i landet i både stora och små sammanhang, alltid med samma driv och kärlek till musiken.

Robert Muhrer – Trummis och kapellmästare. Även han ett välbekant ansikte för många. Har tidigare spelat med legendariska band som Granada, Drifters och Bengt Hennings. Ibland plockar han även fram saxofonen, vilket tillför ytterligare färg i bandets ljudbild.

Kurt Björk – Gitarrist och stämsångare. Trollhättebo med lång erfarenhet av olika konstellationer.

Jacob Husberg – En musikens mångsysslare. Spelar oftast keyboard och sjunger stämmor, men kan hoppa in på trummor och dragspel vid behov. Tidigare aktiv i Robins och Thoniez.

Från idé till verklighet
Det var Robert Muhrer som tog initiativet och kontaktade Ralf Wennberg med idén om att starta upp ett nytt band. När rätt medlemmar hade samlats, var det bara att köra igång. Resultatet blev Wennbergs – ett deltidsband med höga ambitioner och stark musikalisk grund.

Planer för framtiden
Trots sin korta tid tillsammans har bandet redan bokningar på gång, bland annat i dansmetropolen Malung samt i Dalaborgsparken. Bandet arbetar nära Nöjeskällan, men det går även utmärkt att boka dem direkt.

Wennbergs placerar sig stilmässigt i det mer mogna dansbandsfacket, där fokus ligger på melodier med känsla, dansvänliga arrangemang och hög musikalisk kvalitet.

Med en stabil trygg grund av erfarenhet, ett tydligt mål att leverera kvalitativ dansmusik är jag övertygad om att Wennbergs orkester alla förutsättningar att bli ett etablerat namn på Sveriges dansbandsscen.

Så håll utkik efter dem på en dansbana nära dig – Wennbergs är här för att stanna!

Vill du boka Wennbergs? Kontakta Nöjeskällan eller bandet direkt via deras sociala medier.