Det var klackarna i taken där man arrangerade Nostalgiparty på Carlstad Conference Center i sista lördagen i februari. ”Sista natten med gänget” hade man kallat partyt denna gång, Men någon ”sista natten med gänget” blev det inte. Efter denna toksuccé med över 1400 inlösta är sannolikheten stor att det blir ett liknande party även nästa år.
Detta var en riktig nostalgitripp för dem som upplevt tidseran med några klassiska dansställen som fanns förr i Karlstad. Säg Hyttan, Sandgrund och Stadskällaren så är det många dansanta Karlstadbor nog får minnesbilder av trevliga danskvällar. Här spelade ”alla” dom stora banden förr. Av dessa ställen var det Sandgrund som höll i längst. 2008 arrangerade man den sista danskvällen. ¨
Redan i kön in pratades det minnen om framförallt Sandgrund. Jag samspråkade med ett par som hade Sandgrund som sitt favoritställe. Det var så bra där eftersom dom alltid hade så välspelande orkestrar. Och säg det dansband av den äldre generationen som inte någon gång i sin karriär spelat på just Sandgrund.
Dagen till ära hade man inte fått vilka band som helst att ställa upp och spela. Totalt var det fyra orkestrar som uppträdde. För två av dem var det som kvällen till ära återuppstått.
Det ena bandet var Dick Zetterströms från: Karlstad. Bandet största merit är nog att man legat en vecka på svensktoppen med låten ”En glad calypso om sommaren”. Inte så märkvärdigt kan tyckas men låten slog i alla fall ut Schytts orkester från listan. Sångare i bandet var eller är ingen mindre än Henka Nyåker.
Ett annat band som även dom kvällen till ära spelat ihop sig efter alla dessa år var Karlstad-Örjans. Detta band har sedan länge tillhört de klassiska svenska dansbanden. Alla minns väl ”Älskling , förlåt mig” som intog en 1:a plats på Svensktoppen när det begav sig. ”Evelyn” ,
”Inga blommor växer på en sjömansgrav” , ”Dumma dumma hjärta”, ”Blomserhult”, ”Virus och bakterier”. Ja listan kan göras hur lång som helst. Till kungabröllopet mellan nuvarande kungen och drottningen1976 gav man ut plattan ”Det sa bara klick”.
Man hade även på övervåningen ett diskotek vid namn ”Träffen”. Kvällens DJ som vände vax där var inge mindre än Claes af Geijerstam alias Clabbe”. Han bjöd hela kvällen på odödliga hits från olika tidsepoker.
Först ut att bjuda på musik var några trevliga trubadurer som uppträdde på ”Paloma” som var en restaurang och nattklubb. Spelade mycket bra och var en bra uppvärmare.
Runt halv tio var det så dags för första bandet att entra scenen i den stora danssalongen. Det var bandet Rockerz från Skoghall som svarade för musiken. Detta är inget traditionellt dansband. 50 och 60-tals musik, pop, rock stod på menyn. Alla låtar har dock en sak gemensamt. Det skall kunna gå att dansa till det. Det var första gången jag hörde detta band och jag fick absolut mersmak. Rockerz bjöd på oerhört varierande repertoar och en härlig spelglädje och musikalitet. Ett band jag starkt kan rekommendera.
Andra bandet ut var inga mindre än Dick Zetterströms. Det kändes att förväntan låg i luften. Tyvärr är detta ett band jag egentligen inte har något relation till. Jag visste att det fanns ett band med detta namn och att man legat på svensktoppen. Hade av goda vänner hört att dom skulle vara riktigt bra. Och det var dom också. ”Jösses Amalia” vilka låter dom bjöd på. Medryckande låtar som det dansades till. Publiken var verkligen i något slags extas. Det var rungande applåder efter varje låt. Inte illa!
Det var kul att höra lite storys och korta anekdoter efter varje låt. Största ovationerna rev nog deras superhit ”En glad calypso om sommaren” ner. Det sjöngs och klappades i händerna. Jag tror nog att grabbarna blev lite överrumplade över allt publikstöd. När dom spelat dom låtar som dom repat in var det dags att lämna över till sista bandet Karlstad-Örjans. Men publiken ville ha mera. Stående ovationer som inte ville sluta resulterade i ett extranummer. Sångaren Henka Nyåker på annonserar extranumret som inte helt oväntat blev ”En glad calypso om sommaren”. Jag tror nog att taket lyfte sig lite.
I väntan på att scenen skulle riggas om och lite annat tog jag mig ett besök på diskoteket. Där höll Clabbe schlagerparty till min stora förtjusning. Han spelade alla de kända schlagerlåtarna och det blev allsång utan dess like. Jisses vilket ös och gunga det blev. Det är mycket svårt att tro att han snart är 70 år. CÖabbe är ju en DJ av rang. De första discjockeyjobben fick af Geijerstam 1969 när han började turnera runt med Clabbes Super Flying Disco Show. Han är mest känd som dj i programmet ”Rakt över disk”. Rakt över disc var ett ungdomsprogram och sändes under somrarna på 80-talet och kompletterades på nyårsnätterna med Rakt över nyårsdisc. Programmet utmärkte sig mycket tack vare af Geijerstam snabba och karaktäristiska prat mellan låtarna. Musikstilarna i showen var blandade med allt från disco, poprock och synt, men inte sällan kunde han lägga in lite reggae, rockabilly eller något annat av lite mer udda karaktär. af Geijerstam snabba prat och den pumpande partymusiken varvades med tidstypiska jinglar. Totalt producerades cirka 230 Rakt över disc under åren på sammanlagt runt 500 timmar.
Efter att jag dansat mig svettig på discot tog jag en cider och vandrade ner där ett nytt band hade äntrat scenen. Det var Sixties orkester. Detta är en oerhörd kompetent och duktig orkester. Dom har en mycket bred repertoar är och spelar allt från Vikingarna, Sven-Ingvars och Barbados till rock´n roll som Creedence, Status Quo och Dire Straits. Man kör även en del ny musik såsom Lars Winnerbäck och Jill Johnsson blandat gamla godingar från 60, 70 och 80-talet. Man har mer än 200 låtar på sin repertoar. Då förstår ni vilken bredd dom har.
Det var första gången jag hörde dom och blev positivt överraskad. Bandet har mycket bra solister. Många bra låtar serverade dom dessutom. Inte en dålig låt spelade dom. Jag tror det fanns något för ”alla”. Detta är ett band jag gärna ser igen om jag får tillfälle till.
Så var det dags för sista bandet på scenen. Och det var inte vilka dunungar som helst. Nej det var självaste Karlstad-Örjans som skulle spela. Dom ställde upp med följande laguppställning. Leif Andersson spelar gitarr och sjunger. Sen har vi pianoplayern Pelle Larsson som ansvarar för klaviatur och sång. Per-Erik Asp är den som håller takten bakom trummor oh sjunger även en del. På bas hittar vi Stig Sandberg. Och slutligen längst fram står Lennart Jansson och sjunger och spelar gitarr. Jo det är exakt samma killar som på lp-omslaget jag kikade på innan jag for hemifrån. Och synar man dom i sömmarna är dom inte en dag äldre idag.
Det blev ett öronbedövande jubel när dom gick upp på scenen. Det märktes att dom var saknade av publiken. De hade unikt för denna kväll återförenats. 1989 lade man ner orkestern och nu 26 år senare skulle de åter ställa sig på scenen. Det var verkligen en efterlängtad återförening jag meddela. Dom spelade alla hitsen som man så länge önskar att få höra live igen. ”Evelyn” , ”Älskling förlåt mig” ”Det sa bara klick”, ”Inga blommor växer på en sjömansgrav” var bara några av dem. Detta kryddades med lite andra evergreens som Örjans spelade.
Örjans? Jo dom hette faktiskt så innan dom lade till Karlstad innan. Namnbytet kom till efter att dom spelat i Norrköping och en dansare kom fram och visade två annonser ur Norrköpings tidningar. På Folkborgen Norrköping spelade Örjans och i Finspång Folkets Hus sanna kväll spelade Örjans. Men eftersom Karlstad gänget hade succér på svensktoppen kunde dom inte byta namn. I stället lade dom till namnet Karlstad innan.
Jag har sagt det förr men nu menar jag det verkligen. Man ville inte att denna magiska kväll skulle ta slut. Brorsan och jag var supernöjda med denna kväll. Publiken klappade fram ett extra nummer innan allt var över. Vi tog lite gruppbilder innan vi tackade för oss. Nu längtar vi redan tills nästa års gala. Ett stort TACK för ett kanon arrangemang till samtliga inblandade. Hela arrangemanget gick under namnet ”Sista natten med gänget”, men med denna enorma succé var det definitivt inte sista natten med gänget.
Här kommer lite fler bilder från kvällen.
