Som traditionen lyder så är det härliga Holens orkester som avslutar danssäsongen i Storfors Kulturhus. I år var inget undantag. Sin vana troget stod dom där på scenen Kent, Jerka, Monica och Kenneth. I entrén satt Sven och Kerstin tog emot entrén. En dansare bjöd på minipepparkakor.
Mycket folk hade det kommit till denna säsongsfinal. Parkeringen var välfylld med bilar. Detta skulle bli en trevlig kväll. Det visste jag redan på förhand. Och det blir ju alltid när man har dessa sörmlänningar på scenen. Dom vet hur vi dansare vill ha det. Dom har varit med förr om man säger så. Kent Holen har spelat på dessa danser så länge han kan minnas, Monica och Kenneth lika så.
Vi hade varit iväg under lördagen och handlat lite presenter till arrangörerna Sve, Kerstin och Olle som gör så trevliga fina. Men självklart skulle Holens få lite julpresenter från hela familjen. Vi hade köpt exklusiv finare Italiensk choklad som mamma hjälpt till att så fint förpackat i små fina korgar med rosetter. Hon kan detta med att slå in paket. Hon skulle jobba i ett varuhus till jul med att bara slå in paket. Då skulle hon trivas som fisken i vattnet
Klockan drog sig och slog fem grabbarna och Monika äntrade scenen och möttes av en rejäl kraftig applåd. Oj, oj tackar vilket mottagande den applåden värmer så gott sade Kent. Det är inte alla band som belönas med applåder innan dom ens tagit en enda ton.
Bandet inledde denna danskväll med en låt som heter ”Höstguld” av Fry Dickman och Sven Åke Söderblom följt av Mona Gustafsons vackra ”Det bästa i mitt liv”. Dansfolket vällde ut på dansgolvet det blev snabbt välfyllt. Lite snabbare i dans nummer två. ”Stanna en stund” följd av ”Om du vågar och vill”. Så var danskvällen i gång.
Efter pausen var så dags att låta Holens spela en dans innan vi skulle arrangörer och orkestern.
Vi dansare hade nämligen samlat in pengar till en julgåva till Sven, Kerstin och Olle. Ett fint tal hölls för Sven och Kerstin. Jag och brorsan lämnade en blomma samt en fin almanacka med band som under året spelat där. Broder som var med talförd greppade jag mikrofonen tackade Sven och Kerstin. Men det var inte slut med det. Han passade på att samtidigt påtala att vi har en fantastisk orkester som spelade här ikväll. Ni i Holens ska få en varsin julklapp från hela familjen. En fin skål med Italiensk choklad. Jag tror dom blev lite överraskade. Men jag gillar att visa uppskattning för det jobb dom lägger ner samtidigt som man tackar för en fint samarbete under året.
Dansen fortsatte med lite lugna tongångar. Den fina låten ”Maria” signerad kompilatören Torgny Söderberg följt av ”No matter what” som pojkgruppen boyzone släppte på platta 1998. Äldre låtar som står sig bra än idag. Underbart att höra den sistnämnda instrumental på så fint på Monicas saxofon. Den ena goa danslåten avlöste den andra. Titelspåret från senaste plattan ”Jag drömmer om en man” bjöd bandet på. En platta jag förresten gjort omslaget till.
Till slut hade vi kommit fram till kvällens sista spel. ”Crazy” av Patsy Cline och Grönwalls ”I varje andetag”. Men denna var inte de sista tonerna dom bjöd på. På publikens begäran spelade de ett svängigt julpotpuri och publiken stämde upp i ringdans som hette duga. Jag och broder tackade av orkestern och fick en julgåva från dem i form av godis. Stort tack för det. Ni vet vad vi tycker om. Tack än en gång för att ni givit oss under året i form av musikaliska tongånger. Vi ses nästa år. Kramar på er allesammans.
