Ett band som ligger mig lite extra varmt och hjärtat är ett band som såg dagens ljus 1959 i Kungälv. Man startade som en popgrupp och utvecklades senare till det vi idag kallar för dansband. Originalmedlemmarna var Gert Lengstrand på sång, Mats Alfredsson på trummor, Göran Liljeblad på gitarr, Håkan Liljeblad på bas och slutligen Lasse Larsson på klaviatur. För er som är någorlunda allmänbildade och musikintresserade har nog kommit på att det handlar om Streaplers. Detta band som blivit en institution inom svenskt musikliv. Säg bara ”Bara femton år”, ” Diggity Doggety”, ”Nyanser”, ”Till min kära”, ”Vad har du under blusen rut”, ”Bugga”, ”Lady banana”, ”Älskar älskar inte”, ”Alltid på väg” och det är många som kan sjunga med i dessa låtar. Och den sistnämnda låten ”Alltid på väg” är förresten titeln på deras konsert.
I December fick jag broder en förfråga från Streaplers om vi hade lust att komma ner till Kungälv och uppleva denna konserten live. Ja vad svarar man på en sådan fråga? Man svarar Ja så klart. Bara att ordna ledigt från jobbet. Tur att man har en sådan förstående chef som även han är inbiten Streaplersfantast. Så det blev till att boka in sig på ett tåg ner mot Göteborg där en hotell väntade på oss bröder. Jag hade gjort god research innan så jag visste att det var täta förbindelser mellan centrala Göteborg och Kungälv.
Startade resan strax efter sju på morgonen och landade strax efter halv elva i Göteborg. Jösses!! Tåget var i tid. Inte illa. Efter lite tittande i butiker och lunch på Burger King for vi sedan vidare mot Quality Hotell Panorama. Ett riktigt tjusigt hotell. Vi vilade lite och tog det allmänt lugnt. Ingen stress här inte. Vi var ju ute i god tid. Strax innan klockan fem stod vi klara och uppsnofsade på väg mot Kungälv. Att vara ute i god tid lönar sig då det var lite trassel med en buss. Men vi landade i ändå i Kungälv en och halvtimme innan konsertens början. Gångavstånd från stationen till Mimers hus som var lätt att hitta. Ett mycket fint kulturhus som man restaurerat . Mycket tjusigt. Vart skall man ha en konsert om inte i hemstaden. Där allt tog sin början en gång i tiden.
En styrka är att man i Streaplers aldrig profilerat sig så starkt med en enda sångare. Sten & Stanley har Sten Nilsson, Thorleifs har Thorleif Torstensson, Flamingokvintetten har Hasse Carlsson och Lasse Stefanz har Olle Jönsson. Här har man kunnat byta sångare genom åren samtidigt som man hållit sin stil och profil. Det är en enorm styrka anser jag. Jag vågar nog påstå att inget band som skulle klara av det lika bra som Streaplers har gjort. Dom alltid varit som ett enda band. Man skulle kunna skriva spaltmeter med historik om dessa grabbar som vanligt med om så otroligt mycket. Men jag tänkte koncentrera mig mer på konserten som jag upplevde.
I väntan på att konserten skulle ta sin början så träffade vi en av huvudpersonerna. Kjetil Granlie trumslagare och sångare i Streaplers som också är en av de som bjudit ner mig och min broder. Han blev så glad att se oss och vi blev förstås glada av att se honom med. Lite snack med honom blev det. Sen så dök Thomas Engström som är ansvarig för denna konsert . Han ligger även bakom Flamingokvintettens bejublade konsert, den stora dansbandsboken, samt många andra dokumentärer inom pop och dansband.
Denna konsert var helt utsåld fullsatt salong. Man hade tidigare på dagen släppt några biljetter som tog slut i nafs. Klockan passerade halv åtta och ljuset släcktes ner i lokalen så började musiken och ridån gick. Där stod de, idolerna Streaplers. ”Alltid på väg” från plattan med samma namn som släpptes 1973 fick inleda det hela. Det är svårt att sitta stilla då Streaplers drar igång med sån god fart. Anders Larsson hängde på med klassikern ”Rock´n Robin”. När denna låt tog slut räknade Kjetil in och sjöng själv ”Skattlösa bergen”. Så hade Streaplers sångare presenterat sig. Det är inte alla band som lyckas få ett helt konserthus i gungning men Streaplers kan detta. Det är imponerade vilken låtskatt dom har att ösa ur. Även om ingen av originalmedlemmarna är kvar i bandet har man väl bevarat soundet och det karakteristiska soundet som är unikt för Streaplers.
Det var en härlig syn att se en fullsatt konsertlokal. Det var även fin besök av bröderna som startade Streaplers, tvillingarna Göran och Håkan Liljeblad med sällskap med en de populäraste sångarna hos gruppen genom åren Ove Pilebo. När dessa herrar presenterades blev det värdiga stående ovationer. Det är ju fantastiskt när man tänker på vad dessa herrar varit med och skapat.
Den ena hitlåten avlöser den andra. Man har en perfekt balansgång mellan gammalt och nytt. Lagom med snack mellan låtarna är det. Flera gånger under kvällen bevisar medlemmarna i bandet vilka instrumentalister man är. Henrik Göranssons gitarrspel i låten ”En afton vid Mjörn” ger en otaliga ljuvliga rysningar genom kroppen. Minst lika bra som om Göran skulle ha gjort den. Jag behöver väl knappast berätta om vilka applåder och ovationer han rev ner. Jag tror till och med han blev lite smått rörd. Även Anders Larsson visade vilken utmärkt keyboardist han är låten ”Happy Piano”. Det var kul att höra en massa låtar som de normalt inte spelar ute på en danskväll.
Man hade kvällen till ära förstärkt bandet med en ”gammal bekant” som otaliga gånger förstärkt Streaplers vid speciella tillfällen. Det var nämligen Arne Österlind som spelade steelguitar med den äran hela kvällen. Ni har kunnat se honom ibland annat Bingolotto där Streaplers varit med flera gånger. En annan person som också skall ha stort cred är Gunnar Åkerlund som skruvade ljud denna kvällen. Ett mycket proffsigt och behagligt ljud. Tillsammans med en mycket läcker ljussättning gjorde det konserten ytterst proffsig.
Sammanfattningsvis var det ett superfin konsert med ett av dom bästa och största dansband vi har i Sverige idag. Få dansband kan man mäta sig med den musikaliska resa som Streaplers gjort. Tycker konserten speglade deras karriär på en värdigt sätt från de första trevande tonerna till dagens Streaplers. Och det skiljer sig inte speciellt mycket skulle jag vilja påstå.
Slutligen vill jag ta tillfället i akt och tacka Kjetil Granlie Kenny Samuelsson som bjöd ner oss till Göteborg. Stort tack även till Henrik Göransson, Per Lundin, Anders Larsson och Arne Österlind för en underbart trevlig konsert. Stort tack till Thomas Detta kommer man leva länge på. Tusen tack än en gång samtliga inblandade.
Efter konserten blev vi skjutsade till hotellet av Kjetils snälla fru Ulrika och en kompis till henne som heter Camilla. Tack tack tjejer. Tillbaka på hotellet tog vi spårvagnen in till city för att koppla av med lite dryck. Vi hamnade på en hårdrocksbar som heter ”Lilla London”. Musiken till trots så var det en trevlig kväll. När vi kände oss färdiga tog vi spårvagnen tillbaka till hotellet och sussade gott i våra sängar.
Två nöjda och hungriga bröder var det som vaknade till en underbar morgon. Vi fräschade till oss och gick i raskt takt mot matsalen. Oj vad mycket gott det fanns, fil, korv, bacon, äggröra, goda ostar, korv och en massa andra läckerheter. Det smakade perfekt. Frukosten gör mycket för att resten av dagen skall bli bra. Sen gick vi upp för att vila en stund på hotellrummet. Sen gick ner för att checka ut från hotellet. Utanför mötte vi upp några trevliga dansvänner som kommer från Uddevalla. Vi for i väg mot ett konditori för att ta en fika. Så mysigt och slå sig ner med en semla och en läsk. Efter detta besökte vi feskekörka och saluhallen. Alltid lika trevligt att träffa er Märta och Jessica. Hälsa Kjell så mycket.
När vi vinakt av våra vänner tog vi och åkte lite spårvagn till centralen för att göra oss av med vårt bagage. Sen blev det lite shopping. Jag handlade en del i lite butiker som vi inte har här i Värmland. Lite mat blev det på en fin restaurang. Efter maten tog vi de sista bilderna innan vi gick till centralstationen dels för att hämta ut våra väskor sedan se från vilket spår vårt tåg skulle gå. Det var två överlyckliga bröder vinkade adjö till Göteborg steg på tåget så upprymda och glada så lyckliga för konserten och dessa trevliga dagar i Götet.
