Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen. Det heter långfredag eftersom dagen skulle präglas av sorg då dagen varit lång och besvärlig för Jesus. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter och måltiderna bestod av enkel mat. Inte minst för barnen, som inte fick leka. Åren går ju som tur är och annat är det nu. Nu arrangeras nöjesevenemang av allehanda slag på långfredagen.
För egen del tog jag med mig övriga familjen till Forshaga Folkets Hus igen. Där spelade bandet med repertoar, stil och profil upp till dans. Bandet jag pratar om heter Matz Bladhs. Riktigt kul att det var så mycket folk som kommit till Forshaga denna kväll. För de som ville dansa fanns det ju en del tänkbara alternativ då Fernandoz och Streaplers spelade nonstop i Sunne och Wizex stod för dansmusiken på Hotell Gustaf Fröding. Efter att fått rapporter så hade de övriga ställen bra publiksiffror dom med vilket känns glädjande.
Det var ett bra tag sedan jag hörde Matz Bladhs live så det var premiär för mig att se dom med medlemmarna Sören Kestam och Håkan Nordling på trummor resp. sax, tvärflöjt, gitarr och sång. Dessa herrar har smält in bra i orkestern. Att ha en medlem som spelar tvärflöjt är inte så vanligt. Den enda jag känner till som spelar tvärflöjt är Allan Jacobsson som spelade i Tonix orkester.
Att fara runt i dansens virvlar till tonerna av Matz Bladhs och Conny Nilssons röst är njutning till max. Lägg där till Håkans ljuvliga instrumentala låtar, Niklas Ohléns dragspelstoner samt
En och annan låt av Lollo så har du en toppenkväll. Jag tycker att man förvaltar sin stil väl och förnyar sig med försiktighet, vilket publiken gillar. När man åker ut på dans till Matz Bladhs så vet man vad man får, och det är en trygghet om något är. Kan låta lite tråkigt men det är det inte tycker jag.
Under kvällen spelade Bladhs en hel del trevliga låtar från deras färska album ”Leende dansmusik 2013”. En platta som man fått massor med fina recensioner i diverse tidningar. Och som jag skrev förut så har Conny Nilsson en fantastiskt stor röst. Och jag vågar påstå att han är i klass med Claes Lövgren och Christer Sjögren och det vill inte säga lite. Lite gåshudsvarning ibland. Speciellt i sista låten ”Always on my mind”.
Bjuder er nedan på låten ”Himlens änglar gråter”.
