När tonerna ljuder från dansbanan i Tallparken i Vinslöv den 4 april 2025, är det inte vilken spelning som helst. Det är starten på ett nytt kapitel för dansbandet Dolbyz, som efter flera år som duo nu vuxit till en fullfjädrad orkester med fyra rutinerade musiker – alla med kärleken till dansmusiken i blodet.

Dolbyz startade som en musikalisk resa mellan två själsfränder – Mats och Malin Gustafsson. Redan som unga föll de för dansbandsmusiken, och även om deras vägar korsades flera gånger genom åren, dröjde det till 2023 innan Mats tog mod till sig och tog kontakt. Resten är, som man säger, historia – både på scen och privat. Numera är de gifta och delar inte bara livet, utan även drömmen om musiken.

Duon som gick under namnet Dolbyz med Mats o Malin, turnerade flitigt och blev snabbt ett uppskattat inslag på dansbanor runtom i landet. Men det fanns mer att ge – och våren 2025 markerar det stora steget: Dolbyz har blivit ett komplett band.

Fyra röster – en gemensam ton
Förutom Mats på klaviatur och dragspel, samt Malin på sång och gitarr, har bandet fått förstärkning av två välkända namn i dansbandssvängen: Peter D. Nilsson på gitarr och sång samt Daniel Andersson på trummor och sång. Tillsammans bildar de en tight och lyhörd kvartett med en passion för att få publiken att dansa.
Malin står i centrum med sin uttrycksfulla sång, men Dolbyz styrka ligger i samspelet – inte bara mellan instrumenten, utan även mellan rösterna. Peter och Daniel bidrar med både musikalitet och personlighet. Bandet har snabbt blivit en favorit både bland arrangörer och danspublik.

En blandning av nostalgi och nutid
Dolbyz repertoar sträcker sig från äldre dansklassiker till moderna favoriter från 2010-talet. Här blandas smäktande foxlåtar med svängig foxtrot och fartfylld bugg – allt i en fräsch tappning men med respekt för traditionen.

– Vi vill bjuda på musik som känns i hjärtat, säger Mats. Det ska vara lätt att dansa till, men också fint att bara lyssna på.

Namnet Dolbyz kanske väcker tekniska associationer – och det med rätta. ”Dolby” står för brusreducering och basåtergivning, och bandet har tagit till sig den filosofin: ren, tydlig och kraftfull musik utan krusiduller.

Ett band med framtidstro
Premiärspelningen i Vinslöv blev bara början. Planerna för framtiden är många – turnéer, nya låtar och kanske ett kommande album. Vem vet?

Under våren medverkade bandet på dansbandsforumet i Brunnen Eringsboda. Ett perfekt tillfälle att få visa upp sig för den mångtaliga publiken som inte enbart med bestod utav dansare utan också en stor skara arrangörer.

Bandet har verkligen hittat spelglädjen. När man hör folk som dansat till bandet säger de ofta att bandet har publiken, och vi har varandra. Det kan inte bli bättre.

Med fyra röster, fyra instrument och ett gemensamt hjärta för dansmusiken, är Dolbyz redo att ge sig ut på landets dansbanor. Och när de står där på scenen, med leenden som smittar och toner som värmer, är det svårt att inte låta sig svepas med. För dansbandsmusik handlar om mer än bara takt – det handlar om känsla. Och den har Dolbyz i överflöd.

Från Eskilstuna kommer många dansband. Ett av de mest uthålliga och publiknära dansbanden är Junix. Junix – orkestern som sedan 1986 spridit glädje, musik och dansgolvslycka över hela landet. Med sina ”sköna låtar” som ledstjärna, och ett sound där traditionell mogendans möter genuin spelglädje, har bandet blivit en självklarhet på dansbanorna i snart 40 år.

Allt började 1986 – med ton och tradition
När Junix bildades 1986 var det med Hans Rytterström, Ronnie Ejdetjärn, Stefan Ahlin, Gunnar Renvall och Christer Sundvall i sättningen. Redan två år senare tog karriären fart när de medverkade i Riksradions klassiska program ”I Afton Dans”, direktsänt från SARA Hotel i Eskilstuna. Det blev snabbt klart för både publik och arrangörer att Junix var något särskilt – ett band med fingertoppskänsla för dansgolvet och ett varmt, genuint uttryck.

Förändringar och framgångar
Genom åren har Junix genomgått flera medlemsbyten, och varje ny medlem har satt sin prägel. När Urban Ljungqvist och Harry Sandberg kom med 1989, spelades också bandets första LP in: ”Junix Sköna Låtar” – ett namn som blev orkesterns varumärke och som följt med i flera skivor sedan dess.

1990-talet innebar en ny era: Hans Söderholm, Nisse Uddin, Patrik Moström och flera andra profiler har kommit och gått, men bandets själ – och dess ankare Gunnar Renvall – har alltid funnits kvar. Under 90- och 00-talet spelade Junix in flera livekassetter och CD-skivor, ofta direkt från scenen, vilket fångade bandets autentiska känsla. Bland dessa märks populära album som ”Honolulu” (2001), samt ”Sköna låtar 3” (2007) och ”Sköna låtar 4” (2019).

”Sköna låtar” och publikens önskemål
Just ”Sköna låtar”-serien har blivit ett signum för Junix. Den senaste skivan – släppt 2019 – är precis som föregångarna inspelad live på scenen, med låtar som publiken själva önskat ute på dansbanorna. Det säger något om bandets lyhördhet – här handlar det om att spela för och med sin publik.

Sedan 2021 består bandet av:
Gunnar Renvall – grundare, kapellmästare, dragspel och sång
Kjell Andersson – gitarr och sång
Sven Malmberg – trummor och sång

Tillsammans bildar de en samspelt trio med lång erfarenhet, ett stort register och en lika stor kärlek till dansbandsmusiken. Deras spelningar är mogendans när den är som bäst – från nyare hits till nostalgiska klassiker, från svängiga instrumentalare till gammaldans vid önskemål.

Spelglädje och tradition – hela vägen
Junix spelar över stora delar av Sverige, och är ett återkommande inslag i Folkets Hus, på festplatser, logar och parker. Bandets styrka är att de aldrig krånglar till det – det är dansvänligt, varmt och med hundra procent hjärta. Och det är kanske därför Junix hållit så länge – för att glädjen aldrig sinat, och för att de alltid varit ett band för folket.

Ett dansbandsliv med hjärta
Att spela i ett dansband handlar om mer än musik. Det handlar om mil på vägarna, sena nätter, glada återseenden och att ge allt – varje kväll. Och i Junix märks det. Publiken känner det. De vet att när Junix står på scen, då blir det dans på riktigt.

Junix från Eskilstuna – dansbandet med hjärtat på rätt plats, tonerna i rätt ordning och dansgolvet som sitt andra hem. Nästa gång du ser deras namn på en affisch – ta chansen. Det blir garanterat en kväll med sköna låtar och glada leenden.

Mitt i hjärtat av Härjedalen, i den lilla men stolta orten Sveg, sjuder det av musikalisk energi. Därifrån kommer Eloge – ett rutinerat dansband som sedan starten 2016 har spridit glädje, danslust och svängig musik över hela Sverige. Med en mix av modern dansbandsstil, country, pop, rock och mjuka foxballader har eloge skapat ett eget sound som nu börjar få fäste både i folkparker och på spotify.

Ett band med rötter – och vingar
Bandet eloge är på många sätt en naturlig fortsättning på ett musikaliskt livsverk. Gruppen föddes ur en sammanslagning mellan banden King Edwards och Bredbandet, där flera av medlemmarna redan hade en lång historia tillsammans. Särskilt Jonas Åström och Åke Henriksson, som spelade ihop redan i småskolan och följdes åt genom musikens värld ända fram till 1983.
I dag utgör de, tillsammans med Roland ”Rolle” Persson och Jan Hill, den dynamiska kvartetten som är eloge. Och det är ingen överdrift att säga att det här är ett band med rejäl rutin. Samtliga har ett förflutet i en rad välkända dansband: åkes, Pippis, Svänzons, Cattings, Estrad, King Edwards och många fler.
Det nog det som gör det så kul att spela i Eloge. Medlemmarna har spelat länge, men fortfarande finns den där glöden och viljan att utvecklas – och framför allt att sprida glädje.

Smygpremiär och succé i Malung
Bandets allra första spelning ägde rum 2016 på Storöns folkpark, ett passande startskott för en grupp som redan från början visade att de hade något extra. Med ett tydligt dansfokus i musiken – men samtidigt en vilja att blanda in andra genrer – blev Eloge snabbt ett namn som började viska sig fram i danskretsar.
Och för några år sedan kom kanske det största beviset på bandets lyft: spelning på Malungs dansbandsvecka, Sveriges kanske mest prestigefyllda dansbandsevenemang.
Att få spela i Malung är ett kvitto på att man gör något rätt. Responsen från publiken var fantastisk. Det är svårt att beskriva känslan när ett helt dansgolv rör sig till ens musik – det är ren magi.

Modern dansmusik med känsla
Eloge har en stil som kan beskrivas som fräsch, fartfylld och känslofylld – en kombination som tilltalar såväl de som gillar modern dansbandsmusik som de som längtar efter en lugn fox på dansgolvet.

Bandets två släppta singlar på spotify är tydliga exempel på detta:
• ”Tro på kärleken” (2003), en smäktande ballad med klassiskt romantiskt tema, skriven av Lena och Mats Nilsson tillsammans med Per Frost Hed och Staffan Bond Westfält.
• ”Mer och mer” (2024), en mer modern dansbandslåt med text och musik av Andreas Åhlin och Ulf Georgsson – två välkända namn i dansbandsvärlden.
Det märks att bandet vill hitta sin egen ton och sin egen stil. Det det känns som bandet lyckats med det. De får ofta höra att de låter som Eloge – och det är det bästa man kan få höra.

Ett band att hålla ögonen på
Eloge är ett levande, turnerande band som spelar på allt från folkparker och festivaler till privata fester och föreningsdanser. De gör det med glimten i ögat och hjärtat på rätt plats.
Från Sveg i Härjedalen har de tagit sig ut på en musikresa som inte tycks ha någon gräns. Och kanske är det just det som gör eloge så älskvärda – en kombination av trygg rutin, musikalisk skicklighet och ett genuint engagemang för danspubliken.
Så nästa gång du står på ett dansgolv och hör ett svängigt intro följt av en varm stämma som bjuder upp till dans – då kan det mycket väl vara Eloge som står på scen.

I ett hörn av skåne, där åkrarna breder ut sig mellan Åstorp och Ängelholm, har en ny stjärna börjat glimma på dansbandshimlen. Det är dansbandsduon Soundex, som med sin energi, charm och breda repertoar vinner hjärtan – och fötter – på dansgolv runt om i södra Sverige.
Soundex är vad man kallar ett litet band med stort hjärta. Med endast två medlemmar – Mariana Nilsson från Åstorp och Ingemar Strand från Ängelholm – bjuder på dansmusik som känns större än livet självt. Deras musik är dansvänlig, svängig och fylld av känsla. Man kan säga att Soundex är det lilla bandet som låter stort”.

Uppvuxen med dansband i blodet
Mariana Nilsson är inte bara duons sångerska – hon är också kapellmästare, energiknippe och frontfigur. Hon har dansbandsikoner som Git Persson och Monié Sjöström, som största förebilder.

Hon jag växte upp med dansbandsmusik hemma. Hennes farbror hade ett band, och hon fick ofta vara med och sjunga på repen. Det var där hon förstod hur roligt det är att stå på scen och dela glädjen med publiken.
Det var för ungefär ett år sedan som hon och Ingemar började spela tillsammans som Soundex, och det klickade direkt – både musikaliskt och personligt.

Mer än en duo
Ingemar strand är en rutinerad musiker som tidigare spelat med band som Zlippers och dessutom medverkade i dansbandskampen 2010 – ett prestigefyllt steg för många dansband. Med Ingemar bakom tangenterna och Mariana vid mikrofonen bildar de en tight duo som bjuder på allt från klassiska dansbandslåtar till fräsch mogen dansmusik – perfekt för en danspublik som vet vad den vill ha.

Fördomar mot duos – en utmaning
Trots sina kvaliteter har soundex, som många andra dansduos, stött på viss skepsis från arrangörer.
Många tänker att en duo inte kan låta lika bra som ett helt band. Men jag tycker inte det handlar om hur många man är, utan om vad man gör med det man har.
Och kanske är det just den kärleken till musiken som gör Soundex så speciella. På scenen är de inte bara två musiker – de är två glädjespridare som skapar en känsla av gemenskap, danslust och närhet. Det är svårt att inte ryckas med.

Boka mer lokalt!
Soundex spelar över hela södra Sverige – från privata fester och föreningskvällar till offentliga danser i folkparker, festplatser och bygdegårdar. Ändå menar många att det fortfarande är svårt för mindre band att slå igenom på bred front.

Jag tycker verkligen arrangörer borde ge mindre kända band som oss en chans. Det finns så många bra dansduos där ute, särskilt här i Skåne. De kanske inte heter Lasse Stefanz – men de bjuder på lika mycket hjärta och dansglädje.
Och det märks. Soundex är ett band som inte bara låter bra – de är glada på scenen och sprider glädje. Med Marianas varma röst och Ingemars musikaliska trygghet är varje spelning en liten fest.
Så nästa gång du planerar en danskväll, varför inte boka Soundex? Du kommer inte att bli besviken.
Vill du höra mer om soundex eller boka dem för din nästa danskväll? Håll utkik efter spelningar i din närhet – och dansa in sommarnatten med Mariana och Ingemar.

Det finns band som kommer och går – och så finns det de som sätter avtryck för livet. I dansbandsvärlden är Bengt Hennings ett namn som klingar välbekant hos många. Bandet från Länghem i Västergötland har i över fem decennier stått för genuin dansmusik, musikalisk skicklighet och en värme som når hela vägen ut på dansgolvet. Men bakom denna framgångssaga står också tre musiker som idag tagit ett nytt kapitel i dansbandsboken – under det välfunna namnet Mogna Män.

Bengt Hennings – från dansbanan till tv-rutan
Bengt Hennings orkester bildades redan i början av 60-talet och har med åren blivit en institution inom mogen dansmusik. Med rutin, känsla och spelglädje har de spelat sig in i svenska folkets hjärtan. Den stora publiken fick upp ögonen för bandet på allvar när de deltog i Dansbandskampen 2008 i SVT, där de bjöd på minnesvärda tolkningar – bland annat en svängig version av KISS-klassikern ”I Was Made for Loving You”.

Deras framträdanden i programmet visade på bredd, humor och musikalisk spets. Publiken älskade det – och med hjälp av jurymedlemmen Thomas Deutgen tog sig bandet hela vägen till final, där de landade på en hedersam femteplats. Efter programmet blev det medverkan i Bingolotto, Nyhetsmorgon i TV4 och flera radioprogram, och deras popularitet växte ytterligare.

Men efter många år på vägarna började några av bandets mest trogna medlemmar känna att det var dags att göra något nytt – på sina egna villkor.

Mogna Män – ett nytt kapitel med gamla hjärtan

Kjell Malmborg, Roland Ask och Mats Grönberg har tillsammans mer än 70 års erfarenhet i Bengt Hennings. Efter att ha lämnat bandet runt 2016 bestämde de sig för att fortsätta spela – men i ett nytt, mindre format. Resultatet blev Mogna Män, ett mogendansband som, som namnet antyder, riktar sig till den dansanta, lite äldre publiken som älskar klassiska låtar, trygga melodier och musik framförd med både hjärta och erfarenhet. Från början var inte Mats med i bandet. Då var det Kjells vapendragare från Tommy Elfs Kenneth Färnlund som skötte om tangenterna i bandet.

– Mogna Män spelar det de själva tycker är kul, men som de vet också går hem hos publiken. Kjell Malmborg är sångare och gitarrist, som är bosatt i Alingsås. Hans röst har hörts i band som Chiquita Brass och Säves, och han har till och med vikarierat i Schytts. Men det var i Bengt Hennings han gjorde sitt största avtryck – med 22 år på scen som frontfigur.

Roland Ask, hemmahörande i Herrljunga, har en bred roll med både saxofon och elgitarr samt sång. Med 27 år i Bengt Hennings är han en av de mest trogna medlemmarna i bandets historia – och hans saxspel är lika igenkännbart som uppskattat.

Mats Grönberg, den musikaliska klippan från Länghem, är en välkänd profil inom dansbandskretsar. Han är före detta musiklärare, men kanske mest känd för sitt långa engagemang i dansbandsmusiken. Med rötterna i olika band redan från tonåren och medlemskap i Bengt Hennings sedan 1979, är Mats lika självklar bakom keyboarden som han är lojal mot musiken.

Repertoar med känsla och stil
Mogna Män är inte ute efter att jaga strålkastare 170 dagar om året. De är musikens trogna tjänare, och deras repertoar består av just det som deras publik älskar: gamla, goa dansbandslåtar – gärna med saxofon, stämsång och trygga harmonier. Det blir mycket fox och bugg, inslag av evergreens och låtar som sätter fart på både minnen och fötter. De kan även bjuda på en och annan gammaldans om så publiken önskar.

Det är en trio som kan sin dansmusik utan och innan, men som fortfarande spelar med samma glädje och entusiasm som när de började.

Erfarenhet som färskvara
Det är inte för inte som bandet ibland skämtsamt kallar sig “Dansbands-veteranerna”. Men bakom skämten finns ett allvar – de visar att erfarenhet inte är något som ska gömmas undan, utan något som får musiken att mogna, precis som de själva. I en tid när många dansband lägger ner eller byter riktning, står Mogna Män kvar med fötterna stadigt i dansbandsmyllan – och med hjärtat i varje ton de spelar.

Mogna Män är:
Kjell Malmborg – Sång, gitarr
Roland Ask – Saxofon, gitarr, sång
Mats Grönberg – Klaviatur

Med en musikalisk ryggsäck packad med erfarenhet, värme och spelglädje, har Mogna Män visat att det aldrig är för sent att börja om – eller att fortsätta. Och med rötterna i ett av Sveriges mest uppskattade dansband, Bengt Hennings, vet publiken att det här är dansmusik av bästa sort. Ett moget band, med moget namn – och ett hjärta som klappar i takt med dansgolvet.

Från den lilla värmländska orten Åmotfors kommer ett dansband som lyckats göra det ovanliga: att kombinera traditionell mogendans med en modern touch – och samtidigt behålla sin själ.
Pia Pihlgrens är ett band som bär på både historia och nytänkande, och som sedan starten 1993 har blivit ett välkänt namn på dansbanor runtom i Sverige och Norge.

Att Pia Pihlgrens kommer från Åmotfors är ingen slump. Orten, som ligger i västra Värmland nära norska gränsen, är en plats med musik i blodet och värme i människorna. Här föddes både fabriker och folkparkskultur, och kanske är det inte så konstigt att Sven-Ingvars en gång sjöng in låten ”Månskensnatt i Åmotfors” – ett småstadsanthem som vittnar om platsens charm och särprägel.

I samma anda föddes Pia Pihlgrens: ett band som både älskar traditionen och vågar sticka ut.

Från Septembers Orkester till fullsatt Parkhallen
Bandet bildades i september 1993 under namnet Septembers Orkester och gav till och med ut en CD under det namnet. Men snart blev det Pia Pihlgrens, uppkallat efter sångerskan och frontfiguren Pia Pihlgren, vars särpräglade röst och naturliga utstrålning har kommit att bli ett signum för bandet.

Redan tidigt turnerade de flitigt i både Sverige och Norge, och byggde snabbt upp en trogen publik. Men efter mer än tio års intensivt spelande valde bandet att ta en paus – ett gemensamt beslut efter många mil, sena nätter och fullbokade kalendrar.

Comebacken – och Nashville!
Men suget efter musiken försvann aldrig. Och när Pia Pihlgrens gjorde comeback, gjorde de det med besked. 2014 spelade bandet inte bara inför över 1100 personer i Arvikas Parkhallen under en legendarisk dansgala tillsammans med Grönwalls – de åkte också till Nashville för att spela in ett nytt album.

Att ett svenskt dansband från en liten ort i Värmland drar till countrymusikens huvudstad visar på något viktigt: modet att satsa och viljan att utvecklas.

Flera sångare, ett unikt sound
En stor del av bandets styrka ligger i dess musikaliska bredd. Med flera leadsångare – där Pia Pihlgren själv är den centrala rösten – kan bandet bjuda på en repertoar som spänner från klassisk dansbandsmusik till mer moderna tongångar, och till och med inslag av country, schlager och pop.

Låtarna är ofta egenproducerade, något som gett bandet ett egenartat och igenkännbart sound. Medlemmarna har också en musikalisk bredd som gör att de kan växla instrument, arrangemang och känsla, vilket håller varje spelning levande.

Dagens Pia Pihlgrens består av:
Pia Pihlgren – sång, grundare (sedan 1993)
Ronnie Pihlgren – bas och sång (sedan 1993)
Per Dahlman – klaviatur och dragspel (sedan 1993)
Henrik Strandberg – elgitarr (sedan 2004)
Kristian Rydberg – saxofon, dragspel, gitarr, klaviatur, trummor och sång (sedan 2013)
Linnea Waljestål – trummor och sång (sedan 2023)
Det är en mix av erfarenhet, energi och nyfikenhet – något som återspeglas i varje spelning.

Musik på egna villkor
Trots sin popularitet spelar Pia Pihlgrens idag inte varje helg. Alla medlemmar har civila jobb och har valt att prioritera kvalitet framför kvantitet. Hellre en bra spelning med rimliga villkor, än att dieselkostnaden äter upp gaget.

Men när de väl spelar – då är det på riktigt. Då är det glädje, känsla och kontakt med publiken som gäller. Norge är dessutom ett av favoritländerna att spela i, där de ofta får ett varmt mottagande.

Dansbandet som förnyar utan att förneka
Pia Pihlgrens är dansbandet som lyckas göra mogendansen modern, utan att förlora den där viktiga hjärtklappen som gör musiken levande. Från Sven-Ingvars Åmotfors till Nashville och tillbaka – bandet är både en hyllning till Värmland och ett bevis på att dansbandsmusiken ständigt kan utvecklas.

Med egen musik, en unik röst, och en tydlig identitet fortsätter Pia Pihlgrens att vara en fräsch, musikalisk kraft i dansbandssverige – från logar och folkparker till glada fötter på dansgolvet. Pia Pihlgrens – ett moget dansband med fräsch twist. Och med Värmland i hjärtat.

Det finns dansband – och så finns det Strike. Ett namn som inte bara för tankarna till bowlingens perfekta kast, utan också till dansgolvets fullträff i form av repertoar, värme och genuin spelglädje. Från Hudiksvall i hjärtat av Hälsingland kommer ett band som gång på gång visar att de vet precis vad danspubliken vill ha. De kallar sig mogendansband – men låt dig inte luras av ordet ”mogen”, för här finns allt annat än trött rutin. Här finns glädje, energi och musikalisk klass från första till sista ton.

Från Glada Hudik – till hela dans-Sverige
Hudiksvall, ofta kallad ”Glada Hudik”, är inte bara hemstad för teatergrupper, ishockey och vackra kustlandskap – det är också en plats där dansbandskulturen lever starkt. Och Strike är ett av dess starkaste namn. Med fötterna stadigt i den mogna dansmusikens värld blandar Strike moderna svenska dansbandslåtar med klassiker som publiken sjungit med i i decennier. Repertoaren är dansbarhet i koncentrat – det svänger, det gungar, och det är omöjligt att sitta still.

Strikes mål är alltid att folk ska lämna kvällen med ett leende. Och det stämmer. Jag har aldrig åkt från en danskväll med Strike och varit missnöjd.

Ett band med rötter i hela dansbandssverige
Medlemmarna i Strike är långt ifrån nybörjare. Det är en rutinerad kvartett med erfarenheter från några av Sveriges mest välkända band: Lennys, Kindbergs, Junix, Kjell Roos band, Cedermarks, Micke Ahlgrens, Excess, Helen & Gänget, Small Town Singers, Spectrum och fler därtill. Det är ett CV som talar för sig självt – och som märks när bandet kliver upp på scen.

Strike 2025 består av:
Lennart Brinck – bas, sång och trumpet
Christer Brink – klaviatur och sång
Roland Jonsson – trummor och sång
Peter Hanson – gitarr och sång

Det är fyra musiker med en bred musikalisk palett och en samspelt känsla som bara kommer av många mil tillsammans i turnébuss och loge.

Ett dansband som levererar – överallt
Strike spelar över Norrland och Mellansverige. Spelningarna sker på Folkets Hus, logar, festplatser, parker och dansbanor – varhelst danspubliken finns.

Och det handlar inte bara om covers – även egna låtar finns på repertoaren, utgivna på flera CD-skivor genom åren. En och annan instrumentalare smyger sig in i spellistan, och när publiken önskar gammaldans, ja – då levererar Strike det också. Allt med samma fingertoppskänsla.

Spelglädje, ödmjukhet – och fullträffar
Strike har den varma och ödmjuka attityden mot både publik och arrangörer. Det märks att bandet älskar det de gör – och det märks att de respekterar varje dansare, varje arranngör, varje spelplats. Den inställningen, kombinerat med musikalisk skicklighet, gör varje spelning till en helkväll.

Stike spelar inte för sig själva, de spelar för folket. Det är liksom ett genuint samspel. När publiken trivs, då gör orkester det också.

Strike – dansbandet från Hälsingland som aldrig missar målet.
En träffsäker kombination av tradition, känsla och publikälskad repertoar. Nästa gång de spelar nära dig – missa dem inte.

Vi tar ett musikaliskt kliv in i hjärtat av Västmanland – till Köping, staden vid Mälarens strand, med sin betydande industrihistoria, Sveriges näst största insjöhamn och en livskraftig kultur- och nöjesscen. Härifrån kommer Wickys Orkester, ett dansband som i över tre decennier spridit glädje, sväng och danslust över hela landet.

Sedan starten 1983 har bandet varit en stabil kugge i den svenska dansbandsvärlden – alltid med fötterna i traditionen, men med blicken mot framtiden.

Från folkparker till finalscener
Wickys musikresa började som så många andra, med kärleken till musiken och längtan att stå på scen. Under 90-talet växte bandets självförtroende, och 1998 tog de steget att ställa upp i Svenska Dansbandsmästerskapen. Efter att ha vunnit deltävlingen för Örebro/Västmanland fick Wickys spela i semifinalen på Birka Cruises – ett minne som fortfarande sitter djupt hos bandet. Trots att de inte gick vidare till finalen, blev upplevelsen starten på ett större avstamp. De fick bland annat äran att spela upp till dans på anrika Kolsnäs Folkets Park i Sunne – en scen där många dansbandslegender passerat.

Sedan dess har de turnerat flitigt i hela Mellansverige, men även gjort utflykter både norrut och söderut. Var än Wickys spelar, vet publiken att de kan räkna med en kväll fylld av dansvänliga låtar, glada leenden och en publiknära stämning.

Ett band som växer och utvecklas
Bandet har genomgått naturliga förändringar under åren. Nya musiker har kommit till, gamla har gått vidare. Men en har varit med hela vägen – kapellmästaren och eldsjälen Gunnar Olofsson. Förutom att spela gitarr har han underhållit fler orkesterbussar än man kan räkna – en sann klippa i Wickys historia.

Hösten 2014 kom en ny fas i bandets liv, då man bytte ut några medlemmar, och från och med 2018 förstärktes bandet med ytterligare en gitarrist – Torbjörn Axelsson. Den nya sättningen har gett musiken ännu mer bredd.

Eva-Lotta och en ny musikalisk färg
Frontfigur och sångerska Eva-Lotta Eriksson tillför en tydlig profil och känsla till bandet. Hennes personliga röst hörs tydligt på bandets singel från 2020, där de släppte två nyskrivna spår från några av Sveriges och Norges främsta låtskrivare.

”Mitt allt för dig”, en stillsam och känslosam fox, skrevs av Thomas Berglund, Micke Løvdalen och Ulf Georgsson – ett låtteam med tung erfarenhet från dansbandsvärlden.

”Vill du träffas på riktigt” är en modern bugglåt med humor och igenkänning – om att dejta via Facebook. En blinkning till vår digitala samtid, med ett driv som påminner om Donnez, vilket inte är så konstigt – Donne Laitila var med och skrev låten tillsammans med Thomas Berglund.

Singeln visar att Wickys Orkester inte bara lever på gamla meriter, utan fortsatt är nyfikna, levande och aktuella.

Alltid svängigt & dansant
Bandets motto är enkelt: ”Alltid svängigt & dansant”. Det är ingen överdrift – Wickys blandar svenska och utländska hits med en trygg hand, och deras musik passar både unga dansare och den mer erfarna danspubliken. Det handlar om musik med hjärta och känsla, där varje spelning är lika viktig, oavsett storlek på scen eller publik.

Dagens sättning:
Eva-Lotta Eriksson – Sång
Gunnar Olofsson – Gitarr, kör
Torbjörn Axelsson – Gitarr
Jimmy Nyberg – Bas, sång
Gert Söderström – Trummor, sång

Tillsammans bildar de ett tajt, rutinerat och charmigt dansband som fortsätter att leverera musikupplevelser från norr till söder.

I en tid där många dansband lagt instrumenten på hyllan, står Wickys Orkester från Köping kvar som ett bevis på att fräsch traditionell dansbandsmusik lever, andas och utvecklas. Med trettiofem års erfarenhet, ett brinnande engagemang och en förmåga att förnya sig utan att tappa sin själ – har Wickys gjort sig förtjänta av en självklar plats på Sveriges dansbanor.

Och visst är det något särskilt när musiken börjar – och dansgolvet fylls. Då vet man att Wickys är på plats.

På 90-talet hette bandet Lajbans – men med Claes Lövgren vid mikrofonen tog musiken en ny riktning. År 1996 lämnade de det gamla bakom sig och skrev in sig i dansbandshistorien under namnet Claes Lövgrens – ett namn som skulle komma att bli synonymt med genuin spelglädje, svängig mogen dansmusik och en kärlek till publiken som genomsyrade varje ton.

Från hemmaplan till hela Norden
Det var i södra Sverige allt började – spelningar i Skåne, Blekinge och andra närliggande landskap där danspubliken snabbt tog bandet till sina hjärtan. Men så kom chansen som öppnade upp för något större: en hel veckas spelning ombord på kryssningsfartyget Birka Princess. Där fick de möta en helt ny publik, inklusive bokare från några av landets största dansbanor.
En som lyssnade med extra stort öra var Tommy Ander från Hedemoraparken, som inte bara bokade bandet – han banade vägen för riksturnéer.. Därefter blev Claes Lövgrens ett välkänt namn på dansbanor över hela Sverige och i övriga Norden.

Guldklavar och hedersnomineringar
Lövgrens musik och scenpersonligheter har inte gått obemärkt förbi i branschen. Under åren har flera medlemmar nominerats till prestigefyllda priser som Guldklaven:
2007: Johan Fredriksson, årets trummis
2008: Joakim Svensson, årets blåsare
2009: Nicke Fredriksson, årets gitarrist
2016: Claes Lövgren, årets sångare

Dessutom har bandet flera gånger varit aktuella för Guldsladden, vilket bevisar att det inte bara är publiken som älskar Lövgrens – även branschen hyser stor respekt.

Ett band med hjärta, svett och skivor
Genom åren har åtta album sett dagens ljus – från ”Rosor från himlen” (2001) till ”Vinter vår eller sommar” (2018). Repertoaren är genomtänkt, svängig och dansvänlig. Det märks att varje skiva våäxt fram med kärlek till musiken och lyssnarna. Man har alltid fått kvalité när man köpt en skiva med Lövgrens

Men så kom året 2020, och med det – pandemin. När scenerna tystnade fick Claes byta mikrofonen mot verktygslådan. Som hantverkare fann han ett nytt sätt att försörja sig, men musiken fanns alltid där – som en längtan, som en ton i bakgrunden som aldrig riktigt försvann.

En ny start – och ett rungande jubel
2024 kom så comebacken. Lövgrens återuppstod, nu som en tajt trio bestående av:
Claes Lövgren – piano, dragspel, gitarr och sång
Janne Auvinen – gitarr och sång
Martino Borén – trummor och sång

En mindre sättning, men med samma intensitet och spelglädje. Premiärspelningen på anrika Brunnsparken i Örebro blev en succé – över 400 personer fyllde Tisdagsdansen till brädden, och publikens jubel visste inga gränser redan innan första tonen slagits an.

“Det var magiskt,” berättar Claes. “Tänk att få så mycket kärlek innan man ens hunnit spela en låt. Jag blev nästan tårögd.”

Dansbandstidningen Får Jag Lov var inte på plats, men brorsan och jag dokumenterade spelningen med vackra bilder och finstämd text av Thomas Deutgen. Ett flersidigt reportage som jag tycker blev kanonbra.

Livet efter heltidsscenen
Numera har alla tre medlemmar andra jobb vid sidan av spelandet. Claes arbetar sedan hösten 2024 som nöjesvärd på Viking Lines flaggskepp Glory, men trion Lövgrens gör fortfarande spelningar med samma energi och glädje som förr. Publiken kan räkna med en dansant, hjärtlig och danskväll – och inte en enda dålig låt.

Ett band för hjärtat och dansfoten – då, nu och framåt
Lövgrens är inte bara ett band – det är en berättelse om passion, uthållighet och kärlek till musiken. Med över 25 år på vägarna har de blivit en institution inom dansbandsvärlden, och deras återkomst visar att glädje, spelvilja och genuinitet aldrig går ur tiden.

En resa från Ystad till hela dansbands-Sverige

Det började som ett tillfälligt hobbyprojekt i Ystad 2011. Fredrik Engdahl fick frågan om han kunde sätta ihop ett band till ett lokalt dansparty. Sagt och gjort – Voize föddes, och redan från första spelningen inför ett utsålt Surbrunnspark med 1200 glada dansare stod det klart: det här var något mer än ett snabbt hopplockat dansband.

Namnet Voize anspelar både på att alla fyra medlemmar sjunger – något som snabbt blev ett kännetecken – och på den klassiska dansbands-z:an. Men under ytan fanns mer: en musikalisk bredd, en professionalism, och ett sug att nå utanför Skåne, även om bandet alltid haft sin bas i Hjärup, strax utanför Lund.

Från starten som kvartett har Voize fortsatt i samma format, men inte utan förändringar i besättningen. När Fredrik Engdahl och Lars-Göran Petersson lämnade bandet 2013–2014, tog Fredrik Grönvall och Magnus Meinert rodret vidare med nya medlemmar, däribland nuvarande kapellmästare Grönvall. Den nuvarande uppsättningen – Grönvall, Mikael Dahlgren, Leo Paulsen och Johannes Wärn – visar att Voize både har muskulaturen och hjärtat kvar.

Framgången i Bingolottos Dansbandskamp 2013, där Voize röstades fram till final, blev bandets verkliga genombrott. Kort därefter kom skivkontraktet med Atenzia och debutalbumet ”Du lärde mig älska” som tog sig in på Svenska Albumlistan sida vid sida med Paul McCartney och Europe – ett ovanligt erkännande i dansbandsvärlden.

Men pandemin blev en omstart. Bandet valde att lägga om kursen – från det modernare till en mognare dansstil. Ett klokt drag. Repertoaren breddades, publiken likaså. Och idag spelar Voize dansmusik ”som alla kan dansa och roa sig till”, som de själva uttrycker det. Speltillfällena är allt från folkets hus och parker, logar och Ålandsbåtarna.

På skivfronten har bandet släppt en drös med singlar och två full-cd. Den senaste plattan släpptes 2023. Det är inte ofta man får hålla en dansbandsskiva i handen och känna att man håller ett genomtänkt, komplett mästerverk. ”Slut på längtan”, Voize första fysiska album på 10 år, är just det. En slags musikalisk förening med publiken – och det märks att de längtat efter varandra.

Albumet bjuder på 16 spår, där de flesta är helt nya men också kompletteras av fyra efterfrågade favoriter från tidigare släpp. Det ger ett fylligt, levande intryck, som att man är med på en hel kväll på någon av landets populära dansbanor.

Titelspåret ”Slut på längtan”, skrivet av Agneta Mårtensson och Marcus Svensson, sätter ribban direkt – elegant, stämningsfullt och framför allt dansant. Det följs upp av ”Dit vindarna bär”, en typisk hit med Henrik Sethsson och Thomas Berglund bakom pennan – två namn som återkommer flera gånger på skivan och förklarar dess starka röda tråd.

Fredrik Grönvall själv kliver fram som både låtskrivare och känslomässig röst i ”Kärleken ska finnas”, en duett med dottern Josefine Grönwall. Den står i skön kontrast till den fartiga ”I drömmarnas land”, som bevisar Voizes dynamik – de kan både röra hjärtat och fötterna.

”Kan inte leva utan dig” av Mikael Karlsson är en annan höjdpunkt. Även den Donnez-doftande ”Ett ristat hjärta” biter sig fast – något som fans av det mogna definitivt kommer uppskatta.
”Det har regnat i mitt hjärta” och ”Allting här i livet” är andra exempel på det fräscha sound Voize numera gör till sin styrka – tryggt men inte slätstruket, stilfullt utan att tappa dansgolvet ur sikte.

Det bästa med ”Slut på längtan” är helheten. Det är en skiva där varje spår känns genomarbetat, där inget fyller ut eller slinker med som utfyllnad. Produktionen är luftig och professionell. Sånginsatserna är jämnt starka – och sången, som bandnamnet en gång anspelade på, lyfter verkligen arrangemangen.