Det blev en makalös dansfest i Brunnsparken tillsammans med Donnez och 800 glada nyårsdansare. Att fira nyår i Brunnsparken är en mångårig tradition och sen 2016 är det tradition att Donnez orkester svarat för dansmusiken. Så var det även i år. Ett Donnez som verkar så publikrekord vart dom än far fram i Sverige. Sen Donnez började spela i Brunnsparken på nyår verkar det som att det bara kommer mer och mer folk för varje år.
Efter en googling ser jag att man kan ta in 1400 så det fanns bred marginal till att in mer danspublik.

Festfina for vi i väg i sakta mak till Örebro och Brunnsparken. Det var en lång kö utanför av glada nyårsfirare. Då vi förköpt biljett behövde vi inte köa speciellt länge för att ta oss in. I entrén stod Oscar Klemo som är Verksamhetsutvecklare och hälsade oss välkomna medans han kontrollerade våra biljetter.

Man hade som vanligt gjort lokalen extra fin och pyntat med ballonger, girlanger och serpentiner. Det var många i publiken som man kände igen som var där och dansade. Bland annat ett mycket trevligt par från Otterbäcken som brukar vara mycket på dans. Chris-Lennart från Kumla var även han på plats och hade intagit position på scenkanten.

Grabbarna i Donnez äntrade scenen till publikens jubel. De var klädda i blåa fina skjortor och mörka byxor. Några hade kavaj och några väst. Såg stiligt ut. Många i publiken var också extra festklädda. Men som alltid är det några som utmärker sig och tar nyårsafton som ett träningspass på gymmet och klär sig därefter. Men men.. det är ju upp till var och en även om jag anser det är respektlöst mot andra som är där och faktiskt lagt ner sig lite på klädvalet.

Donnez var som vanligt på ett sjuhelsikes spelhumör denna nyårsafton. Prick klockan åtta räknade Kenneth Marins in till aftonens första dans. Det var en fröjd att se hur det stora dansgolvet på 660 kvadratmeter fylldes med glada dansare. Eftersom grabbarna skulle spela ända fram till klockan ett hade man förlagt kvällen till två pausar.

Vid tolvslaget blev det skålande i lite cider. Tillsammans med Donnez sjöng vi Sveriges nationalsång. Sedan så höll Oscar Klemo som är Verksamhetsutvecklare ett litet tal till oss danspublik. Han berättade att man fortsätter arrangera dans som tidigare med trivseldans på tisdagseftermiddagarna och kvällsdans på lördagar. De har även en del nya ideér som de kommer sjösätta under året. Exakt vad det blir kommer vi som publik märkta under året.

Att arrangera dans på nyårsafton är mångårig tradition men för den skull inget som sköter sig av sig själv. Det krävs att man väljer orkester med omsorg,en orkester som vet vad som krävs för att möta den publik man har och som står för den kvalité som man eftersträvar. Därför är man oerhört tacksamma att just Donnez även detta år ville lämna nära och kära hemma för att fira nyår med oss i Brunnsparken.

Avslutningsvis vill jag tacka alla i personalen på Brunnsparken samt Donnez orkester och den trevliga danspubliken för en trivsam nyårsafton. Om ni undrar varför det enbart är bilder på orkestern beror det på att man i Brunnsparken har ett förbud mot fotografering av danspubliken. Men ni måste väl ändå hålla med om att Donnezgrabbarna är lika trevliga på bild.

Årets sista dans och den första för mig och broder i Forshaga. Vi har varit på väg hit flera gånger i höst men andra evenemang har satt käppar i julet. Vårt fotbollslag gick överväntan så det en tur till Stockholm och en fotbollsgala i stället. Hade inte det varit så hade vi så klart varit på plats i Forshaga Folkets Hus när bland annat Lövgrens och Donnez spelade. Men nu var det finlandssvenska bandet Tommys som skulle svara för dansmusiken. En kväll som vi längtat till då det var på tok för längesen vi såg dem live. Det var till och med på Hasses tid. Då förstår ni nog själva hur längesen det var.

Tommys har på senare tid börjat spela mer och mer i Sverige. Detta är nödvändigt om man skall överleva som dansband i Finland. Där finns det vintertid väldigt ont om dansställen bar ett fåtal. Inte alls många som i Sverige vilket gör det oerhört tufft att överleva som dansband där om du skall hålla det på en någorlunda nivå.

Idag är Tommys omåttligt populära med som Tom en gång uttryckte det vi spelat ”Dyngmogen dansmusik” Nu var det så dags för oss här i Värmland att få njuta av denna fina dansorkester och platsen var Forshaga folkets hus det vankades säsongsavslutning och årets sista danskväll i Forshaga.

Mot Karlstad rullade vi som vanligt. Sedan upp på Stockfallet och vidare mot Forshaga trodde vi. Men i Karlstad hände något lustigt. Vi har kört vägen till Forshaga så många gånger men denna kväll lyckas jag och broder med konststycket att köra fel så vi fick ta ett extra varv. Men fram kom vi tills slut ungefär tuo minuter efter avspark. I entrén satt Inge som alltid lika vänlig och hälsade alla välkomna. Hans bror Johnny satt bredvid och hälsade glatt han med.

Tommsys har verkligen en egen stil med Tom Käldström i spetsen som har en personlig röst som gör att man direkt hör att det är Tommys man lyssnar på. Förutom sång trakterar han även saxofon och gitarr. Övriga medlemmar i bandet är Kent Vikstrand på bas och sång, Markus Stara på klaviatur, dragspel och sång och sist men inte minst Affe Tuomela som spelar trummor och sjunger.

Rejäla applåder fick han och Tommys efter varje låt och dans de spelade. Det märktes att detta var något som publiken gillade. De bjöd på en mycket härlig mix av gamla dansbandsklassiker varvat med egna hits. Det märks att det vill visa att de står på egna men utan Hans Martin. Inget ont om Hasses låtar och man ska inte på något sätt föringa hans medverkan och vad han har gjort i bandet. Men det är kul att se att de förvaltar stilen som Tommys alltid haft. Dags så för en klassiker igen Inga blommor växer på en sjömans grav” varsågod kära publik sade Tom och dansgolvet fylldes igen.

Flera gånger under kvällen uttryckte de sin kärlek för att spela här i Forshaga. Vilken fantastisk fin publik ni är att spela för uttryckte Tom och fick en rejäl applåd som svar av publiken. VI ska åka lite båt med Affe i ”Sea cruise” sedan ska Markus bakom klaviaturen sjunga ”Jukeboxen”. Att ha tre sångare i bandet är en styrka och ger variation under kvällen. Lägg där till underbara instrumentala låtar som Tom framför så vackert på sin saxofon. Det kan inte bli så mycket bättre.

Denna kväll var det förutom en massa goa värmlänningar plats lite långväga gäster också förutom bandet på scenen. Våra goa vänner Jessica och Märt som vi lärt känna genom dansbandsdax.se var på plats. Underbart trevligt sällskap. Tack Jessica för dansen. Men jag tror jag måste öva lite mera. Det blev lite gammaldans innan det var dags att fika ta kvällens fikapaus.Det blev lite dricka en lussekatt och en god köttbullesmörgås. Det satt riktigt fint måste jag säga.

Efter pausen blev det lite dans igen. Vi ska börja med fantastisk musik sade Tom signerad Ted och Kenneth Gärdestad. ”Jag vill ha en egen måne”. Detta är musik som jag fullkomligt älskar så mycket att lyssna till. Tom sjöng den så vackert. Publiken stannade upp på dansgolvet och de stod och klappade taktfast i händerna efter deras framförande. Sen blev det en skojig låt på begäran som för början är norsk med som Tommys gjort på svenska. ”Kärringen min kan inte spela dragspel” fölkjt av ”Tindrande ögon”. Full fart igen ute på golvet igen.

Så var vi till slut framme vid slutet. Bandet tyckte att de var en helt fantastisk publik att spela för och en enormt trelig kvöll. De tacjade för att de fick komma hit och spela. Sista dansen ut i afton blev en fin låt som heter ”Vem” därefter ”Dags att ta farväl”. Tommys fick en rejäl lång applåd tillbaka från publiken. Det blev även ett litet extranummer på som grand finale.

Jag vill härmed rikta ett stort extra tack till Tommys orkester, Inge och publiken. Vi stannade kvar och snackade lite med bandet. Kramade våra vänner från Uddevalla innan vi i sakta mak kryssade hemåt.

Bjuder er som vanligt en drös bilder från kvällen. Fler dansbilder finner du på danslogen.se

Nu på onsdag är Matte P tillbaka med dansband på KN Radio med start 18.00
Fyra timmar med varierande dansmusik.

Man ska hålla det man lovat sjunger Fernandoz. Och det är just vad jag gjort. Jag lovade Callinaz i somras att det inte skulle dröja lika länge tills jag skulle se dem och nu dröjde det bara några månader. Och jag blev så glad när det visade sig att det var Callinaz som var dansbandet ombord på denna kryssning jag gjorde med jobbet. Tyvärr är dansband inte så högprioriterat på helgerna. Då har man flyttat dansen från stora ”Etage” till lite mindre lokalen ”Melody”. Kanske beror de på att merparten av resenärerna fredagar och lördagar är festande ungdomar.

Som jag skrev i somras är Callinaz ett band som genom gått en enorm förändring till något annat. Från ett dansband i mängden till ett dansband med ett tydligt id. Nu har man profilerat sig med en tusch av rockabilly. Och de gör det jäkligt bra dessutom. Det märks om inte annat på scenen att de gillar det som de framför. Det betyder oerhört mycket.

Det var lite glest i början på golvet men ju längre kvällen led desto fler var det som hittade till dansgolvet i Melody. Det är så befriande att höra dansband som tänker ”out of the box” så att säga. Det blev lite låtar från Nisse Hellbergs repertoar, Refreshments, Eddie Meduza, Eva Eastwood bland annat. Det roliga är att Callinaz aldrig planakr en cover rätt av. Utan dom gör dem till sina egna på sätt. Förutom nämda covers så blandades det upp med en hel del egna låtar från nya plattan ”Fröken Dynamit”. Detta är en platta jag varmt kan rekommendera. Om dina kompisar tror att alla dansband låter som Matz Bladhs kan ni sätta på denna plattan just för att motbevisa dem.

Callinaz musik är så bra så den funkar utmärkt både att dansa till och även att bara sitta och lyssna på. Med dessa sköningar från Klippan i Skåne blir det inte tråkigt en enda sekund. Ytterst kompetenta musik som dessutom spelar 100% live. Även det är befriande.

Callinaz spelade på utresan 45 minuterspass och även på tillbakaresa till Stockholm. Det var förvånasvärt mycket folk som var uppe och stuffade även då. Jag slog mig ner med en cider och bara nöjd av musiken. Jag fick även en låt på begäran. ”Blues ABC” som Nisse Hellberg gjort. En riktigt skön låt med härligt gung och mycket munspel.

När Callinaz slutade spelade så tog de sina instrument och våldgästade Jansson i Hornblower’s Pub. Och vem är Jansson undrar ni då? Jo han heter Andreas Jansson och är en riktig multimusikant med många års erfarenhet i olika band. Startade på egen hand 2001 och har vunnit mycket mark med sin breda repertoar och glada sätt att sätta fart på- och underhålla en publik. Duktig partytrubadur som även fixar lite visor och dansband. Andreas har ögat för vad publiken vill ha. Jobbar både helt akustiskt och med backtracks. Mingel musik, middagsunderhållning eller party musik finns på menyn.
När han inte är ute på egen band spelar han i dansbandet Janssons. Nu bjöd han på några låtar tillsammans med Callinaz. Det lät förträffligt bra. Kul med lite spontan jam.

Jag vill tacka Callinaz och Jansson för en riktigt trevlig kryss. Hoppas vi ses snart igen. Jansson kommer jag se snart då han kommer med sitt Janssons orkester till Storfors den 6 januari. Vi ses där då.

En fredagskväll på Vining Line hölls det en intim konsert med Jenny och Niklas kända från dansbandet Jenny Saléns.

Jenny började sin karriär i bandet Beverliz från Säffle för att sedan gå vidare till Weekends från Vänersborg. Sedan blev hon sångerska i Sannex. Niclas har tidigare spelat med Thor Silwéns och Tonight båda från Torup samt Jagborns från Falkenberg
för att sedan bli medlem i Sannex.

2003 startade Jenny och Niklas ett eget band tillsammans under namnet Jenny Saléns.
Bandet hade flera albumframgångar på Sverigetopplistan och många andra tipplisor för dansmusik. Saxofonisten Niklas Adamsson blev ”Årets blåsare” på Guldklavengalan 2007. Samma år blev han utsedd till ”Årets kulturpristagare” i Hylte kommun. Den 5 januari 2008 släpptes livealbumet ”Vår egen bröllopsdag”, med 15 låtar spelade under en danskväll på Mälarsalen i Stockholm. Bandet deltog i Dansbandskampen 2008.

Jenny har nominerats till Guldklaven som ”Årets sångerska” 2005, 2009, och 2013 då hon vann. Hon kom 2:a i tävlingen om ”Sveriges sexigaste dansbandssångerska 2008”. 2012 släpptes bandet första studioinspelade fulla-bum sin fick titeln Nu bubblar blodet.
Året efter släpptes uppföljaren ”Mot nya mål”. 2015 kom album nummer tre ”För alltid” där Jenny bland annat sjunger duett med Kjetil Granlie från Streaplers. 2016 meddelar bandet att man lägger ner bandet.

Men man kan ju inte sluta helt med musik utan Jenny och Niklas valde att gå vidare och spela som duo under namnet Jenny & Niklas på deltid. Båda har civila jobb idag. Men lite då och då packar de instrumenten och far ut för att glädja folk med sin underbara musik. Ett av ställena som de återkommer till lite då och då är Bottega Prosecco Bar på VingLine Cinderella. Här ger de intima konserter som de kallar det. Och med intima konserter mera närheten till publiken. Och nog kommer det nära publiken i vinbaren.

Det var några år sedan jag såg Jenny och Niklas så det blev verkligen ett kärt återseende. Jag hade hållit detta hemligt för att det skulle bli en överraskning. Och jösses vad glada de var att se mig. Och jag kan säga att det var ömsesidigt.

Jenny och Niklas bjöd på en mycket härlig mix av låtar från deras stora repertoar. Det blev både låtar från tiden då de spelade i Jenny Saléns och andra låtar som kanske inte nödvändigtvis nu behöver vara dansanta. Det blev en salig blandning av jazz, dansband, ocyntry, och visa. Det var fullsatt i vinbaren och att uppbringa en stol var svårt. De märks att de fortfarande är mycket populära. Mycket applåder mellan låtarna. Jenny och Niklas lotsar publiken mellan låtarna med mycket varmt och hjärtligt mellansnack. Det blev även en och annan önskelåt från publiken.

Jenny sjunger och spelar dragspel. Niklas spelar akustisk gitarr och sax till publikens stora förtjusning. När man hör denna kompetenta duo så förstår man att de har guldklavar hemma. Det låter mycket bra om dem. ”Sakta vi går genom stan”, ”Topparrock”, ”Blue eyes crying in the rain” är några av låtarna som de framför. Publiken är på topp, klappar och sjunger med i flera låtar som de känner igen. Deras framträdande startade klockan elva på kvällen och varande än fram till halv tre. Men publiken visade inga tecken på att vilja gå och lägga sig. Massiva applåder och stående ovationer gjorde att de fick bjuda på två extranummer. Hade jag fått bestämma hade de gärna fått göra en timmes program på tillbakavägen med lite skärgårdsvisor.

Jag till slutligen tacka Jenny och Niklas för en underbart trevlig musikslisk kryssning. Hoppas det inte dröjer lika länge tills vi ses igen.

Det blev en mycket lyckad säsongsavslutning på årets danser i Storfors Kulturhus. Publiktillströmningen var mycket god och stämningen på topp. Vad mer kan man begära? Juldekorationerna lyste så fint när vi körde längs Djupadalsgatan på väg mot Kulturhuset där Korpen Karlskoga har sina danser.

Orkestern med Kent, Monica, Kenneth och Conny var på ett strålande humör. Och publiken verkade vara lika taggade som orkestern att bjuda upp till säsongens sista dans i Storfors.

Då det var säsongsfinal så hade broder och jag lagt ner oss lite extra med kläderna denna afton. Vi hade skjorta och fluga på oss. Oj, oj vad stiliga ni är utbrast Sven och Kerstin i kör när vi steg in genom dörren. Vi hälsade glatt på ett par dansgäster ja det var många som kommenterade våra kläder.

Holens gjorde som vanligt ingen missnöjd. Mycket härliga låtar som resulterade i många goa applåder mellan danserna. Hörde en och annan ny låt också på repan. Sånt uppskattas. Denna kväll var även en av trummisen Connys sista spelningar med bandet. Han har varit vikarie i bandet sen i våras. Till våren är Holens startar upp igen gör dom det som trio.

Sven, Kerstin och Olle från Korpen Karlskoga gör ett enormt jobb med danserna i Storfors. De anordnar ett 30-tal danser per år, och gör allt för att både danspublik och orkestrar skall trivas här i Storfors. Nu hade Rigmor och Hans anlänt också. Hon och hennes man hade drivit en insamling till arrangörerna. De steg upp på scenen för att tacka Sven, Kerstin och Olle från dansare. Sven såg märkbart tagen och rörd med glad ut då han tackade publiken och alla som hjälper till. Brorsan steg även han fram och tackade också från oss och delade ut julklappar. Även de duktiga musikanterna i Holens fick fina julklappar.

Så var dansen i gång efter uppvaktningen. Lite snabbare tongångar blev det följt av lite saxofon av Monica. Jag drömmer om en man sjunger Moncica och Kent hoppas så klart att det är om honom hon sjunger. Om så är fallet får vi nog aldrig reda på. Men vi kan ju alltid hoppas på att så är fallet.

Så var vi till slut framme vid aftonens sista dans. Holens ville tacka alla för denna kväll och säsong och önska er alla en God jul och ett Gott nytt år. Det blev lugnt som sig bör. Crazy tar vi först sedan rundar Monika av med I varje andetag. När så sista dansen var spelad så drog orkestern i gång med ringdans med Rigmor i spetsen. Det blev en festlig och fin avslutning denna kvällen. Alla var så nöjda. Vi fick också varsin julklapp av Holens. Stort tack för att ni finns och allt ni bjuder på.
Vi tackade för oss och rullade sakta hemåt. Tack än en gång Sven, Kerstin och Olle för denna fina säsong.

Bjuder er som vanligt en drös bilder från kvällen. Fler dansbilder finner du på danslogen.se