Hedins gör ingen besviken. Dom kan man lita på att de alltid levererar. Och det var precis vad dom gjorde när det i söndags gästade Storfors kulturhus och Korpens motionsdanser. Om det mot förmodan skulle vara något där ute som inte känner till detta band kan jag säga att bandet kommer ursprungligen från välkända Bengt Hedins orkester som startades 1963. Bandet idag både som trio och som kvartett, helt enligt önskemål. Dagens Hedins består av Conny Hedin som varit med tidigare, samt Ola Nordén som idag är sångare i bandet och trumslagaren Christoffer Olofsson.

Det märktes att julen är i antågande. När vi körde på Djupadalsgatan som är den stora centrumgatan genom Storfors hade man dekorerat lyktstolparna med juldekorationer. Så himla mysigt. Lite snö på detta så hade det varit rena rama julkortet. När vi kom fram till Folkets Hus var det redan massor med bilar på parkeringen. Så härligt att se. I dag fanns det ju några alternativ på söndagsdanser i regionen. Bland annat spelade Holens i Kumla och Kenneths på seniorerna hus. Men det kom rikligt med folk ändå.

”Sången till dig” och ”Sitter här i regnet” ledde danskvällen. Mycket applåder blev det efter att Conny hälsat alla välkomna till Storfors Kulturhus och aftonens dans. Som vanligt blev det en del hälsande under aftonens första dans. Jag kikade ut på parkeringen och såg fler bilar och dansare strömma till. Med facit i hand blev det riktigt trevlig kväll med mycket folk. Arrangörerna Sven och Kerstin var så nöjda med publiktillströmningen och kvällens dans.

Jag har ju tidigare vurmat och skrivit väl om de band som har saxofon i bandet. Hedins har ingen som spelar sax. Däremot har dom något annat som är rätt så unikt i dansband. Nämligen trumpet. Flertalet gånger under kvällen plockar han fram trumpet och bjuder oss på fina låtar såsom ”O mein Papa”, ”Klockornas sång” ,”C’ t si bon”, ”No matter what” och ”Pokarekare Ana”. Den sista är en favorit för min bror. Och jag gillar den också. Det är förresten inofficiellt Nya Zelands nationalsång sägs det. Hur som helst är det underbart att höra Conny spela trumpet. Det är ju som sagt inte så vanligt förekommande i dansband.

Innan paus blev det som vanligt lite vals. ”Ålefeskarns vals” som sångaren Kjell Kraghe gjorde sig känd med bjöd grabbarna på. Det samtalades om det mesta kring kaffeborden där folk satt och smaskade på sitt medhavda fika. Här är det knyt som gäller. Det vill säga att var och en tar med sig det som de vill fika på. Hur e enkelt och smidigt som helst. Själv blev det goda skink och ostmackor med gurka på. Jag dricker ju inte kaffe så jag tar hellre en läsk vilket jag tycker fungerar lika bra.

Lyssnar man mycket på vissa orkestrar så mörker man när de skiftar ut låtar i repan. Idag märkte jag att de tagit upp en del ”nya” på repan som inte inte funnit där förut. Otroligt kul med lite nytt. En styrka Hedins trio har är att samtliga medlemmar sjunger. Det ger verkligen variation på kvällen. Och som jag skrev tidigare blir det ju en hel del instrumentalt med. Ola Nordén har ju tidigare varit sångare i Dannys under många år och då känns det ju självklart att plocka upp en del av deras låtskatter på repan. Personligen tycker jag Hedins har en riktigt bra mix mellan egna låtar och covers.

Kvällen löpte på utan några incidenter vare sig på scenen eller dansgolvet. Alla verkade trivs och ha det så där trevligt som man kan ha det i Storfors kulturhus en söndagkväll i november. Ute var det regn och rusk med i danslokalen var det värmande dansmusik och idel glada leenden från både scenen och dansgolvet. Publiken var verkligen med på noterna denna afton. Extranummer blev det också eftersom applåderna blev så våldsamma efter aftonens sista låt som blev ”Öppna landskap” instrumentalt på trumpet. Vad mer kan man begära av en sådana här trevlig kväll.

Stort tack tack till samtliga inblandade för en riktigt trevlig kväll. Hemfärden mot Kristinehamn gick i regnets tecken. Som tur var hade tempen inte smugit sig under nollan så det var tämligen bra väglag. Nu laddar vi kom batterierna till nästa söndag då Gideons från Eskilstuna kommer på besök. Vi ses då.

En fredagskväll styrde brorsan och jag kosan mot Karlskoga för att möta upp ett band som jag arbetar lite med. Det är dansbandet Thoniez från Skåpafors som kvällen till ära skulle spela på danshallen Karlskoga. Det var från början tänkt att vi skulle åka med bandet dit men tyvärr ville bilprovningen annat vilket medförde att de fick igenom sin stora buss så de fick ta en annan modell mindre. Så vi rullade dit med bil. Det funkade precis lika bra. Väglaget var bra och lite trafik trots det var fredag eftermiddag.

Fram kom vi strax efter klockan fem. Vi smög in bakvägen där höll grabbarna på att rigga upp inför kvällen. De blev så glada av att se mig och broder. De kom tog en kort paus i roddandet och fram direkt och hälsade glatt. De packade upp kablar hit och kablar dit. Plötsligt spred sig en liten oro. Vart var mikrofonerna? Jo de hade de glömt hemmavid när det packade om till lilla bussen. Men det löste sig som tur var. Så var det sedan dags soundcheck. Och vad glad man blir när de testar med min favoritlåt ”Du lämnar mig”. Sen blev det på med arbetskläderna för att kort där på vara redo att köra igång danskvällen.

Klockan slog sju och scenlamporna tändes upp. Jarmo bakom trummorna räknade in till kvällens första dans. Evig kärlek” och efter den Fernandoz ”Om jag ber dig att stanna kvar” fick inleda denna danskväll. Ut på golvet gled några danspar och gav direkt tummen upp till orkestern. Sånt måste värma något enormt som musiker. Att få med sig publiken från start. Lite lite snabbare fart i dans nummer två ”En natt med dig” och därefter ”Tre goda skäl”. Spelar man Streaplerslåtar ligger man alltid på plus hos mig och broder. Det buggades så det stod härliga till. Underbart att se hur duktiga folk är. Bra fart både på scenen och ute på dansgolvet.

”En bättre värld” och sedan ”Du lämnar mig”. Den sistnämnda är en riktigt favorit som jag hörde för första gången med Thoniez när de soundcheckade på Seniorernas Hus i Karlstad. Sångaren Ralf berättade sedan att de lånat låten av Per-Håkans som spelade den live på svenska och även spelat in den på platta då i engelsk version. Hur som helst är det en riktigt bra låt som broder även filmade på.

Det hela blev en riktigt trevlig kväll. Dock hade det kunnat varit lite fler dansgäster än de som var där. Men alla som var där dansade och hade det supertrevligt. Tyvärr är en del lite ängsliga när det kommer ”nya” band som de inte hört förut. Då stannar det hellre hemma än att gå ut och få sig en positiv upplevelse. För med mina mått mätt kan man inte få något annat med dessa härliga pojkar på scenen. Så ärade danspublik ingen nämnd ingen glömde. Ser du att ett ”nytt” band spelar i närheten där du bor. Sitt inte hemma utan ut och ta dig en sväng om. Kanske du kan få något nytt favoritband.

Tiden rann i väg och det blev dags för kvällens paus. Broder och jag gick för att köpa oss fika. Goda ostmackor och en läsk som smakade mycket gott. Vi satt och snackade med grabbarna som var så glada och otroligt positiva. Alla i bandet är otroligt vänliga och har en stor portion humor vilket smittar av sig. När halvtimmen hade gått stod de åter på scenen. ”Mary Ann” och en låt om kannibaler inledde andra halvan av danskvällen. En otrligt härlig mix av låtar bjuder Thoniez på. Jag har sagt det förr och säger det igen. Åk ut och dansa till dessa trevliga killar. Du kommer INTE att bli besviken.

En kväll går tyvärr för fort då man har trevligt. Denna kväll verkade gå extra fort. Men vilken kväll det blev. Kanske inte så mycket folk som man hade hoppats på men Thoniez är ett ganska nytt namn så en del stannade hemma eller åkte på dans på annat håll. Det fanns en del alternativ denna kväll inom regionen. Efter att bandet spelat sista dansen applåderades det in till ett extranummer. Brorsan och jag stannade kvar och snackade med bandet medans de packade i hop alla sina grejer. De berättade att nästa spelning blir på restaurang Playa Del Sol på Playa del Inglés. De skall nämligen ner och spela två veckor på Gran Canaria. Lycka till där nere grabbar. Tack även för en riktigt trevlig kväll i Karlskoga. Tack även till arrangören Karin som gör ett fantastiskt jobb. Och kära dansmänniskor, åk till Karlskoga och Danshallen. Vilket fint ställe.

(Bilden lånad från bandets facebooksida)

Från Eskilstuna kommer Junix. Ett band som jag sett otaliga gånger. Första gången tror jag det var på Upperudslogen i Molkom en midsommardag. De hade ju som tradition att alltid spela där på midsommardagen under många års tid. Idag var det så Storfors som stod på turnéplanen för dessa grabbar från Eskilstuna. Ja nu kommer ju inte alla medlemmar från smestan men bandet har detta som utgångsort.

Det är alltid lika trevligt att få höra dessa trevliga pojkar musicera. Fyra otroligt kompetenta musiker som gör sitt yttersta för att danspubliken skall trivas. Och här i Storfors är det lätt att trivas med Sven, Kerstin och Olle som arrangörer. Det lite familjär stämning och man har genom åren lärt känna en del av danspubliken som är här och dansar.

”Livet har varit gott mot mig” och ”Tiden den går” inleder kvällen i Storfors. Efter detta har bandet c:a 50 låtar till att avverka under kvällen. Bugg, foxtrots, hambo, vals, tango, pariserpolka och schottis. Danserna som Junix spelar under kvällen varierar. Allt för publikens skull. Lite variation skadar ju som sagt inte och det vet jag flera i publiken som överens om med mig.

Junix är ett flitigt turnerande dansband och gör ungefär 100-120 jobb per år. Deras spelställen är allt från folkets hus och parker, danslogar, båtspelningar på Birka och Viking Line. Det är trivseldanser, motionsdanser, kvällsdanser, pro-danser, båtdanser ja kort sagt så spelar det allt överallt. Så söker du ett varierat dansband med mogen tutch så skall du absolut boka upp dig på en kväll med Junixgrabbarna. Jag kan till 99,9% garantera att du inte kommer att bli besviken. Och besviken är det ingen som verkar vara här i Storfors och man räknar alla leenden.

Det hela artade sig om vanligt till en riktigt trevlig kväll i Storfors. Någon annan förhoppning hade jag inte innan jag for hit. Jag har aldrig haft en tråkig kväll i Storfors. Det är alltid så härlig stämning här. Så har du inte varit här på söndagsdans bör du prova på det. Programmet finner du så klart på danslogen.se där du även hittar fler dansbilder från kvällen. Jag vill tacka alla inblandade för ett trevlig kväll. Ta det lugnt på vägarna Nisse, Gunnar, Niclas och Peter. Vi ses när ni minst anar det.

Har länkat upp en uppsjö av nya dansbilder som danslogen publicerat. Du hittar dessa länkar under dansband/dansbilder. Har du kommit med mot din vilja på kort. Kontakta inte mig utan danslogen så plockar dom bilden.

Så var då dagen kommen. Kvällens om jag väntat så något enormt på. Donnez spelning i underbara Forshaga Folkets Hus. Jag räknade på förhand ut att det skulle bli enormt mycket folk denna kväll. Så det gällde med andra ord att åka tidigt. Med bra musik i bilstereon for vi i väg med destination Forshaga. Denna kväll var broder hemma. Han hade tandvärk och lite annat som gjorde att han valde att vara hemma. När vi kom fram och ställde i från oss bilen på den nyasfalterade parkeringen så var det riktigt lång kö för att komma in. Så härligt att se. Men detta är inget konstigt när Donnez spelar. På de platser jag upplevt Donnez live i år har jag alltid fått köa mig in. Donnez är ett riktigt säkert kort hos landets dansarrangören. Publikrekord är nästan en regel än undantag. Och visst blev det publikrekord i Forshaga med. En danseare skojade och sa att man borde ha högtalare utanför så man han dansa lite innan man kom in. Det kanske vore något?

När vi kom in i ”Mosebacke” som danssalongen var det full fart på dansgolvet. Dansare från när och fjärran hade denna kvällen haft den goda smaken att styra kosan mot Forshaga och dess fina folkets hus. Tyvärr har det liksom på många andra platser minskat lite med dansare. Det har medfört att man säsongen 2016-2017 valt att även plocka in lite mer modernare dansband i programmet också. Personligen är jag lite allergisk mot detta moget/modernt. Just denna kväll då Donnez är på besök är det blandad publik. Precis så som man önskade att det skulle vara på alla dansställen.

Denna kväll i Forshaga var lite speciell för en medlem i bandet. Det var nämligen Simon Lindbergs sista spelning. Efter 4 år och över 700 spelningar har han bestämt sig för att gå vidare i livet med nya projekt. Det kommer kännas tomt utan denna härliga musiker på scenen och jag kommer sakna hans proffsiga saxspel och din härliga personliga. Men jag försår honom att han vill göra något än att bara lira dansmusik hela livet ut. Tack till Simon för all den glädje som du spridit på scenen och för alla härliga spelningar.

På plats denna kväll fanns så klart Robert från Vålberg. En riktigt dansenusiast som åker runt på dans i Värmland och sprider glädje. Och som ni ser är han välklädd dagen till ära. Han buggar som aldrig förr. Och jag fattar inte alls hur han får till med det alla turen för det är armar hit och armar dit och en fasligt tempo. Tänk om alla var lika flitiga som Robban att åka ut på dans. Då skulle det nog inte vara några problem i branschen. Jag tror inte det finns något dansband som gästar Forshaga som inte vet vem denna mannen är.

Som jag skrev tidigare så var det riktigt mycket folk denna kväll vilket i sig är fantastiskt. Därför smög vi oss ner lite tidigare till ”Myra” för att fika på goda mackor. Själv högg jag in på en otroligt god köttbullemacka. Orkestrarna i Forshaga får alltid Tacobuffé. Underbart med arrangören som förstår vikten av bra arbete. Många dansband tycker det är något alldeles extra att komma hit till Värmland och spela. Mycket på grund av den gästfrihet som de flesta arrangören bjuder på.

Det hela artade sig till en riktigt trevlig kväll med Donnez och det blev ju så klart publikrekord eller säsongsrekord. Underbart för arrangören Inge Sandin med personal. En herre i publiken sa att ”du kan ju ha Donnez varje gång”. Ja kanske det? Eller så skulle det i längden bli lite enformigt kanske. De band som brukar dra mest folk i Forshaga är just Donnez och Streaplers. Lite trist på ett sätt att bara några få band kan dra ut riktigt mycket folk. Så här mycket folk som det var denna kväll borde det vara varje kväll det är dans här. Det borde inte ha någon egentlig betydelse vilka det är som spelar, folk borde gå ut ändå tycker jag.

Så började danskvällen lida mot sitt slut.dags för grabbarna att spela upp till aftonens sista dans. Lugnt och stilla blev det som sig bör. Trevligt att så många stannade kvar till sista dansen. Annars brukar det på en del ställen tunna ut på slutet. När de sista tonerna klingat ut visade publiken inga tecken på att vilja gå hem. Det applåderades vilt och stampades i golvet. Så det var bara för orkestern att bjuda på ett extranummer. Michael Strömqvist hängde på sig guran och bjöd på guitarrboogie. Jäklar vilken lirare han är.

Tack till samtliga inblandade för en riktigt trevlig kväll. Mycket publik och idel glada leenden från scenen och golvet. Dansbilder finner du som vanligt på danslogen.se Där finns även en hel del andra dansbilder som jag och övriga ”dansfotografer” plåtat.

Så var det åter dags att styra kosan mot solstan och Seniorernas Hus. Andra gången för mig att besöka detta trevliga ställe som arrangerar söndagsdans. Orkester som stod på scenen var norrköpingsbandet Samzons. De har tidigare spelat en del i Storfors men då de ej kommer till Storfors denna hösten så fick jag bege mig till Karlstad i stället. Men det fungerar ju lika bra det. Det blev som vanligt buss till Karlstad och sedan en skön promenad till stadsdelen Sundsta. Arrangören Ann-Sofie var på ett strålande humör när hon fick se mig. Extra kul var det att Mamma var med denna kväll med. Första gången för henne här. Hon har visserligen varit här i ungdomens dagar. Då var detta en fritidsgård. Det var här som Sven-Ingvars spelade på 60-talet med ett gage på 152 kronor. Men denna dag var det som sagt Samzons som svarade för dansmusiken.

Något som denna kväll var riktigt kul var responsen på mitt reportage som jag gjorde sist när Thoniez spelade här och som publicerades på danslogen.se Jag tror aldrig jag fått sådan uppmärksamhet för något reportage någon gång. Jag fick en stor kram av Ann-Sofie. Jag tycker det bara är kul att hjälpa till och sprida information om dans och dansband. Och kan det hjälpa till att fler kommer ut på dans är det bara en bonus. Jag tog mig ett litet snack med kvällens band innan det var dags för dem att gå ner och byta om. Det var lika glada som arrangören att få se mig på plats. Undrar vad det är för speciellt med min närvaro? Mycket folk hade samlats denna fina höstkväll för att ta sig en svängom.

Klockan slog 17.00 och Samzons räknade in till kvällens första dans. Lugnt och vant kryssade dansparen ut på golvet och fyllde danslokalen. Det blev en del hälsande under första dansen. En del som jag kände igen sen mitt förra besök. Conny Adam som är kapellmästare tog till orda och hälsa alla välkomna och hoppades på en trevlig kväll tillsammans. Och med facit i hand blev det en riktigt trevlig afton. Många härliga danslåtar och härlig stämning. Idel glada leenden både från scenen och dansgolvet. Vädrets makter var denna afton på orkesterns sida. Det var de inte sist de skulle spela här i Januari. Då var det snöstorm och klass 3 varning så i samråd med arrangören valde man att ställa in dansen. Men träget dansfolk kom ändå så man fick ordna musik från cd den gången. Men denna gången var det andra tongångar.

När mor och jag promenerade hit så funderade vi på vilken bro som vi gick över för att ta oss till Sundsta. Jag sa med bestämdhet att det var Tingvallabron medans mor som är uppväxt i Karlstad insisterade på att det var Sundstabron. Man skall nog lyssna de som är uppväxta här. Mamma hade så klart rätt. Så nu vet ni det. Åker man rakaste vägen hit från stan så är det Sundstabron man passerar.
Åter till dansgolvet där det var full fart på golvet. Här spelar banden enkelspel. Det betyder att en dans består av en låt. På så sätt får man dansa med många fler. Det är inte så vanligt med ”enkelspel” här i Värmland. Men på ”Seniorernas” har man det och det fungerar riktigt bra.

Tiden går fort när man har roligt och det aldrig kul när bandet aviserar att det är dags för kvällens sista dans. Men allt har ju tyvärr en ände utom korven som har två. Nå väl. Samzonsgrabbarna.
´De som spelade denna kväll var Conny Adamsson som ansvarar för sång, bas, gitarr är dessutom kapellmästare, Christer Karlsson trakterar saxofon, klarinett, flöjt, och för körsång, vi har Mattias Berghorn på trummor och sång och sist men inte minst Jerzy Gancarz på Klaviatur, sax, och dragspel. Det blev lite eftersnack med arrangören och grabbarna i bandet. Arrangörerna blev lite förvånade när jag berättade att jag även skulle skriva om denna kvällen och lägga ut lite bilder. Efter lite tackar och kramar var det dags att fara hem till Kristinehamn. Tack alla inblandade för en riktigt trevlig kväll.