Malungs dansbandsvecka i är full gång. Det inledes i söndags med guldklavegalan som jag kommenterat i ett annat inlägg. Vädrets makter kunde man ro för och det blev ett sjuhelsikes regnoväder med tillhörande åska. Det medförde att radiosändningen från Malung avbröts och gjorde det tämligen ointressant för de som satt hemma på radion och lyssnade. Åskan slog till och med ner i en dansbana men ingen verkade ha kommit till skada. Men lagom till dansen så tittade solen fram. Blev enligt rapporter en trevlig kväll med 3719 besökare. En minskning med 83 från förra året.

8282 besökare och en ökning med 972 mot föregående år för man se som ett bra facit denna måndag. Det är ju även alltid på måndagen som man inviger Malungs dansbandsvecka i Malung. Detta görs traditionsenligt av självaste Thorleif Torstensson som med sitt band spelat varje år på dansbandsveckan sen starten 1986. Och frågan är om det var för sista gången Thorleif invigde veckan med tanke på att bandet läggs ner i höst. Men kanske kommer han tillbaka till Malung. Till Gula bladet (Dansbandsveckans egen nyhetstidning) säger Thorleif: ”Det här är årets höjdpunkt och Grönlandsparken är ett sådant ställe där jag skulle tänka mig att dyka upp igen någon gång”. Riktigt kul att man ökar på siffrorna redan från måndagen. Kanske inte så konstigt med tanke på att Sveriges största dansband spelar på måndagen. Jag syftar så klart på Thorleifs, Streaplers och Flamingokvintetten.

205 fler besökare än tisdagen förra året gör att man landar på 7429 personer. Man pratar redan nu i medierna om publikrekord för veckan. Man kalkylerar med 55 000 besökare i år. En siffra som inte är helt orealistisk. Men frågan jag ställer mig är hur mycket dansbandsveckan egentligen kan växa. Man får hoppas att dom inte växer ut ur Malung.

Något som är minst lika uppskattat som dansen i Orrskogen är uppträdandena i Grönlandsparken. Här ställer banden upp och ger sina fans gratisshower med spex, musik och allehanda bus. Några som bjöd på en riktig show var bland andra Sten & Stanley som bjöd på smakprov från sin jubileumsshow. Det blev även allsång till ja just det. ”Jag vill vara din Margareta”. Sten Nilsson slutar aldrig att förvåna publiken Förutom modevisningar och annat skoj uppträdde Jannez tillsammans med mina kompisar i Rent Drag Som avslutning på denna dag äntrade både Elisas och Perikles scenen. Jag tycker det är riktigt kul när banden bjuder på sig själva och gör detta. En del publik är sådan som kanske inte går ut på dans annars men som gillar detta med dansband och dansbandsmusik. Kul är det också med alla dessa band på
väg upp som får chansen att visa upp sig i Grönlandsparken.

I lördags på Upperudslogen i Molkom rullade den blåa Hedinsbussen in på plan. Jag var så klart på plats med broder. Vädret var ganska skapligt för en logdans. Det kom några regndroppar på väg upp till Molkom men väl framme styrde orosmolnen bort från Nyheds hembygdsgård.

Stannade till innan logen och tog några underbara bilder på den storslagna naturen som finns här. Se bara själv på bilden ovan så förstår ni varför alla gillar att komma till Värmland och just Upperudslogen och spela. Då man på dansstället saknar duschmöjligheter är det många band som tar sig friheten att bada i sjön.

Hedins är ett band som kommer ur välkända Bengt Hedins orkester som numera är en duo under namnet Bengt hedin & Co
Bandet är idag fyra killar med glimten i ögat som levererar en dansant mogendans med Arne Bakkens sång i spetsen. Tack vare Connys Hedin är man idag ett av dom band som fortfarande har trumpet som blåsinstrument i sin sättning. Just trumpetlåtarna fick orkestern mycket applåder för och det kan jag förstå. Överlag är publiken duktig på att visa orkestern uppskattning för det som dom framför.

På vägen spekulerade jag och brorsan i hur mycket folk det skulle komma till dansen med tanke på att Malungs dansbandsvecka startar på söndagen. Det är alltid lite knepigt det där. Men vi är som vanligt optimistiska och hoppas på att så många som möjligt som är på väg upp till Malung stannar till för en danskväll förutom stamgästerna som man alltid har på logen. Med facit i hand kan vi ju säga att var lite mindre folk än vad det brukar vara på logen när Hedins spelar. Men en bit över 350 dansare är inte fy skam.

Hedins var somrigt klädda i vita jeans och härligt grönrutiga skjortor som såg mycket smakfullt. 21.00 sparkade man i gång danskvällen med den inledande melodin ”Seniorita”.
Det är en härlig känsla att se när bandet räknar in till första dansen och man ser folket strömma till på dansgolvet.

Det hela artade sig om vanligt här på Upperud att bli en fin kväll. Alla kvällar tenderar till att bli det. Och jag tror man har ett recept här som publiken gillar. Välspelande dansband som spelar genuin mogen dansbandsmusik för en nykter och städad publik. Det är så publiken bevisligen vill ha det då många återkommer vecka efter vecka.

Nedan finns lite filmer att kika på från kvällen. Filmande även denna gången på en gammeldanslåt med Hedins. En Schottis som heter Igelkottaskinnet. Jag har märkt att de flesta dansband har ungefär samma låter som man spelar. Låtar som t,ex Johan på Snibben Tivedhambo, Bränn-Pers vals och Drömmen om Elin. Riktigt fina låtar allihopa.

Klockan rann i väg snabbt denna kväll och klockan blev 01.00 och det var så dags för orkestern att tacka för sig. Och ja visst det blev ett extranummer. Lars Ingerstad fick briljera med sin gitarr i guitarboogie till publikens förtjusning.

Årets upplaga av det så kallade prestigefyllda priset Guldklaven blev lika spännande som att se färg torska. Det blev lika torrt och förutsägbart som jag anade att det skulle bli. Inga större överraskningar med andra ord.

Årets Dansband: Lasse Stefanz
Kommentar: Gäääääsp sömnigt och förutsägbart. Skulle kunna skriva så mycket med jag spar er det. Dansbandet med flest röstbenägna fans vinner. Så är det

Årets Låt: Vi lyfter igen – Zekes (Anna Kornelia Åberg, Rickard Carlsson, Henrik Sethsson)
Kommentar: Hade hoppats på Blender som hade en STARK låt med budskap. Men Zekes låt funkar den med i brist på annat. En klassiska dansbandsdänga med andra ord.

Årets Sångerska: Elisa Lundström, Elisa’s
Får väl ses som ok. Elisa har ju kämåta hårt för detta. Men hade hoppats på Lotta Olofsson som jag ringt och röstat på en hel del. Hade ju varit kul med ett namn man inte hör varje dag i dessa sammanhang. Och varför säkrade man sig inte Berth Idoffs till Malung. Ser nu att dom iofs spelar en hel vecka på Birka men dom hade ju idag till exempel kunnat spela i Malung.

Årets Sångare: Olle Jönsson, Lasse-Stefanz
Kommentar: Varför varför varför? Tror Deütgen och Olle har något ihop. Någon slags deal att alltid ser till att Olle blir nominerad eller LS. Instifta en kategori för lång och trogen tjänst så att han kan få sitt pris och ge det till någon ”nykomling” eller någon annan. Hade så klart hoppats på Andreas Olsson. Men med tanke på att det stod mellan Andreas, Olle och Sten så hade man på förhand räknat ut att hans chanser att vinna var minimala.

Årets Album: Från Älvdalen till Nashville, Larz Kristerz
Kommentar: Måste erkänna att albumet är riktigt bra även om det hade varit kul med förnyelse här med.

Årets Musiker: Anders Larsson, Streaplers
Ääääntligen en värdig vinnare. Från hela mitt hjärta riktar jag ett stort grattis!!!

Juryns Specialpris: Sten och Ebbe, Sten & Stanley
Oj oj oj vad förutsägbart. Kan tänka att man tänkte som så att om inte Sten blir årets sångare så ger vi specialpriset till Bröderna i stället. Lite kul att höra Sten hur man försökte låta överraskad.

Sveriges Radios Pris: Donnez
En överraskning till. Kul att det ungt band för en gångs skull fick ett pris. Här man måste man ha gått från listan med dom 5-6 banden som prenumererar på guldklavar. Riktigt kul att man äntligen premierat ett ungt band

Årets SKAP-stipendie: Thomas G:son
Kommentar: Han skriver bra låtar så det var nog ett bra val. Nästa år får vi hoppas på Åsa Karlström eller ”uppstickaren” Agneta Mårtensson eller varför inte Mona Gustafsson?

En liten videoblogg från onsdagen den 11 juli

Som bloggen rapporterade om i våras så slutade bröderna Sigfridssons i Lasse Stefanz. Att sluta med musik var inte aktuellt för brodern Lars. Nu kan vi berätta om att
han i september släpper en soloskiva på skivbolaget Atenzia Records.

Plattan kommer innehålla nyinspelningar på några av alla de låtar som Lasse sjungit på Lasse Stefanz skivor plus en del nyskrivet material. Materialet är sådant som fansen gillar samt en del av Lasses personliga favoriter.

Inspelningen sker i Emmy-studion i Kristianstad med duktiga Jörgen Andersson som producent. Skivan kommer även att innehålla en duett som Lasse valt att göra sin son, Emil Sigfridsson.

Källa: FJL

King Edwards är ett band som starkt är på frammatch.

Den 16/7 i Grönlandsparken Malung släpper King Edwards sin nya CD ”Här och nu”. Skivan innehåller 12st låtar + 2st bonusspår. 10st av låtarna är egna originallåtar som bandet själva komponerat.

Förra albumet ”Vågar du älska” från 2009 blev en stor succédebut för bandet.

Missa inte Hedins orkester som på lördag gästar Upperudslogen i Molkom. Danstid är som vanligt 21.00 – 01.00
Väl mött till en trevlig danskväll. Vackert väder är beställt så det är bara att dyka upp.

Som en fortsättning på förra inlägget. Strax innan klockan 18.00 landade jag vid Medborgarplatsen i Degerfors med buss. Promenerade direkt upp till folkparken där Sandins var i fullfärd med att ha soundcheck. Träffade även Rolf från Strike Orkester som var där på semester. Riktigt kul att träffa trevligt dansbandsfolk.
Kommer framöver att skriva om Strike i min blogg så håll ögonen öppna.

Sist jag hörde Sandins var på biografen i Forshaga Folkets Hus för något år sedan där bandet repade in sig på ny sättning. Det låter riktigt bra om Sandins som spelar god härlig mogendans som verkar passa Degerfors publiken som handen i handsken.

Mycket folk har det kommit denna afton. Inte så konstigt kanske med tanke på det fina vädret. Arrangören Manfred kan verkligen flirta med vädergudarna.

Klockan närmade sig sju och publiken strömmar till. Till den lilla dansbanan i Degerfors kom denna kväll ungefär 220 personer vilket är en bra siffra där. Många stamgäster och en hel del nya ansikten observerade jag denna kväll.

Som jag skrev tidigare så bjöd Sandins på riktigt mogengodis. ett extra plus för att dom både har Sax och dragspel. Gammeldansen verkade dom sköta med den äran med tanke på ovationerna efteråt. Riktigt kul att höra.

Jag har följt Sandins eller Johnny Sandins som dom hette tidigare. Jag minns den första spelningen som jag upplevde med Johnny Sandins. Det var på Upperudslogen i Molkom nonstop med Perunes. Gissningsvis att det var runt 1994 nånstans där. Då hade man en kvinnlig saxofonissa i Liselotte Sivertsen som numera spelar i Perry band från Arvika. Det hänt lite med bandet sen dess. medlemmar har kommit och gått.

På det hela blev det en toppenfin kväll med våra värmländska dansbandshjältar. På slutet kom det fram en kille som sa att det var det bästa han upplevt på länge när det gäller dansbandsmusik. Det bevisar ju lite hur bra Sandins var. Efter lite eftersnack med bandet styrde vi hemåt Lusasken.

Bjuder er nedan på ett smakprov från bandets kommande platta.

I dag tog jag mig en tur till Karlskoga för lite shopping. Senare skulle det bli vidare färd mot Degerfors där Sandins orkester skulle spela upp på kvällen. Väl framme i Karlskoga fick jag en idé att spana in deras Folkets Park eller resterna av den i alla fall. Parken ödelades helt i en tragisk brand 2001. Så kvar fanns bara entrén vad jag kunde se.

Och det var inte så mycket att se egentligen. I Tidningen kunde man läsa. ” Klockan 20.05 fick räddningstjänsten ett larm om rök i Folkets park i centrala Karlskoga. Väl på plats kunde de konstatera att det brann i dansbanan. Serveringen och dansbanan brann ner, liksom ett kontorshus, och skogskyrkogården i närheten skadades lätt av branden.”.

Lite längre upp i skogen hittade jag Karlskoga IP. Där man enligt efterforskande av mig spelar baseball.

Efter en del fotograferade drog jag ner på stadens centrum för att kolla läget och se så att allt stod kvar. Kunde konstatera att det var sig likt. Gamla JC-lokalen höll man på att renovera så där händer det tydligen något spännande.

Hittade shoppinggalna mackan något då? Så värts shoppinggalen kanske jag inte är men det blev en jumpsuit som smög sig med hem. Det blev en otroligt snygg sådan i rött, blått och vitt. Kändes helt rätt att köpa en sådan när temperaturen ute visade + 22 grader. Hi hi. Lite kul måste man ju få ha.

Masade mig sedan till busstationen för att dra mig till Degerfors. Missade bussen med 2 minuter. Men behövde inte vänta speciellt länge innan nästa buss skulle avgå. Så lite frisk luft och en korv med bröd var inte fy skam.

Lördagskväll och dans på Upperudslogen till Skånska Bob Stevens står på menyn.
Bob Stevens är ett dansband från Skåne som bildades redan 1958. Bandet upphörde i slutet av 1970-talet för att sedan återuppstå 1987 i ny regi och nya medlemmar.
Man har gett ut flera fullängds-CD och en ny cd landade på skivdiskarna för bara några dagar sen. En av bandets populäraste låtar heter No more Boleros och Nyckeln till mitt hjärta.

Premiär för bandet på denna loge. Bob Stevens har inte spelar så mycket här uppåt så jag tycker det verkligen var på tiden att bandet blivit inbokade här i Värmland.
När vi närmade oss logen runt 20.40 var det en som vanligt en massa husvagnar, husbilar på plats.

Vi löste in oss och pratade med en del förväntansfulla dansare som undrade vad det skulle bli av kvällen. Kom att tänka på att Skånes dansbandsmaffia intagit Molkom denna säsong. Man ståtar med förutom Bob Stevens även med Stensons, Donnez, Claes Lövgrens och Hedins på scenen. Inte så konstigt med tanke på att några av våra mest populära mogenband vi har kommer från just Skåne.

Ungefär 270 personer hade letat sig till logen denna kväll. Jag hade trodde på fler dansare. Men nästa kväll kommer det nog att sprida sig till övriga vad folket som inte var där gick miste om. Men med tanke på att dom inte spelat så mycket i Värmland och att en del tyvärr är ”fega” för att prova nya band så får man vara nöjd.

De dansare som vi pratade med under kvällen var lyriska över orkestern. Superlativen haglade. Och det verkade minst sagt vara ömsesidigt. Bob Stevens blandade friskt mellan egna låtar och ”gamla” kära låtar. Det var en fröjd för örat att lyssna på Bobbarnas musik. Mats Kärlids ljuva stämma, Calles gitarrlåtar och Mats och Calles underbara saxofonlåtar.

Sammanfattningsvis blev det en trevlig afton med mycket bra dansmusik.
Hoppas ett kärt återseende nästa är med Bob Stevens.