Inledning
Dansbandsmusik som begrepp är tämligen ny. Men egentligen är dansmusik bara en sorts förfining av gamla dans till fiol och dragspel. Varje vecka går över 500 000 svenskar ut på dans. Så den som säger att pardansen är död vet nog inte vad han pratar om. Jag hade tänkt berätta lite om dansband och dess musik. Dansband är även som många andra genrer en livsstil. Det finns olika typer av dansbandsfolk. Det finns de som kommer i kontakt med dansband på fester, bröllop och midsommar. Sen har vi dom som går ut och dansar på dansställen. Vissa går ut 1-2 gånger i månaden, andra varje vecka. Sen har vi dom riktigt inbitna dansarna som går ut 2-3 gånger i veckan. Många som följer sina dansband land och rike runt och som inte tycker att 20 mil enkel resa är långt. De kikar i deras spelplaner vart dom spelar, och sedan åker dit. På senaste tid har det blivit liksom en uppdelning när det gäller dansare även på dansgolvet. Man kan liksom gruppera upp dem där på golvet. Kostymnissar, ”vanliga Svensson” och sportdansarna. Just sportdansarna märks ofta bland andra dansare. Dom kommer ofta till dansen med sina handdukar och vattenflaskor. Spanar in golvet för at veta vilka sorts skor de ska ha för kvällen. Sen finns det en liten skara som åker på dans, bara för att lyssna på musiken. Just musiken fyller, liksom dansen en mycket viktigt social del.
Att vara dansbandsmusiker
Att turnera som dansband är i dag mycket tufft. För att överleva krävs mycket. Bland annat bör du ha tålamod, vara stresstålig. Det tar för vissa väldigt lång tid innan dom slår igenom och blir kända. Men får man jobba med ”rätt sorts folk” så blir det oftast bra. Men det är få dansband förunnade att få jobba med en ”Bert Karlsson”. Dom växer inte på träd precis. Man kan dela in dansbanden i olika kategorier, heltidsband, deltidsband, hobbyband. Man brukar ibland prata om A och B-band. Vissa band spelar bara för att det är så himla kul, och strävar inte efter ”att slå stort”. En del har svårt att förstå att en del dansbandsmusiker har detta som jobb. Det är trots allt ett rätt slitsamt jobb att vara dansbandsmusiker.
Slit och släp
Du åker i en turnébuss från stad till stad, kors och tvärs genom hela Sverige, gör kanske någon avstickare till Norge eller Finland. Det gäller det att man tycker om att åka buss.
Du en utrustning som väger flera ton som skall packas upp och ner varje kväll. Du spelar normalt fyra timmar. Så det är ett evigt packade upp och ner. Vissa av dom större bandet har folk anställda som åker med just för att ”rodda” som det så fint heter. Alltså att se till att få upp och ner utrustningen. Här spelar arbetsmiljön en viktig roll. Jag vet många dansband som ibland svär över att det är för dåligt med packutrymme osv. Det finns många ställen där man inte tänkt på musikerna som skall spela där.
Något som man ofta hör är att vissa dansband har dubbelnamn namn som till exempel; Lill-Ingvars, Curt Kenneths, Erik Arnolds, Matz Bladhs, Sven Bertilz, Zlips, Britt Yngves. Det sistnämnda bandet är inget riktigt dansband. Det var så att Ofta har dom dubbelnamn som kommer från medlemmarna i orkestern. Att byta ut s mot ett z är det många dansband som gjort. Alltsammans för att få det så där dansband som det skall vara. Och varför dessa dubbelnamn? Jo på 70-talet var det nästan nödvändigt med att a dubbelnamn för att publiken skulle veta vad de får. Det var en slags garanti för att det borgade för dansant musik.
Dansbandsmusikens utveckling
7På slutet av 60-talet var det mycket rock och pop som gällde. Ofta så spelade banden rock och pop i dansant tempo. 70-talet glömmer nog ingen när det gäller dansband. Det man nog kommer ihåg mest är deras utstyrsel som dom då hade. Scenkläderna. I dag tror jag nog att ingen skulle våga gå ut och visa sig offentligt i dom kläderna. Om du upplevt 70-talsmodet förstår du nog vad jag pratar om. Det vill säga pastellfärgade skjortor med breda kragar och utsvängda byxor. Det var av skattetekniska skäl man hade detta. För att få göra avdrag var man tvungen att ha arbetskläder eller kläder som du inte kunde använda privat. Musiken var dansant och svängig. Under 70-talet var det många dansband som startade olika bolag, bland annat skivbolag. Idag är det nästan inga dansband som har kvar sina skivbolag som dom startade. Man turnerade hårt under denna tid. Ibland kunde vissa band spela upp till 25 kvällar i månaden. Det förstår nog alla att det är slitsamt.
Sen kom 80-talet och förstörde allt. Då kom den stora diskovågen över Sverige. Alla dansband skulle börja spela dansant diskomusik. Det var långt ifrån alla band som klarade av detta. Och det var här som många av dom fina 70-talsbanden föll bort. Bara dom bästa banden kunde hålla sig kvar, och överleva discovågen. Klädstilen på 80-talet var ganska tråkig. Alla dansband såg likadana ut nästan. Det såg på något sätt lite billigt ut på klädstilen tycker jag. På slutet av 80-talet föddes många nya dansband.
Det var då som alla på något sätt gjorde sig beredda på den dansbandsvåg som skulle komma under 90-talet. På 90-talet blev dansbandsmusik stort igen. Den har ju nästan hela tiden varit stor, med det blev liksom mera påtagligt. Man började arrangera dans på mer än på dansställena. Dansbandsfestivaler anordnas, liksom melodifestival för dansband. Just festivaler är något alldeles speciellt. Det finns några festivaler i Sverige som är värda att nämna. Ekebofestivalen som anordnas nere i Skåne. Där samlas dansare från hela norden för att under tre kvällar dansa till de bästa banden. Dansbandsveckan som arrangeras uppe i Malung. I Malung har dom även ett evenemang kallas Guldklaven. Guldklaven är motsvarigheten till Oscarsgalan. Där får dansbanden pris för sina insatser under året. Det är en speciell stämning på alla dessa festivaler. Där möts ”alla” dansband, dansare och en del arrangörer.
På tal om festivaler och mässor, har det på senare tid blivit populärt att arrangera dem ombord på någon fin färja som går till Mariehamn eller Helsingfors. Det finns olika typer av evenemang ombord på båtarna. Förr fanns forumen som kallades för Trivselvarning och Stormvarning. Båda drog mycket folk. Konceptet var att många olika band spelade upp c:a 30-40 minuter var. Sen så hade man bjudit in arrangörer och mediafolk som man då hoppades skall bli intresserade av baden.
Under andra hälften av 90-talet skedde det väldigt mycket i dansbandsbranschen. Det har skett en föryngring av banden. Många nya band startade upp för att möta den yngre publiken som går ut för att dansa. Man spelar lite mer modernare om man jämför med till exempel Matz Bladhs och Vikingarna. Det behövs verkligen nya band som branchen skall leva kvar.
Dansmusik i media
Tyvärr är dansbandsmusik inte varit så accepterat i media. Dom har inte fått så där väldigt mycket programtid. Det var mer förr. Då det var dansband nästan varje vecka i Bingolotto, plus att caféprogrammen som hade dansband. Men på senare år har dom fått hård konkurrens av andra musiksorter och artister. I dag är det väldigt viktigt för ett dansband att få vara med i radio och TV, få ligga på topplistor. Det påverkar mycket för ett dansband. Bland annat påverkar det skivförsäljningen, antal besökare på dansställena.
Förr arrangerade tv4 tillsammans med Se & hör/Hänt i veckan dansbandslåten fd Hänt i veckans meloditävling. Det var en musiktävling inom dansbandsgenren, som startades år 1988 av veckotidningen ”Hänt i veckan” som ”Hänts Meloditävling”. Från år 1998 sände TV 4 tävlingen, och då antogs namnet Dansbandslåten. Efter år 2000 har tävlingen upphört. Programledare för TV-sändningarna år 1998-1999 var Leif ”Loket” Olsson. 2000 års tävlingar var det Tina Leijonberg som var programledare.
Dansbandskampen var ett underhållningsprogram i SVT, skapat av Peter Settman och produktionsbolaget Baluba. Under det två första säsongerna leddes det av Peter Settman, som ersatts av Christine Meltzer till den tredje säsongen.Programmet sändes i Sveriges Television. Varje deltävling var 2008 uppdelad i två moment, i det första spelas en valfri låt som vanligtvis inte förknippas med dansband. Därefter följde det andra momentet, Dansbandsklassikern, där en känd dansbandslåt skulle spelas, vilken bestäms dock genom lottning. I finalen fick de som gick vidare även spela en, nyskriven, egenproducerad låt och då bara två band är kvar får båda spela varsin version av en viss förbestämd låt. Kommentatorer hjälpte tittarna att plocka fram Sveriges bästa dansband genom att bedöma bandens framträdanden, men tittarna bestämde utgången genom att ringa in och rösta på sina favoriter.
Sveriges Radio P4 hade ett program som hette ”I afton dans”. Där sände man dansband direkt från något dansställe i Sverige. Ett mycket omtyckte program även för de som av olika anledningar inte kan ta sig ut till ett dansställe.I dag är detta ersatt av ett studioprogram där de spelas dansmusik.
Det underbaraste – Sommardanserna
Sen så skulle jag kort vilja beskriva den underbara känslan av sommardans. Tänk dig en ljum sommarkväll som har en temperatur på cirka +22°. Du sätter dig i bilen och åker ut till ”logen som ligger i skogen”. Det doftar nyklippt gräs och det är bara så där somrigt som det kan vara. När du kommer fram så har parkeringen hunnit bli välfylld med bilar. När du närmar dig entrén så hör du att orkestern hunnit starta upp med kvällens första dans. På vägen in mot dansgolvet ser du folk som kastar pil, pratar och har det så där trevligt som man skall ha det på dans. Du bjuder upp och virvlar ut i dansen. Du är i sjunde himlen. När klockan närmar sig elva är det dags för det obligatoriska kaffet eller drickan som gör att du orkar dansa fram till klockan halv två på natten. När klockan slår ett tacka orkestern för sig. Publiken visar sin respons genom att applådera in orkestern till en extra dans. Efter det det så dags att tacka orkestern och sedan köpa en varmkorv för att senare sätta sig i bilen och rulla hemåt. Förhoppningsvis nöjd efter en trevlig och rolig kväll.
