Äntligen onsdag för i afton är det dans. Denna dag var det åter dags för dans i Degerforsparken. Orkestern som spelade i dag var Skånepågarna i Hedins. Ett band som tidigare spelat flera gånger här i parken.
Landade runt halv sju i parken. Det hade redan kommit en del folk och många husbilar. Härligt att se. Bandet som numera består av Ola Nordén på sång och gitarr, Conny Hedin på Trumpet, gitarr, klaviatur samt Christoffer Olofsson på trummor, sång var taggade till tänderna att leverera härlig bra dansmusik. Tio minuter innan avspark så var det massor med dansfolk som stod och väntade på att klockan skulle bli 19.00 och dansen skulle ta sin början.
Förra året när Hedins spelade här i Degerforsparken blev det publikrekord. Med tanke på dagens tillströmning såg det ut som att det skulle bli ett nytt ”säsongsbästa” och med facit i hand kan man glatt konstatera att så blev fallet. Inte så konstigt när vädret är med oss och det spelas så fin musik. ”Sitter här i regnet” fick inleda kvällen i Degerfors följt av ”En tro på kärleken”. Bättre fart blev det i nästa dans genom låtarna ”Till mitt eget blue Hawaii” och ”All shook up”. Så var dansen i gång i Degerforsparken.
Här i parken kommer folk för att dansa. Jag får mig en pratstund med en kvinna från Karlskoga som är här nästan varje onsdag på dans. Det bästa med parken är alla dansanta karlar säger hon. Sen är Manne så duktig på att boka in så trevliga orkestrar. Det är inte alls många danser som jag fått stå och titta på säger hon med ett leende. När jag frågar vilka som är hennes favoriter dyker så klart Hedins upp som ett av favoritbandet. Dom är så duktiga på att sjunga och spela. Sen har dom med sig trumpet också. Inte alla band som har det idag säger hon innan hon försvinner ut i dansens virvlar.
Och det är just trumpeten som blivit lite av Hedins varumärke ihop med deras fina mogna dansmusik och Ulf Gustafssons röst. Sen är det en styrka att samtliga i bandet sjunger. Både Conny och Christoffer sjunger under kvällen vilket gör att det blir väldigt varierat. Så jag kan gott förstå att dom är uppskattade oc att dom drar mycket folk vart dom än drar fram.
Så var vi snart framme vid kvällens paus. Men innan dess var det dags för lite vals. ”Ålefiskarns vals” tyckte bandet passade lämpligt och publiken var inte sena att hänga på. Att varva bugg och foxtrot med gammaldans är trevligt och ger variation på danskvällen. 4 moderna och 1 gammal är devisen här i parken. Och detta är något publiken har kollen på. Det jag undrar är om det finns någon slags oskriven regel i vilken ordning detta skall spelas. De flesta börjar med en shottis, sen följs detta av en hambo, vals och sedan pariserpolka och snoa. Ibland vill även publiken att dom skall spela ”Stilla vals” vilket flera band gör.
Efter pausen är grabbarna stärkta av goda mackor och kaffe redo på scenen igen och så även publiken. ”Senorita” och ”Det regnar mot mitt fönster” fick inleda den andra halvan av denna fina danskväll. Lugnt fint gled dansparen fram över dansgolvet. Så härligt att blicka ut se ett hav av människor som bara njuter och trivs. På portarna till ”nedre dansbanan” har Manne tejpar upp en lapp med dagens publiksiffra som förkunnar säsongsrekord. Roligt för både orkestern och Manne att det går så bra för denna fina park.
Lite snabbare låtar skulle bandet bjuda på nu. ”Stopp stanna upp” kom i en raslig fart. Christoffer klämde i med ”Tre goda skäl” som är en härlig bugglåt från Streaplers repertoar
”Främling” är en låt som alla skall kunna spela tycker jag. Och jag övertygad om att alla kan spela den även om en del väljer att avstå bara för att ”alla andra” spelar den.. Men Hedins spelade den tillsammans med ”Oh mein papa” instrumentalt på trumpet.
Så var vi som så många gånger förr framme till kvällens sista dans. ”Störst av allt är ändå kärleken” sedan lite instrumentalt i en låt som heter ”Yours” från senaste skivan fick det bli.
Efter sedvanligt snack med grabbarna så tackade vi Manne och personalen och styrde sakta hemåt i kvällen. Tack till grabbarna i Hedins för en mycket trevlig kväll.
