Det var tänkt att Jenny Salens skulle avsluta danssäsongen i Forshaga Folkets Hus på annandagen. Men då deras trummis akut fick åka intill sjukhus och bandet inte kunde hitta någon vikarie fick man således ställa in spelningen. Alltid trista tt behöva ställa in spelningar. Sänder en tanke till deras trummis Robert Nilsson. Krya på dig. Men det betydde inte att det inte blev någon dans. Man hittade snabbt ett ersättningsband i Matz Rogers som packade ihop instrumenten och styrde bussen mot Folkan.
Det blev en härlig afton med dessa fryksdalingar. Det bästa av allt var att ingen vände i dörren när det informerades av byte av orkester. Det så det skall vara. Och jag hoppas att dom får komma tillbaka nästa år och spela. Med tanke på det gensvar som de fick från publiken tyder allt på det. Vi får hoppas det finns plats till både Matz Rogers och Jenny Saléns i spelplanen. Men det får vi återkomma till. Jag tycker det är jättekul när publiken ger banden en chans att visa vad dom kan. Och lovorden för Matz Rogers haglade. En man kom fram och sa att det var längesen han dansade till ett band som hade en sådan fin takt i låtarna. Och jag är benägen att hålla med. Matz Roger spelar enkel mogen taktfast dansbandsmusik.
Klockan började närma sig 20.00 Grabbarna kom ut en efter en. De blev så glada av att se oss där. Dansfolket strömmade in i lokalen och det hördes på snacket att en del var nyfikna på vad detta skulle bli för något. Janne bakom trummorna tog kommandot och hälsade alla välkomna. Vi heter Matz Rogers kommer från Sunne vi ska spela upp till dans i afton. Två lugna låtar ”Låt en morgon vakna” därefter thorleifsklassikern ”Kärleken ska vinna”. På ett litet kick var dansgolv mer än välfyllt med glada människor som ville dansa av sig lite julmat.
Flera av de dansare som jag pratar med denna kvällen är lyriska över kvällens orkester och är lika överens med mig om att dom måste komma tillbaka. Och som jag skrev tidigare så tror jag säkert att arrangören Inge Sandin har plats för både Jenny Salén och Matz Rogers säsongen 2016-2017.
Så var vi framme vid kvällens paus. Det blev som vanligt köttbullsmacka och en sprite. Varför ändra på ett vinnande koncept? Gött med lite mat och energi så man orkar med med andra halvlek. Jag hade så klart med min kamera och tog en rad fina dansbilder som kan beskådas på danslogen.se Många var det som ville vara med på bild denna kväll. Det är riktigt kul att få sådan respons för dansbilderna som man tar. Jag riktar härmed ett stort tack till danslogen för alla dansbilder ni laddat upp åt mig under året som gått. Alltid kul att få hjälpa till och sprida bilderna och på så sätt göra reklam och visa hur trevligt det är på dans i Forshaga.
Så började kvällen lida lite mot sitt slut. Men det fanns några kvar för dessa superintstrumentalister att spela. Det var dags för KG Kalle Örtlund att få briljera och visa vilken suverän gitarrist han är i en låt som heter Thoméegränd 14. Vilket gitarrspel han bjuder på. Efteråt var det som publiken inte ville sluta applådera. Jag tycker ibland att enskilda instrumentalister i dansband får oförtjänt med applåder. Men det finns två till i bandet som briljerade denna kväll instrumentalt. Det var Roger Andersson och Ulf Gullbrandt som spelade saxofon. Matz Rogers är ett praktexempel på hur instrumentala låtar skall framöver. Bra jobbat grabbar.
Sista dansen bestod så klart av två lugna underbara låtar. ”Vår kärlek är som havet” som Tommy Bergs spelat in och Bengt Hennings ”Alla underbara stunder” fick avsluta denna enormt trevliga danskväll i Forshaga Folkets Hus. Men det var bara som orkestern trodde. Efteråt blev det stående ovationer så det var bara för grabbarna att hänga på sig instrumenten igen och bjuda på ett extranummer. Det blev Kalle som bjöd på lite guitarrboogie. Sedan stannade vi kvar och snackade lite med grabbarna. Vilken kväll och vilken underbar musik. Vi önskade alla där Gott Nytt År och tackade för denna säsong. Nu hoppas vi att Robban i Jenny Saléns kryar på sig så att han snart kan fara ut med bandet igen och sprida dansglädje.
