Det är inte alls ofta som jag går i kyrkan. Men ibland händer det. Och det var just vad som skedde den 9 maj. Då besökte jag Karlskoga Kyrka. Ni kanske undrar nu vad jag gjorde där. Det var nämligen så att det var en välgörenhetskonsert där.
Det är Åsa Karlström som var initiativtagare och en stark drivande eldsjäl för att tillsammans med Karlskoga församling arrangera denna välgörenhetskonsert för barn i Karlskoga. Pengarna som samlas in genom Karlskoga församlings stödfond ska öronmärkas och gå oavkortat till barn i Karlskoga som behöver få lite extra hjälp till en spännande och rolig sommaraktivitet.
Jag tar mig friheten att saxa lite ur Åsas pressmeddelande
”Jag fick själv sällan åka på något kul när jag var liten och även idag finns det så många barn som aldrig får möjlighet att komma någonstans på sommarlovet. Jag och mina vänner vill ge i alla fall några den möjligheten nu i sommar. Den 9 maj anordnas en välgörenhetskonsert i Karlskoga kyrka med sånger om kärlek. Mina fantastiska vänner och kollegor kommer att skapa en fin stund tillsammans med publiken. Låt oss ge några
barn ett fint sommarminne. Kram Åsa!”
Och det blev en magisk kväll, en kväll med mycket musik, kärlek, omtanke och eftertanke. Alla musiker berörde med sin sång. Åsa belyste olika saker på ett mycket tänkvärt sätt.
Medverkade musiker var Peter och Linda Dahl från Degerfors. Peter var under många år frontfigur i Peckas Pack och Linda slog igenom med tjejbandet Angel som hade landsplågan ”Sommaren i city” På senare år har de spelat tillsammans i ABBA showen S.O.S samt i countrybandet Whisky & Dynamite. Som låtskrivare slog de igenom år 2000 då de var med och komponerade schlagervinnaren
”När vindarna viskar mitt namn” till Roger Pontare. De bjöd båda på mycket fina låtar. Bland annat framförde Linda en av mina absoluta favorit låtar inom country. ”Blue eyes crying in the rain”. Den rösten och den akustiken i kyrkan gör att man fick ståpäls.
Susanne Ericsson är en Sångerska, låtskrivare och folkmusiker. En helt n bekantskap för mig. Susanne kommer från Järvsö skapade sitt första album under sin bröstcancerbehandling
vid 45 års ålder. Hon är verkligen ett bevis för att det aldrig är försent att leva sina drömmar! När hon tog ton satt jag bara och gapade. En sådan klockren och berörande röst var det längesen man hörde. Jag kan skriva under på precis samma ord som min bror skrivit. Jag har i många års tid hört många sjunga men aldrig någon sjunga så rakt ärligt och direkt in i mitt hjärta. Jag satt och funderande varför jag hst missat denna tjej. Det är absolut inte sista gången jag har hört henne sjunga..
Det märkets att Åsa valt sina sångvänner med omsorg. Thomas Vikström är en grabb som sjunger alla genrer från hårdrock till visa och operett. Här på konserten bjöd han på mycket finstämd me kraftfull sång. Dock lade han hårdrockslåtarna åt sidan. Och det kanske var bra för en sådan som mig som har svårt för den typen av genre.
En annan av mina favoritsångare var där på plats. Nämligen Peter Danielson som har mer än 20 års rutin som sångare i dansbandet Schytts. Numera när spelningarna med Schytts inte är lika många som förr kombinerar Peter detta med annan musik. En genre som faktiskt inte är så långt ifrån dansband nämligen andliga låtar. Under konserten bjöd han på några låtar från sin nyutgivna platta med titeln ”Barnatro”. Jag har alltid gillat Peter och hans musik. Han har liksom gått sin egen väg samtidigt som han hållt sig innanför ramarna.
Åke Noreen var en ny bekantskap för mig. Men i Karlskoga verkade han vara en riktig lokalkändis. Åkes säregna röst känns lätt igen från Karlskogaband som Jet
Airliner, deNadas och Boogely. Han uppträder annars en del på bröllop m,m Han visade liksom de andra artisterna att han hade mycket kärlek och en stor portion humor.
Sammanfattningsvis var det en mycket fin konsert detta. Jag tror inte Åsa i förväg kunde drömma om at hon med sina musikaliska vänner skulle fylla Karlskoga kyrka. Inte en enda plats fanns ledig. Det vittnar lite om intresset för att stödja Åsas arbete. Hon visar prov på så mycket medmänsklighet så man tror inte att det är sant. Kanske beror det på att hennes väg i livet inte varit spikrak. Att visa lite kärlek och omtanke är inte så svårt och behöver inte kosta så mycket pengar. Det borde finnas fler som Åsa ute i vardagen. Jag är helt övertygad om att världen sett lite annorlunda ut då.
Det var med mycket kärlek och värme som jag och min bror lämnade Karlskoga Kyrka. Stort tack till samtliga inblandade och en speciell kram till Åsa. Tack även till Britt-Marie och Maria som ordnade bra platser till mig och broder. Efter konserten begav vi oss till 39:an som är församlingshemmet. Där tog vi oss en fika tillsammans med vår vän ”Stickan” som också varit på konserten.
Slutligen vill jag än en gång önska Åsa lycka till med dit projekt och hoppas att det blir en fin resa till Kolmården för barnen, ungdomarna och deras föräldrar. Hoppas solen är med er.
Nedan följer det lite fler bilder från kvällens konsert
