Så bärjade klockan dra sig mot klockan åtta och sin vana troget entrade Hans scenen igen. Han grebbade microfonen och tog en liten pratstund med Peter som i år fick en guldklav som ”årets sångare” under guldklavegalan i Malung. Det blev så klart applåder från publiken.
Peter tog sedan till orda. ”Hej igen Filipstad är ni redo för lite dans Alla skrek ja. Sedan var dansen i gång. Dom inledde med en låt som Schytts spelade in på singel 1974. Även Streaplers och på senare år Zlips gjort känd. Låten jag pratar om är ”Vad har du under blusen rut”. LK spelade flera festliga låtar från 70-talet under kvällen varvat med andra evergreens. Det var som att flytta tillbaka 30 år tiden. Underbart att höra dessa låtar i Larz Kristerz arrangemang.
Det som är kul att man får tillsänt sig nya låtar och man gör egna låtar i 70-tals stuket. En av mina favoriter från senaste plattan är ”Torkade rosor och tummade brev” som dom till min stora glädje spelade. En fröjd var det att blicka ut över det välfyllda dansgolvet där ung som gammal dansade. Det är exakt så här det skall vara. Blandade åldrar på ett och samma golv.
Man han knappt blinka innan vi var framme vid kvällens paus. Vi gick och tog oss en fika i det fina vädret. Ett stenkast från torget finns ”Café huset” som jag varmt kan rekomendera om du är i Filipstad. Gott fika med stort sortiment. Efter pausen ökade Larz Kristerz farten ytterligare och det svängde så skönt. 409 och Beach Boys kom likaså Carina nu gungade hela torget i Filipstad.
Mörkret började sänka sig över torget. Men vad gjorde det. Publiken var på topp och dansade som aldrig förr. Jag tror aldrig jag sett ett sådant välfyllt dansgolv i Filipstad. Många som jag snackade med sa att det var den bästa filibjurdansen man haft. Det om något är väl ett gott betyg. Personligen gillar jag Larz Kristerz mer och mer. Jag måste erkänna att jag i början var lite anti mot dem eftersom jag tyckte att det hade varit roligt om dom gjort något eget med egna låtar. Nu med facit i hand är det ju just det som dom gjort. Något alldeles eget.
Till slut var det så dags för bandet att bjuda på sista dansen. Trist men sant. Allt har ett slut och visst är det väl så. Efteråt blev det åter igen autografskrivning och lite snack med bandet innan vi tackade för oss och rullade sakta hemåt. Jag vill rikta ett STORT TACK Filipstads kommun ,Filipstad företagarna i samverkan, övriga funktionärer och sist men inte minst givetvis Larz Kristerz.
