Stavnäs, den pittoreska lilla orten vid Vänerns strand, blev i helgen centrum för levande kultur och musikalisk glädje. Stavnäs Visfestival, ett samarbetsprojekt mellan Stavnäs hembygdsförening och Stavnäs visklubb, bjöd på en kulturupplevelse utöver det vanliga. Festivalen lockade en bred publik, redo att njuta av en dag fylld med musik och gemenskap.
Det var premiär för mig och min bror att besöka denna festival. Min snälla bror hade vunnit biljetter i en tävling, vilket gjorde denna upplevelse ännu mer speciell. Vi startade tidigt på morgonen och stannade till i Högboda för en glass i lanthandeln innan vi fortsatte mot Stavnäs.
Trots lite blåst var vädret vackert och perfekt för en utomhusfestival. Programmet för dagen var fullt av både välkända och för mig nya artister. Först ut var Klasse Möllberg som med sitt varierade program tilltalade både unga och gamla. Han bjöd på en blandning av låtar från Electric Banana Band och klassiska visor, vilket gjorde honom till en härlig entertainer.
En ny bekantskap för oss var Felicia Eklöf, en artist och låtskrivare från Arvika. Hennes debutalbum ”Tid” från 2022 har fått strålande recensioner, och hennes jordnära och ärliga berättelser berörde oss direkt. Hon är definitivt en artist vi vill se live igen.
Öbarna, från Grundsund i Bohuslän, imponerade med sina stämningsfulla visor. Eva Jarnedal och Jan Magnarsson, som utgör duon, har turnerat i över 40 år och har en stor och trogen publik. Deras låtar fick oss att ryckas med, särskilt när de avslutade med ”Inbjudan till Bohuslän”. En annan av de härliga låtarna handlade om när Grundsund vann över Gais i en fotobollsmatch.
Efter några fantastiska framträdanden började vi känna oss hungriga och tog en paus för att njuta av goda mackor och läsk. Under tiden lyssnade vi på Michael Wallin från Arvika, som tillsammans med två andra musiker bjöd på fina visor och klämkäcka låtar.
En frisk fläkt på festivalen var Thilini Guldbrand från Göteborg, som med sin härliga och jazziga röst imponerade stort. Hennes scenuttryck och röst gör att jag redan längtar efter att höra henne igen. Efteråt fick jag även en pratstund med henne, vilket visade sig vara precis lika trevligt som hennes musik.
Rolf Carlsson, som har rötter i både Filipstad och Halmstad, var en annan höjdpunkt. Hans avskalade och jordnära texter skapade en filmisk upplevelse när man lyssnade på honom. En favoritlåt för mig var ”Det är du”, som han spelat in på cd i duett med Idde Schultz. På festivalen hade Rolf med sig den skicklige gitarristen Hasse Östman.
Sofia Gustavsson från Motala, en singer-songwriter med en blandad repertoar, charmade oss med sin härliga röst och sitt pianospel. Ännu en artist som jag inte kände till.
En annan artist som förgyllde kvällen och som får betecknas som ett av de fyra stora namnen var Sonja Aldén, som tillsammans med Ninni Bautista bjöd på makalöst bra musik. Deras välkända låtar och Sonjas underbara röst lämnade ingen oberörd. Om ni känner till namnet Ninni Bautista har ni titta på Lotta Liseberg där hon medverkade i kören.
Louise Hoffsten är en av landets mest omtyckta och uppskattade artister. Louise är född i Linköping och är inte bara sångare, kompositör, textförfattare och munspelare utan är också filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet. En artist jag länge velat se och som jag nu fick chansen att uppleva live. Tidigare på dagen fick jag även äran att ha henne som matsällskap. Det var så att när brorsan och jag satt i serveringstältet för att äta mat kom hon in där och letade sittplats. Gentlemän som vi är så beredde vi så klart plats åt henne och hennes medmusikant som jag tyvärr inte vet namnet på. En härlig artist. Trevligt att även höra henne spela munspel. Hon är ju en virtuos på munspel. Louise gör ju inte så många framträdanden nu för tiden så det
kändes verkligen unikt att få uppleva henne denna kväll.
Thomas Di Leva föddes på 60-talet i Gävle och 1980 startade han sin karriär i bandet The Pillisnorks. Han gick året därefter med i bandet Modern Art och blev genast signad som soloartist.
En av brorsans och mina favoritartister som vi sett många gånger. Jag älskar Thomas eftersom han hela tiden gått sin egen väg musikaliskt. Att få sitta och avnjuta Thomas och hans musik vid ett sådant här vackert ställe gjorde ju inte saken sämre. Han blandade och gav friskt från sin digra repertoar. Allt från klassiska hits till hans senaste sommarlåt. Han trollband verkligen publiken.
Festivalens finalartist var ingen mindre än Janne Schaffer. Denna legendariska gitarrist bjöd på berättelser och musik från sin långa karriär, vilket gav oss rysningar av välbehag. Hans gitarrspel och historier om samarbeten med artister som Ted Gärdestad och Björn J:son Lind var höjdpunkter vi sent kommer att glömma. Att sitta där i den sena natten och höra ghans underara gitarrspel var mäktigt.
Man får inte heller glömma konferencieren Johan Eriksson från Malungsfors som på ett förtjänstfullt sätt höll i trådarna. Han är ju inte värmlänning men han är en av de i landet som har mest erfarenhet av att leda en festival. Johan har faktiskt anordnat hela fjorton visfestivaler i Skogsgläntan hemma i Malungsfors. Han är även konferencier under Malungs dansbandsvecka. Han bjöd på några egna låtar och höll även allsång med publiken. Likt Janne har han även en stor kärlek till Ted Gärdestad. Han var ju med i Sikta mot Stjärnorna på 90-talet där han imiterade just Ted.
Sammanfattningsvis var Stavnäs Visfestival en magisk musikupplevelse med varierad musik, härliga människor, vacker natur och ett mycket välordnat arrangemang. Festivalgeneralen Rolf Haglund och hans team kan vara mycket stolta över att ha genomfört denna fantastiska festival. Detta var första, men absolut inte sista, gången vi besökte Stavnäs Visfestival.
