Ska man skratta eller gråta som en vän skrev nyss på facebook. Ja efter inledningen av dansbandskampen kan man ju ställa sig fråga. Vissa band skulle inte ha släppts in i lokalen. Efter att ha hört kvällens kvaitéer i dansbandskampen hade ju till och med jag kunnat samla ihop ett gäng och ansökt som Mackanz.

Att mitt förhandstips gick åt pipsvängen är av mindre betydelse. Jag ska kanske inte skriva vilka jag hoppas på utan vilka jag tror ska gå vidare. För hade jag skrivit ut det hade jag haft full pott. Men nu blev det som det blev.

Date var med förra året och gjord då ett platt intryck. Mycket på grund av teknikstrul. Jag har sett Date live några gånger och dom har inte fallit mig i smaken även om dom är duktiga musiker och så. Men det dom gjorde i kväll gjorde att jag höll på att ramla av stolen. Date fick sin mycket efterlängtade och välförtjänta revansch. Det lät otroligt tajt och proffsigt. Det är ju så man längtar efter ett nytt album med date.

Shame Shame Shame. Otroligt bra och slog i underläge. Gjorde mycket bra i från sig i Ledinklassikern. Motsvarade helt mina förväntningar. Dom har sin egen stil och kör sin grej och det ska dom ha stort plus för. Har inte så mycket mer att tillägga, mer än jag tycker det är trist att dom åkte ur.

Dagens storsta skämt var Von Hofstenz som i och för sig körde sin grej och hade sin stil. Även om det lät valpigt och det vobblade rejält och lät väldigt otajt. Man kunde ju ha kommit överens om att spela samtidigt eller i alla fall starta samtidigt. Dock svängde det gott om saxen. Men dom bjöd på lite show och dom är säkert idoler på skolan där dom går. Men lite tur kanske dom kan få ett gigg som pausunderhållning på den lokala pizzerians karaokiekväll. Nu kan ju inte jag spela något instrument men helt omusikalsik är jag inte för det.

Ezzex som jag hoppats på hade lite oflyt med sin sångerska som hade ont i halsen vilket gjorde att det inte lät som det skulle. Trist för jag har hört på deras hemsida att dom kan bra mycket bättre än det som framfördes i tv. Men stå på er och fortsätt kämpa. Det kommer en tid för er med, och den är inte långt borta.

Hårdrock och dansband. Tja varför inte. Men på dans ska man ju kunna njuta av musiken, och jag kan berätta att jag nöjt inte en enda sekund av Black Ingvars. Även om det är proffsigt framfört så är det inte dansant och platsar inte på en dansbana. Det måste finnas en danstakt i det, och det tyckte jag att dom saknade tyvärr.

Den senaste tiden har jag ställt mig frågan om hur många duktiga dansban det finns i Sverige. Och har kommit fram till att det finns exakt 1248 stycken vetenskapligt bevisat duktiga dansband, resten är kattskit. Nä jag bara skojar med er. Men hur som helst massor med duktiga dansband. Många av dessa jobbar i det dolda och får knappt aldrig synas eller höras i media. Ska man tro vissa dansbandssajter och medier så är det bara Larz Kristerz, Scotts och Lasse Stefanz som är dom stora. Det är bara att kika på ur ofta dom varit med i media senaste tiden. Visst är det väl så att man måste ha lite stora gäng för att dra folk och att göra så att folk köper tiningar. Men jag undrar när man ska inse att det finns fler dansband att lyfta fram. Variation skadar ju inte. Men det kanske är farligt för mediafolket. Risken finns ju att det kan komma fram några nya band.

Nu finns det dock några som tagit fasta på detta. Nämligen dansbandskampen. Ett underbart program i det avseendet att föda fram nya band. När banden där pressenterades var det många band jag inte ens visste existerade. Så efter dansbandskamepn hoppas man få höra och se lite nya band där ute i etern.