Idag blev det en riktig överraskning med en ”hemlig resa”. Jag visste inte alls vart mina föräldrar skulle ta med mig på. Jag kunde inte för mitt liv ana vad som skulle ske. Började färd mot Karlstad där vi skulle uträtta en sak som jag inte behöver deklarera för här. Sedan bar det iväg norr över. Passerade Ulvsby och Molkom där vi svängde av mot Älvsbacka och Hagfors. Jag tänkte att norra Värmland är ju riktigt fint och det är mycket riktigt bedårande utsikt här uppåt. Innan Hagfors blev den en avstickare på diverse småvägar.

När vi väl framme såg jag en skylt med Kärnåsens Hembygdsgård. Denna hembygdsgård kan liknas vid en liten by med sina 30 gamla byggnader. Ursprungligt är det en torpstuga från 1860-talet med tillhörande uthusbyggnad, som köptes 1936 av Fritjof Olsson.
Han flyttade hit ett stort antal stugor från närliggande byar och fyllde dem med 1000-tals bruksföremål som levandegör människornas livsbetingelser för mer än 100 år sedan.
1957 bildades Norra Råda hembygdsförening. Syftet med föreningen var att kunna överta Kärnåsen och förvalta anläggningen vidare. Övertagandet skedde våren 1959. Hembygdsföreningens medlemmar fick blodad tand och året därefter utvidgades aktiviteterna till att omfatta nio dagar i följd och arrangemanget fick namnet ”Klar-Hälja”.

Och det var just Klar-Hälja som vi hamnat på. Jag visste att det var mycket trevligt här och att dom brukade ha många fina artister här som uppträdde. Och just denna dag var det en av mina stora idoler som skulle uppträda. Det var ingen mindre än Christina Lindberg. Jag minns så väl när jag i yngre tonåren fick lov att vakten att komma in på dåvarande Folkets Hus här i stan och kika på Christina Lindbergs orkester. Det var stort, riktigt stort. Tänk att få se henne livs levande. Jag hade ju ”bara” sett henne på tv i caféprogrammen och bingolotto. Efter det har det blivit ett antal besök där hon spelat både med sin dansorkester och som soloartist. Jag har i stort sett alla hennes skivor lp, cd, kasetter, singlar, radiosinglar, orkesterkort och mycket mera. Så detta var ett kärt återseende då vet var ett tag sedan vi sågs.

Men det blev en dubbel överraskning denna dag. Det visade sig att Christina Lindberg inte skulle uppträda själv utan dela uppträdandet med en tjej som heter Monica Robertsson. Vem är detta då tänkte jag? Det visade sig att det var Alf Robertssons fru. Jag visste inte om att hon var ute och turnerade och sjöng. Det visade sig att hon är en genomtrevlig person som sjunger riktigt bra. Hennes repertoar består av låtar som Alf var ute och sjöng som blivit otroligt populära bland publiken. Dessa låtar blandade hon med egna alster som var riktigt bra dom också. Mycket tänkvärda texter varav en del hade en djup i sig som ledde till lite eftertanke.

Christina Lindberg levererade som vanligt. Hon blandade sin repa med både dansband och country. Hon berättade om sin kärlek till countrymusiken. Det blev både nya alster, låtar som hon spelade under dansbandsiden blandat med covers som publiken kände igen. Hon började med en låt som är titeln på hennes orkesters första skiva. ”Vid flodens strand” som hennes pappa Hjalmar Lindberg skrivit. En mycket fin låt tycker jag. Han har även komponerat en annan fin låt åt hennes orkester (som hon ej framförde här) som heter ”Under eken”. Det var full fart på Christina som sprang runt i publiken och hälsade glatt på alla som var där. Eftersom hon varit här några år så var det en hel del besökare som hon kände igen.

Man hade delat upp framträdandet i två akter på en timme var som Monica och Christina delade systerligt på. Det blev ett minst sagt varierat program med mycket härlig musik och anekdoter. Efter första akten så blev vi lite hungriga så vi besökte värdshuset som finns på Kärnåsen. Pannbiff med sås och potatis var dagens lunch. Det var så populärt att biffarna tagit slut. Men den fenomenale kocken trollade fram lite snitslar åt oss som vi fick i stället. Smakade gott det med.

Under andra akten eller timman som dom framträdde bjöd Christina på allsång. Ni kan nästan räkna ut vilken låt det blev. Jo det blev ju så klart ”Andra sidan av bron”. Nej jag bara skojar med er. ”De sista ljuva åren” är väl en låt som inte undgått någon örons öron. Det var många som också sjöng med i Monicas låtar. Många av dessa låtar har jag hört sen jag var lite grabb. Har alltid haft en förkärlek till både Alf Robertssons musik och Christinas. Lagom till att deras framträdande var slut så började åskan mullra lite så vi beslöt oss för att rulla vidare på upptäcktsfärd.

Pappa hade sett något lite längre bort från Kärnåsen som han ville visa mig. Det visade sig vara en folkpark. Vad härligt! Det var Lakene fina Folkets Park. Så det blev naturligtvis ett stopp för att plåta lite till arkivet. Efter detta bar det via metropolen Myra in mot Hagfors city. Lite glass och tillhörande dryck var inte helt fel i denna tropiska hetta. I Hagfors blev det även ett besök vid Hagforsparken som jag plåtade. Tyvärr såg jag att parkteatern var riven sen mitt förra besök för några år sedan.

Vi rullade sedan ut ur Hagfors på väg hemåt. Färden gick till Filipstad via Nordmark. Därefter blev det vidare ner till Lindfors och Molkom för att sedan vika av mot Väse och vägen hem till Kristinehamn. Parkerade bilen strax efter klockan åtta på kvällen hemma på gården.

Här följer fler bilder från dagen