Det var tänkt att Jenny Salens skulle avsluta danssäsongen i Forshaga Folkets Hus på annandagen. Men då deras trummis akut fick åka intill sjukhus och bandet inte kunde hitta någon vikarie fick man således ställa in spelningen. Alltid trista tt behöva ställa in spelningar. Sänder en tanke till deras trummis Robert Nilsson. Krya på dig. Men det betydde inte att det inte blev någon dans. Man hittade snabbt ett ersättningsband i Matz Rogers som packade ihop instrumenten och styrde bussen mot Folkan.
Det blev en härlig afton med dessa fryksdalingar. Det bästa av allt var att ingen vände i dörren när det informerades av byte av orkester. Det så det skall vara. Och jag hoppas att dom får komma tillbaka nästa år och spela. Med tanke på det gensvar som de fick från publiken tyder allt på det. Vi får hoppas det finns plats till både Matz Rogers och Jenny Saléns i spelplanen. Men det får vi återkomma till. Jag tycker det är jättekul när publiken ger banden en chans att visa vad dom kan. Och lovorden för Matz Rogers haglade. En man kom fram och sa att det var längesen han dansade till ett band som hade en sådan fin takt i låtarna. Och jag är benägen att hålla med. Matz Roger spelar enkel mogen taktfast dansbandsmusik.

Klockan började närma sig 20.00 Grabbarna kom ut en efter en. De blev så glada av att se oss där. Dansfolket strömmade in i lokalen och det hördes på snacket att en del var nyfikna på vad detta skulle bli för något. Janne bakom trummorna tog kommandot och hälsade alla välkomna. Vi heter Matz Rogers kommer från Sunne vi ska spela upp till dans i afton. Två lugna låtar ”Låt en morgon vakna” därefter thorleifsklassikern ”Kärleken ska vinna”. På ett litet kick var dansgolv mer än välfyllt med glada människor som ville dansa av sig lite julmat.

Flera av de dansare som jag pratar med denna kvällen är lyriska över kvällens orkester och är lika överens med mig om att dom måste komma tillbaka. Och som jag skrev tidigare så tror jag säkert att arrangören Inge Sandin har plats för både Jenny Salén och Matz Rogers säsongen 2016-2017.

Så var vi framme vid kvällens paus. Det blev som vanligt köttbullsmacka och en sprite. Varför ändra på ett vinnande koncept? Gött med lite mat och energi så man orkar med med andra halvlek. Jag hade så klart med min kamera och tog en rad fina dansbilder som kan beskådas på danslogen.se Många var det som ville vara med på bild denna kväll. Det är riktigt kul att få sådan respons för dansbilderna som man tar. Jag riktar härmed ett stort tack till danslogen för alla dansbilder ni laddat upp åt mig under året som gått. Alltid kul att få hjälpa till och sprida bilderna och på så sätt göra reklam och visa hur trevligt det är på dans i Forshaga.

Så började kvällen lida lite mot sitt slut. Men det fanns några kvar för dessa superintstrumentalister att spela. Det var dags för KG Kalle Örtlund att få briljera och visa vilken suverän gitarrist han är i en låt som heter Thoméegränd 14. Vilket gitarrspel han bjuder på. Efteråt var det som publiken inte ville sluta applådera. Jag tycker ibland att enskilda instrumentalister i dansband får oförtjänt med applåder. Men det finns två till i bandet som briljerade denna kväll instrumentalt. Det var Roger Andersson och Ulf Gullbrandt som spelade saxofon. Matz Rogers är ett praktexempel på hur instrumentala låtar skall framöver. Bra jobbat grabbar.

Sista dansen bestod så klart av två lugna underbara låtar. ”Vår kärlek är som havet” som Tommy Bergs spelat in och Bengt Hennings ”Alla underbara stunder” fick avsluta denna enormt trevliga danskväll i Forshaga Folkets Hus. Men det var bara som orkestern trodde. Efteråt blev det stående ovationer så det var bara för grabbarna att hänga på sig instrumenten igen och bjuda på ett extranummer. Det blev Kalle som bjöd på lite guitarrboogie. Sedan stannade vi kvar och snackade lite med grabbarna. Vilken kväll och vilken underbar musik. Vi önskade alla där Gott Nytt År och tackade för denna säsong. Nu hoppas vi att Robban i Jenny Saléns kryar på sig så att han snart kan fara ut med bandet igen och sprida dansglädje.

Ungefär en vecka innan jul besökte Claes Lövgrens Brunnsparken med sin underbara musik. Själv roade jag mig på annat håll. Men min bror var där och han rapporterar om galet mycket folk och en härlig stämning. Underbart med så mycket folk när det är så nära in på jul. Claes och grabbarna levererade som vanligt. Om ni undrar varför Antti inte finns med bland bilderna beror det på att han hade sjukfrånvaro. God bättring till dig. Levererar lite bilder som min bror Mikael tagit. Besök gärna hans blogg på www.mickez.se

a

Som traditionen lyder så är det härliga Holens orkester som avslutar danssäsongen i Storfors Kulturhus. I år var inget undantag. Sin vana troget stod dom där på scenen Kent, Jerka, Monica och Kenneth. I entrén satt Sven och Kerstin tog emot entrén. En dansare bjöd på minipepparkakor.

Mycket folk hade det kommit till denna säsongsfinal. Parkeringen var välfylld med bilar. Detta skulle bli en trevlig kväll. Det visste jag redan på förhand. Och det blir ju alltid när man har dessa sörmlänningar på scenen. Dom vet hur vi dansare vill ha det. Dom har varit med förr om man säger så. Kent Holen har spelat på dessa danser så länge han kan minnas, Monica och Kenneth lika så.

Vi hade varit iväg under lördagen och handlat lite presenter till arrangörerna Sve, Kerstin och Olle som gör så trevliga fina. Men självklart skulle Holens få lite julpresenter från hela familjen. Vi hade köpt exklusiv finare Italiensk choklad som mamma hjälpt till att så fint förpackat i små fina korgar med rosetter. Hon kan detta med att slå in paket. Hon skulle jobba i ett varuhus till jul med att bara slå in paket. Då skulle hon trivas som fisken i vattnet

Klockan drog sig och slog fem grabbarna och Monika äntrade scenen och möttes av en rejäl kraftig applåd. Oj, oj tackar vilket mottagande den applåden värmer så gott sade Kent. Det är inte alla band som belönas med applåder innan dom ens tagit en enda ton.

Bandet inledde denna danskväll med en låt som heter ”Höstguld” av Fry Dickman och Sven Åke Söderblom följt av Mona Gustafsons vackra ”Det bästa i mitt liv”. Dansfolket vällde ut på dansgolvet det blev snabbt välfyllt. Lite snabbare i dans nummer två. ”Stanna en stund” följd av ”Om du vågar och vill”. Så var danskvällen i gång.

Efter pausen var så dags att låta Holens spela en dans innan vi skulle arrangörer och orkestern.
Vi dansare hade nämligen samlat in pengar till en julgåva till Sven, Kerstin och Olle. Ett fint tal hölls för Sven och Kerstin. Jag och brorsan lämnade en blomma samt en fin almanacka med band som under året spelat där. Broder som var med talförd greppade jag mikrofonen tackade Sven och Kerstin. Men det var inte slut med det. Han passade på att samtidigt påtala att vi har en fantastisk orkester som spelade här ikväll. Ni i Holens ska få en varsin julklapp från hela familjen. En fin skål med Italiensk choklad. Jag tror dom blev lite överraskade. Men jag gillar att visa uppskattning för det jobb dom lägger ner samtidigt som man tackar för en fint samarbete under året.

Dansen fortsatte med lite lugna tongångar. Den fina låten ”Maria” signerad kompilatören Torgny Söderberg följt av ”No matter what” som pojkgruppen boyzone släppte på platta 1998. Äldre låtar som står sig bra än idag. Underbart att höra den sistnämnda instrumental på så fint på Monicas saxofon. Den ena goa danslåten avlöste den andra. Titelspåret från senaste plattan ”Jag drömmer om en man” bjöd bandet på. En platta jag förresten gjort omslaget till.

Till slut hade vi kommit fram till kvällens sista spel. ”Crazy” av Patsy Cline och Grönwalls ”I varje andetag”. Men denna var inte de sista tonerna dom bjöd på. På publikens begäran spelade de ett svängigt julpotpuri och publiken stämde upp i ringdans som hette duga. Jag och broder tackade av orkestern och fick en julgåva från dem i form av godis. Stort tack för det. Ni vet vad vi tycker om. Tack än en gång för att ni givit oss under året i form av musikaliska tongånger. Vi ses nästa år. Kramar på er allesammans.