Jenny Saléns vilka godingar till att bjuda på sig själva. Som traditionen lyder så spelade dom upp till dans i Forshaga Folkets Hus i mellandagarna. Vi lämnande Kristinehamn ungefär halv åtta och landade ungefär en timme och en kvart senare utanför Forshaga Folkets hus. Med oss i bilen hade broder och jag vår vän Carina. Alltid lika trevligt är hon är med oss. Roligare när man är fler som åker på dans. Temperaturen ute visade på minus 14 grader så vi ställde oss frågan om fler skulle våga sig ut denna kväll. Och visst var det fler än vi som var sugna på lite dans till Jenny Saléns.
Jenny och grabbarna började som vanligt lite lugnt. ”I just wanna dance with you” fick inleda danskvällen i Forshaga. Sakteliga började golvet fyllas med dansglada värmlänningar och andra tillresta utsocknes dansare om man nu får kalla dom så.
Arrangörer för danserna är Prima Musik som tillsammans med personal från Forshaga Folkets Hus gör danserna så enormt trevliga. Bakom Prima Musik står bröderna Inge och Johnny Sandin som verkligen har näsa för vilka orkestrar som går hem i stugorna.
Hit till Forshaga kommer det dansfolk från när och fjärran. Och det är inte bara svenskar som kommer hit och dansar. Närheten till vårt grannland i väster gör att många norrmän kommer hit och dansar vilket är kul. En del av banden som spelar i Forshaga spelar väldigt sällan och en del inte alls i Norge. Det är en orsak till att om kommer hit för att uppleva bra dansmusik. Och det tackar vi för. Alltid trevligt med mycket folk på danserna här.
Åter till dansgolvet där Jenny och grabbarna är i färd med att öka på tempot. Det blev två härliga låtar från bandets senaste platta. ”Country Cowboy” och ” Vi får hoppas att allting går bra”. Jag klev upp på scenen och tog några bilder. Det var en fröjd att se hur ”alla” buggade runt på golvet, och snacka om disciplin på golvet. Inga sura miner om någon skulle råka krocka. Bara idel glada miner. Men det kanske inte är så konstigt. Har man en sådana leende orkester som Jenny Saléns är det inte så svårt att trivas. Den glädje som finns på scenen rinner av ner på oss i danspubliken.
Så har vi snart kommit fram till pausen då det vankas lite gammaldans. Jenny plockade fram bälgaspelet och tid för lite shottis, hambo och vals. Vilken glädje det är både på scenen och på golvet. Det är svårt att få ner detta i ord. Det måste upplevas live. I pausen blev det goda köttbulllemackor och sprite. Smakade gött som vanligt. Orkestern blev som vanligt bjuda på en underbar tacobuffé. Inte alla dansställens om serverar varm mat till orkestrarna. Men glöm inte bort att vi är i Värmland nu. Här vet man vad man ska göra för att få orkestrarna att trivas och göra ett bra jobb. Det är ett geende och tagande.
Efter pausen är det full fart på dansen igen. Glädje och fart är det i dansen. Ett påstående som bandet kan skriva under på är att leenden föder leenden. Vikingarna har ju nästintill pantent på ”Kramgoa låtar” men jag tror nog dom får dela med sig till Jenny Saléns. Kramgoare orkester får man nog leta efter. Romantiken flödar i många av de låtar som dom framför.
”Vår egen bröllopsdag” och ”Gammal kärlek rostar aldrig” står på tur i kommande två melodier följt av ”Hon följer linjen i sin hand” och ”Mer än en vän”.
Så har vi till slut kommit fram till det sorligaste kapitlet. Nämligen sista dansen. Vilken enormt trevlig kväll det blev med tillsammans med dessa trevliga musikanter från Halland och Östergötland. Stående ovationer framkallade två extranummer. Så härligt när en orkester bjuder på sig så. Efter lite kramade och tackade styrde vi kosan hemåt Värmland.
Här följer lite fler bilder från dansen:
