Micke Ahlgrens Orkester[/caption] Micke Ahlgren`s orkester startade den 22:a december 1990. Genom åren har medlemmar kommit och gått.
På bandets hemsida kan man läsa att Micke Ahlgrens har ungefär 140 spelningar varje år. De bestämmer själva, gemensamt, vilka låtar de ska spela under en danskväll. Upp- och nedpackningen tar mellan 1,5-2 timmar och alla instrument och tillbehör väger omkring 1,5 ton. Ställa in en spelning pga. att någon är sjuk gör man nästan aldrig, men är någon så sjuk att han inte kommer ur sängen, ja då blir de naturligtvis tvingade att ställa in. Det har bara hänt 2 gånger sedan starten 1990 vilket får ses som ett bra facit. På skivfronten har man gett ut sex skivor och en massa singlar.
I lördags stod bandet på Forshaga Folkets Hus scen för att bjuda på mogengodis. Det var några år sedan som jag hörde Micke Ahlgrens så det var spännande att höra hur dom lät nu. Sist jag hörde dom var på Malungs dansbandsvecka nonstop med Chiquita för fyra år sedan.
Nu var det några veckor sen vi var i Forshaga och det märktes att man var saknad. Många kom fram och tyckte det var kul att se mig och tyckte det var kul eftersom det då skulle bli lite dansbilder på danslogen från Forshaga.
Det var lite magert med folk den första kvarten men efterhand började det fyllas på mer med folk. Vi blev till slut c:a 320 dansare som svängde våra lurviga till Ahlgrens underbara musik. Jag har följt bandet allt sedan mitten på 90-talet då jag upptäckte dom genom en låt jag hörde på radion. Lasse Berghagens fina ”Till Stockholms skärgård”. En låt dom naturligtvis framförde i lördags.
Bandet består av fyra härliga musiker. Låt mig presentera grabbarna. Först har vi Micke Ahlgren som spelar bas och som står för en del av sången. Det är även han som följaktligen namngivit denna kvartett. Sen har vi Petter Sand som spelar saxofon, gitarr och något som jag tror är fagott. Rätta mig om jag har fel. Sen har vi en spelevink bakom klaviaturerna som heter Jörgen ”Ohmers” Ohlsson. Han spelar även dragspel och tar sig ton lite då och då. Som siste man har vi Kent ”Kôrven” Ekman som är den taktfaste mannen i bandet. Han spelar så klart trummor och sjunger en hel del under kvällen.
Micke Ahlgrens har en härlig publikkontakt och äkta spelglädje. Inte en enda dålig låt på hela kvällen. eller jo förresten. Den där låten om Gösta kan man liksom skrota. I övrigt spelade dom så där gudomligt underbart som bara Ahlgrens kan göra. Härlga grabbar och go musik med andra ord.
I pausen blev det för orkestern en tacobuffé medans vi högg in på smarriga köttbullsmackor i serveringen nere i källaren. I Forshaga har man två olika serveringar vilket är perfekt. Men vill man dansa gammalt som det spelas innan paus får man nog räkna med att köa lite. Orkestern verkade trivas med den härliga publiken och gästfriheten arrangören bjuder på. Men det är ju så här det är i Värmland. Här tar vi verkligen hand om och vårdar vår fina danspublik, och de fina orkestrarna som kommer hit. Den värmländska mentaliteten som Robert Muhrer uttryckte det i Upperudslogen efter att dom fått en massa spontana applåder.
Spontana applåder var det något som vi i publiken öste över orkestern i lördags. Är bandet bra och det är en bra kväll kan man visa lite uppskattning till orkestern som slitit mer än dessa timmar på scenen.
Jag lärde mig en sak i lördags och det är att inte gå för tidigt och fika. Då kan man missa bra låtar. Bland annat Ahlgrens utmärkta version av ”Främling” som Jörgen kryddar så fint med sitt dragspel. Men som tur är har jag den på skiva här hemma.
Som alltid går det fort när man har roligt och denna kvällen tog allt för fort slut.
När danse var slut köpte ja en skiva tackade för kvällen och så styrde vi kosan hemåt.
Bjuder er som avslutning på ”Österäng” med Micke Ahlgrens
Publicerad: 2012-10-16 18:50:02