Under fyra dagar hölls det en fritidsmässa i Kristinehamn Arena. Mässan som hade på husbilar, husvagnar och fritid och pågick från 25 maj till 28 maj. I samband med mässan hade man förra året arrangerat et ”showkväll” med mat och dans till Arvingarna. I år hade man utökat till tre på kvällar. På torsdagen besöktes mässan av Larz Kristerz, fredagen Ole Ivars och lördagen Nya Vikingarna. det som lockade mig mest var så klart Ole ivars. Ett band som jag länge velat se men aldrig haft chansen. Tack vare otroligt snälla chefer blev detta möjlighet. De hade bokat en mat och showbiljetter.
Kvällen inleddes med bandet Young66. Det är Leif och Gunilla som är två stycken 50-talister som älskar sin ungdomsmusik. De vill ge alla som var tonåringar på 60-talet en riktig nostalgikick. Låtvalet är allt ifrån The Platters till Rolling Stones. Varje låt som framförs skapar stora minnesbilder för de flesta i publiken. Både Leif och Gunilla har ett gediget musikliv bakom sig. Leif har spelat och varit kapellmästare i Karlstad Örjans, ett av landets populäraste band på 70 och 80-talen. Med massor av skivframgångar och svensktoppsplaceringar. Gunilla har sjungit sedan hon var en liten tös. Hennes största merit var när hon på 70-talet vann en av folkparkernas countrysångartävlingar i hård konkurans med bland andra Tone Norum. Hon har sedan dess sjungit med många konstellationer bland andra Berth Thores och Splitz. Det var en del som passade på att ta sig en sväng om mellan tuggorna. En kåt som skapade ”fullt golv” var Benny Anderssons ”Du är min man”. De fick mycket applåder av publiken som verkade tycka om deras musik.
Efter att Young66 spelat två pass så var det så dags för norrmännen, de stiliga gossarna i Ole Ivars att äntra scenen. Till publikens stora jubel klev det upp och drog i gång dansmusiken. Det dröjde inte länge innan golvet var fullt med dansanta gäster. Många var det som nöjde sig med att bara sitta vid sidan av scenen och bara njuta av deras musik. Deras musik passar ju lika bra att vara lyssna till som att dansa till.
Ole Ivars kom med en annan sättning till Kristinehamn. Man hade nämligen med sig en vikarie vid solistmikrofonen. Deras ordinarie sångare Tore Halvorsen fick akut hjärtopereras. Och för att inte ställa in spelningen så valde man att ta in en vikarie i stället. ”The show must go on” heter det ju. Och det var ingen vikarie som helst man hade plockat med sig. Espen Hagen Olsen 311 år. Han är sångare i Songs orkester. Totalt har han sjungit i dansband i nästan 10 års tid och jobbar till vardags som trafiklärare. Han har en mycket bra sångröst som passar perfekt in i Ole Ivars. Och enligt norska tidningarna finns det nog ingen som känner till repertoaren så bra som han. Och jag kan bara hålla med. Oj oj oj vilken jättebra röst grabben besitter.
Man hade ju förväntat sig att höra en del favoriter. Och kan ni tänka er att alla låtar jag hoppades att de skulle spela framförde dom. Vilken lycka! ”Samefolkets land”, ”Kalle med Fela”, ”Jag trodde änglarna fanns”, ”Nei så tjukk du har blitt”. ”Kongen av campongplassen” , ”En Får Væra Som En Er” för att nämna några. De ha rju en eneorm låtskatt att ösa ur så jag förstår att det måste vara svårt att välja låtar till en danskväll. Sen är det roligt att man hittar nya favoriter. En av dom är en låt som jag fastande för och som de framförde var ”I Louises gate 7”.
På det stora hela blev det en jättetrevlig danskväll som jag sent kommer att glömma. Ole Ivars är riktiga musikanter som verkligen kan sin sak. Man svävade på moln efter att ha hört dem. Och vilken final det blev. Publiken gav dem stående ovationer och visade inga som helst tecken på att vilja gå hem. Så som extranummer spelade dom en buggversion av ”Jag trodde änglarna fanns”. Tack tack och åter tack till Ole ivars. Tack även till mina underbara chefer på MT Trading & Design som ordnade med så fina biljetter.
