Folkets Hus förening har tillsammans med andra föreningar och privatpersoner i Degerfors antagit Lekebergs utmaning om att samla in pengar för att hjälpa människor på flykt. Samtidigt utmanar man övriga kommuner i Örebro län att göra det samma. Man har startat en insamling, Degerfors Hjälper.

Insamlingen har pågått under en tid och avslutades med en stor musikgala i Folkets hus teatersalong den 6/3 där kultbandet The Pinks var ett av de stora dragplåstren. Alla intäkter man fick på kvällen gick oavkortat till UNHCR. UNHCR står för United Nations High Commissioner for Refugees, som på svenska är FN:s flyktingkommissarie.

Målet var att samla in 125 000 kr som kommer att gå till UNHCR:s arbete för världens flyktingar. Föreningen bakom galan meddelar att man nått målet med råge. Man har nämligen skänkt 165 500 kronor som ska användas för att hjälpa människor på flykt.

När min bror och jag fick nys om denna gala och att The Pinks skulle återförenas var det inget att tveka på och skaffade två biljetter omgående. Detta var ju ett tillfällen man inte kunde missa. Kan man förena nytta med nöje är det ju bara kul.

Trycket på biljetter inför galan var mycket stort. Och det berodde till stor del på att kultbandet ”The Pinks” som var som allra största på 80-talet skulle återuppstå för en kväll. Bandet behöver väl ingen större presentation. Men kan ju ändå berätta att de var en svensk musikgrupp grundad på 1980-talet i just Degerfors. Deras första självbetitlade skiva släpptes 1984 med bland annat låtar som ”Lita på mej”, ”Linda”, ”Spelar ingen roll” och ”Jag vill ha en egen måne”. Bert Karlsson tog dom under sina vingar och resten är som man säger historia.

Men det var inte enbart The Pinks som uppträdde på galan. Det var en mycket bra spridning på musiken som de superproffsiga konferenciererna Linda Dahl och Peter Sundh presenterade. Jag fick en rad nya favoriter som jag inte hört talas om innan. Det som slog mig är att man har ett oerhört rikt musikliv i Degerfors. Och det är väl inte som Linda sa att orten står på tre ben Järnverket, musiken och fotbollen.

Först ut på scenen var Sonoruskören under ledning av Inga-Lill Brogeland Morfeldt. Sen följde en rad av olika band och solister i diverse konstellationer. Blakk Petter & Rob Ink Petter Holmkvist & Robert Warnqvist bjöd på hårdrick. Något som inte riktigt tilltalade mig då ljudvolymen var lite väl hög. Hårdrock måste väl inte alltid vara öronbedövande?

Peter Pedersen var en grabb som överraskade stort. För många är han nog lite mer känd som vänsterpartist då han var riksdagsledamot 1998–2010. Men förutom politik så har han en enorm pipa vilket han visade prov på tillsammans med husbandet ”Björn Bodin Band” som för kvällen döpt om sig till ”Fyra nyanser av grått”. Peter bjöd bland annat på ”The river” av Bruce Springsteen

Röhett som består av Peter Eriksson, Eje Johansson, Henrik Johansson och Fredrik Nordin bjöd på lite härlig progg. Anders Norudde och Matti Norlin utgör duo Blåställ bjöd på lite blues. Lät riktigt okej måste jag säga. Thor Eriksson band bjöd på lättlyssnad musik som jag gillade skarpt.

Sen var det då dags för det som många väntat och kommit dit för. Nämligen kultbandet ”The Pinks”. Jublet visste inga gränser när bandet äntrade scenen. Sångaren Robban Andersson gick fram till mikrofonen och undrade var deras ”tamburinman” tillika lillebror Jimmy Andersson höll hus. Enligt utsago hade han en förmåga att komma bort på vissa spelningar och intresserade sig för en del andra saker.

Roban tog ton och sjöng de första raderna i ”Helena och jag” och publiken var med på noterna direkt. ”Sitter på en bänk utanför….” och i kör sjunger publiken ”Gröna Lund”. En mäktig känsla som gjorde att man fick lite gåshud. När det begav sig på 80-talet var alla ”barnsångare” med allt vad det innebär. Därför hade man fått arrangerat om några låtar och ändrat en del tonarter för att det skall funkar lite bättre.

Det var hög allsångsfaktor på deras låtar och publiken var med på noterna direkt. ”Det spelar ingen roll” följer och in på scenen hoppar så Jimmy med sin tamburin. Sättningen är komplett. Handklapp och ovationer efter varje låt. Det var till och med de som reste sig i bänkraderna och stod och dansade. The Pinks gjorde två framträdande under kvällen och bjöd på flera hit såsom ”Vi är ett folk” och ”kom och håll och kom och ta”.

Fler artister som imponerade på mig var otroligt duktiga Matlida Knutsson som kompades av Stefan Larsson. En ung lovande talang som har framtiden framför sig. Vilket röst hon har. Oj oj oj säger jag bara. Hon kommer bli något riktigt stort. Tro mig och glöm inte vart du läste det först.

Ingrid Laangard med band var en annan sångerska med bra pipa. Hon bjöd på ledmotivet till ”Karl-Bertil Jonssons jul” med text. Hon sjöng bedårande vackert. Första gången jag hörde ”Karl-Bertil” med text.

Till slut var det dags att runda av denna enormt trevliga kväll som önskade inte skulle ta slut. Man kan sammanfatta det som en magisk kväll med otroligt mycket bra musik. De superproffsiga konferenciererna Linda Dahl och Peter Sundh gjorde ett toppenbra jobb och blandade både humör och allvar mellan artistframträdandena.

Avslutade hela konserten gjorde Sonoruskören under ledning av Inga-Lill Brogeland Morfeldt tillsammans med samtliga artister som medverkat under kvällen. Det kändes i hela hjärtat och hela lokalen sprudlade av värme. Extra gott kändes det att veta att man nått målet med insamlingen och även fått lite till ändå. Nu återstår det att se vilken nästa kommun det är som hakar på detta.