Det blev rekord i år med. Om än inte 55 000 som arrangörerna hoppats på. Svenska Dansbandsveckan i Malungs nya publikrekord blev 50.719 besökare och en ökning med 2.584 jämfört med 2011
Siffror och åter siffror. Det är nästan som att det är stort fokus på att slå publikrekordet från förra året. Fredagen bjöd på 7200 dansare i parken. En ökning med 489 personer året innan.
Regn verkar ha varit ett stående inslag under dansbandsveckan. Men vad gör lite regn. Folk kommer ju ändå. Dansfolket är ett tåligt folk som inte gnäller för några droppar regn, även om det är trevligare med lite solsken.
Från scenen i Grönlandsparken bjöds det bland annat på dansshow med Tobias Wallin & Helena Fransson kända från Let´s Dance. En fröjd att se på bra dans.
I parken idag spelade flera yngre band som har framtiden framför sig. Excess, Framed, Pure Divine är några av dem. riktigt kul att man i år släppt in flera nya band. Men med tanke på att flera band lagt ner senaste tiden så har man ju varit tvungen att ta in nya band för att fylla upp alla platser.
Lördagen är tack och farväl dagen med stor grand finale både i Grönlandsparken och Orrskogen. Lördagen bjöd liksom onsdagen dansband från hela norden. Vi fann band andra. Finländska Tommys med Hans Martin, Ingemars från Norge och Blue Hawaii från Danmark. Lägg där till alla svenska band så förstår ni vilken mix det var. Mycket dansare även på lördagen. 7088 besökare och åter en ökning, denna gång med 901 personer.
Trots att vädergudarna inte kanske varit snälla alla dagar så tror jag och hoppas jag att både dansare och arrangörer kan se tillbaka på en trevlig vecka. Jag har hört folk som redan börjat sakna Malung och som laddar inför nästa år.
Blir det rekord eller inte? Ja det kan man undra. Torsdagens siffra blev som är en minskning med 342 personer jämfört med tidigare år. Men nu skall man ju inte haka upp sig på siffror. En låt som nog skulle passa bra att sjunga är ”Im singing in the rain” eller varför inte Matz Bladhs gamla dänga ”Det faller ett regn”. Men vad gör det att det regnar när det är dansfest i Malung.
Torsdagen har de senaste åren bjudit på riktigt bra scenshow i Grönlandsparken. I år var det inget undantag. Både Drifters, Larz Kristerz och Donnez bjöd som vanligt på färgsprakande nummer.
Drifters har gjort det till en sport att på något sätt försöka överträffa sig själva varje år med sin scenshow. I år spelade man under namnet Ragglerz and the Brylerz. Alla killarna i bandet var som vanligt utklädda till kvinnor och Erica Sjöström var en man med stor mage. Man fick även se Erika imitera Jerry Williams och se Tur-Åke som Elvis. Jag tycker det är härligt att Drifters bjuda så på sig själva som dom gör. Sammanfattningsvis en makalös eftermiddag i Grönlandsparken.
Se ett inslag från showen nedan som danslogen.se filmat.
Även danskvällen i Malung rapporteras som mycket god med mycket glada dansare och god dansmusik
Källa: Danslogen.se
Highlights släpper en ny cd-singel inom kort i samarbete med Sweden songs och KA musik. ”Tro på mig” heter den och är skriven av Christian Lindholm, Michael Lindholm och Anders Nilsson. inom kort finns den också tillgänglig för på Itunes samt på Spotify.
Janders är en av Norrlands äldsta orkestrar som man verkligen kan kalla för still going strong. 1965 såg orkestern sitt ljus i byn Karlsbäck, Bjurholms kommun i Västerbotten.
Janders blev väldigt fort populär i norrland under 70-talet med flera fina publikrekord som står sig än i dag! Idag utgår bandet från björkarnas stad Umeå och spelar i hela norrland med avstickare till Finland, Norge och danskryssbåtarna till Åland och Finland.
Idag består Janders av: Mattias Rehnberg, Peder Halläng, Christer Jonsson och Daniel Hörnell. Man spelar även i bland som trio på diverse pro och motionsdanser.
Vill man följa bandet skall man absolut åka ut och dansa till dem live men man kan även besöka deras fina blogg. ”Dansbandsbloggen” som det kallas ligger hos Västerbotten Kuriren.
I bloggen får man ta det av det mesta som rör orkesterns spelningar. Jag tycker det är intressant och välskrivet. Man bjuds på bilder både från och bakom scenen. Det är lagom mycket skrivet om varje turné vilket är ett stort plus. Det gör att man orkar läsa allt utan att det blir tröttsamt. I bland bjuds man även på en och annan video vilket är trevligt.
För att besöka bloggen kan du klicka här http://blogg.vk.se/dansbandsbloggen
Behöver en byrå att ha lite kläder i. Åkte först till Mio här i stan utan att finna något som passade i pris. Åkte sedan vidare till Jysk här i Kristinehamn för att kika. Hittade en byrå som jag trodde på. Men skyltningen var urkass så jag blev förvirrad och gick och frågade om hjälp. En kille som inte verkade ha allt för stor koll kom och skulle hjälpa mig.
Frågade om dom hade den byrån jag ville ha. Ja men då får du den bara 41cm, bred. Nej sa jag: jag vill ha den så lång som den som står här är. Följde med han till kassan där kan knappade in printade ut en lapp på en byrå som såg helt annorlunda ut än den jag frågade om. Förklarade en gång till bad jag ville ha. Fick då svaret att jag var tvungen att bestämma mig eftersom dom stängt för 5 minuter sedan.
Va??? Jaha sa jag. Då ber jag att få återkomma en dag då ni har tid sa jag och stövlade ut därifrån.
Onsdagen. Dagen då en del flyr Malung eller helt enkelt struntar i att gå upp på dansen i Orrskogen för att det blir för mycket folk. en av anledningarna stavas Lasse Stefanz. I år hade man planerat att flytta Lasse Stefanz till en ny bana, något som inte föll bandet i smaken. Detta medförde att dom fick spela på bana 2 som dom gjort tidigare år tillsammans med Anne Nørdsti band.
Nästan 9000 inne på Orrskogen är inte dåligt. Närmare bestämt 8971 personer. Men frågan är hur trevligt det egentligen är med så mycket folk. Men jag måste ju erkänna att Kristianstadsgrabbarna kanske hade en liten del i att det blev rekord denna kvällen. Man kan ha många åsikter om bandet vilket många har dom man läser på danslogen.se Men dom drar folk till Malung i alla fall.
Men som tur är så är dom inte ensamma om att dra folk till Malung. Ett annat band som i våras kastade in handduken som dansband gästade Malung under onsdagen. Bandet jag snackar om heter Bhonus. Som traditionen bjuder blev det ett riktigt bra drag under The Beach Boys showen som går under namnet ”Fun Fun Fun”. Som vanligt helt makalöst enligt rapporterna. En sak är säker. Dessa grabbar levererar alltid.
Malungs dansbandsvecka i är full gång. Det inledes i söndags med guldklavegalan som jag kommenterat i ett annat inlägg. Vädrets makter kunde man ro för och det blev ett sjuhelsikes regnoväder med tillhörande åska. Det medförde att radiosändningen från Malung avbröts och gjorde det tämligen ointressant för de som satt hemma på radion och lyssnade. Åskan slog till och med ner i en dansbana men ingen verkade ha kommit till skada. Men lagom till dansen så tittade solen fram. Blev enligt rapporter en trevlig kväll med 3719 besökare. En minskning med 83 från förra året.
8282 besökare och en ökning med 972 mot föregående år för man se som ett bra facit denna måndag. Det är ju även alltid på måndagen som man inviger Malungs dansbandsvecka i Malung. Detta görs traditionsenligt av självaste Thorleif Torstensson som med sitt band spelat varje år på dansbandsveckan sen starten 1986. Och frågan är om det var för sista gången Thorleif invigde veckan med tanke på att bandet läggs ner i höst. Men kanske kommer han tillbaka till Malung. Till Gula bladet (Dansbandsveckans egen nyhetstidning) säger Thorleif: ”Det här är årets höjdpunkt och Grönlandsparken är ett sådant ställe där jag skulle tänka mig att dyka upp igen någon gång”. Riktigt kul att man ökar på siffrorna redan från måndagen. Kanske inte så konstigt med tanke på att Sveriges största dansband spelar på måndagen. Jag syftar så klart på Thorleifs, Streaplers och Flamingokvintetten.
205 fler besökare än tisdagen förra året gör att man landar på 7429 personer. Man pratar redan nu i medierna om publikrekord för veckan. Man kalkylerar med 55 000 besökare i år. En siffra som inte är helt orealistisk. Men frågan jag ställer mig är hur mycket dansbandsveckan egentligen kan växa. Man får hoppas att dom inte växer ut ur Malung.
Något som är minst lika uppskattat som dansen i Orrskogen är uppträdandena i Grönlandsparken. Här ställer banden upp och ger sina fans gratisshower med spex, musik och allehanda bus. Några som bjöd på en riktig show var bland andra Sten & Stanley som bjöd på smakprov från sin jubileumsshow. Det blev även allsång till ja just det. ”Jag vill vara din Margareta”. Sten Nilsson slutar aldrig att förvåna publiken Förutom modevisningar och annat skoj uppträdde Jannez tillsammans med mina kompisar i Rent Drag Som avslutning på denna dag äntrade både Elisas och Perikles scenen. Jag tycker det är riktigt kul när banden bjuder på sig själva och gör detta. En del publik är sådan som kanske inte går ut på dans annars men som gillar detta med dansband och dansbandsmusik. Kul är det också med alla dessa band på
väg upp som får chansen att visa upp sig i Grönlandsparken.
Vad gör man i Arvika en helt vanlig måndag? Det blev jag förstås nyfiken på och begav mig dit med Värmlandstrafik. Hade tidigare vunnit ett respass som gör att jag skulle få resa gratis i hela Värmland med Värmlandstrafik. Smart tänkte jag. Då kan jag ta bussen till Arvika. Men tji fick jag. Kikade i tidtabellen och fann bara en buss dit upp på förmiddagen som gjorde att jag skulle vara i Arvika vid lunchtid. Detta var inte okay tyckte jag. Tydligen vill man inte ha folk pendlades till Arvika med buss. Så det fick bli tåg. Dock gällde inte respasset på tåget så jag fick betala resan. Men det fick gå för denna gången.
Åkte med buss från Kristinehamn 08.07 och skulle sedan byta till tåg i Karlstad med avgångstid 09.01 varken en minut tidigare eller senare. Tåg jag skulle åka med hade några ungdomar smyckat med graffiti så hela ena sidan såg man inte ut genom. Men jag fick en bra fönsterplats ändå på andra sidan så man kunde se ut.
Det är lite skönare med tåg på ett sätt då man kan röra sig och gå en runda. Det blev ett kort uppehåll i Kil. Denna lilla håla jag kommer att återvända till i eftermiddag. Kom att tänka på att dessa hålor som det bor folk i och där tåget stannar. Fagerås, Lene, Högboda, Edane är ställen som rusar förbi och som min hjärta hinner memorera.
09.42 anlände tåget Arvika Central med avstigning på höger sida i tågets färdriktning. Arvika visade sig från sin bästa sida med strålande sol och värme. Vad gör man då i Arvika tänkte jag?
Tog en promenad rätt upp förbi Torggatan och upp mot kyrkan. Trefaldighetskyrkan är församlingskyrka för Arvika Östra församling i Karlstads stift. Kyrkan uppfördes 1909-1911, arkitekt var Ivar Tengbom. Byggnadsstilen är en nationalromantisk blandstil med många stilar närvarande.
Efter ett besök i kyrkan tog jag mig en liten tur på stan för spana in shoppingutbudet i Arvikas butiker. Hittade några mysiga butiker som jag var inne och kikade i. Sko och väskbutiker. Oj. nu låter jag ju lite som en kärring. Men faktum är att jag behöver en ny väska då min axelremsväska gått sönder. Skor däremot behöver jag inte men det är kul att kika på ändå.
Tog sedan och begav mig till stadsbiblioteket i Arvika för att se hur det såg ut. Har ju aldrig varit där så det kunde vara kul att se hur det ser ut. Ljust luftigt och trevligt bibliotek måste jag säga. Passade på att läsa några inhemska tidskrifter för att se om det var något på gång som man inte kunde missa. Men det verkade inte vara det. Kom just då på att skall man få veta något får man nog fråga någon ortsbo som har mer koll än mig.
Sagt och gjort beslöt jag mig för att besöka en av stadens optiker för att få veta mera. Nu kanske ni undrar varför man går till optiker. Mest logiskt vore nog turistbyrån. Men trots att jag själv är värmlänning kan det ju i värsta fall uppstå problem med språket. Dom pratar ju inte riktigt som vi gör i Kristinehamn. Skämt å sido så ska jag berätta varför jag besökte en optiker.
Jo på denna optiker som ni ser på bilden ovan jobbar nämligen världens bästa Lotta. Alltså Liselotte som är en sådan där person som kan det mesta. Optiker eller optikerassistetn tror jag det heter, grafiker, bibliotekarie, författare, saxofonissa + en rad andra instrument. Dessutom sjunger hon riktigt bra med. Kalla henne allkonstnär så har man fått med allt. Dock är det en liten detalj som hon missat. Bor man i Värmland kan man ju inte hålla på något annat lag i Ishockey än just de som spelar i Löfbergs Lila Arena. Men det kan man ju ta eftersom allt det andra positiva väger upp så det gör inte så mycket.
Nåväl sagt och gjort så knatade jag in på optikern och ”våldgästade” henne. Gissa om hon blev glad. Frågade till slut Liselotte och hennes kollega vad kan skulle uppleva. Fick väl inga bra svar men det var trevligt ändå att slinka in och säga hej.
Men kom på en ide att busa lite och överraska Liselottes make Thomas som kör buss i Arvika. Sagt och gjort. Efter expertishjälp så begav mig mot Arvika busstation för att åka stadsbuss till Prästängen. Det som var bra vid busstationen var att man kunde gå upp för en trapp där man hade full koll på alla bussar som kom in utan att de som körde bussarna såg mig. Smart!
Tog upp mitt respass och knatade rakt in och bad om att få åka till Prästängen. Gissa om någon blev förvånad. Men trevligt var det att få se Präsängen och att snacka lite med Thomas. Och kul att få åka buss i Arvika. Nu gick det även upp ett litet ljus varför Liselotte ringt honom och frågat vilka linjer han skulle köra innan han skull gå av sitt pass.
Efter denna trevliga busstur med Thomas och Arvika bussbolag tog jag mig ner i hamnen. Just där nere stod jag och tog kort och kände något från himlen komma ner. Nej det var inte måsskit utan regn. Det kom en liten skur. Men jag tog skydd på ett krukmakeri. Kikade runt i dom små bodarna som fanns där. Tänkte äta lunch där med. Men backade när jag såg att en liten förrätt kostade nästan 130 kronor.
Så jag vandrade upp på stan igen och beslöt mig för att ta en pizza fast jag egentligen ville ha något annat. Det blev som sagt en pizza på Bristol Pizzera & Stekhouse. Den smakade helt okay.
På gatorna i Arvika kan man stöta på kändisar av allehanda slag. Den man jag stötte på var Elis. Alltså Elis Eriksson, som egentligen hette Elias Eriksson även känd som Elis i Taserud. Han var en möbelsnickare i Taserud. Han var en mycket sällskaplig och slagfärdig person och är huvudperson i en lång rad anekdoter som fortfarande 70 år efter hans bortgång berättas i Arvika-trakten. Nu hade han till och med gått och skaffat sig hund. Kan inte minnas att han hade det när jag gick i småskolan och läste om Arvika. Kan man tänka sig. Det är många i Arvika som verkar vara djurvänner.
Tog mig sedan efter lunchen en tur till Sågudden. Detta är ett friluftsmuseum med en samling genuina kulturmiljöer som ligger på en udde iinte långt från centrum. Men man kan ta sig dit med det lilla rundturståget. Där kan man se ett 20-tal museala byggnader från 1600 – 1800-talet, stora samlingar av allmogeföremål och en massa annat, alla unika och mycket sevärda ting och bygnader. På området finns också en fornlämning och café samt en massa djur.
Som ni alla vet så gillar jag ju detta med dans och dansbandsmusik och det som hör till. Så jag kikade på den besökskarta jag hade och knatade från Sågudden till Folkets Park i Arvika för att ta lite kort. Tyvärr var parken i likhet med flera andra parker stängd så man kunde inte komma in. Dom hade även kedjat och låst fast utpasseringen så att planka in gick inte då man skulle få planka ut med. Men efter lite trixande och letade i min dator så kan jag i bloggen presentera några foton.
I anslutning till parken hittade jag även Solviksvallen där man också utövar Kultur men av ett annat slag. Där spelar IK Arvika fotboll sina hemmamatcher. Riktigt kul att se fotbollsarenor med även om Folkparker slår lite lite högre.
Efter ett besök vid Parken och Solviksvallen skulle jag ta mig en promenad in till stan igen. Tänkte ha passat in så man kunde åkt med Linje 51 Ingesund från parken eller i närheten av den, men skippade det. Tog mig en promenad förbi Arvikaverken in till centrum igen. Kikade mer i lite affärer. Köpte två skivor på Bokia med Hasse Andersson plus några fina målade vykort från Arvika som jag tänkt rama in. Besökte även väskaffären igen men beslutade mig för att inte köpa någon väska.
Käkade sedan en glass tillsammans med fågelmannen. ”Fågelmannen”, är en man i fågelgestalt som symboliserar naturen. Statyn är skapad av konstnären Liss Eriksson, yngste sonen till Christian Eriksson och används ofta som symbol för Arvika. Statyn är placerad på torget mitt emot järnvägsstationen på torget.
Så här var jag klädd i Arvika. Jag visste inte hur varmt det skulle bli så det fick bli långa jeans.
Keps: Fishbone från new Yorker Örebro
Skjorta: This glory days från Carlings
Jeans: Dirty Money Scottish Check Jeans från Topstreetwear.
Skor: Från en outlet i Hagfors :)
Till slut blev de time för att ta avsked av Arvika och bege sig hemåt. Hade kikat och kom på att jag åker tåg till Kil och där byter tåg mot buss in till Karlstad. Allt får att få se så mycket som möjligt.
Tåget kom in till Kil c:a 17.05 och 17.20 skulle bussen avgå så detta skulle bli perfekt. Fick en liten stund över att fotografera lite i Kil. Fanns inte så mycket att plåta kring resecentrum. Så det fick bli några bussbilder i stället.
Landade i Karlstad sedan och gick runt där och tog lite kort innan jag tog mig till busstationen och åkte hem till Kristinehamn igen. Passade på att besöka Sandgrund som man förstört och gjort konsthall utav. Såg då att man rustat upp skyltarna Sandgrund men bytt färg från blått till orange. Vet ej om det blev något bättre för det. Lite konstigt tycker jag av karlstads Kommun att pressa in 30 miljoner i detta projekt samtidigt som man drar ner budgeten med 25 miljoner i handikappomsorgen. Mycket märkligt.
I lördags på Upperudslogen i Molkom rullade den blåa Hedinsbussen in på plan. Jag var så klart på plats med broder. Vädret var ganska skapligt för en logdans. Det kom några regndroppar på väg upp till Molkom men väl framme styrde orosmolnen bort från Nyheds hembygdsgård.
Stannade till innan logen och tog några underbara bilder på den storslagna naturen som finns här. Se bara själv på bilden ovan så förstår ni varför alla gillar att komma till Värmland och just Upperudslogen och spela. Då man på dansstället saknar duschmöjligheter är det många band som tar sig friheten att bada i sjön.
Hedins är ett band som kommer ur välkända Bengt Hedins orkester som numera är en duo under namnet Bengt hedin & Co
Bandet är idag fyra killar med glimten i ögat som levererar en dansant mogendans med Arne Bakkens sång i spetsen. Tack vare Connys Hedin är man idag ett av dom band som fortfarande har trumpet som blåsinstrument i sin sättning. Just trumpetlåtarna fick orkestern mycket applåder för och det kan jag förstå. Överlag är publiken duktig på att visa orkestern uppskattning för det som dom framför.
På vägen spekulerade jag och brorsan i hur mycket folk det skulle komma till dansen med tanke på att Malungs dansbandsvecka startar på söndagen. Det är alltid lite knepigt det där. Men vi är som vanligt optimistiska och hoppas på att så många som möjligt som är på väg upp till Malung stannar till för en danskväll förutom stamgästerna som man alltid har på logen. Med facit i hand kan vi ju säga att var lite mindre folk än vad det brukar vara på logen när Hedins spelar. Men en bit över 350 dansare är inte fy skam.
Hedins var somrigt klädda i vita jeans och härligt grönrutiga skjortor som såg mycket smakfullt. 21.00 sparkade man i gång danskvällen med den inledande melodin ”Seniorita”.
Det är en härlig känsla att se när bandet räknar in till första dansen och man ser folket strömma till på dansgolvet.
Det hela artade sig om vanligt här på Upperud att bli en fin kväll. Alla kvällar tenderar till att bli det. Och jag tror man har ett recept här som publiken gillar. Välspelande dansband som spelar genuin mogen dansbandsmusik för en nykter och städad publik. Det är så publiken bevisligen vill ha det då många återkommer vecka efter vecka.
Nedan finns lite filmer att kika på från kvällen. Filmande även denna gången på en gammeldanslåt med Hedins. En Schottis som heter Igelkottaskinnet. Jag har märkt att de flesta dansband har ungefär samma låter som man spelar. Låtar som t,ex Johan på Snibben Tivedhambo, Bränn-Pers vals och Drömmen om Elin. Riktigt fina låtar allihopa.
Klockan rann i väg snabbt denna kväll och klockan blev 01.00 och det var så dags för orkestern att tacka för sig. Och ja visst det blev ett extranummer. Lars Ingerstad fick briljera med sin gitarr i guitarboogie till publikens förtjusning.
Tack för at du besöker min hemsida. Undrar du över något är du välkommen att kontakta mig