Mina coola jeans
Måste man alltid vara som alla andra. NEJ! Jag tycker inte det. Man måste våga sticka ut lite i dagens samhälle även om det är lite ovanligt kanske. Är väl jantelagens fel. Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Men det skiter jag i. Jag är den jag är och kan inte folk ta mig för den jag är så är det deras problem.
Men denna inledning tänkte jag förklara jeansen ovanför.
Eftersom jag kör min egen stil som inte är så ”basic” i alla lägen så blir det som det blir. Jag gillat mode och kläder. Dock ska tilläggas att jag inte har något begova av att bli sedd. Man har ju läst om folk som klär sig annorlunda för att bli sedda, eller provovcera.
Just för tillfället har jag syltat in mig på fräcka jeans, t-shirts och skjortor. Ska jag på dans eller på lokal blir det oftast jeans och t-shirt. Finns ju massor med fina t-shirts som passar till fest. Och med en enkel kavaj är man klädd för lite party. Kollar man in många av dagens dansband så är just deras klädsel jeans, t-shirt och kavaj.Visst förekommer kostymer men det är nog inte lika vanligt som förr då merparten av alla banden körde med kostym, skjorta och slips.
Men å andra sidan har det ju inte förändras så mycket engentligen om man talar dansbandsmodet. Det går ju i perioder.
En tid på 90 talet skulle ju var och vartannat dansband ha skinnbrallor och skjorta. Sen var det kavajer och finbyxor. Sen blev jeans mer och mer okej. Nu är det skoj att se att många band klär sig propert med skjorta, slips. väst och ev kavaj. Ett exempel på ett välklätt modernt dansband är Casanovas.
Årets nästa sista danskväll för mig och brorsan och årets sista danskväll i Forshaga. På scen stod Jenny Saléns med utgångsort Torup i Halland.
Bandet bildades i maj 2003. Saxofonisten Niklas Adamsson blev ”Årets blåsare” på Guldklaven 2007. 2007 blev man utsedda till ”Årets kulturpristagare” i Hylte kommun. Bandet deltog i Dansbandskampen 2008.Bandet släppte under 2012 sin andra platta ”Nu bubblar blodet”.
Jenny Saléns består av: Jenny Salén – sång och dragspel, Niklas Adamsson – saxofoner, gitarr, sång, Nicklas Mörk – trummor och Robert Juth – gitarr, sång
Brorsan och lag landade på parkeringen utanför Folkets Hus strax innan kvart i nio. Med oss i bagaget hade vi en chokladkorg som vi överraskade bandet med.
Det var mycket folk som hade samlats redan från start, och fler skulle det bli. Publiksiffran denna kväll blev ungefär 350 personer. En helt okej siffra så här i mellandagarna. Forshaga har alltid haft bra publiksiffror när man arrangerat dans i mellandagarna.
Jenny Saléns orkesterkort
Klockan 21.00 räknar Niclas in till första dansen och golvet fylls snabbt av glada värmlänningar och andra utsocknes tillresta dansare.
Efter första dansen visste applåderna knappt några gränser. underbart med ett sådant gensvar på danspubliken. Mona Gustafsson i numera nedlagda Mona Gs orkester sa en gång att ”vi” värmlänningar är världsmästare på att applådera åt orkestern. Och det kanske ligger någonting i det.
Jenny Saléns var på sitt absoluta topphumör och showade en hel del från scenen och bjöd verkligen oss som var där på en härlig danskväll som man kommer leva på länge.
Det var många ”känningar” i publiken. Forshaga har en stadig stampublik som alltid dyker upp när det är dans här. Det är många som kan känner igen till utseendet som man vet för det mesta dyker upp när det arrangeras dans här.
Jenny Saléns på scenen
Jenny och hennes grabbar har en blandad repertoar som består av både egna härliga låtar och odödliga covers. Allt paketerat i en skön mix. Jag har alltid gillar Jenny och hennes band. Första gången jag kom i kontakt med henne var genom dansbandet Weekends från Vänersborg där hon var sångerska. Nu är det ju som vi alla vet Jenny Saléns och Halland som gäller.
Jag fick chansen att komma upp på scenen och ta några bilder på bandet och publiken. Det som jag slogs av var att man som dansband har en underbar utsikt. Tänk att så där i Forshaga och blicka ut över havet med alla dansglada människor. Vilken känsla. Och att dessutom få applåder på jobbet är det inte många som kanske får. Dansbanden måste nog ha världens roligaste jobb. I alla fall om man räknar dom där timmarna på scenen.
Jenny i olika skepnader
Det är bara att kika på bilderna nedan så ser ni hur mycket folk det var denna trevliga kväll. Men så enkelt är det. trevliga och bra dansband drar mycket danspublik. Så enkelt är det :)
Som vanligt är det ju så att tiden rinner i väg när man har det kul. Efter pausen var det som om tiden fullkomligt flög i väg. När dom sista tonerna av Missisippi ebbat ut vilket publiken inte går hem. och det verkade som bandet hade lite lite mer att ge. Att det blev ett extranummer är nog inte så svårt att förstå.
Danspublik i Forshaga
Efter dansens slut blev det lite gruppfotografering av bandet. Alltid lika kul att föreviga bandet på kort. Sen blev det lite snack med bandet om dansmusik, branchen i stort och andra danskvällar som brorsan och jag besökt under året. Denna kväll med Jenny Saléns rankar jag väldigt högt. Det var en av dom bästa kvällarna i år.
Bjuder er nedan på två klipp med bandet inspelat i Forshaga samt Ransäter i sommras.
Publicerad:
Tack för at du besöker min hemsida. Undrar du över något är du välkommen att kontakta mig
