Så var de då äntligen här upp i norr. Den 2 december så var det Casanovas som bjöd upp till dans på Umeå Folkets Hus Äpplet. Ett sånt tillfälle kunde ju Kurt Sundin inte missa. Han for din med sin kamera och gjort ett reportage som ni kan se nedan.

Tobias ”Tobbe” Nyström var en mycket omtyckt och duktig keybordist i Wahlströms. Sen han slutade där han han koponerat lite musik och gjort ett soloalbum. NU kan jag glädjande avslöja att han kommer återvända till dansbandsscenen. Denna gång tar han plats i Lidköpingsbandet Paige. Premiär blir det under januari månad.

Jenny Sahléns tog under året en ofrivillig timeout på obestämd tid. Man meddelade i höstas att man lägger ner orkestern helt. Nu meddelar man dock att man återkommer i viss form. Jenny och Niklas kommer åka ut som duo och underhålla.

Så här skriver bandet på sin facebooksida:
Hej alla fina.!

”Jenny Salén & Niklas Adamsson”

Jan-Erik Auvinen har slutat i Skåningarna. Som ersättare på gitarr och även sax blir Antti Johansson. Han har tidigare spelat med Stensons och Claes Lövgrens. Han slutade hösten 2015 i Lövgrens för att satsa mer på sitt företag. Men nu är han åter spelsugen och tar så plats i Skåningarna. Vi önskar Antti och Skåningarna lycka till med framtida spelningar.

Under januari kan ni njuta av dem på följande ställen i januari
Torsdag 05 Tingvalla Åstorp
Lördag 07 Kvarnkullen Kungälv
Söndag 15 Törringelund
Måndag 16 Tidaholmsparken

”Full stuga” blev det i Forshaga när Streaplers spelade upp veckan innan jul.
Mycket folk var det som tagit chansen att glömma bort julstöket för lite dans till dansbandskungarna från Kungälv. Att det skulle bli mycket folk visste vi redan på förhand. Dessa grabbar är alltid ett säkert kort för arrangörerna.

När vi kom fram var det redan kö för att komma in. Det bådade gott. Färdvägen till Forshaga var rätt okej. Lite vägarbete på ett ställe som man tycker att de kunde bli klar med någon gång. Men annars helt okej väg.

Streaplers är ett band som man alltid kan lita på. De levererar alltid bra dansmusik. Denna kvällen var inget undantag. De vet hur man skall charma in sig hos oss Värmlänningar. Full bana från början till slut. Idel glada leenden bland dansarna. Att arrangera dans så här tätt in på jul kan i bland vara lite vanskligt. Men publiken visade att det i Forshaga i alla fall fungerar utmärkt. ”Just call me lonesome” inledde kvällen tillsammans med ”Tre goda skäl”. Lite långsammare på detta. ”I just wanna dance wirh you” och sedan fick Kjetil sjunga på norska i ”En slant till trikken hjem”. Så var aftonens danskväll i gång på riktigt.

Det var precis som på andra dansbanor i landet varit lite upp och ner publikmässigt. Vissa kvällar har dragit lite mindre folk och andra lite mer folk. I Forshaga har man valt att satsa på ett lite mer blandat dansprogram och inte enbart ha det traditionella mogendansbanden.

Anders gjorde sin första sånginsatts för kvällen i den svängiga ”Jag måste gå” från albumet ”I dag” som kom förra 2015. En styrka i bandet är att de har tre sångsolister som de flitigt varierar mellan. Det gör att de aldrig blir tråkigt att lyssna på grabbarna.

Som jag skrev innan så var det riktigt mycket folk denna kvällen. Nöjd publik, nöjd arrangör, och nöjt dansband. Vad mer kan man begära? Min vana trogen var kameran med som jag plåtade lite bilder till danslogen med. Några av dem kan ni se här i inlägget. Och fler dansbilder finner ni om ni pejlar in danslogen.se

Efter kvällens sista toner blev det att intaga lite korv tillsammans med grabbarna i Streaplers. Vi stannade kvar och snackade lite med banden medans de packade i hop. Tack för i år grabbar. Vi ses under 2017.

Som traditionen lyder så är det Holens som brukar runda av årets danssäsong i Storfors kulturhus. Och så var det även i år. Ända ifrån Vingåker kommer de glada musikanterna i denna trevliga orkester. Monika, Kent, Jerka och Kenneth. Visserligen bor Jerka i Bålsa och Kenneth från Sollentuna men ändå. Bandet har utgångsort Vingåker så det så.

Innan vi for hit blev det en tur till staden med broder. Där skulle vi köpa en liten julgåva som vi alltid gör till de fina rara arrangörerna Sven och Kerstin. Till Holens hade vi sedan tidigare fixat lite smått och gott.

Väl framme hade det redan kommit en hel del människor. Alla var där för en gemensam sak, att få dansa till Holens som var kvällens orkester. Sven och Kerstin satt där som vanligt och tog emot i entrén med ett leende på läpparna.

Kloickan slog fem. Jerker gjorde en sista koll innan han räknade in till ”Livet det har varit gott mot mig”. Lite duett på detta blev det då Kent och frugan bjöd på Kjell ros låt ”Du och jag”. Så var dansen i gång.

Att man skall vara lyhörd för sin publik är ju A och O. Det är ju för dom man spelar. Och lyhörda är precis vad Holens är. Många önskelåtar blev det under kvällen. Och de kunde spela varenda en. När det skulle ställas till med stilla vals var jag snabbt framme till Jerka och önskade ”När lyktor tänds på andra sidan bron”. Ni vet den där låten som Sten-Åke Cederhök i slutet av 50-talet framförde. Helt fantastisk låt med en sådan berättande text. Jerka gör denna sååååå bra. Man står bara och njuter. Bättre kan det ju inte bli.

Summerar man dansåret har det blivit en hel del trevlig söndagar här hos Sven och Kerstin. Vill man se tillbaka på de kvällar som jag närvarat här kan man kika in på danslogens bildarkiv eller här på hemsidan under dansband/dansbilder där jag länkar upp alla de bilder som jag har skickat in till danslogen. Där finns det bilder inte bara från Storfors utan även från andra dansställen som jag besökt under året. Det märks att det är uppskattade bilder. Många är det som kommer fram och frågar när de tror att de kan kika in och se på dansbilderna. Så länge de är omtyckta så kommer jag fortsätta att föreviga dansbanden och dess publik på landets dansbanor.

Monika kan inte bara sjunga vackert utan även blåsa saxofon Det gjorde hon så fint i bland annat låten ”True love” innan Kent sjöng Peter Grundströms ”Små, små ord”. Det är trevligt med lite instrumentallåtar lite då och då under kvällen. Och är man som i Holens fall bra instrumentalister så gör ju det inte saken sämre. Mycket applåder blir det efter låtarna som sig bör.

Efter pausen var det dags att dela ut lite presenter och uppvakta arrangörerna samt orkestern. Man hade tidigare haft en insamling där man fick skänka valfritt belopp. Rigmor och hennes man steg upp för att tacka Sven och Kerstin för denna fina danssäsong. De fick en stor rejäl blomma. Sven såg lite rörd ut när han tackade alla som hjälper till. Sedan var det min och broders tur att ge en blomma till Sven och Kerstin. Det blev så glada för det. Även Olle som är med och hjälper till fick ett litet paket som han blev så glad för. Sedan passade vi på att tacka underbart fina orkestern Holens med en julklapp var det fick ett varsitt paket. Kent fick ett extra paket. Nämligen popcornpåse. Han är nämligen galen i popcorn.

Kent blev så glad för popcornen så att han ville sjunga en låt på norska Och visst fick han det. Han bjöd på den fina ”Heile Livet” som Terje Tysland gjort känd. Och om ni undrar över norskan kan jag avslöja att Kent är uppvuxen i Vingåker med svensk mamma och norsk pappa. Det är från pappan efternamnet och sedermera orkesternamnet kommer.

Så blev det till slut dags för Holens att spela upp till aftonens sista dans. ”Crazy” fick inleda efter att publiken gett dom en rejäl kraftfull applåd. Sedan framfördes ”I varje andetag”. När så sista tonen var spelad så var det Rigmors tur att traditionsenligt styra upp ringdansen. Många välkända julsånger blev det som extranummer.

Efter lite fotografering tackade vi bandet, Sven, Kerstin och Olle och kryssade sakta hemåt. Tack till samtliga band som förgyllt söndagarna i Storfors. Tack än en gång till Korpen Karlskoga med Sven och Kerstin i spetsen. Tack även till Holens för fina julklapar.

Company Band är ett Coverband som spelat dansant musik i 35 år har lagt instrumenten på hyllan. Bandet har turnerat runt i hela Danmark på Nattklubbar, folkparker, dansrestauranger och idrottshallar. De senaste åren har man mestadels spelat i södra Sverige.

Jaha så har man fyllt år. Ett år äldre i protokollet. Det är sånt man bara får tugga i sig Livets gång liksom. Min födelsedag firade jag inte hemma i år. Jag valde att tillsammans med min familj styra kosan mot Storfors och deras kulturhus där det vankades söndagsdans med Matz Rogers. Det kan eventuellt vara första gången som jag är på dans på min födelsedag. Jag minns ej om jag varit det tidigare. Jag är ju så gammal och då kan minnet lätt svika.

På eftermiddagen for vi i samlad trupp upp mot civilisationen i Storfors. Inte så mycket liv och rörelse när man åker på Djupadalsgatan. Så man kan ju undra om det kommer något folk i kväll. Faktum är att det tyvärr inte är så mycket Storfors bor som kommer på dansen. De flesta är tillresta från när och fjärran. I dag var det inte alls så mycket konkurrens från närliggande dansställen. Matz Rogers är ju ett säkert kort här. Sen kunde det ju komma lite extra nu när jag fyllde år. I och för sig är det ju ingen mer än bandet som känner till detta. Men när vi rullade in på parkeringen var det rätt skapligt med bilar ändå. Sen var ju klockan inte mer än halv fem så dansfolket hade ju tid på sig.

Lika punktliga som SJ var våren 1976 är Matz Rogers när de helt enligt tidtabell spelar upp till aftonens första dans. ”Låt en morgon vakna” därefter ”Kärleken ska vinna”. Det känns bra med trygghetsnarkomaner. Skämt å sido så är det ju så att de flesta banden har några speciella låtar som de alltid startar en danskväll med och även avslutar kvällen med. Där i mellan kan de stuva om lite hur som helst. Lite bättre fart på detta så var danskvällen i gång. Och det blev som jag trodde. Mycket folk som hade samma tanke som mig. Att roa sig till bra dansmusik en söndagskväll.

I pausen blev det som vanligt goda mackor som min mor ombesörjt. Alltid lika trevligt att fika med de andra dansarna och språkas vid. Här i Storfors har man ingen servering utan var och en tar med sig det dom vill fika på. Så har det alltid varit och det passar alldeles utmärkt. Genom alla besök på danserna här i Storfors har man lärt känna en massa trevligt folk. Många känner man bara igen till utseende medans andra vet man namnet på. Det är lite som en av arrangörerna Sven sa. Vi är som en enda stor familj. Och jag kan bara hålla med. Vi är som en enda stor dansfamilj. Och många är det som är stammisar här. Man märker snabbt om någon skulle utebli en söndag.

Efter pausen så var det dags för orkestern att starta upp kvällen igen. Lite förvånad blev jag när jag blev uppropad på scenen. Det blev sång för mig samt lite hurrande. Som om detta inte vore nog så fick jag äran att sjunga med bandet. Jag sjunger ju enligt mig själv hellre än bra och spelar gitarr ännu mera hellre än bra. Låtarna som framfördes var Främling och en till låt som jag dessvärre inte minns namnet på. Men trevligt var det i alla fall. Tackar så mycket killar. Det var riktigt skoj. Lite beröm av publiken blev det också. Tackar tackar. Man behöver sånt här i bland. Det gör vi alla.

Kväll gick vidare i allt snabbare takt. Bandet betar av foxtrot, bugg, pariespolka och en rad andra danser precis som om de inte gjort något annat. Det är så härligt att höra på dessa genommusikaliska grabbar. Faktum är att de bara har bra låtar på sin repa. Inte en enda dålig låt på hela kvällen som jag hörde. Och dessutom tror jag att de sparkat bort ”Anita du drömmer” från repan. Tack för det grabbar. Det finns så många andra bra låtar ni kan spela istället.

Strax efter halv nio hade de sista tonerna ebbat ut. Som vanligt stannade jag var och tackade bandet. Det hör till god ton tycker jag. Lite gruppfotografering blev det också. Det gäller att redan nu samla på sig gruppbilder inför nästa års kalender. Jag brukar nämligen göra en egen dansbandskalender med de band som jag dansat till under året. Och då är det alltid lika trevligt att använda sina egentagna gruppbilder.

Tack till Matz Rogers för en trevlig kväll. Tack för att jag fick medverka på scenen. Sköt om er samtliga så ses vi på dansbanorna framöver-