Detta inlägg har tidigare publicerats på danslogen men i en liten annan form. Texten är den samma men jag tänkte att alla skulle kunna få ta del av en händelserik helg i höstas. Även ni som av olika anledningar inte besöker danslogen.se
Med packad väska lämnar vi Kristinehamn kl 13.05 för att bege oss mot Karlstad. Där var det tänkt att vi skulle resa vidare med tåg mot Sunne. Där vi skulle möta upp Holidaysbussen. Men ibland blir det inte ritigt som man tänkt sig. Då vi råkade gå på fel tåg missade vi tåget som skulle ta oss till Sunne. Vi kollade lite olika möjligheter att ta oss upp till Höljes, och ju mer vi kikade, desto mer grusades våra planer. Men så fick vi till slut ett hopp.
Strax innan halv sex skulle en buss avgå från Karlstad till Värnäs där vi sedan skulle få byta buss för att ta oss till det lilla samhället Höljes. Efter lite strul så var vi äntligen på väg till Höljes.
Innan vi kom fram till Ekshärad så började bussen uppföra sig lite konstigt och vi tappade mer och mer fart. Ingen diesel till bussens motor. Jaha vad gör vi nu? Efter ett tag kom en ersättningsbuss från Hagfors. Bussbytet i Värnäs till minibuss flöt på bra och c:a en kvart efter tidtabell mötte sångaren Björn Björklund upp oss och körde oss sista biten fram till Finnskoga Värdshus. Vi hade sällskap av gitarristen Michael Anderssons fru Maj-Britt som vi mötte på busscentralen i Karlstad.
Efter att vi fått våra mysiga rum var det dags för en utsökt middag. Jösses vad gott det smakade med mat efter en smått kaotisk dag. Det var Älgfest denna kväll och så klart dans till det genomtrevliga dansbandet Holidays. Mycket folk hade samlats denna kväll för att avnjuta god mat och trevlig dansmusik. Runt kl 22.00 räknade Håkan in till första dansen. Fler och fler danspar strömmade till och det blev en riktigt trevlig kväll. Gästframträdande på scenen blev det också i form av en norrman som bjöd på ”Lys og varme”.
När dom sista tonerna ebbat ut över nejderna i Höljes visar publiken inga tecken på att vilja gå hem. Det är bara för grabbarna att hänga på sig instrumenten och köra några extra låtar. Vad gör man inte för en så entusiastisk publik?
Efter att vi alla varvat ner var det så dags för orkestern att packa ner alla prylar. Efter en stund begav vi oss till våra rum för att inta lite sömn. En lång morgondag väntade.
Nästan uppe med tuppen efter några timmas sömn. Lite frukost i konferenssalen på värdshuset gjorde susen. Lite snack om gårdagen blev det. Konstaterade att Höjes rockar även när det inte står Rally på menyn. Vi beslöt oss för att rulla i väg runt klockan elva mot nästa mål Norge.
Eftersom det skull bli en lång busstur så tog jag och brorsan en skön promenad genom Höljes. Det var lite småkyligt men ett strålande väder. Vi hittade bland annat Folket Hus och Park som vi dokumenterade.
Innan avfärd blev det ett depåstopp vid Höljes Lanthandel för att köpa lite nödvändigheter inför resan till Norge. Det blev dricka, kaffe, godis och diverse reselektyr. Man måste ju hålla sig informerad om vad som händer i dansbandsbranchen. Även om danslogen är en toppensida och bäst på alla sätt och vis när det gäller dansbandsnyheter kan det vara trevligt med ”riktiga tidningar” ibland.
Vi rullar neråt Värmland med sikte på Eda och tullstationen. Med en GPS och Hans Jönsson vid ratten och kartläsare kan det ju inte gå fel eller? Milt sagt kan man ju säga att det är fint i Värmland och trakterna kring Gräsmark. Speciellt dom mindre vägarna som man ibland funderar på om dom är vägar eller kostigar. Nåväl. Efter en stunds bussåkande hamnar vi på rätt köl igen.
Stannar till vid Tullen i Eda för lite formalia. Papper som skall stämplas. Hungern börjar göra sig påmind och det blir ett stopp för en matbit vid Morokulien. Då tiden sprungit ifrån oss blir det ”take a way” från restaurangen. Hamburgare med strips smakade gott medans vi gungade in i Norge med bussen.
Nu gäller det bara att sikta in sig på Gøvik Kartor tas fram och GPS:en trimmas in. Efter att ha färdats genom diverse vägtunnlar, rondeller och sett mycket fint så skymtar vi snart vårt mål Lunnerhallen. Arrangören möter upp och öppnar grinden åt oss så att vi kan köra in på området och packa in grejerna. Kvällens spelplats är en stor idrottshall där det normalt spelas handboll. Som arrangör står Lunner IL Håndbollslag.
I Norge är det mycket vanligt med dessa dansgalor som idrottsföreningar arrangerar i stora sporthallar. Där kombinerar man oftast svenska och norska dansband som spelar nonstop hela kvällen. Ett perfekt upplägg för att få så stor variation som möjligt. Dessutom ger dessa galor ofta ett fint tillskott i klubbkassan för föreningarna.
Just denna kväll skall Holidays dela scen med ett av Norges populäraste dansband, nämligen Dænsebændet med sångaren Arnstein Tungvåg i spetsen. Dom är redan på plats och har fått upp sina prylar och är på väg att börja soundcheck.
In med alla grejerna i den stora hallen. Mycket prylar blir det. Efter någon timmes plockade ned instrument, ljus, lådor och diverse andra mer eller mindre nödvändiga prylar börjar det arta sig och se riktigt trevligt ut på scenen. Strax innan klockan sju meddelar arrangören att det bjuds på mat i logen.
I Lunnerhallen vet man verkligen hur man tar hand om dansbanden. En stor korg med dricka, frukt och godis, två enorma familjepizzor möter oss i logen Inte illa. Efter allt bussåkande kändes det gott med lite pizza.
Eftersom vi blev något lite sena så bestäms det att banden skiftar ”körschemat” som innebär att Dænsebændet börjar kvällen med att spela en timma. När nästan alla pizzorna var uppätna blev det dusch och lite fix innan det var dags för Holidays att kliva upp på scenen.
Direkt när Dænsebændet drog i gång kvällen blev det full fart på golvet. Glädjande nog såg jag en del svenskar som jag kände igen och som tagit sig över gränsen för att få sig lite dans. Alltid kul när man kan locka folk över gränserna med hjälp av dansmusik. Sist jag hörde Dænsebændet var det under Malungs dansbandsvecka. Så det var ett kärt återseende.
Så efter en timme var det så dags för Dænsebændet att lämna över ord och bild till Holidays som mottogs med stora applåder och visslingar. Det är en fröjd att blicka ut över golvet och se så många som ”svinger sig” i dansen. Dansstilarna på golvet är många och jag märker att det är många som buggar även till de lugnare låtarna.
Jag får mig en pratstund med ett par dansare utanför entrén. Dom kommer från Gjøvik och berättar för mig att det arrangerades några galor på annat håll men att dom valde denna gala just för att höra Holidays och Dansbandet. Holidays är ett band som dom aldrig upplevt live förut. På frågan vad dom tycker om deras musik svarar dom blixtsnabbt att det är bra danstempo, mycket duktiga sångare och dessutom fina danslåtar. Kombinationen med ett norskt och ett svenskt band hyllar dom och säger att det nog är framgångsreceptet för en bra dansgala i Norge. Det blir mer variation i musiken säger dom innan dom vandrar in för att ge sig ut på dansgolvet igen.
Inne i Lunnerhallen är stämningen hög så hallen nästan kokar. En magisk stämning som nästan går att ta på. Holidays spelar ”Av hela mitt hjärta” och får förstärkning med saxspelet av Svein Egil saxofonist i Dænsebændet.
Tiden rinner i väg och det är så dags för Dænsebændet att spela sin sista dans. Det blir riktig allsång i låten ”Ingen är så go som du” där publiken stannar upp och dansar och bara sjunger. Allsång blir det även när Holidays spelar ”Lys og varme” och ”En slant till trikken hjem”. Två riktigt floorfillers.
En kväll som man inte vill ta slut är snart till ända. Efter spelningen blir det kramar och snack med dansare. Vi varvar ner i logen innan vi börjar rodda ner alla grejerna igen. För arrangörerna skall ”festlokalen” återställas till handbollshall då Lunner har hemmamatch på söndagen. Kvart över tre packade vi in det sista i bussen.
Vi tackade arrangörerna Lunner Idrettslag, Dænsebændet och alla andra inblandade och börja styra kosan mot Sverige vid Tullstationen i Eda.
I Charlottenberg tackade brorsan jag för en trevlig kväll och vinkade av bandet. Sista biten hem till Kristinehamn färdades vi per bil tillsammans med bandet sångare Björn Björklund.
Strax efter åtta å morgonen var vi hemma i Kristinehamn och kunde då se tillbaka på en otroligt trevlig helg.
