Vad gör man i Arvika en helt vanlig måndag? Det blev jag förstås nyfiken på och begav mig dit med Värmlandstrafik. Hade tidigare vunnit ett respass som gör att jag skulle få resa gratis i hela Värmland med Värmlandstrafik. Smart tänkte jag. Då kan jag ta bussen till Arvika. Men tji fick jag. Kikade i tidtabellen och fann bara en buss dit upp på förmiddagen som gjorde att jag skulle vara i Arvika vid lunchtid. Detta var inte okay tyckte jag. Tydligen vill man inte ha folk pendlades till Arvika med buss. Så det fick bli tåg. Dock gällde inte respasset på tåget så jag fick betala resan. Men det fick gå för denna gången.
Åkte med buss från Kristinehamn 08.07 och skulle sedan byta till tåg i Karlstad med avgångstid 09.01 varken en minut tidigare eller senare. Tåg jag skulle åka med hade några ungdomar smyckat med graffiti så hela ena sidan såg man inte ut genom. Men jag fick en bra fönsterplats ändå på andra sidan så man kunde se ut.
Det är lite skönare med tåg på ett sätt då man kan röra sig och gå en runda. Det blev ett kort uppehåll i Kil. Denna lilla håla jag kommer att återvända till i eftermiddag. Kom att tänka på att dessa hålor som det bor folk i och där tåget stannar. Fagerås, Lene, Högboda, Edane är ställen som rusar förbi och som min hjärta hinner memorera.
09.42 anlände tåget Arvika Central med avstigning på höger sida i tågets färdriktning. Arvika visade sig från sin bästa sida med strålande sol och värme. Vad gör man då i Arvika tänkte jag?
Tog en promenad rätt upp förbi Torggatan och upp mot kyrkan. Trefaldighetskyrkan är församlingskyrka för Arvika Östra församling i Karlstads stift. Kyrkan uppfördes 1909-1911, arkitekt var Ivar Tengbom. Byggnadsstilen är en nationalromantisk blandstil med många stilar närvarande.
Efter ett besök i kyrkan tog jag mig en liten tur på stan för spana in shoppingutbudet i Arvikas butiker. Hittade några mysiga butiker som jag var inne och kikade i. Sko och väskbutiker. Oj. nu låter jag ju lite som en kärring. Men faktum är att jag behöver en ny väska då min axelremsväska gått sönder. Skor däremot behöver jag inte men det är kul att kika på ändå.
Tog sedan och begav mig till stadsbiblioteket i Arvika för att se hur det såg ut. Har ju aldrig varit där så det kunde vara kul att se hur det ser ut. Ljust luftigt och trevligt bibliotek måste jag säga. Passade på att läsa några inhemska tidskrifter för att se om det var något på gång som man inte kunde missa. Men det verkade inte vara det. Kom just då på att skall man få veta något får man nog fråga någon ortsbo som har mer koll än mig.
Sagt och gjort beslöt jag mig för att besöka en av stadens optiker för att få veta mera. Nu kanske ni undrar varför man går till optiker. Mest logiskt vore nog turistbyrån. Men trots att jag själv är värmlänning kan det ju i värsta fall uppstå problem med språket. Dom pratar ju inte riktigt som vi gör i Kristinehamn. Skämt å sido så ska jag berätta varför jag besökte en optiker.
Jo på denna optiker som ni ser på bilden ovan jobbar nämligen världens bästa Lotta. Alltså Liselotte som är en sådan där person som kan det mesta. Optiker eller optikerassistetn tror jag det heter, grafiker, bibliotekarie, författare, saxofonissa + en rad andra instrument. Dessutom sjunger hon riktigt bra med. Kalla henne allkonstnär så har man fått med allt. Dock är det en liten detalj som hon missat. Bor man i Värmland kan man ju inte hålla på något annat lag i Ishockey än just de som spelar i Löfbergs Lila Arena. Men det kan man ju ta eftersom allt det andra positiva väger upp så det gör inte så mycket.
Nåväl sagt och gjort så knatade jag in på optikern och ”våldgästade” henne. Gissa om hon blev glad. Frågade till slut Liselotte och hennes kollega vad kan skulle uppleva. Fick väl inga bra svar men det var trevligt ändå att slinka in och säga hej.
Men kom på en ide att busa lite och överraska Liselottes make Thomas som kör buss i Arvika. Sagt och gjort. Efter expertishjälp så begav mig mot Arvika busstation för att åka stadsbuss till Prästängen. Det som var bra vid busstationen var att man kunde gå upp för en trapp där man hade full koll på alla bussar som kom in utan att de som körde bussarna såg mig. Smart!
Tog upp mitt respass och knatade rakt in och bad om att få åka till Prästängen. Gissa om någon blev förvånad. Men trevligt var det att få se Präsängen och att snacka lite med Thomas. Och kul att få åka buss i Arvika. Nu gick det även upp ett litet ljus varför Liselotte ringt honom och frågat vilka linjer han skulle köra innan han skull gå av sitt pass.
Efter denna trevliga busstur med Thomas och Arvika bussbolag tog jag mig ner i hamnen. Just där nere stod jag och tog kort och kände något från himlen komma ner. Nej det var inte måsskit utan regn. Det kom en liten skur. Men jag tog skydd på ett krukmakeri. Kikade runt i dom små bodarna som fanns där. Tänkte äta lunch där med. Men backade när jag såg att en liten förrätt kostade nästan 130 kronor.
Så jag vandrade upp på stan igen och beslöt mig för att ta en pizza fast jag egentligen ville ha något annat. Det blev som sagt en pizza på Bristol Pizzera & Stekhouse. Den smakade helt okay.
På gatorna i Arvika kan man stöta på kändisar av allehanda slag. Den man jag stötte på var Elis. Alltså Elis Eriksson, som egentligen hette Elias Eriksson även känd som Elis i Taserud. Han var en möbelsnickare i Taserud. Han var en mycket sällskaplig och slagfärdig person och är huvudperson i en lång rad anekdoter som fortfarande 70 år efter hans bortgång berättas i Arvika-trakten. Nu hade han till och med gått och skaffat sig hund. Kan inte minnas att han hade det när jag gick i småskolan och läste om Arvika. Kan man tänka sig. Det är många i Arvika som verkar vara djurvänner.
Tog mig sedan efter lunchen en tur till Sågudden. Detta är ett friluftsmuseum med en samling genuina kulturmiljöer som ligger på en udde iinte långt från centrum. Men man kan ta sig dit med det lilla rundturståget. Där kan man se ett 20-tal museala byggnader från 1600 – 1800-talet, stora samlingar av allmogeföremål och en massa annat, alla unika och mycket sevärda ting och bygnader. På området finns också en fornlämning och café samt en massa djur.
Som ni alla vet så gillar jag ju detta med dans och dansbandsmusik och det som hör till. Så jag kikade på den besökskarta jag hade och knatade från Sågudden till Folkets Park i Arvika för att ta lite kort. Tyvärr var parken i likhet med flera andra parker stängd så man kunde inte komma in. Dom hade även kedjat och låst fast utpasseringen så att planka in gick inte då man skulle få planka ut med. Men efter lite trixande och letade i min dator så kan jag i bloggen presentera några foton.
I anslutning till parken hittade jag även Solviksvallen där man också utövar Kultur men av ett annat slag. Där spelar IK Arvika fotboll sina hemmamatcher. Riktigt kul att se fotbollsarenor med även om Folkparker slår lite lite högre.
Efter ett besök vid Parken och Solviksvallen skulle jag ta mig en promenad in till stan igen. Tänkte ha passat in så man kunde åkt med Linje 51 Ingesund från parken eller i närheten av den, men skippade det. Tog mig en promenad förbi Arvikaverken in till centrum igen. Kikade mer i lite affärer. Köpte två skivor på Bokia med Hasse Andersson plus några fina målade vykort från Arvika som jag tänkt rama in. Besökte även väskaffären igen men beslutade mig för att inte köpa någon väska.
Käkade sedan en glass tillsammans med fågelmannen. ”Fågelmannen”, är en man i fågelgestalt som symboliserar naturen. Statyn är skapad av konstnären Liss Eriksson, yngste sonen till Christian Eriksson och används ofta som symbol för Arvika. Statyn är placerad på torget mitt emot järnvägsstationen på torget.
Så här var jag klädd i Arvika. Jag visste inte hur varmt det skulle bli så det fick bli långa jeans.
Keps: Fishbone från new Yorker Örebro
Skjorta: This glory days från Carlings
Jeans: Dirty Money Scottish Check Jeans från Topstreetwear.
Skor: Från en outlet i Hagfors :)
Till slut blev de time för att ta avsked av Arvika och bege sig hemåt. Hade kikat och kom på att jag åker tåg till Kil och där byter tåg mot buss in till Karlstad. Allt får att få se så mycket som möjligt.
Tåget kom in till Kil c:a 17.05 och 17.20 skulle bussen avgå så detta skulle bli perfekt. Fick en liten stund över att fotografera lite i Kil. Fanns inte så mycket att plåta kring resecentrum. Så det fick bli några bussbilder i stället.
Landade i Karlstad sedan och gick runt där och tog lite kort innan jag tog mig till busstationen och åkte hem till Kristinehamn igen. Passade på att besöka Sandgrund som man förstört och gjort konsthall utav. Såg då att man rustat upp skyltarna Sandgrund men bytt färg från blått till orange. Vet ej om det blev något bättre för det. Lite konstigt tycker jag av karlstads Kommun att pressa in 30 miljoner i detta projekt samtidigt som man drar ner budgeten med 25 miljoner i handikappomsorgen. Mycket märkligt.
