Vingåkers kommun är en kommun i Södermanlands län. Centralort är Vingåker. Västra delen av Läppe ligger i Närkes landskap. Kommunens område motsvarar socknarna Västra Vingåker och Österåker, båda i Oppunda härad. I dessa socknar bildades vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn. Ja detta kan man läsa om denna kommun på Wikipedia. På listan över kända personer som man förknippar med orten finner man Göran Persson, Birger Schlaug, Göran Greider och Kent och Monica Holen.
De två sistnämnda har en egen dansbandsorkester som heter Holens orkester. Dessa hade den goda smaken att med sina bandkamrater spela upp till dans i Degerforsparken.

Man skall absolut inte klaga på vädret en kväll som denna. Men frågan är om inte 32 grader är i mesta laget för dans? Nå väl så puttrade vi väg mot parken och Holens. Denna kväll skulle det gå åt mycket vatten. Pappa svängde in i denna vackra fina folkpark och vi konstaterade att det redan hade samlats många bilar med minst lika många glada dansare. Arrangören Manne sken i kapp med solen och var på ett strålande humör.

Innan dansens början fick vi en pratstund med Holens och det blev kramar och hälsningar innan det var dags för dem att börja spela. Just denna vecka hade dom sex spelningar på sju dagar. Monika, Kent, Jerker och Kenneth gjorde sig sedan klara för att sparka igång denna dans denna förtjusande sommarkväll. Lite lugnt i ”En tro på kärleken” och ”När du ser på mig” fick inleda kvällen. Lite bättre fart i dans nummer två ”Lika kära nu som då” och där efter ”Kärleken har fått vingar”. I bandet delar Kent, Monica och Jerka på sången vilket gör det varierade. Detta blandar man upp med en och annan duett mellan Kent och Monica samt instrumentalare från Monicas saxofon.

Det märks på publiken att dom gillar Holens orkester. Jag tror det är ömsesidigt från orkesterns sida Mycket applåder efter varje låt. Flera som är i parken har idag åkt långt för att dansa. Många har med sig husbilen och är på ”Holensturné”. Många av dom som är i parken här på onsdagarna dansar flera dagar i veckan. Motion och friskvård tillsammans med nöje.
Dansgolvet fylldes åter och man bjuder på titelspåret från deras senaste skiva ”Jag drömmer om en man”. Traditionsenligt innan paus blev det kaffevalsen.

Onsdagsdanserna är mycket populära och drar mycket folk Till parken kommer det varje vecka en stadig skara på 150-200 dansare ibland fler. Denna onsdag var det en bra bit över 200 som löst in sig i parken till orkesterns och arrangörens glädje. En anledning till pulbliktillströmningen är Holens orkester.

Bandet har spelats flera gånger i parken och välkänd för publiken. Själva orkestern startades för sexton år sedan. Kent och Monika spelade på lite olika tillställningar när tillfälle gavs. Förfrågningarna blev allt fler, så till slut blev det svårt att kombinera tillsammans med andra musikjobb, som man hade på varsitt håll. Så 1999 bestämde man sig för att starta egen orkester. Efter att ha varit en trio i nio år, utökade orkestern våren 2008 då Jon Andersson började spela trummor i bandet. När Jon bestämde sig för att lägga trumpinnarna på hyllan våren 2009, kom istället ”Jerka” med för att taktfast hålla i stockarna. Och där är just där som vi är idag.

Åter till dansgolvet där timman blivit sen. På golvet kryssar danspar försiktigt runt till Monicas ljuvliga saxtoner. En tempohöjning blev det på detta. Elvis ”Let Me Be There” ihop med Kellys stora hit ”Sikta upp mot stjärnorna” passar perfekt. Sedan var det dags att spela sista dansen. Lugnt och kramvänligt blev det. ”Crazy” och ”I Varje andetag” fick avsluta denna förtjusande kväll. När dom sista tonerna ebbade ut stod publiken kvar på golvet och gav Holens stående ovationer. Jerker räknade in till extranumret ”Rock Around the Clock”.
Vi snackade som vanligt lite med Holens och rullade sedan hemåt i kvällen.

Här följer lite fler bilder från dansen

Förra året då Thor Görans med Agneta Olsson besökte oss värmlänningar så var det syndafloder. Jisses vad det regnade. Det gjorde också att den regnrädda publiken svek. Men i år var det andra bullar. Solen lyte med all sin kraft över Molkom. Förväntan låg i luften när brorsan och jag puttrade upp längs länsväg 240 mot Molkom. I år skulle det minsann komma folk och visst kom folket i år. Det blev så många så att det blev publikrekord.

Jag och broder stannade till vid sjön en bit innan logen för att gör en liten En dansbandsmusiker vid namn Mårten Nordström i Excess döpte oss till Bröderna Brothers. Och det är under det namnet som gör små korta videohälsningar på temat dansband.

Ungefär tjugo minuter innan spelstart rullade den blåa kärran in på Upperudslogens parkering som var fylld av bilar, husbilar och husvagnar. Detta skulle bli en kanonkväll. Det var vi övertygade om. Vi betalade entrén med kort vilket man nu kan göra. Kul att dom ”hänger med” i utvecklingen.

Thor Görans med Agneta Olsson kom till logen med ett helt nytt album i bagaget. Dom har nämligen summerat 40 framgångsrika dansbandsår. Samtliga av låtarna är hämtade från bandets egna låtskrivarfenomen Peter Grundströms fantastiska och unika låtskatt. Peter kan man beskriva som skandinaviens dansbands- och svensktoppskung inom genren. Thor Görans 40 bästa låtar ryms på denna samling. Samtliga signerade Grundström från tiden 1975-2015. Och flera av dessa låtar fick vi höra live tillsammans med en rad andra guldkorn..

Vi steg in i logen där grabbarna och Agneta var på gång att starta danskvällen. Agneta blev så glad av att se oss där. Kramar och lite snack. Det märktes att de var laddade till tusen. Under första låten gick Peter ut på golvet och lyssnade av ljudet. Dom frågade senare om ljudet var okej. Härligt med band som tänker på folks öron. Efter lite justeringar så var kvällen igång. ”Ikväll är det våran kväll” och ”Kärlekens labyrint” fick inleda denna kväll. Publiken var med direkt på noterna. Broder och jag har väntat ett helt år på att dom skulle komma neråt. Dom spelar ju på deltid och gör inte så många spelningar så man får passa på när dom väl är här.

Efter den snabba inledningen blev det således lugnt i form av låtarna ”Tårar från himlen” och den svenska version av ”Ticket på to heaven” som Peter skrivit texten till. Då heter den ”Min väg genom livet”. Peter är en riktig fena på att skriva låtar tycker jag. Det hörs att det ligger en hel del arbete bakom dem. Inga hastverk där inte kan jag säga. Och det är nog därför som han har lyckats så bra som han har gjort.

I år firar bandet som jag tidigare skrivit om 40 år som dansorkester. Detta kommer man att fira stort med en stor sprakande jubileumskväll. Det kommer att bli jubileumsmiddag med gästartister, dans och underhållning. Alltsammans kommer att gå av stapeln på Hotell Lappland i Lycksele den 17 oktober. Man kommer även att hålla några jubiléumsshower i sommar. Datumen för dessa är: torsdag 23/7 kl 18.30 Sommarvågen i Örnsköldsvik och tisdag 4/8 kl 13.00 på Noliamässan i Umeå.

Åter till logen där vi var framme vid kvällens paus. Jag och broder gick ner och fikade på goda smörgåsar och god dricka. Det smakade förträffligt gott. Vilket fika man erbjuder här på Upperudslogen. Anette vet precis vad man ska erbjuda för att publiken skall trivas.

Halvtimmen senare var både vi och orkestern redo för andra halvlek. Många goa låtar kvar hade dom att spela för oss, flera signerade Peter Grundström. Om man fick önska något av kvällen så tycker jag att dom hade kunnat peta in kanske fem, sex stycken Martinezlåtar från Agnetas tid i den orkestern. Även det är en tid som varit så är jag övertygad om att många skulle uppskatta även dom låtarna. Men det kanske kommer nån gång. Men å andra sidan har dom så mycket bra material redan så det skulle bli svårt att behöva plocka bort låtar. Den ena klassikerna avlöser den andra. På scenen aviserar Agneta att hon skall bjuda på en klassiker. ”Små små ord” som Peter skrev till Berth Idoffs. ”Till min kära”, ”Livet har varit gott mot mig” är andra klassiker som Peter komponerat. Det bjöds så klart på en hel del egna Thor Görans hits.

Hur det gick till vet jag inte. Men huxflux så var vi framme vid kvällens sista dans. Peter tar till orda och tackar alla för en fantastisk fin kväll för det varma mottagandet som orkestern fått på logen. Och nu fick jag min önskan uppfylld, en mycket fin Martinezlåt i sista dansen. ”Vill du bli min” följd av ”Livets vatten”. Vi stannade kvar tog lite kort och tackade grabbarna och Agneta ordentligt. Sedan blev det lite go kôrv med brô. Efter lite prat med arrangören Annete så rullade vi så sakteliga hemåt i natten

Äntligen onsdag för i afton är det dans. Denna dag var det åter dags för dans i Degerforsparken. Orkestern som spelade i dag var Skånepågarna i Hedins. Ett band som tidigare spelat flera gånger här i parken.

Landade runt halv sju i parken. Det hade redan kommit en del folk och många husbilar. Härligt att se. Bandet som numera består av Ola Nordén på sång och gitarr, Conny Hedin på Trumpet, gitarr, klaviatur samt Christoffer Olofsson på trummor, sång var taggade till tänderna att leverera härlig bra dansmusik. Tio minuter innan avspark så var det massor med dansfolk som stod och väntade på att klockan skulle bli 19.00 och dansen skulle ta sin början.

Förra året när Hedins spelade här i Degerforsparken blev det publikrekord. Med tanke på dagens tillströmning såg det ut som att det skulle bli ett nytt ”säsongsbästa” och med facit i hand kan man glatt konstatera att så blev fallet. Inte så konstigt när vädret är med oss och det spelas så fin musik. ”Sitter här i regnet” fick inleda kvällen i Degerfors följt av ”En tro på kärleken”. Bättre fart blev det i nästa dans genom låtarna ”Till mitt eget blue Hawaii” och ”All shook up”. Så var dansen i gång i Degerforsparken.

Här i parken kommer folk för att dansa. Jag får mig en pratstund med en kvinna från Karlskoga som är här nästan varje onsdag på dans. Det bästa med parken är alla dansanta karlar säger hon. Sen är Manne så duktig på att boka in så trevliga orkestrar. Det är inte alls många danser som jag fått stå och titta på säger hon med ett leende. När jag frågar vilka som är hennes favoriter dyker så klart Hedins upp som ett av favoritbandet. Dom är så duktiga på att sjunga och spela. Sen har dom med sig trumpet också. Inte alla band som har det idag säger hon innan hon försvinner ut i dansens virvlar.

Och det är just trumpeten som blivit lite av Hedins varumärke ihop med deras fina mogna dansmusik och Ulf Gustafssons röst. Sen är det en styrka att samtliga i bandet sjunger. Både Conny och Christoffer sjunger under kvällen vilket gör att det blir väldigt varierat. Så jag kan gott förstå att dom är uppskattade oc att dom drar mycket folk vart dom än drar fram.

Så var vi snart framme vid kvällens paus. Men innan dess var det dags för lite vals. ”Ålefiskarns vals” tyckte bandet passade lämpligt och publiken var inte sena att hänga på. Att varva bugg och foxtrot med gammaldans är trevligt och ger variation på danskvällen. 4 moderna och 1 gammal är devisen här i parken. Och detta är något publiken har kollen på. Det jag undrar är om det finns någon slags oskriven regel i vilken ordning detta skall spelas. De flesta börjar med en shottis, sen följs detta av en hambo, vals och sedan pariserpolka och snoa. Ibland vill även publiken att dom skall spela ”Stilla vals” vilket flera band gör.

Efter pausen är grabbarna stärkta av goda mackor och kaffe redo på scenen igen och så även publiken. ”Senorita” och ”Det regnar mot mitt fönster” fick inleda den andra halvan av denna fina danskväll. Lugnt fint gled dansparen fram över dansgolvet. Så härligt att blicka ut se ett hav av människor som bara njuter och trivs. På portarna till ”nedre dansbanan” har Manne tejpar upp en lapp med dagens publiksiffra som förkunnar säsongsrekord. Roligt för både orkestern och Manne att det går så bra för denna fina park.

Lite snabbare låtar skulle bandet bjuda på nu. ”Stopp stanna upp” kom i en raslig fart. Christoffer klämde i med ”Tre goda skäl” som är en härlig bugglåt från Streaplers repertoar
”Främling” är en låt som alla skall kunna spela tycker jag. Och jag övertygad om att alla kan spela den även om en del väljer att avstå bara för att ”alla andra” spelar den.. Men Hedins spelade den tillsammans med ”Oh mein papa” instrumentalt på trumpet.
Så var vi som så många gånger förr framme till kvällens sista dans. ”Störst av allt är ändå kärleken” sedan lite instrumentalt i en låt som heter ”Yours” från senaste skivan fick det bli.
Efter sedvanligt snack med grabbarna så tackade vi Manne och personalen och styrde sakta hemåt i kvällen. Tack till grabbarna i Hedins för en mycket trevlig kväll.

Nu så har den 20e Ekebofestivalen gått av stapeln,. Detta skedde helgen i helgen 2-4 juli med en mängd underbara dansband och artister på scenen. Det rapporteras om mycket folk och trevlig stämning med en rad kända dansband på scenen. Banden som bjöd upp till dans premiärkvällen var Matz Bladhs, Pex And The Boys samt Claes Lövgrens. Dag två blev succeartad även den. Dans till Elisas, Larz Kristerz, Drifters, Black Jack samt rockabilly med Hub Caps, The Playtones och Cherry Tess. Mycket folk och härlig stämning. Festivalen avslutades med riktiga giganter. Sten & Stanley och Lasse Stefanz. Arvingarna Riivaz, Donnz, Wizex,. Hepstars & TT Grace. Upptröädanden av Danne Stråhed & Dynamo nband, 50/50 samt Gravel´n rock. Under finaldagen delades även ett dansbandspris ut till Donnez. Ett pris som dom vann för 2:a året på raken. Sammanfattningsvis blev det en kalasfestival, den 20:e i ordningen.

Bilder från festivalen kan beskådas på Ekebos facebooksida

Denna onsdag måste Mafred som är arrangör i Degerfors haft problem med kommunikationen med vädergudarna. Detta är fullkomligt öste ner och det såg inte ut att ljusna precis. Men lite regn skadar ju inte. Är det dans på sommaren så är det. Lite droppar från han där uppe skulle absolut inte få sätta stopp för denna trevliga kväll. Och allra minst när dom trevliga grabbarna i Janne Martins var på plats. Det finns ju inte på kartan att det får missas. Om det så skulle ha varit snöstorm och minusgrader hade jag tagit mig i väg.

Vi anade på förväg att det inte skulle bli så mycket folk kväll. Men vad gör det när det var så trevlig musik. Hade vädret varit bättre hade man kommit upp i det dubbla till antalet. Janne Martin och grabbarna var mycket glada av att se mig igen. För er som inte vet om så jobbar jag lite med detta gäng. Jag ligger nämligen bakom bandets hemsida.

Dagen till ära var bandet förstärkta kan man säga. Dock var det inte på scenen utan nedanför scenen. Det var ingen mindre än ljudoraklet ”Ljud-Gunnar” alias Gubbar Åkerlund som var på plats för att ställa lite ljud med bandet. Det han inte vet om ljud är inte alls värt att veta.

Klockan slår 19.00 och Per-Erik räknar in till kvällens första dans. Golvet fylls av glada dansare. Manne står och säljer biljetter till hugade spekulanter. Det är femte året på raken som Janne Martins spelar i denna vackra park. Och det syns att dom gillar att spela här. Glada leenden från scenen som smittar av sig på publiken. Så enkelt är det.

Janne och grabbarna spelade många goa danslåtar. Flera av dem finns med på bandets relativt färska album ”Till alla dom som jag höll av”. Orkestern hade dagen till ära med sig en ny härlig gitarrist som jag tror heter Thomas Hellman. Han spelade och sjöng riktigt bra.

Vid sidan av scenen står Ljud-Gunnar med lurar och rattar lite. Han försöker på till ”det perfekta ljudet”. När det gäller ljud som är en hel vetenskap tror jag aldrig man kan bli 100 % nöjd. Alla lokaler har ju sin utformning och akustik. Nog snackat om ljudet. Jag tycker det lät bra ljudmässigt om Janne Martins i Degerfors och jag tror de flesta dansare som var där kan skriva under på detta.

I pausen gick vi för att äta goda smörgåsar och dricka läsk och kaffe som vi hade med oss. Här har man lokaler där den som vill får sitt och förtära sitt medhavda fika samtidigt som man har en servering med mackor och kaffe. Snacka om valfrihet. Måste vara en dröm om man är allergiker. Jag tror nästa dom är ensamma om att ha det så här.

Han där uppe fortsatte även efter pausen att sänka sina strålar men publiken var lika glada ändå. Goa danslåtar avlöste varandra fram till halv elva då det var dags att runda av denna trevliga danskväll. Kvällens två sista låtar blev som vanligt ”I varje andetag” och ”Regn i mitt hjärta”. Efter lite snack puttrade vi sakta hemåt.