Im singing in the rain. Ja det är just vad man skulle kunna göra denna dag, för usch vad det har regnat idag. Nu ska jag inte klaga på regnet men för dagens aktiviteter är inte regn så lämpligt.

Några dagar innan hade dansbandet Rios från Mariestad annonserat att dom skulle spela i Väse på Arnöns Loge. Jag fick förfrågan om att få följa med vilket jag givetvis tackade ja till.
Det skulle bli skitsköj att följa med och se hur dom arbetar. Nu är det ju så att man varit med en hel del andra band ut på turné så helt främmande är det ju inte. Men det är alltid kul att se hur olika band gör på olika ställen.

15.45 skulle bandet passera Kristinehamn och vi hade bestämt träff vid OK/Q8. Lika punktligt som rapports 19.30 sändning dök dom upp vid macken. Regnet stod som spön i backen och de bandmedlemmar som handlat klart tog skydd under biltvättens tak. Efter att ha hälsat och bekantat sig med bandet for vi i väg mot kvällens spelställe nämligen Arnöns Loge. Det regnade i stort sett hela vägen ut till logen med diverse uppehåll. Denna spelkväll hoppades grabbarna att dom inte fick behandlad köttfärs. Något som mankan få på sin pizza på pizzerian som ligger inne i Väse centrum.

Bengt tog oss tryggt fram till logen. Vi backade intill med chevabussen och släpet.

Arrangören hade varit på plats hela dagen för att fixa med partytält och annat som behövdes för att skydda sig mot regnet. Logen där scenen och dansgolvet fanns låg på andra våningen i en stor fin lagård. Packvägen upp var en smal trätrappa. Men det var inga problem för dessa rutinerade boys.

Arrangören var snäll och såg till så att en del lådor kom upp för trappen. Även jag som inte är så stark i armarna kunde dra mitt strå till stacken. Under tiden passade jag även på att föreviga uppriggningen på kort. Alla kort från den aktuella kvällen kan beskådas på www.riosorkester.se

Till slut så började det ordna upp sig med alla svarta lådor här och där. Föresten så kanske jag ska ta och pressentera grabbarna i bandet.

Som kapellmästare, gittarist sångare och saxofonist finner vi Bengt ”Hardy” Karlsson som spelat i bandet sedan starten 1992. Trakterar basen med den äran och sjunger lite gör Otterbäckspöjken Håkan Nordgren. Den grabben har liksom Bengt spelat i dansband sen urminnes tider. Vem minns inte Ginnyz från Gullspång. Jag var knappt född då men ändå. Den taktfaste bakom trummorna heter Shiam Dhokia. Han tar sig även ton ibland. Sist men kanske inte minst är sångaren och gitarristen Jonas Forsell som har rutin från en rad olika band; Olle Lindwalls, Granada, Loffes, Bosses Team och Paul Sahlin. Många av dessa band har även Bengt spelat med i, så nu vet ni det. Då var den obligatoriska bandpresentationen avklarad och vi kan återgå till händelserna på Arnöns Loge i Väse.

När allt var uppriggat och kopplat så som det skulle var det dags för soundcheck. Ljudet och volymen lät helt okej efter diverse justeringar. Jag blev glad när dom soundchecka till min favoritlåt som jag fått på hjärnan, Janne Önneruds klassiker ”Är du min älskling än” från 1977.

Efter ytterligare lite pyssel och finlir med ljud och instrument så är det så dags att få lite mat i magen. När jag tittar ut har flera gäster kommit och tagit plats i tältena. Bengt berättade att dom året innan dukat upp långbord utomhus. Låter mycket trevligt. Tyvärr inbjöd dagens väder inte till någon sådan aktivitet därav partytälten. Men dom som var där verkade ha trevligt ändå.

Den treligare arrangören eller arrangörerna som jag inte minns namnena på hade införskaffat grillbrickor till oss som vi fick tillreda. Shiam med hjälp av Håkan var grillmästare. Efter att några gånger flyttat runt köttet mellan diverse grillar ansåg vi att nu får det vara färdig grillat. Köttet och potatissalladen smakade ljuvligt. Tack till samtliga inblandade som fixade med maten.

Under tidens folk satt och åt spelade en DJ lite låtar. Det var en mix mellan både kända och mindre kända låtar.

21.30 var det dags för grabbarna att inta scenen och dra i gång kvällen. Dansgolvet fylldes snabbt av glada dansare som kom in i värmen för att bugga, dansa foxtrot eller bara digga till Rios orkester. Det blev riktigt varmt och svettigt där inne och en toppenstämning.

Alla verkade trivas och ha skôj. Det var första gången som jag hörde bandet live på riktigt. Har tidigare bara hört dem live på skiva.Och med facit i hand kan jag varmt rekommendera detta band. Dom spelar härlig go dansmusik. Musiken är verkligen dansant och lättdansad.

Under hela kvällen så småregnar det där ute, och det är riktigt mysigt inne i den varma logen. Mot slutet på  kvällen väcker man liv i grillarna och bjuder på en svensk dansbandsklassiker nämligen ”Korv med bröd”. Hur gott smakar inte det på en skala ett till tio.

När klockan närmar sig halv två annonserar Bengt ut kvällens sista dans till publikens besvikelse. Men allt har ju ett slut och så även denna trevliga kväll. Efter att dom sista tonerna från Karlssons saxofon ebbat ut börjat så arbetet igen med att plocka ner all utrustning igen. Men först så blev det lite vätska och korv med bröd.

Ska jag personligen anmärka på något så var det discot som började efter dansen slut. Att i den smala trappen trängas med gästerna och samtidigt bära lådor var kanske inte det enklaste men även här så visade grabbarna på sin rutin.

Till slut så var allt nerpackat i lådorna. Jag beundrar dem att dom vet varje gång i vilken låda varje sak ska ligga. Men har man packat upp och ner prylarna en hel del så lär man sig nog efter tionde gången. När allt var inlastade och vi dubbelkollat så inget var kvarglömt så kryssade vi så sakteliga hemåt.

I bussen hem snackades det lite om nya låtar som bandet eventuellt skulle ta upp på sin repa. Efter drygt en timma var jag hemma hos mig. Jag kunde då se tillbaka på en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans med ett par jättetrevliga och genomsympatiska grabbar.

Tack för att jag fick åka med. Hoppas det blir fler gånger. Tack även för att ni tog omvägen förbi mitt hus i Kristinehamn.

Så slutligen vill jag bara uppmana dig som läser detta att då besöka Rios hemsida som jag gjort åt bandet. www.riosorkester.se är adressen ni ska knappa in.

Nu är det snart dags för guldklaven 2009. En gala jag fick tillfälle att uppleva live 2008.
En gala full av känslor och tårar men även glädje och skratt. Nedanför skriver jag inte om galan i år och vilka som är nominerade och vilka jag tror och vilka jag hoppas vinner.
Kan tillägga att vissa nomineringar i år var lite förväntade med tanke på guldklaven

Årets Dansband:
Larz-Kristerz
Lasse Stefanz
Scotts
Tror att Älvdalingarna tar hem det. Annars hoppas jag på Scotts. Men det är tre förutsägbara namn som finns med här. Hade jag fått bestämma hade det stått tre andra namn på denna posten Känns lite pliktskyldigt att nominera dessa banden. Men får man se till framtid i branchen så hoppas jag Scotts tar hem det hela. Dom visar ju lite framåtanda.

Årets låt:
Carina – Christian Antblad och Mats Ymell. Med Larz-Kristerz.
Finns det nån annan nu, av Lars Lundgren. Med Perikles.
Sweet kissing in the moonlight, av Lina och Mårten Eriksson. Med Thorleifs.
Okej, här är det tre bra låtar som tävlar. Hoppas på Thorleifs som jag tycker gör något nytt genom melodifestivalmedverkan. Men även Perikles är ju en floorfiller. Och Carina. Visst f*n jag har glömt att ringa henne. Men det gör inte så mycket, för jag tror åter igen att Älvdalningarna ringt så det räcker och blir över.

Årets sångare:
Kjelle Danielsson, Jannez
Kjell Malmborg, Bengt-Hennings
Henrik Strömberg, Scotts
Här har vi tre riktigt bra och färgstarka personligheter som alla blommar på sitt lilla sätt. Och jag hoppas att dom har vattnat jämtlandsblommorna lite extra så att Kjelle i Jannez tar hem det hela. Skulle inte så vara fallet så hoppas jag få se Kjell Malmborg ta emot en klave.

Årets sångerska:
Cecilia Furlong å Lena Ström, CC & Lee
enny Salén, Jenny Saléns
Melissa Williams, Zlips
Systrna i CC & Lee är helt okej och sjunger bra. Men jag är enormt kluven här. Jag hade hoppats det funnits två klavar, för i så fall hade Jenny och Melissa fått en varsin. Båda är lika bra på det dom gör. Så någon av dessa två får det bli.

Årets album:
Hem till dig, Larz-Kristerz
Rallarsväng, Lasse Stefanz
Varning för hunden, Perikles
Nu är vi åter i pliktskyldighetens nomineringsland. Ett under att dom inte nominerade Scotts här. Jag tror att Larz Kristerz eller Lasse Stefanz album vinner. Så av den anledningen hoppas jag på Perikles som gjort ett mycket starkt album. Dom har ju för vana att inte spotta fram album. Utan när dom släpper skivor så är det kvalité på det dom gör.

Årets gitarrist:
Chris Andersén, Wahlströms
Nicke Fredriksson, Claes Lövgrens
Magnus Zetterqwist, Bhonus
Nicke får min klave. En grabb som spelat gitarr i hela sitt liv och som dom första åren gjort det lite i det dolda. Han har med sitt Claes Lövgrens spelat upp sig till att vara ett av sveriges mest publikdragande och populäraste mogedansbanden vi har i Sverige. Dom har gjort det heklt utan större mediapådrag. Sånt ska premieras.

Årets keyboardist:
Marcus Fernholm, Bhonum
Stefan Kardebratt, Flamingokvintetten
Claes Linder, Scotts
Marcus är ju ett så vackert namn så varför inte ge han en klave. Har sett Mackan i både Jive och Bhonus och är stum av förundran vad denne herre kan göra med sina vita och svara tangenter. Sådan spelglädje och entusiasms är det inte många klavatuirkillar som har. Ett sådant energiknippe av sällan skådat slag ska belönas med en klave tycker jag.

Årets trummis:
Mattias Berghorn, Drifters
Gunnar Nilsson, Lasse Stefanz
Per-Erik Tagesson, Scotts
Svårt val. Har inte så stor erfarenhet av dessa. Har sett dem lika lite för att ha någon större åsikt om dem och den jag sett mest är väl Mattias i Drifters. Minns föresten då jag träffade hoom som trummis Nyköpingsbandet Excess. Men har hört att alla är minst lika bra så det blir en hård kamp.

Årets basist:
Morgan Korsmoe, Larz-Kristerz
Kim Lindahl, Thorleifs
Robert Norberg, Blender
Man ska ju inte belönas för lång och trogen tjänst som det verkar som att vissa gjort genom åren. Men det är inte därför jag vill nominera Kim Lindahl i Thorleifs. Det är för att han alltid varit en viktig stomme i Thorleifs sound och för att han under året som gått bidragit till de framgångar Thorleifs fått.

Vad gör man en varm sommaronsdag. Jo man kan till exempel ta sig en tur till danserna i Degerfors Folkets Park.

Just denna onsdag var det ett för mig helt nytt band som skulle spela upp till dans nämligen Znits från Öland. Det är alltid kul att uppleva nya band som man aldrig hört live förut.

Till denna trevliga danskväll skulle det visa sig att mina vänner Thomas och Liselotte i Roger Lööfs och Carlson & Carlson också begivit sig. Liselotte har gjort det fina omslaget till bandets utmärkta nya full-cd. En skiva som jag kommer blogga om lite framöver. Just nu går det varm i bilstereon kan jag meddela.

Vi kom i tidigaste laget till Degerfors så det blev en liten tur ut på landsbygden där vi studerade Strömtorp och deras fotbollsarena. Har fina minnen här ifrån då Ölme en säsong spelade sig klar i division III. Mindre roligt kanske det var för Strömtorp som den säsongen halkade ner till fyran.

Klockan drog sig mot kvart i sju och vi drog oss vidare mot Parken och parkerade bilen och gick ner till dansbanan och löste entré.

Här är det så att man betalar entrén direkt vid dansbanan. Det är således
ingen som sitter vid grinden och tar betalt. Här i parken kör du till och med in med bilen och parkerar den snyggt på gräsmattan. Kanske lite ovanligt, men det funkar rätt bra. Här kan man välja mellan att köpa fika eller ta med egen fikakorg. Det finns folk som gör både och. Serveringen är i alla fall fullspikad varje danskväll.

Exakt 19.00 startar bandet upp till en lugn dans i form av låten ”Tro mig jag behöver dig”. Denna låt efterföljs av en uppsjö av andra goa dansbandslåtar. Det som slår mig när jag lyssnar på Znits är att dom låter så enormt samspelta och har en så klar ljudbild. Låter så himla klart i ljudet och framförandet låter kanonbra.
Bandet har till och med ”znitsat” till det med lite egna arrangemang på vissa låtar. Härligt att höra att dom inte plankat vissa låtar rakat av utan lagt ner tid och arbete på snygga välarrangerade arrangemang. Berit Gustavsson sjunger med en mycket klockren och klar stämma. Detta ihop med tidigare nämna arrangemang för att man smälter som is. Det är så kul att höra sådana här seriösa och välspelande band.

Och mina vänner Thomas och Liselotte var även dom överens med mig denna kväll, något som får ses som unikt. Annars brukar vi inte vara överens. Men det handlar då inte om musik utom andra sportsliga ting som vilket hockeylag man ska hålla på för att inte bli mobbad och utfryst i Värmland. Vissa verkar aldrig lära sig. Nog om sport.

Jag kan nämna att man även spelar under ett annat namn ibland, nämligen Rose-Maries. Rose-Maries orkester är ett dansband som ursprungligen kommer från Öland. Bandet startades 1970 av Rose-Marie och Evy Gustafsson, föräldrar till Ola Gustafsson som idag driver bandet tillsammans med sin fru Berit. Bandet består utav förutom tidigare nämnda Berit Gustavsson; Gitarr, sång och Ola Gustavsson gitarr, sång, sax, dragspel utav Patrich Rundström klaviatur, sång, dragspel och Mats Winroth trummor och sång. Utgångsorten är numera Ljungbyholm, som ligger strax söder om Kalmar. Bandet är starkt förknippat med gammeldans och för att då markera att dom även spelar på mogendanskvällar så spelar man under två namn beroende på vilken typ av kväll det är.

Eftersom merparten av låtarna i Degerfors är mogendanslåtar så var det Znits som uppträdde. Men var fjärde dans var således gammaldans som dom spelade med den äran. Det märktes att dom har lång och stor rutin på detta område.

En sak som också är skoj med att höra nya band är man inte känner till deras repa och vet inte således vilka låtar som kommer spelas.

Låtvalet denna kväll var mycket varierat med både gammalt och nytt och glädjande nog en hel del egenskrivet. Detta var en kväll som gick allt för fort till ända. Strax efter halv elva kunde man se tillbaka på en alldeles fantastisk kväll. Vädret hade visat sig från sin allra bästa sida.
Högsommarvärme med massor av sol. Ett stort tack till Znits för en fin kväll att lägga till handlingarna.

Mitt liv just nu är som en berg och dalbana. Jag som inte gillar åka berg och dalbana gör det ändå, eller mitt hjärta Jag har som jag skrivit tidigare i bloggen funnit en underbar vän. Och det har smittat av sig på mitt liv. Det känns underbart att vakna varje morgon och även om solen inte lyser ute så lyser solen i mitt sinne när jag tänker på dig min underbara vän. Så det känns tryggt att veta att finns en sol som alltid lyser.

I onsdags var jag på dans i Degerfors Folkets Hus på Thunet. På scen stod nystartade Nordinz med Grums som hemvist.

Detta band som man hört så mycket gott om innan och som man ju skulle få höra live. Så klart att förväntningarna var höga inför vad som skulle ljuda ur högtalarna.

Det man hört på hemsidan lät ju mycket bra och man har nästintill spelat sönder dom låtarna. Det som är roligt med Nordinz är den åldersspridning som finns i bandet, allt från ynglarna Dan och Björn till mer mogna män som Kalle och Göran. Hm.. Det där lät lite konstigt kanske, men det får gå.

Hur som helst är det ett glatt gäng som tillsammans har mångårig rutin från både; Ji Coos, Danslaget, Gideons, Karlstad-Örjans, Tommy Berghs. Jag behöver väl knappast nämna fler band.

Nu kanske ni undrar vad jag tyckte om bandet. Som vanligt ska jag vara ärlig och rak på sak. Detta var enligt spelplanen deras åttonde gigg. Till saken hör att detta var en motionsdans med övermogen publik så jag vet inte om dom spelade ”snällare” denna kväll.

Med mycket låtar från Vikingarnas repertoar och en hel del andra goa dansbandslåtar kan ni säkert räkna ut att det blev en trevlig afton fylld av mogengodis. Jag tror att får bara grabbarna spela ihop sig ännu mera och Björn hittar sin plats ordentligt i fronten kan det bli bra.

Samtliga medlemmar har ju rutin som heter duga så att använda det rätt kan det bli bra. Sen ska det sägas att jag är ingen expert på området som vet hur det ska låta eller så, men jag tycket dom hade en bra ljudbild på det stora hela.

Och detta med ljud är ju en djungel sig. Man brukar ju säga att har man som dansband ett bra ljud är det ingen som höjer på ögonbrynen men har man ett dåligt ljud så är det fler som höjder ögonbrynen och kanske framför detta till orkestern.

Hejsan alla bloggläsare!
Kan meddela att Stensons nu får komma tillbaka till Forshaga nästa år igen. Underbart trevligt. Det är ju ett tecken på att dom gjorde ett bra jobb där i lördags.

I söndags var jag ute i vår vackra skärgård på en promenad- Tog en massa fina bilder och käkade våfflor med sylt och grädde. Mums!
Nu bär det av mot sängen. Se you later aligator ;)

Det är händer ibland att man blir positivt överraskad av ”nya” dansband som man bara hört på skiva tidigare. Och det blev jag verkligen i lördags då jag var i Forshaga Folkets Hus.

På scen stod skånepågarna i Stensons som hade den äran att komma upp till oss här i Värmland. Detta blev till en mycket trevlig kväll. Det är alltid kul att åka på kvällar där man inte riktigt vet vad man kommer att höra för låtar.

Med facit i hand kan jag nämna att det blev en riktigt trevlig kväll. Publiken verkade gilla det dom hörde och var med från första till sista dans. Det finns ingenting att anmärka på förutom att jag tyckte det var lite mycket reverb i ljudet i dom första två danserna. Detta åtgärdades då man under andra dansen varit ute och lyssnat av ljudet, och sen blev det i mitt tycke helt ok. Angående ljudet är det nog svårt för dansbanden att vara alla till lags och jag är absolut ingen expert på det. Men det är ju så att har man ett bra ljud är det få som kommentar det, men har man ett mindre bra ljud är det fler som opponerar sig.

Nu tänkte jag lämna ljudet för ett tag. Filmer och bilder från kvällen finns att beskådas på dansbandsdax och på youtube. Så nu får man hoppas att Stensons gjorde lika bra intryck på arrangören som på danspubliken så blir bokade igen och får komma tillbaka. Det är ju alltid svårt att som ny orkester i ett distrikt att spela in sig på nya ställen. Men hade jag varit arrangör hade jag absolut bokat in dem igen. Nu får det bära av till sängen.

Den tid vi behöver, ja så heter en låt som är skriven utav Ulf Georgsson som spelar i Bhonus orkester. Låten gav Kindbergs ut på sitt album ”Donna Bella Donna” 2001. Personligen tycker jag låten är kanon bra med lite skön countryfeeling. Nu har låten dykt upp igen i mitt huvud. Fast nu är det inte Niklas Lövdahl (då Eriksson) som sjunger på den utan ett ungt, hungrigt relativt nystartat band från skånska Marieholm vid namn Deléns. Bandet består av fyra unga grabbar. Spelstilen är fräsch lagom halvmogen dansmusik. Detta band har jag gjort lite småjobb åt i början. Då var det en duo/trio. Men nu är det seriös satsning till 100% som gäller. Jag tycker det låter helt ok, även om låtarna är inspelade i en liten källarlokal utan några större ljudjusteringar. Det är ju inte lätt i början med att ställa in det perfekta ljudet. Om man någonsin kommer att hitta det. Går grabbarna bet får dom kontakta Gunnar Åkerlund i Wreatz som kan allt om att ställa ljud åt dansband. Det han inte vet är inte värt att veta tror jag.

Nå väl för att runda ihop detta blogginlägg vill jag önska Deléns lycka till med alla framtida speljobb och samtidigt anbefalla alla att kika in på www.delens.se för att läsa mera. Och när ni ändå ute och surfar på glöm inte www.ljudgunnar.se och www.wretaz.se där du kan läsa mer om Gunnar och det band han lirar i.

Denna dag blev det till att packa väskan och bege sig till huvudstaden för vidare färd med Cinderella. Detta underbara rödvita flaggskepp har så mycket att erbjuda. Skulle kunna snacka i timmar om hur bra Viking Line Cinderella är och vilken service man får ombord.
Inga andra slår dom på fingrarna. Men jag ska inte trötta ut er örtid.

Det hela började med frukost hemma som bestod av en grön cider och en ostfralla. Kl 11.30 hade jag bestämt att jag skulle träffa Micke som även han skulle med på resan. Så jag tog den gula faran ner till Folktes Hus där vi skulle resa ifrån.

Det började bra med att vi inte var inbokade på denna kryssen. Resebolaget vi skulle resa med Char*PIIIIIIP*uss hade bokat in oss på en kryss samma datum fast en månad tidigare. Men den otroligt snälle och sympatiske chauffören Joakim från Gullspångsbuss fixade till detta ändå. Så var vi då på väg mot huvudstaden. Ett fikastopp på populära Nalles blev det.

Vi kom fram till Stockholm ungefär 16.30 Efter lite sedvanliga instruktörer från Jocke klev vi ur bussen för att leta rätt på en annan buss. Vilken då kan ni tro? Men hallå där, tjena moss. Finns väl bara en buss att hålla span på. Givetvis snackar jag om Fixarnas buss från Malung. Ganska snabbt så uppenbarade sig denna varelse framför oss. Man säger bara. Vilken syn. Man smälter ju som vax. Tänk att en buss kan vara så snygg. Har nog en böjelse för snygga bussar. Som om inte det vore nog, så är bussdrivern är minst lika snygg som bussen. Nä, nu får det vara slut på rövslickandet. Nu måste vi komma ombord på båten, helst innan nästa sekel.

Sagt och gjort så tog vi våra väskor och knatade upp för att där trängas med en massa andra folk. Sillburken var ett faktum. Vi träffade en massa annat trevligt folk här i väntsalen. Kan inte räkna upp dem alla p,g,a vissa minnesluckor, men kommer ihåg det var i alla fall; Tösa, Ami63, Roy2, deras dotter, Tjorven, Fusan, Bissen, Cina46 med sällskap och en rad andra från vårt kära dansbandsdax. Efter att vi kommit ombord och konstaterat att per Nyberg inte jobbade så blev det till att slänga av alla prylarna i hytten. Sen begav jag mig upp på däck för att föreviga Stockholms skymning i kvällsskenet. Så vackert det är. Man ser alla flitens lampor som lyser, alla biljus och tunnelbanan som dunkar fram. Klockan slår 18.00 och Jan-Thore gör sig beredd och lägger ut. Nu är man redo för kvällens aktiviteter. Dagen till ära har Micke fixat med en kamera. Nu ska det dokumenteras så man kommer ihåg vad man varit med om. Trots filmförbud gick det bra. Är man från dansbandsdax.se så går det bra att filma. Och vi filmade ju bara dansbanden så det var helt ok.

Kl 20.30 var det så dags att få i sig lite föda. Viking Buffé stod på programmet. Fixaren hade fixat så att vi fick äta tillsammans med deras sällskap. Det blev en underbar måltid med massor av skål och skratt. Jisses vad mat man åt. Det kan inte vara nyttigt. Men ok, det får gå för den här gången.

Sen blev det en tur upp i fanclub där kvällen skulle tillbringas tillsammans med Thorleifs. Dessa underbara grabbar från Småland som alltid gör sitt yttersta för att ge allt. Dom skulle dela scen med Claes Lövgrens på denna kryssen, och i Seaside café spelade Spotlights orkester. Det blev till att hänga med polarna uppe i fanclub där Thorleifs och Claes Lövgrens skulle spela. Jisses vilken kväll det blev och vilken stämning. Båda banden vet verkligen hur man charmar en publik. Det blev allsång och lite av varje. Thorleifs levererade hits på hits, det var underbart att höra. Lövgrensgrabbarna gjorde inte saken sämre som är ett jäkla skojfriskt gäng från början till slut. Med på kryssen hade skånepågarna en överraskning i form av Tina Svensson. Denna ljuvliga sångfågel sjunger tillvardags i Riivaz orkester från Skånes Fagerhult. Hon ska medverka på Lövgrens nya cd som släpps i dagarna. Hon var med uppe på scenen och sjöng lite med sin ljuva stämma. Bland annat blev det en duett med Classe Lövgrens som var en given succé.

Klockan rullar på liksom dansbandsmusiken. Kl 01.50 är det så dags att ta sista dansstegen på östersjöns hetaste dansgolv. Det är nu man frågar sig om man ska ta mer dricka eller en pytt i panna i tapas bar eller gå och sova. Efter velande kom övriga gänget på att det var fullkomligt nödvändigt att ryka lite ute på akterdäck. Jag kan inte för mitt liv begripa detta, men följe med som passiv rykare. Sen blev det mest att vela runt på båten. Oerhört trött är man. Men man får stå ut och härda med. Efter diverse turer till club7 och lite andra diverse ställen och hälsade på glatt folk. Runt 03.30 och alla barer och diskotek har stäng beslutar vi oss för att dra ner till hytten. Det var nu det skulle ske. Men oj vad man bedrog sig med en stor portion ironi. Det blev till att slockna på en gång.

Piip piip, klockan ringer och visar 09.00. Någon jävel har satt på en klocka på alarm. I ren desperation försöker jag ta reda på vem denna person är som vill oss så ont. Efter diverse dragna slutsatser kors och tvärs så kommer jag att det jag själv som gjort detta för att inte missa den enorma sjöfrukosten som serveras. Efter att ha tagit fel på tiden och insett att man kunnat sussa 1 timme till och ändå frukostat i normalt tempo så satt man där ändå med värsta frukostbrickan. Köttbullar, prinskorv, skinka, ost, mackor, fil, äppeljuice och en massa annat gick det ner i magen. Efter detta blev det lite passivt rykande och fotografering av den Åländska skärgården, tänk så vackert det är. Man får drömma sig bort ett tag, innan man väcks till liv att den trevliga Skånerösten. Giomojjon. Tänk om man kunde vakna till den rösten varje morgon. Vad underbart allt skulle vara då.

Kände mig inte riktigt i dagsform så det blev en tur att beställa in en cider. Blev att tillsammans ta en ryka och cider till tonerna av Östen ”Östen med resten” Erikssons bingoutropande. Med risk för att kamma hem storvinsten och göra tanterna avundsjuka så ställd vi inte upp. Men ska göra det nästa kryss i alla fall. Inte för att skryta men man brukar ju ha tur på bingo.

Sen blev det en tur in i taxfree där man skulle göra diverse inköp. Träffade lite trevliga vänner där som man samspråkade med. Lite godis och vätska kom man ut med från butiken. Ner i hytten för avlastning.

I SeaSide café blev det filmning av Spotlights orkester. Mycket bra och trevligt gäng som jag fick en pratstund med som lovade skicka in skivor till oss på dansbandsdax.se Ska bli skoj.
Det märkte att det var rutinerade grabbar detta. Ett band jag gärna ser mer utav.

Klockan drar sig och närma sig halv fyra och det är dags att ta farväl av det trevliga ressällskapet. Efter ett antal kramar och farväl var det så dags att sätta sig i bussen tillbaka till Värmland. Man kan summera en jättrevlig kryss med otroligt trevlig ressällskap.

Tack för denna gången

Varmt och härligt väder idag. Vad passar bättre än att vara ute i det fria och bara njuta av det fina vädret. Men här på jobbet är det förfärligt varmt. Fattar inte varför det ska vara så varmt. Vem har bestämt det? En fläkt av modell större borde bara varje människas rättighet. Men det får gå.

Idag har jag haft release på Wretaz hemsida på riktigt så att säga. Resultatet blev väldigt bra. Men det beror på att jag arbetat med underbara personer. Bättre kunder får man nog leta efter. Vad man än bad dem om att fixa så hade man det i sin hand. Underbart. Och så snygga bilder får man inte att arbeta med varje dag. Då är det en fröjd att arbeta om man har bra grundmaterial. Så nu måste ni ju bara surfa in på www.wretaz.se och se på resultatet.

Nu ska man arbeta vidare. Ha det så gott på er allesammans.

Söndag min ledig dag. Så sjunger man ju i en dansbandsdänga från tidigt 90-tal eller kanske rent av 80-tal.

I går var det dans till Mona Gs i Upperud som gällde. Vädret var det lite si och så med. Regn och sol omvart annat. Detta medförde att det blev en något kylslagen kväll. Men dom som var där höll i gång från första till sista dans. Träffade även en fd lärare jag hade i skolan. Kul. Sen kanske fotbollen gjorde sitt til att del blev sega i starten. Nu så tänkte jag nanna lite.

Nä glömde berätta att hag varit til Nora på skivmässa. 3 idrottshallar med säljare från hela europa. Cooolt. Blev en massa vinyl och cd med sig hem. Och även en massa orkesterkort.