Dagens skivfynd från Solareturen blev en skiva med Åsa Sjöberg. För er som inte vet vem denna duktiga tjej är så kan jag meddla att hon är tillsammans med dansbandsmusikern Claes Lövgrens. Så här skall spisas i kväkk

Bjurbäckens slussar ligger c.a 1 mil väster om Storfors. Naturskön kulturhistorisk miljö i farleden mellan Filipstad och Karlskoga. Denna kanal byggdes för att underlätta transporterna mellan Filipstads Bergslag och Kristinehamn. 1853-57 anlades en kanal med slussar förbi forsarna vid Bjurbäcken. Slusstrappan vid Bjurbäcken har 3 steg som lyfter båtarna ca 11 m
Här finns ett mysigt café där man kan ta sig en fika och bara vara. Varje år lördagen före midsommar firas kanaldagen med diverse festligheter. Varje söndag i juli har man musikunderhållning vid slussvaktstugan. Och varje tisdag har man allsång. Och det var just en tisdag jag besökte detta fina ställe.

Allsångsledare är den sjungande slussvaktaren Marco de Abreu. Han brukar överraska besökare och båtgäster med att sjunga en sång; på svenska eller italienska, spanska eller portugisiska. En riktig humoristisk kille. Vädret denna afton var kalasväder till en början. Men mitt under allsången så kommer ett regnväder in över slussområdet. Hela himlen öppnade sig. Men vad gör lite regn. Vi som var där hade det lika roligt ändå. Maro hade gjort mycket fina allsångshäften med en bra blandning på låtarna. ”Tusen bitar”, ”Sång till friheten”, ”Calle Chevens vals”, ”34:an” , ”Axel Öhman” och många fler odödliga klassiker fanns med i programmet.

Sedan bjöd Marco på en del egna låtar med. Mycket härligt. Roligt att höra låtar på andra språk också. Härligt som bara den. En gästasrtist dök upp på scenen som jag tyvärr inte minns namnet på-Vi som har där hade det mycket trevligt. Allsång är lite som dans. Friskvård! Man mår bra av att sjunga så är det. Jag kan även citera vad en dansbandssångare sa till mig en gång. ”Alla kan sjunga – med varierat resultat”. Och det kanske är så. Men här i Bjurbäcken spelar det ingen roll hur bra man sjunger. Här är det glädjen och gemenskapen som är viktigast.

Gott fika fanns det också att köpa för den som ville ha. Goda bakverk och mackor av allehanda slag.

Tack Marco och Lotta Lloyd Gregard som arrangerade kvällen. Tack även till gästartisten som Marco hade med sig. Vi ses säkert snart igen. För detta är en plats som jag gärna återvänder till.

För ungefär ett år sedan så arrangerade Åsa Karlström en välgörenhetskonsert i Karlskoga Kyrka under namnet ”I Kärlekens tecken”. Flera av Åsas musikaliska vänner ställde upp och spelade gratis på denna konsert. Åsa sade innan att hon inte visste hur många som skulle dyka upp. Facit blev en fullsatt kyrka.

Intäkterna från konserten i maj resulterade i en heldagsutflykt till Kolmården för 70 barn som inte skulle komma ut på någon semesterresa. I november samma år gjorde hon en julvariant med ungefär samma musiker på Kupolen i Karlskoga. Då slussade Åsa pengarna vidare till barnfamiljer i Karlskoga och Degerfors som har svårt att få ihop pengar till julfirandet.

Nu var det dags igen för Åsa att arrangera en gala ”I Kärlekens tecken”. Denna gång är intäkterna avsatta för en resa till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. En del skulle även skänkas till organisationen ”clownetterna” som ideellt roar svårt sjuka barn på sjukhus. En del kan tycka att det låter konstigt med humor mitt i alla sorg som kan drabba en familj. Men detta kan göra att man orkar kämpa lite till.

Årets sommarkonsert hölls i Novellhallen i Karlskoga och var en samarbete mellan BIK Karlskoga och Svenska Kyrkan. BIK Karlskogas lagkapten Martin Tellander lede galan tillsammans med Åsa Karlström. Vi tog platser ganska långt fram för att få till bra bilder. Lamporna slocknade och musiken tog sin början. Alla sjöng vilken härlig start på denna gala. Sedan presenterades alla artister. Conny Olsson, Katarina Fürst, Linda och Pekka Dahl, Thomas och Linnéa Wikström, Susanne Eriksson, Susanne Jansson, Åke Norén och De Nadas, Erik Sjöstrand, Malin Sjöstrand Näsman och dragplåstret Janne Åström. En tjej som var med på scen men som inte sjöng något var. Susanne Andersson. Hon var förkyld och lite krasslig i halsen, men satt med på scenen ändå.

Det bjöds på ett riktigt musikaliskt smörgåsbord med så mycket härlig musik. Varierat program så jag tror nog att alla fick med sig något hem som dom kan leva på ett bra tag framöver.

Katarina Fürst som tidigare bland annat varit dansbandssångerska i bandet Sandins inledde med en vacker norsk låt som heter ”Lykke till”. Oj så vacker låt. Man kan säga att hon satte ribban för det musikaliska denna afton.
En trevlig kille som har riktigt bra sånger är en grabb från Karlskoga som heter Åke Norén. Med sitt band bjöd han på flera trevliga melodier som han själv knåpat ihop. Humoristisk och väldigt sympatisk grabb denna Åke. Får ni möjlighet så tveka inte att uppleva honom live.

Thomas Wikström fortsatte och tog vid i Rockin all over the world så både golv och väggar gungade i kapp. Han är en sångare som nog klarar av det mesta. Han sjunger både hårdrock och opera. Dom hårdast rockiga tonerna hade han lämnat hemma. Finstämt blev det när han bjöd på Josh Grobans ”You raise me up”. Snacka om att man fick ståpäls. En ung tjej stegade fram och började sjunga en låt vid namn Alone. Jaha det där lät ju hyfsat tänkte jag. Sedan bär det bara uppåt. Oj oj oj vilken pipa. Vilken röst tjejen hade. Det visade sig vara Linnéa Wikström dotter till tidigare nämnda Thomas.

Sedan steg en tjej fram med en varm innerlig kärleksfull värme i rösten Malin Sjöstrand Näsman. Hon sjöng en låt som Helen Sjöholm brukar sjunga ”Kära syster”. Hennes man var med och kompade. Erik heter han. Vilken fin röst Malin har. En röst man aldrig blir mätt på.

Men det bjöds inte enbart på sång och musik. Mellan artistframträdandena så berättade Åsa lite om vart pengarna går att dom verkligen gör nytta. Om en ung grabb som hade ett par glasögon som gått sönder som hans föräldrar limmat ihop för de hade inte råd att köpa honom ett par nya. Tack vare denna medmänniska och fina ängel Åsa och insamlande medel kunde de beställa tid hos optikern så han en dag fick ett par nya glasögon.

Åsa satte sig ner och berättade om sin egen uppväxt. Att slussas mellan barnhem och fosterfamiljer och detta att fråån vuxenvärlden få höra att man inte duger till. Detta grep tag i oss alla och vi var många i den stora publiken som satt med tårar i ögonen. Till slut ställde sig alla upp och gav Åsa stående ovationer för det arbete hon lägger ner för det svaga i samhället. De personer som en del blundar för och inte vill se. Det borde finnas fler som Åsa runt om i landet. Vad mycket bättre vår värld skulle se ut då.

Efter detta steg en tjej fram som heter Susanne Eriksson. Det var förresten tre olika Susanne med på galan. Men denna hade en fiol med sig på scenen som hon trakterar med den äran. Så himla vackert hon spelade. Hon bjöd även på en hel del skönsång. Susanne Eriksson har haft lite av en liknade uppväxt som Åsa har så dom känner varandra lite som systrar även om det inte finns några biologiska band mellan dem. En duktig och sympatisk musiker. Favoriten hon framförde på galan var Stings ”Fields of gold”. Underbart fin version.

Jag gillar ju inte enbart dansband. Det finns en del andra genrer som ligger mig varmt om hjärtat med. En av dessa är country. Vilken tur jag hade på galan att det fanns artister där som delade mitt tycke för denna musikstil. Dom jag pratar om är Linda och Peter Dahl. Otroligt duktiga musiker och låtmakare från Degerfors. De bjöd inte enbart på country utan även schlager och blues. Linda sjöng en låt som hon och Pekka komponerat. En melodifestivallåt ”Vindarna viskar mitt namn” som en herre med tofs på huvudet framförde i Melodifestivalen Roger Pontare. I en helt ny avskalad version sjöng Linda låten. Härlig version. Hennes mann Pekka var inte sämre han utan bjöd på många härliga country och blues låtar. Något som jag verkligen gillar. Bra jobbat.

Som jag skrev innan var detta inte enbart insamling till Åsa Karlströms projekt. Varje år skänker man även lite pengar till andra föreningar som jobbar för att barn skall ha det bra. I julas fick den ideella föreningen Bris en summa pengar till sin verksamhet. Som jag skrev tidigare så hade man i år bestämt att skänka en del till organisationen ”clownetterna” som ideellt roar svårt sjuka barn på sjukhus. En av dem som ingår i detta är Sussie Nordtröm som så klart var på plats och förutom att berätta om verksamheten bjöd på skönsång. En otroligt härlig och inspirerande människa.

Sist men absolut inte minst så hade Åsa ”raggat upp” ett riktigt dragplåster. Han har haft flera egna band, bland annat Hot Soup som spelade allt från Jacques Brel till Deep Purple. Han har spelat i musikaler som ”Les Miserables” på Cirkus i Stockholm, Annie på Göta Lejon, Guys and Dolls på Oscars, Här på galan bjöd han på flera storslagna sångnummer bland annat David Bowies ” Life On Mars”.

Som grand finale på denna fantastiska gala bjöd samtliga artister på ett Astrid Lindgren medley med anledning av den resa Åsa kommer göra i sommar. Hon ropade upp alla barnen som var där till att vara med och sjunga. Det blev en riktigt fin avslutning på en magisk kväll. Men publiken visade inga tecken på att vilja gå hem utan skanderade ”en gång till. Då klev Janne Åström fram och bjöd på en Cornelis i form av ”Turistens klagan” tillsammans med de andra i ensemblen. Ett finare avslut kunde inte galan få det värmde allas inre.

Tack till Åsa och alla andra som ställde upp och gjorde denna kväll magisk och minnesvärd.

Folkets Hus förening har tillsammans med andra föreningar och privatpersoner i Degerfors antagit Lekebergs utmaning om att samla in pengar för att hjälpa människor på flykt. Samtidigt utmanar man övriga kommuner i Örebro län att göra det samma. Man har startat en insamling, Degerfors Hjälper.

Insamlingen har pågått under en tid och avslutades med en stor musikgala i Folkets hus teatersalong den 6/3 där kultbandet The Pinks var ett av de stora dragplåstren. Alla intäkter man fick på kvällen gick oavkortat till UNHCR. UNHCR står för United Nations High Commissioner for Refugees, som på svenska är FN:s flyktingkommissarie.

Målet var att samla in 125 000 kr som kommer att gå till UNHCR:s arbete för världens flyktingar. Föreningen bakom galan meddelar att man nått målet med råge. Man har nämligen skänkt 165 500 kronor som ska användas för att hjälpa människor på flykt.

När min bror och jag fick nys om denna gala och att The Pinks skulle återförenas var det inget att tveka på och skaffade två biljetter omgående. Detta var ju ett tillfällen man inte kunde missa. Kan man förena nytta med nöje är det ju bara kul.

Trycket på biljetter inför galan var mycket stort. Och det berodde till stor del på att kultbandet ”The Pinks” som var som allra största på 80-talet skulle återuppstå för en kväll. Bandet behöver väl ingen större presentation. Men kan ju ändå berätta att de var en svensk musikgrupp grundad på 1980-talet i just Degerfors. Deras första självbetitlade skiva släpptes 1984 med bland annat låtar som ”Lita på mej”, ”Linda”, ”Spelar ingen roll” och ”Jag vill ha en egen måne”. Bert Karlsson tog dom under sina vingar och resten är som man säger historia.

Men det var inte enbart The Pinks som uppträdde på galan. Det var en mycket bra spridning på musiken som de superproffsiga konferenciererna Linda Dahl och Peter Sundh presenterade. Jag fick en rad nya favoriter som jag inte hört talas om innan. Det som slog mig är att man har ett oerhört rikt musikliv i Degerfors. Och det är väl inte som Linda sa att orten står på tre ben Järnverket, musiken och fotbollen.

Först ut på scenen var Sonoruskören under ledning av Inga-Lill Brogeland Morfeldt. Sen följde en rad av olika band och solister i diverse konstellationer. Blakk Petter & Rob Ink Petter Holmkvist & Robert Warnqvist bjöd på hårdrick. Något som inte riktigt tilltalade mig då ljudvolymen var lite väl hög. Hårdrock måste väl inte alltid vara öronbedövande?

Peter Pedersen var en grabb som överraskade stort. För många är han nog lite mer känd som vänsterpartist då han var riksdagsledamot 1998–2010. Men förutom politik så har han en enorm pipa vilket han visade prov på tillsammans med husbandet ”Björn Bodin Band” som för kvällen döpt om sig till ”Fyra nyanser av grått”. Peter bjöd bland annat på ”The river” av Bruce Springsteen

Röhett som består av Peter Eriksson, Eje Johansson, Henrik Johansson och Fredrik Nordin bjöd på lite härlig progg. Anders Norudde och Matti Norlin utgör duo Blåställ bjöd på lite blues. Lät riktigt okej måste jag säga. Thor Eriksson band bjöd på lättlyssnad musik som jag gillade skarpt.

Sen var det då dags för det som många väntat och kommit dit för. Nämligen kultbandet ”The Pinks”. Jublet visste inga gränser när bandet äntrade scenen. Sångaren Robban Andersson gick fram till mikrofonen och undrade var deras ”tamburinman” tillika lillebror Jimmy Andersson höll hus. Enligt utsago hade han en förmåga att komma bort på vissa spelningar och intresserade sig för en del andra saker.

Roban tog ton och sjöng de första raderna i ”Helena och jag” och publiken var med på noterna direkt. ”Sitter på en bänk utanför….” och i kör sjunger publiken ”Gröna Lund”. En mäktig känsla som gjorde att man fick lite gåshud. När det begav sig på 80-talet var alla ”barnsångare” med allt vad det innebär. Därför hade man fått arrangerat om några låtar och ändrat en del tonarter för att det skall funkar lite bättre.

Det var hög allsångsfaktor på deras låtar och publiken var med på noterna direkt. ”Det spelar ingen roll” följer och in på scenen hoppar så Jimmy med sin tamburin. Sättningen är komplett. Handklapp och ovationer efter varje låt. Det var till och med de som reste sig i bänkraderna och stod och dansade. The Pinks gjorde två framträdande under kvällen och bjöd på flera hit såsom ”Vi är ett folk” och ”kom och håll och kom och ta”.

Fler artister som imponerade på mig var otroligt duktiga Matlida Knutsson som kompades av Stefan Larsson. En ung lovande talang som har framtiden framför sig. Vilket röst hon har. Oj oj oj säger jag bara. Hon kommer bli något riktigt stort. Tro mig och glöm inte vart du läste det först.

Ingrid Laangard med band var en annan sångerska med bra pipa. Hon bjöd på ledmotivet till ”Karl-Bertil Jonssons jul” med text. Hon sjöng bedårande vackert. Första gången jag hörde ”Karl-Bertil” med text.

Till slut var det dags att runda av denna enormt trevliga kväll som önskade inte skulle ta slut. Man kan sammanfatta det som en magisk kväll med otroligt mycket bra musik. De superproffsiga konferenciererna Linda Dahl och Peter Sundh gjorde ett toppenbra jobb och blandade både humör och allvar mellan artistframträdandena.

Avslutade hela konserten gjorde Sonoruskören under ledning av Inga-Lill Brogeland Morfeldt tillsammans med samtliga artister som medverkat under kvällen. Det kändes i hela hjärtat och hela lokalen sprudlade av värme. Extra gott kändes det att veta att man nått målet med insamlingen och även fått lite till ändå. Nu återstår det att se vilken nästa kommun det är som hakar på detta.