Detta band behöver väl ingen närmare pressentation. Säg bara ”Linda Går”, ”Eloise”, ”De ensammas promenad”, ”Det svär jag på”, ”Tjejer” och ”Ring om du vill nånting” och alla vet att jag pratar om Arvingarna. År 1993 vann de med sin låt ”Eloise” och fick därmed representera Sverige i Eurovision Song Contest, där de kom på sjunde plats. Om ingen innan visste vilka grabbarna så fick dom absolut veta det nu. Resten är som man säger historia.

Nu på lördag 16 januari medverkar de i tv4s program Tack för dansen med start klockan 20.00

SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter) är glada att kunna presentera de nominerade till Manifestpriset 2016.
Årets gala går av stapeln den 5 februari på Nalen i Stockholm. Manifestgalan uppmärksammar och premierar den bästa oberoende musiken i Sverige. I år delas pris ut i totalt 22 olika kategorier och galan kommer som vanligt att vara fylld av spännande liveframträdanden.

Följande dansband är nominerade i kategorin Dansband:
Dansband
Donnez – Stora starka män (Neptun)
Drifters – Vår egen väg (Neptun)
Perikles – Heta pojkars flickor (Atenzia Records)
Blender – Mi amore (Neptun/Blender records)

Nya dansställen ploppar det inte upp allt för många så här års. Men det finns dom som satsar rejält på dans. Ett av dessa ställen ligger i värmländska Karlskoga och heter Danshallen. Värmland är ju dansbandens vagga på något sätt. Så skal det satsas skall det väl göras här. Danshallen är en fd industrilokal som ligger en bit från flygplatsen i Karlskoga. Här har man dansat i flera år men i somras tog arrangören Karin Bergstedt med personal och totalrenoverade nedervåningen. Här arrangerar man dans flera gånger i veckan. Det är motionsdans, danskursers av alla dess slag. Nu har man utökat med danskvällar till livemusik. Fredagsdanser med dans till livemusik är det som gäller. Premiärband var Alvenfors som fick hoppa in för Deléns som lämnat återbud.

Broder och jag skulle så klart dit och spana in vilket ställe detta är. Vi körde dit nästan på en gång. Det var tämligen lätt att hitta dit. Kör man bara på mot flygplatsen och sen tar sikte på bilprovningen är det inga problem att hitta rätt sen. Vi betalade vår entrén och möttes av mycket genomtrevliga arrangörer. Redan nu kändes det som att detta skulle bli en trevlig kväll. Det var ju premiärkvällen detta så man visste ju inte hur många som skulle dyka upp. Men med facit i hand blev det en mycket lyckad premiär som jag tycker arrangörerna får vara nöjda med. Vi hälsade på grabbarna i Alvenfors som var mycket glada över att se oss igen.

Så slog klockan 19.00 och Tony räknade in till kvällens första dans. Lugnt kryssar dansparen ut på golvet. Jag tog plats uppe på en läkare med full insyn för dansgolvet och scenen. Där placerade jag mig med min kamera och mitt 70/300 objektiv och tog en hel del fräcka dansbilder på publiken och framför allt orkestern som dom kunde använda till sin hemsida och Facebooksida. Alltid lika kul att laborera och testa nya inställningar. Det blev en hel del i mitt tycke läckra bilder som ni kan se i detta reportage.

Alvenfors spelade som vanligt underbar dansmusik som jag tror passade som handen i handsken. ”Blir det ja eller nej” sjunger Peter. Frågar ni mig blir det ett rungade ja. Bandet gav förra året ut en lysande debut.cd. Från denna spelade man många härliga låtar. ”Vänner”, ”Alltid på väg”, ”När jag ser mig tillbaka”, ”Juliette” med flera. Ska man placera in dessa i ett fack så får det nog bli fräsch mogendans. Annars tycker jag det är rätt fånigt att placera in och sätta etiketter på dansband. Men jag törs nog säga att Alvenfors har en väldigt bred repertoar som passar de flesta ung som gammal.

Så var det dags för kvällens paus. Vi fikade på goda ostmackor som dom hade. Utbudet var helt okej. Det fanns goda bakverk, kaffe, te och läsk att köpa. Fika miljön var trevlig med dämpade belysning och det blev en trevlig atmosfär.

Sedan så var dansen i gång igen med de trevliga grabbarna i Alvenfors. Jag tycker det är en mycket bra danstid här i Karlskoga. 19.00 – 23.00 gör att man inte kommer hem så där jättesent om när dansen slutar klockan 01.00 Även om broder och jag stannade kvar när bandet roddade ner så kändes det ändå inte som ”mitt i natta” Som helhet tycker jag att detta var en riktigt trevlig kväll med trevliga arrangörer, bra musik, bra dansgolv och gott fika. Nu hoppas jag på fin uppslutning på kommande danser. Förutsättningarna finns ju absolut. Så gott folk. Bara att packa ner dansskorna och bege sig till danshallen den 29 januari där det blir världspremiär för dansbandet Thoniez.

Det är inte alla dansband som åker ut och spelar på nyårsafton. Det är inte heller alla band som åker ut och spelar på ett och samma ställe i tio års tid. Men det finns ett som gör det. I år var det nämligen 10-års jubileum för Drifters på Nyårsafton i Brunnsparken Örebro. Även sista året dom spelade här då dom nästa år är uppbokade på jobb i Danmark. Ombyte förnöjer sägs det. Och det kanske att läga att efter tio år bryta upp.

Men nu tänkte jag skriva lite om denna nyår som var med underbara Drifters med Erica Sjöström. Själv. Vi startade hemma med att äta lite god mat. Fläskfilé med gratäng blev det. Och det bästa av allt, bearnaisesås.
Mätta och belåtna styrde vi sedan kosan mot Sveriges sjunde största kommun med 137 389 invånare. Staden är belägen vid Hjälmarens västra strand. Några kända personer man förknippar med staden är bland andra; Peter Flack, Thomas Nordahl, Martin Stenmark, Thory Bernhard och Pia Sundhage.

Vi landade i Brunnsparken en kvart innan dansens början. Många andra som var där hade så klart uppmärksammat att det var nyårsafton och klätt upp sig lite extra. Vi hade tur som hade köpt förköp. Det var bara att promenera förbi alla som köade. Strax innan dansens början gick det ett sus genom lokalen. Erika Sjöström och hennes grabbar hade äntrat scenen och hon glittrade som vanligt. Jösses vilken nyårsblåsa hon hade fått på sig. Grabbarna var stiliga dom med. Strax efter räknade dom in till första dansen och golvet fylldes direkt. Många kändisar var på golvet. Och med det menar jag folk jag känner igen som brukar vara och dansa i Forshaga. Hade man samåkt tror jag man utan svårigheter kunnat fylla upp en hel buss.

Det blev en underbart trevlig kväll i Brunnsparken. Många goa låtar från deras senaste cd blev det. Det var en del som stod framme vid scenen och bara diggare. Erika fick så klart hjälp med sången av Chris-Lennart i några låtar. Han är alltid är på plats i Brunnsparken när Drifters spelar. Drifters ger alltid det lilla extra en dag som denna. Man aldrig tråkigt på en kväll med detta band. Och det märks att dom på riktigt bryr sig om sina fans. Erika har ett hjärta av guld. Hon bryr sig om alla, kramar, lyssnar,, skrattar med. Ronny sjöng och Anton basade på som vanligt. Bakom klaviaturen stod Stellan som vanligt tryggt och lugnt och spelade. Det har han gjort i över 30 år. Ny tillskotten Robert bankade på bakom trummorna. Ronny aviserade om kvällens ena paus. Vi passade på att köpa en varsin landgång. Mums vad gott. En nyår kan man unna sig lite annat än vanliga ostmackor.

Så började klockan närma sig kvart i tolv och bandet tog en kort paus. Sören som är värd i Brunnsparken och en medhjälpare hällde upp cider i glasen som de skulle ha och skåla med vid tolvslaget. Stellan fixade så vi fick genom högtalarna höra Jan Malmsjö läsa Nyårsklockorna. Trodde först man kunde ha sänt ute Malena Ernman live i stället men med tanke på att tekniken inte fungerade förra året så kanske detta var bästa lösningen. När vi skålat in det nya året stämde Ronny och vi andra upp i Sveriges nationaldag.

Där efter kom Eva och Sören från Brunnsparken upp på scenen för att hålla sitt traditionella tal och tacka publiken. De berättade lite om året som varit hur mycket publik som varit där och dansat. Dom är Sveriges mesta dansarrangörer. Det är lite respekt det att arrangera så mycket dans som man gör i parken. Man kommer fortsätta arrangera dans så som man gjort tidigare. Man kommer under våren att satsa på rockabillykvällar med som kommer hållas i lokalen som kallas för ”Globen”. Den 19 januari håller man även sin frikväll då man bjuder på entrén. I år har man Framed på scenen. Denna kväll har man frivillig avgift där samtliga insamlade pengar kommer gå till Örebro stadsmission och deras arbete för hemlösa. Sedan berättade Eva att Drifters i år spelat upp till dans i Brunnsparken för tionde året i rad. Men nästa år skiljs våra vägar då spelar Drifters i Danmark. Publiken buade men var sak har sin tid. Men det blev genast gladare miner när hon berättade att Drifters är tillbaka i parken redan 9 april. Då är det dessutom FUB-dans på eftermiddagen.

Så till slut var vi framme vid kvällens sista dans. ”Du är himlen för mig” bjöd Erica på. Hon trollband hela publiken med sin röst sin utstrålning. Sedan ville folket inte gå hem. Publiken applåderade mer och mer. Ronny frågade om vi vill ha en till. Ett rungande ja till svar. självklart sade Ronny inga problem och hängde på sig gitarren igen. Underbart vilket nyårsfirande det blev. Ett riktigt 10-års jubileum utan dess like. Efter att vi kramat om Erika och sagt hej då till grabbarna styrde vi kosan hemåt.
Stort tack till Drifters och Brunnsparken med personal.

Nu harman ofenliggjort de nominerade till Spellemannsprisen i klassen Danseband i Norge. tre otroligt starka kandidater tävlar i år.
Den första är Gluntan – ”50 år” sedan har vi Hanne Mette Band ”Akkurat nå” och avslutningsvis Contrazt med albumet ”Hælj”. Vi säger grattis till samtliga nominerade.

Var du en av dem som dansade till Matz Rogers i Forshaga Folkets Hus den 26 december? Då kanske du är med bland mina dansbilder som du kan se här.

Jonathan Westling, trummis i Finix (till vänster) har bestämt sig för att hoppa av bandet. Han gör sin sista spelning den 15 januari på Folkets Hus i Bollsta.

Johan Andersson, trummis i Scotts, har bestämt sig för att sluta i bandet. Han har varit med i 4 år och kommer att vara kvar tills hans ersättare har börjat.

Det anrika dansstället Skultuna Lagårn och Oscars Loge är ute till försäljning. Arrangörerna tillika nuvarande ägarna meddelar att man kommer att fortsätta driva danserna som vanligt. De hoppas också det kan fortsätta i framtiden med dom nya ägarna.

Läs mer på www.maklarringen.se

Det var tänkt att Jenny Salens skulle avsluta danssäsongen i Forshaga Folkets Hus på annandagen. Men då deras trummis akut fick åka intill sjukhus och bandet inte kunde hitta någon vikarie fick man således ställa in spelningen. Alltid trista tt behöva ställa in spelningar. Sänder en tanke till deras trummis Robert Nilsson. Krya på dig. Men det betydde inte att det inte blev någon dans. Man hittade snabbt ett ersättningsband i Matz Rogers som packade ihop instrumenten och styrde bussen mot Folkan.
Det blev en härlig afton med dessa fryksdalingar. Det bästa av allt var att ingen vände i dörren när det informerades av byte av orkester. Det så det skall vara. Och jag hoppas att dom får komma tillbaka nästa år och spela. Med tanke på det gensvar som de fick från publiken tyder allt på det. Vi får hoppas det finns plats till både Matz Rogers och Jenny Saléns i spelplanen. Men det får vi återkomma till. Jag tycker det är jättekul när publiken ger banden en chans att visa vad dom kan. Och lovorden för Matz Rogers haglade. En man kom fram och sa att det var längesen han dansade till ett band som hade en sådan fin takt i låtarna. Och jag är benägen att hålla med. Matz Roger spelar enkel mogen taktfast dansbandsmusik.

Klockan började närma sig 20.00 Grabbarna kom ut en efter en. De blev så glada av att se oss där. Dansfolket strömmade in i lokalen och det hördes på snacket att en del var nyfikna på vad detta skulle bli för något. Janne bakom trummorna tog kommandot och hälsade alla välkomna. Vi heter Matz Rogers kommer från Sunne vi ska spela upp till dans i afton. Två lugna låtar ”Låt en morgon vakna” därefter thorleifsklassikern ”Kärleken ska vinna”. På ett litet kick var dansgolv mer än välfyllt med glada människor som ville dansa av sig lite julmat.

Flera av de dansare som jag pratar med denna kvällen är lyriska över kvällens orkester och är lika överens med mig om att dom måste komma tillbaka. Och som jag skrev tidigare så tror jag säkert att arrangören Inge Sandin har plats för både Jenny Salén och Matz Rogers säsongen 2016-2017.

Så var vi framme vid kvällens paus. Det blev som vanligt köttbullsmacka och en sprite. Varför ändra på ett vinnande koncept? Gött med lite mat och energi så man orkar med med andra halvlek. Jag hade så klart med min kamera och tog en rad fina dansbilder som kan beskådas på danslogen.se Många var det som ville vara med på bild denna kväll. Det är riktigt kul att få sådan respons för dansbilderna som man tar. Jag riktar härmed ett stort tack till danslogen för alla dansbilder ni laddat upp åt mig under året som gått. Alltid kul att få hjälpa till och sprida bilderna och på så sätt göra reklam och visa hur trevligt det är på dans i Forshaga.

Så började kvällen lida lite mot sitt slut. Men det fanns några kvar för dessa superintstrumentalister att spela. Det var dags för KG Kalle Örtlund att få briljera och visa vilken suverän gitarrist han är i en låt som heter Thoméegränd 14. Vilket gitarrspel han bjuder på. Efteråt var det som publiken inte ville sluta applådera. Jag tycker ibland att enskilda instrumentalister i dansband får oförtjänt med applåder. Men det finns två till i bandet som briljerade denna kväll instrumentalt. Det var Roger Andersson och Ulf Gullbrandt som spelade saxofon. Matz Rogers är ett praktexempel på hur instrumentala låtar skall framöver. Bra jobbat grabbar.

Sista dansen bestod så klart av två lugna underbara låtar. ”Vår kärlek är som havet” som Tommy Bergs spelat in och Bengt Hennings ”Alla underbara stunder” fick avsluta denna enormt trevliga danskväll i Forshaga Folkets Hus. Men det var bara som orkestern trodde. Efteråt blev det stående ovationer så det var bara för grabbarna att hänga på sig instrumenten igen och bjuda på ett extranummer. Det blev Kalle som bjöd på lite guitarrboogie. Sedan stannade vi kvar och snackade lite med grabbarna. Vilken kväll och vilken underbar musik. Vi önskade alla där Gott Nytt År och tackade för denna säsong. Nu hoppas vi att Robban i Jenny Saléns kryar på sig så att han snart kan fara ut med bandet igen och sprida dansglädje.