Så var då dagen kommen. Kvällens om jag väntat så något enormt på. Donnez spelning i underbara Forshaga Folkets Hus. Jag räknade på förhand ut att det skulle bli enormt mycket folk denna kväll. Så det gällde med andra ord att åka tidigt. Med bra musik i bilstereon for vi i väg med destination Forshaga. Denna kväll var broder hemma. Han hade tandvärk och lite annat som gjorde att han valde att vara hemma. När vi kom fram och ställde i från oss bilen på den nyasfalterade parkeringen så var det riktigt lång kö för att komma in. Så härligt att se. Men detta är inget konstigt när Donnez spelar. På de platser jag upplevt Donnez live i år har jag alltid fått köa mig in. Donnez är ett riktigt säkert kort hos landets dansarrangören. Publikrekord är nästan en regel än undantag. Och visst blev det publikrekord i Forshaga med. En danseare skojade och sa att man borde ha högtalare utanför så man han dansa lite innan man kom in. Det kanske vore något?

När vi kom in i ”Mosebacke” som danssalongen var det full fart på dansgolvet. Dansare från när och fjärran hade denna kvällen haft den goda smaken att styra kosan mot Forshaga och dess fina folkets hus. Tyvärr har det liksom på många andra platser minskat lite med dansare. Det har medfört att man säsongen 2016-2017 valt att även plocka in lite mer modernare dansband i programmet också. Personligen är jag lite allergisk mot detta moget/modernt. Just denna kväll då Donnez är på besök är det blandad publik. Precis så som man önskade att det skulle vara på alla dansställen.

Denna kväll i Forshaga var lite speciell för en medlem i bandet. Det var nämligen Simon Lindbergs sista spelning. Efter 4 år och över 700 spelningar har han bestämt sig för att gå vidare i livet med nya projekt. Det kommer kännas tomt utan denna härliga musiker på scenen och jag kommer sakna hans proffsiga saxspel och din härliga personliga. Men jag försår honom att han vill göra något än att bara lira dansmusik hela livet ut. Tack till Simon för all den glädje som du spridit på scenen och för alla härliga spelningar.

På plats denna kväll fanns så klart Robert från Vålberg. En riktigt dansenusiast som åker runt på dans i Värmland och sprider glädje. Och som ni ser är han välklädd dagen till ära. Han buggar som aldrig förr. Och jag fattar inte alls hur han får till med det alla turen för det är armar hit och armar dit och en fasligt tempo. Tänk om alla var lika flitiga som Robban att åka ut på dans. Då skulle det nog inte vara några problem i branschen. Jag tror inte det finns något dansband som gästar Forshaga som inte vet vem denna mannen är.

Som jag skrev tidigare så var det riktigt mycket folk denna kväll vilket i sig är fantastiskt. Därför smög vi oss ner lite tidigare till ”Myra” för att fika på goda mackor. Själv högg jag in på en otroligt god köttbullemacka. Orkestrarna i Forshaga får alltid Tacobuffé. Underbart med arrangören som förstår vikten av bra arbete. Många dansband tycker det är något alldeles extra att komma hit till Värmland och spela. Mycket på grund av den gästfrihet som de flesta arrangören bjuder på.

Det hela artade sig till en riktigt trevlig kväll med Donnez och det blev ju så klart publikrekord eller säsongsrekord. Underbart för arrangören Inge Sandin med personal. En herre i publiken sa att ”du kan ju ha Donnez varje gång”. Ja kanske det? Eller så skulle det i längden bli lite enformigt kanske. De band som brukar dra mest folk i Forshaga är just Donnez och Streaplers. Lite trist på ett sätt att bara några få band kan dra ut riktigt mycket folk. Så här mycket folk som det var denna kväll borde det vara varje kväll det är dans här. Det borde inte ha någon egentlig betydelse vilka det är som spelar, folk borde gå ut ändå tycker jag.

Så började danskvällen lida mot sitt slut.dags för grabbarna att spela upp till aftonens sista dans. Lugnt och stilla blev det som sig bör. Trevligt att så många stannade kvar till sista dansen. Annars brukar det på en del ställen tunna ut på slutet. När de sista tonerna klingat ut visade publiken inga tecken på att vilja gå hem. Det applåderades vilt och stampades i golvet. Så det var bara för orkestern att bjuda på ett extranummer. Michael Strömqvist hängde på sig guran och bjöd på guitarrboogie. Jäklar vilken lirare han är.

Tack till samtliga inblandade för en riktigt trevlig kväll. Mycket publik och idel glada leenden från scenen och golvet. Dansbilder finner du som vanligt på danslogen.se Där finns även en hel del andra dansbilder som jag och övriga ”dansfotografer” plåtat.

Så var det åter dags att styra kosan mot solstan och Seniorernas Hus. Andra gången för mig att besöka detta trevliga ställe som arrangerar söndagsdans. Orkester som stod på scenen var norrköpingsbandet Samzons. De har tidigare spelat en del i Storfors men då de ej kommer till Storfors denna hösten så fick jag bege mig till Karlstad i stället. Men det fungerar ju lika bra det. Det blev som vanligt buss till Karlstad och sedan en skön promenad till stadsdelen Sundsta. Arrangören Ann-Sofie var på ett strålande humör när hon fick se mig. Extra kul var det att Mamma var med denna kväll med. Första gången för henne här. Hon har visserligen varit här i ungdomens dagar. Då var detta en fritidsgård. Det var här som Sven-Ingvars spelade på 60-talet med ett gage på 152 kronor. Men denna dag var det som sagt Samzons som svarade för dansmusiken.

Något som denna kväll var riktigt kul var responsen på mitt reportage som jag gjorde sist när Thoniez spelade här och som publicerades på danslogen.se Jag tror aldrig jag fått sådan uppmärksamhet för något reportage någon gång. Jag fick en stor kram av Ann-Sofie. Jag tycker det bara är kul att hjälpa till och sprida information om dans och dansband. Och kan det hjälpa till att fler kommer ut på dans är det bara en bonus. Jag tog mig ett litet snack med kvällens band innan det var dags för dem att gå ner och byta om. Det var lika glada som arrangören att få se mig på plats. Undrar vad det är för speciellt med min närvaro? Mycket folk hade samlats denna fina höstkväll för att ta sig en svängom.

Klockan slog 17.00 och Samzons räknade in till kvällens första dans. Lugnt och vant kryssade dansparen ut på golvet och fyllde danslokalen. Det blev en del hälsande under första dansen. En del som jag kände igen sen mitt förra besök. Conny Adam som är kapellmästare tog till orda och hälsa alla välkomna och hoppades på en trevlig kväll tillsammans. Och med facit i hand blev det en riktigt trevlig afton. Många härliga danslåtar och härlig stämning. Idel glada leenden både från scenen och dansgolvet. Vädrets makter var denna afton på orkesterns sida. Det var de inte sist de skulle spela här i Januari. Då var det snöstorm och klass 3 varning så i samråd med arrangören valde man att ställa in dansen. Men träget dansfolk kom ändå så man fick ordna musik från cd den gången. Men denna gången var det andra tongångar.

När mor och jag promenerade hit så funderade vi på vilken bro som vi gick över för att ta oss till Sundsta. Jag sa med bestämdhet att det var Tingvallabron medans mor som är uppväxt i Karlstad insisterade på att det var Sundstabron. Man skall nog lyssna de som är uppväxta här. Mamma hade så klart rätt. Så nu vet ni det. Åker man rakaste vägen hit från stan så är det Sundstabron man passerar.
Åter till dansgolvet där det var full fart på golvet. Här spelar banden enkelspel. Det betyder att en dans består av en låt. På så sätt får man dansa med många fler. Det är inte så vanligt med ”enkelspel” här i Värmland. Men på ”Seniorernas” har man det och det fungerar riktigt bra.

Tiden går fort när man har roligt och det aldrig kul när bandet aviserar att det är dags för kvällens sista dans. Men allt har ju tyvärr en ände utom korven som har två. Nå väl. Samzonsgrabbarna.
´De som spelade denna kväll var Conny Adamsson som ansvarar för sång, bas, gitarr är dessutom kapellmästare, Christer Karlsson trakterar saxofon, klarinett, flöjt, och för körsång, vi har Mattias Berghorn på trummor och sång och sist men inte minst Jerzy Gancarz på Klaviatur, sax, och dragspel. Det blev lite eftersnack med arrangören och grabbarna i bandet. Arrangörerna blev lite förvånade när jag berättade att jag även skulle skriva om denna kvällen och lägga ut lite bilder. Efter lite tackar och kramar var det dags att fara hem till Kristinehamn. Tack alla inblandade för en riktigt trevlig kväll.

Så var dessa herrar tillbaka i Storfors för att bjuda på sin kram,vänliga dansmusik. Stickan & Classe från Falköping. Stickan & Classe är ett av få band som får komma hit två gånger under en säsong. De drar alltid mycket folk vart de än drar fram och så är det även här i Storfors. Och denna kväll var inget undantag. När vi svängde in på parkeringen denna förtjusande sensommardag så var parkeringen mer än välfylld med bilar. Dessa herrar reser runt i hela Sverige med in musik och spelar nog en 130 kvällar om året minst.

Möttes som vanligt av Sven och Kerstin som satt i entrén och tog betalt. Antalet bilar på parkeringen skvallrade om att det skulle bli mycket folk i Storfors. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka som stod på scenen. Så slog klockan fem och två välklädda herrar äntrade scenen och spelade upp till aftonens första dans som bestod av låtarna ”Walk on by” och ”Sju ensamma kvällar”. Likt en getingsvärm fylldes dansgolvet med dansglada personer från när och fjärran.

Jag pratade lite med Sven och Kerstin som är arrangörer för danserna här i Storfors. När de berättade att när man kikar på publiksiffrorna när säsongen är slut så ligger Stickan & Classe nästan i top. Därför tar vi hit dem två gånger per säsong och publiken har ingenting att använda mot detta. Jag förstår dem till fullo. Som arrangör vill man ju ha så många ”säkra kort” som möjligt under en och samma säsong. i övrigt har man bra siffror när det gäller danserna här i Storfors.

Stig ”Stickan” Jarlhed spelar inte enbart klaviatur och saxofon. När det vankas gammaldans så blåser han klarinett. Inte så vanligt instrument bland dansbanden idag. Jag vet bara om
Nicklas Dahlin i Junix och Christer Karlsson i Samzons. Men det är ett härligt instrument som ger extra piff på gammaldansen. På tal om gammaldans så ser det riktigt trevligt ut när folk släpper loss. Dansbar musik är det som gäller. Låtvalet är varierat, dansbandsklassiker, evergreens blandat med nyare alster. Mycket lättdansad dansmusik. Inga konstigheter. Bra danslåtar kort och gott. Svårare än så behöver det inte vara.

Det hela artade sig till att som alltid en mycket trevlig kväll i Storfors. Genom alla år så tror jag aldrig att jag haft en tråkig kväll i Storfors. Bjuder er avslutningsvis på lite fler bilder. Och som vanligt finns det fler bilder på danslogen att kika på. Missa inte dem. Tack Stickan & Classe för en trevlig kväll. Vi ses till våren igen.

En söndag i början av oktober så spelade Sandins upp till dans på Storfors Kulturhus. Jag var där med min kamera och dokumenterade det hela. Det blev en förtjusande kväll med mycket folk och härlig dansmusik från våra värmländska vänner på scenen. vädrets makter var på våran sida denna kväll så mycket folk hade tagit sig till Storfors denna afton. Det är alltid glädjande. Jag slog lite vad med brorsan om vilken låt de skulle börja med och jag fick rätt. Det är alltid lika skönt att ha rätt, speciellt mot brorsan.

Sandins hade daen till ära transporterat sig hit i deras nya buss. Det är Streaplers gamla turnébuss som de köpt och kommer ha som transportmedel framöver. Att ha bra åkdon för att ta sig fram är A och O. Jag tror detta kommer bli perfekt. Kanske lite omlack och loggor på den så blir den helgjuten för dem.

Bandet som spelade är ett äng ytterst kompetenta musiker. En av dem är Daniel Högå. Han står så tryggt bakom sina klaviaturer och spelar däremellan tutar han i sin saxofon och drar även en del i bälgen. En grabb som man önskade man vore. Att obehindrat kunna spela så som han gör är en fröjd för örat. Han har spelat i Sandins sen sent 1999. Lägg där till Simon Åhs som spelar trummor och sjunger. Visste ni förresten att han tidigare spelat i Chiquita och har en pappa som spelat med Lotta Engbergs orkester. Numera spelar han i Hasse-Peters orkester. Sen har vi kapellmästaren som även namngivit bandet Johnny Sandin. Sen har vi hans förjusaande dotter Kessy Iker som sjunger det mesta under kvällen och spelar lite klaviatur. Från början hette man Sandins med Lennart Erlandsson men eftersom en del förväxlade dem till Evert Sandins orkester från Dalarna så beslöt man sig för att byta namn till Johnny Sandins. Men en bit in på 2000-talet tog man bort Johnny och heter således bara Sandins. Kort och koncist.

Som jag skrev tidigare var det mycket folk denna kväll i Storfors. Riktigt kul för arrangörerna Sven och Kerstin för Korpen Karlskoga. Delger er lite fler bilder från denna kvällen. Fler bilder finner ni som vanligt på danslogen.se

Lördag den 22 oktober 2016 anordnades dans på Ersboda FH i Umeå under parollen ”Vi som dansade på Universum” Den kvällen var det Martinez och Eloge som spelade nonstop. På dans med Kurt var på plats och gjorde två repotage. Jag bjjuder er här på Kurts inslag med det nystartade bandet Eloge www.padansmedkurt.se

I Norge har man för några veckor sedan delat ut priset Gullskoen. Till skillnad från oss i Sverige sker inte detta på någon storstilad gala. I år redovisade man detta i ett radioprogram.
Tre priser delades ut och vinnarna ses nedan.

Årets arrangør: Skibotnhallen
Årets danseband: Bjørns Orkester
Årets musiker: Sissel Lunde Sundby i Steinar Engelbrektsson Band.