Sista dagarna på min semester och det var dags för Bussens dag, ett bussjubileum i Katrineholm. I samband med Katrineholmsveckan firade man dels bussen 110 år i Sverige samtidigt som dom uppmärksammade Katrineholms historia som busstillverkare i form av främst SKV och Scania-bussar.

På programmet fanns bland annat Utställning med veteranbussar på parkeringsplatsen bakom godsmagasinet. Det blev även en rundtur med veteranbussar i staden och visning av platser av busshistoriskt intresse. En Parad med bussarna körande i årsmodellsordning blev det också samt Utställning om Katrineholms Stadstrafik, busstillverkningen i Katrineholm samt utställning av modellbussar. Visning av film om busstillverkning hos SKV.

Denna dag var vädergudarna på våran sida när vi lämnade Värmland. Dock hade dom lovat något ostadigt med risk för någon skur, så två paraplyer fick åka snålsjuss. Vi åkte direkt till Örebro där vi på diverse vägar krånglat oss på väg 52 skylad Norrköping. Det tog en liten tid men till slut så var i på rätt spår. Det var inte så att vi åkte fel utan dom vägledde oss genom diverse områden i Örebro. Ett tag funderade vi på om det verkligen var rätta vägen till Norrköping, men tydligen var det så.

Under en bit av resan kunde vi blicka ut över en spegelblank Hjälmaren. Den såg så där inbjudande ut att bara hoppa i och doppa sig. Dessvärre fanns inte tiden till och sen hade badkläderna stannat kvar hemma. Vi passerade skyltar som Sköllersta, Stora Mellösa, Hammertorp, Vingåker och Gillbergstorp för att ge några exempel. När vi tyckte att vi åkt tillräckligt så skymtade vi skylten Katrineholm.

Då jag aldrig varit i Katrineholm utan bara åkte igenom så visste vi inte riktigt vart dom skulle hålla till med bussarna.

Efter egen sightsing av dom centrala delarna av Katrineholms centrum så hittade vi till Järnvägsstationen där dom höll till. Precis som i förhandsinformationen var det mycket bussar där på plats. Mycket trevligt var det att strosa runt och kika in i dessa bussar och se hur den en gång i tiden såg ut. Nostalgi på hög nivå var det verkligen.

Den buss jag mest kunde relatera till min barndom är Scania CR-111. Och en SL-lackad sådan fanns naturligtvis med. Ni vet en sådan buss som Jönssonligan stjäl i filmen ”Varning för Jönssonligan” från 1981. Kort sagt fans det massor med fina bussar att se.

Rundturen till busshistoriska platser var mycket trevlig. Även om man inte alls känner till Katrineholms stad så fick man veta att det varit en stor busstad. Scania som företag var en tid stadens andra största arbetsgivare. Det var bara kommunen som hade fler anställda.
År 1967 förvärvade Scania-Vabis AB karosseriföretaget Svenska Karosseriverkstäderna i Katrineholm. Nästföljande år flyttades all busstillverkning dit, tillsammans med ansvaret för utveckling och marknadsföring av bussar, så då förstår ni säkert vilken stor busstad Katrineholm varit.

Runt kl 16.00 rullade vi sakta hemåt. På hemvägen gjorde vi en avstickare och kikade hur det såg ut i Vingåker samt Säfstaholms slott, ett mycket anrikt gammalt fint slott. Vi gjorde bara ett kort stopp här för att sedan stanna bortanför Stora Mellösa för en glass vid en kiosk som uppenbarade sig mitt i ingenstans.

Strax efter sex rullade bilen in i Kristinehamn igen efter en trevlig dag.

Ny dag och nu har kung bore tagit bort regnet och ersatt det med strålande solsken, varmt och härligt med högsommarvärme. Vi bestämde färdrutt ut mot kusten och Grebbestad. Där intogs morgonfika med kaffe, dricka och tillhörande muffins.

Det var fantastiskt att gå där och andas in havsluften. Man blev nästan som en ny människa och fick massor med skön inspiration till lite av varje. Vi gick upp på ett berg för att se ut över Grebbestad. Jisses vad mysigt det såg ut med den pittoreska bebyggelsen och dessa vita och röda hus om vart annat. Skulle faktiskt tänka mig att kanske bo där nere. Men då kanske man blir mätt på vyerna av fiskebodar, ljudet av vågskvalp och trutar.

Lite shopping inledde dagen i form av några böcker med fina skärgårdsböcker som man kan ta fram i höstmörkret och minnas tillbaka på denna trevliga semester. Att bara gå där och andas in havsluften är gott nog.

Vi fick syn på en affisch som skvallrade om Tanumsdagen med massor av motor och veteranfordon, så vi styrde kosan dit. På denna dag samlades både kändisar och icke kändisar i Tanumshede. Och förutom att jag var där kunde man skymta Bert Karlsson, Pippi Långstrump och sångaren Kjell Fredriksson. Den sistnämnde sjöng en hel del dansvänliga toner från sina utgivna skivor. Gillar du trallvänliga danslåtar och underhållningsmusik så rekommenderas Kjells skivor. Det var mycket folk ute på gatorna som ville ta del av bland annat MC-paraden med över 160 förare.

När vi kände oss klara med Tanumshede så for vi vidare norrut mot Strömstad för matintag. I Strömstad är det så bra att man har stora parkeringsplatser i utkanterna av staden och sen körs det med ”parkeringsbussar” som tar folket in till stan. Detta är hur smidigt som helst.

Denna dag blev det en lunchbuffé p å restaurang Matbolaget som du finner på Oslovägen 44 i Strömstad. Ännu ett ställe som jag rekommenderar. Har under hela semestern haft turen att finna riktigt bra matställen. Man kanske på hemsidan får göra en guide med riktigt bra matställen som man käkat på.

Samma helg i strömstad befanns sig dansbandet Nordinz, och vi skämtade lite om att tänk om vi skulle stöta på detta band. Och vilka tror ni vi mötte när v gick på strandpromenaden? Jo där livs levande kom dom gåendes; Kalle Örtlund, Christer Gryth och Göran Nordin från redan nämnda orkester. Dom hade spelning på vackra Hotell Laholmen denna helg och gjorde stan (o)säker. Det blev lite samspråk med dem och det bestämdes att vi eventuellt dyker upp den 22 augusti då dom spelar i Degerforsparken efter Vulkanmarken. Är ni andra sugna på detta band är det bara att dyka upp då 22/8. Speltiden är 20-24.

Vi fortsatte vår promenad längs kajen och såg massor med båtar och andra trevligheter. Det märks att man lever på turistnäringen här i Strömstad och på västkusten i stort. Det finns massor med diverse ”supermarkets” och liknande. Man kan ju fråga sig lite vad alla dessa näringsidkare jobbar med vintertid? Det skulle vara skoj att besöka dessa turistorter vintertid för att se hur så pass livligt det är där då. Det blev även en glass i solskenet i form av Solero berry berry.

Denna dag var en dag med sol och värme, och det märktes. Hela Strömstad var som en sillburk. Det var folk överallt på gator, torg, uteserveringar och i butiker av olika nationaliteter som det alltid är i Strömstad. Tyvärr räckte inte tiden till för övernattning här så vi hade sedan länge bestämt oss för att resa hem på kvällen. Vi hade planerat en färdväg via Norge hem.

Sagt och gjort så styrde vi kosan norr ut mot Svinesund. Nu kom vi på den nya vägen vilket gjorde att vi fick betala. Tyvärr strulade det i betalstationen. Antagligen för att betalkortet vändes fel. En norrman som jobbade där kom ut för att hjälpa oss sa lite vresigt att det står ju hur man ska göra, och dessutom på svensk. Han drog kortet och bommen gick upp. Sen log han och önskade oss fortsatt trevlig resa.

Sedan kom det som var mindre roligt, En lååååång bilkö. Det verkade som om norska tullen fått order om att kolla varenda bil. För nu gick det i snigelfart framåt. Men det var bara att ”gilla läget” och se framåt. Efter en halvtimme var vi framme och kunde lugnt och säkert kryssa förbi polisen som till syntes verkade leta efter något. Man får hoppas som hittat det som dom letade efter.

På små kringelkrokiga vägar bar det i väg och vi kom till slut in i Sverige där vi skulle ta en båttur. Sund-Jarenleden är en färjelinje som går över Stora Le i Nössemark i Dalsland. Sträckan är 1 km och överfarten tar knappa 10 minuter. Genom färjeleden förkortas sträckan mellan Bengtsfors och Halden i Norge med mer än 2 mil vilket kanske inte är så där våldsamt mycket men ändå.

När vi kom till Bengtsfors så kom hungern tillbaka och vi bestämde oss sätta kurs mot Åmål för mat. Flera restauranger låg på samma gata, men valet föll till slut på den med det snitsiga namnet kontoret bar & restaurang. Resultatet här blir otroooligt bra mat och mycket trevlig service. Ett rikigt höjarställe med mycket trevlig personal. Garanterat ett ställe som jag i alla fall återkommer till om jag besöker Åmål igen. Maten smakade underbart. Det med en fin avslutning på semestern detta. Tack till den trevliga personalen. Efter maten rullade vi hemåt igen mätta och belåtna och fulla med intryck efter mycket trevliga dagar.

Dagen efter så besökte vi ett mycket trevligt motormuseum. Motorcykelmuseet är inrymt i den ca 1000 m2 stora Gallerian under livsmedelshallen ”Willys hemma” i centrala Ed. Här visas ca 150 st veteranmotorcyklar, mopeder och påhängsmotorer från ett flertal länder, ett 75-tal motorsågar, 50 båtmotorer, 300 radioapparater och ett dussin sköna gamla symaskiner med mera. Mycket sevärt med andra ord om man är intresserad av sådant.

När vi kom ut igen i det fria visade det sig att regnet ville tränga på så vi tog en rask promenad till bilen för att ta skydd. Sen öppnades hela himlen och det kom regn som aldrig förr. Jisses vad mycket blöta som kom ner. Efter det så började det så sakteliga spricka upp och solen arbetade sig fram genom molnen.

Då besökte vi turistbyrån med Hembygdsmuseet eller Karl XII stugan som den kallas, är idag Eds äldsta byggnad, uppförd på 1700-talet. Det inrymmer en mängd föremål som belyser Eds historia.

Innan det blev kväll hann vi med besök i en mycket gammal lanthandel som låg lite utanför ED och lite andra småställen. Något som är lite fräckt är att man har en Mosse Ranch där det finns tama älgar. Det ni, tycker jag är Lite fräckt faktiskt. Inte konstigt att detta drar till sig mycket tyska turister.

På eftermiddagen så passade vi på att besöka Lågprisvaruhuset Karlsson. Där köpte jag (som vanligt nästan) lite skivor och sen två pikétröjor.

Efter denna dag var vi både hungriga och lite trötta. Så vi tog tillfället i akt att vila lite på vandrar hemmet.

Då vi nästa dag skulle resa vidare mot andra nya mål gick vi och tackade för oss hos värdparet och önska dem lycka till med vandrarhemmet, Mackerian och skivinspelningen av nya plattan för Bagatelle. Meta avslöjade att det blir en instrumental saxplatta med lite annorlunda och spår på. Vad härligt med dansband som tänker annorlunda och inte spelar in klassiker som 511 andra band redan spelat in. Efter att ha hört delar av låtlistan kan det bli mycket bra.

På kvällen gick vi (efter hett tips från Meta och Gert) till Restaurang ED som skulle ha mycket bra mat. Med facit i hand man kan säga att dom kunde inte ha mer rätt än så. Jag vill ta tillfället i akt att än en gång tacka Meta och Gert för alla tips på sevärdheter och annat i Dals-ED med omnejd.

På väg till den centralt belägna restaurangen så bedårades det en vidunderlig utsikt. Ska man beskriva den så liknade det ett norskt fjordlandskap. Jag har för mig det heter Skansen vandringsleden som finns där.

Hur som helst var det en fin utsikt och man stod bara och njöt av utsikten. Njuta fick vi även göra på restaurangen efteråt. En underbart fantastisk plankstek med tillhörande cider intogs på restaurang ED. Kan det bli bättre? Nä jag tror inte det.

Ny dag och strålande väder kanske man inte kan säga kanske men det är ju svensk sommar och man ska ju inte klaga på vädret.

Vi tog in på ett mysigt vandrarhem i Dals-ED som heter Daggdroppen. Frågar ni mig tycker jag det är ett riktigt mysigt och gulligt namn. Föreståndarna för detta vandrarhem heter Meta och Gert Fagerström. Man kan bland annat se dem i dansbandet Bagatelle. Men när dom således inte är ute och spelar och sjunger (blir av naturliga skäl inte så ofta) så driver dom detta vandrarhem och från och med juni 2009 även den intilliggande smörgås och salladsbaren med det fyndiga namnet ”Mackerian”.

Jag tycker det är skoj när folk satsar och lyckas väl. Kan med facit i hand meddela att mackorna var sagolikt goda. Så passerar ni eller befinner er i Dals-ED så bara måste ni besöka Meta och Gerts Mackeria. Jag kom då att tänka på de trevliga tjejerna på Säffle Blomsterhandel och drog paralleller med att Gert och Meta är minst lika trevliga. Vad enkelt livet vore om alla vore som dom, fast då hade man ju inget att störa sig på men ändå.

Måste slå ett slag för deras jukebox som finns med noga utvald musik. Jo jag tackar ja. Bagatelle, Torgny Melins och massa andra sköna dansband. Att sitta och fika till tonerna av ”Bara dej jag vill ha” med Torgny Melins är inte illa. Man drömmer sig bort. Väggarna pryds av diverse dansbandsaffischer med orkestrar som Meta och Gert spelat i. Det andas nostalgi på hela stället. Och känner man som jag, till banden så minns man massor.

Jag kommer föresten ihåg en spelning med Dansers där Meta spelade sax. Jag tror det var i Kil på Folkets Hus. Minns det så starkt för hennes scenpersonlighet och det gudomliga saxspel.

Nu blev det ett stickspår men ändå. Kort sagt vill jag bara uppmana till att ta en sväng till Mackerian i Dals-ED. På kvällen var det allsång vid Timmerhusen med Remembers orkester med diverse lokala gästartister.

Nu vet jag med bestämdhet att vi har olika definitioner på allsångskväller. Personligen tycker jag bara det var lite magert med allsånger. Under en och en halv timme räknade jag till tre allsånger då publiken uppmanades till att ta upp allsångshäftet. Lite mer allsång med publiken hade inte skadat, även om kvällen i sig var trevlig med mycket musik.
Vädermässigt lite ostadigt med regn och sol om vart annat.

30/7  Sommar sommar sommar det är dans i folket park. När detta skrivs är man alldeles nyss hemkommen från lite semester som omfattade Dalsland och västkusten. Det började med en resa från östra Värmland neråt Dalsland. Första stopp blev i Säffle för besök på en blomsterhandel och lite andra göromål. Jisses vad trevliga tjejer det var som jobbade där, så genomtrevliga och vänliga. Tänk om alla butiksbeträden kunde vara sådana.

Efter att bestyren i Säffle var över fortsatte färden mot dagens första mål som var Billingsfors där vi skulle hälsa på släktingar.
Detta är en trevlig liten ort med uppskattningsvis 1200 invånare och som tillhör Bengtsfors kommun. Dalsland är ett litet Sverige i miniatyr tycker jag. Man har det mesta där både ängar, berg och dalar.

Vi tog oss med bil till Upperud som är en plats som är känt för sitt stora hantverkshus. Här fanns det massor med hantverk i ett stort hus med säkert sex våningar. Fanns massor med fina ting att kika på. Efter detta tog vi oss på krokiga vägar till Håverud och den kända akvedukten som finns där. Detta är en riktigt turistmagnet och här kan passerar flera båtar som man kan åka med om man känner för det.

När vi tittat klart där gjorde sig hungern påmind. Vi for tillbaka till Billingsfors där vi intog lite föda eller mat om man så vill på en pizzeria som inte såg speciellt märkvärdig ut. Men jisses vilken mat dom hade där. Kan varmt rekommendera den. Några i vårt sällskap beställde sallad och kebab och måste berömma dem för upplägget. Det var inte det gamla vanliga kletet och jordbävningsupplägget som andra pizzerior gör. All mat smakade underbart och var till belåtenhet för oss alla. Restaurangen heter föresten Kings Pizzeria om ni tänkt besöka den.

När dagen började lida mot sitt slut for vi till vårt sovställe som för dagen var Daggdroppens vandrarhem i ED. Mer om detta i nästa blogg.