Den stora dansgalan på Elmia 2014
14
feb
Publicerad: 2014-02-14 18:58:52
Härliga söndag. Vaknade till liv efter gårdagens dans till Claes Lövgrens och var lite småtrött. Men efter lite frukost var man på G igen. Tänkte ta mig en promenad men det snöade så in i baljan att jag avstod det hela. Funderade ett tag på om det skulle snö hela dagen och om det över huvudtaget skulle vara några som gav sig ut i denna vädret för en dans. Men det var det ju.
Strax innan klockan två på eftermiddagen upphörde snöandet och hoppet tändes upp. Idag skulle jag bege mig ensam till Storfors på dans. Då kanske ni undrar hur man tar sig till vildmarken i Storfors en söndag? Jo man åker kollektivt så klart, precis som orkestern gör. Det är roligare att åka tillsammans. 15.10 rullade den gula faran i väg norr över. Rullande efter en halvtimma ungefär är jag framme i Storfors som dagen till ära bjöd på snöslask.
Jag tog en tur runt Storfors centrum och tog några bilder till bloggen. Besökte Konsum där jag konsumerade en baguett och lite dryck till kvällens paus. Allt verkade så fridfullt denna söndagseftermiddag. Det var inte mycket liv och rörelse i denna lilla by. Kanske låg alla och viljade efter strapatserna dagen innan? Jag såg på en affisch att man har Rallypub dagen innan med Jönssonz. Var säkert bra drag.
Bra drag skulle det även bli denna eftermiddag. Efter att jag plåtat klart begav jag mig till Storfors Kulturhus som Folkets Hus numera heter. Där hade kvällens orkester Holens riggat upp sina instrument och var i färd med att börja med soundcheck. Proffs som dom är behövdes det inte många låtar innan Kent och dom andra var nöjda. Jag funderade lite kort om dom fått till ”det perfekta ljudet”. Och med tanke på deras leende var det nog så.
Innan avspark blev det lite prat i logen om det ena än det andra. Inte så att vi försökte rädda världen men ändå. Lite kaffe och läsk intogs för lite ny färsk energi. Detta var bandets tredje spelning denna helg. Man hade i fredags spelat i Folkparken Avesta för PRO. Lördagen på ett privat fest i något som heter Marmorbyn. Ett samhälle i Vingåkers kommun beläget vid sjön Kolsnaren mitt emellan Katrineholm och Vingåker i Södermanland. Och idag var det så dags att underhålla med sin sprudlande dansmusik i Storfors.
Lika punktligt som tåget till Bålsta knackade Jerka in till första dansen. Jag har beskrivit det förr på samma sätt men det ser verkligen ut som en getingsvärm när golvet fylls till bredden av glada dansare. Jag kan inte förstå hur man kan tillåta 590 personer danslokalen ”Galejan” men det står i alla fall på en skylt från brandmyndigheten. Denna kväll var det ungefär 155 personer på plats. Jag hade hoppats på exakt 156 för det var just det som jag tippade. Men man kan ju inte ha rätt jämt.
Holens spelade väldigt varierande dansmusik med tungvikten på mogen dansmusik. Det bjuds på bugg, foxtrot, vals, tango, pariserpolka och schottis. Ingenting verkar vara omöjligt för detta gäng Gamla godingar blandas med nya godingar och en del egna låtar med dessutom.
Det är riktigt mysigt på danserna i Storfors. Det innefinner sig en slags familjärstämning. Trevliga dansorkestrar, trevlig danspublik och genomtrevliga arrangörer är en del av receptet för dessa trevliga söndagar. Har du varit i Storfors så har du absolut missar något. Har du inte dansar till Holens kan jag även där meddela att du missat något.
Föregående kväll med Claes Lövgrens hade något gemensamt med kvällen i Storfors. Det jag söker efter kallas extranummer. Man kan ju inte lämna en publik i extas. Innan orkestern packade ihop blev det lite fotograferande i baren. Jag dröjde mig kvar under nerpackningen i väntan på att min buss hem till Lusasken skulle avgå. För er som inte vet det så kallas Kristinehamn för Lusasken. Med kvarten kvar innan min buss skulle avgå tackade jag av orkestern som hade en tur hem till Vingåker.
Trots OS och Melodifestivalen på tv var det full fart i dansen på Brunnsparken Örebro. Det bevittnar väl inte om vad folk föredrar. Lite social tillvaro framför att vara ensamma hemma en lördag kväll. En bit över 500 personer kom och svängde loss till Claes Lövgrens svängiga toner. Det var till och med kö för att komma in. Vi startade från Kristinehamn ungefär kvart i åtta och kom fram ungefär en timma senare.
Exakt enligt tidschemat räknade Andreas Ekenmo in till kvällens första dans som inleddes av Nyckeln till mitt hjärta av Keith Almgren och Yngvar Gregersen. Golvet fylldes snabbt av dansglada människor. Riktigt underbart att se.
Claes och grabbarna var på ett enastående spelhumör som alltid. Det är så härligt att se och höra vilket härligt gäng Lövgrens är. Nya fräscha låtar på repan samtidigt som en del av dom äldre låtarna som hängt med ett tag har fått nya arrangemang. Har man hört en del låtar rätt ofta så vet man ungefär hur det kommer att låta. Därför var det extra skoj att höra att man arrangerat om en del låtar. Det är så man håller repertoaren levande.
Om någon vecka så släpper bandet ett nytt färskt album ned titeln ”Vi börjar om igen”. Kanske en passande titel på skivan eftersom man på något sätt börjat om med nya medlemmar för något år sedan. Det bjöds på en del smakprov från skivan och det lät jättebra måste jag säga. Så detta är en platta jag ser fram emot.
Bugg, foxtrot, schottis, hambo och pariserpolka hinner grabbarna med innan det är dags för kvällens paus Trots att det är mycket folk går det relativt snabbt att få sitt fika. Denna kväll hade man tre olika försäljningsställen. Det är inte roligt att behöva köa hela pausen för att få sig lite fika. Men denna kväll gick det som på rälls.
Det finns kvällar som man inte vill ska ta slut så fort. Detta var en sådan kväll. Men allt har ju tyvärr ett slut. Applåderna ville inte ta slut så när sista dansen ebbat ut blev det verkligen åka av. Som överraskning hade boysen knåpat ihop ett rockmedley som säkert skulle ha åkt fast för fortkörning om det vore ute på vägarna. Ett riktigt svängigt sådant Tack Claes Lövgrens för detta.
Efter lite eftersnack med orkestern blev så dags att styra kosan hemåt Kristinehamn igen och ladda batterierna för morgondagens dans med Holens i Storfors Folkets Hus där Korpen Karlskoga har söndagsdanser.
Här följer lite fler bilder från kvällen:
Alice Babs har idag gått ur tiden och lämnat jordelivet.
HAlice som kom från Västervik blev 90 år gammal.
Jag låter Thrleifs saxar bjuda er på ett medley på några av hennes mest kända låtar.
Det är något speciellt med saxar i dansband. Ännu mera speciellt med två saxar. Det var just två saxar som jag fick uppleva idag. Jag besökte nämligen söndagsdansen Storfors där Matz Rogers från Fryksdalen bjöd upp till dans. Vi packade fikakorg och for upp till ett vintrigt Storfors.
Matz Rogers spelar genuin mogen dansmusik med mycket saxar. Det gillas! Man inledde kvällen med fyra lugna danser för att sedan växelvis spela 2 lugna 2 snabba med var 4.e gammal. Det märks att Matz Rogers gillar det dom gör. Idel glada miner på scenen som smittar av sig på danspubliken.
Orkestern Matz Rogers startades redan i mitten av 70-talet. Ska man hårdra det dela så har dagens sättning har spelat ihop sen 2012, där gitarristen Ulf Gullbrant är det färskaste medlemmen i bandet. Samtliga medlemmar har sedan 60-talet spelat i olika konstellationer. Så ni förstår att det är rutinerade musiker på scenen denna afton.
Många var dom som jag pratade med som öste beröm över orkestern. Just detta att dom har två saxar gillar jag säger en dansare som är på plats i stort sett varje söndag i Storfors.
Orkestern spelar på och aviserar att man snart är framme vid det som kallas ”Kaffevalsen”. Alltså lite vals innan det är dags att gå på kaffepaus. Här kan man snacka dom äkta spelglädje. Funderar lite skämtsamt på hur många verser det är på vissa gammaldanslåtar. Men kul har dom, både på golvet och på scenen. Det är ju det som är huvudsaken.
Jag har ju hyllat bandet för sina två saxar och deras fantastiska instrumentala saxlåtar.
I dag har vi tagit oss till Dalsland och den lilla orten Brålanda. Tätorten är belägen cirka 24 kilometer norr om Vänersborg. Genom Brålanda går E45 så tyvärr är väl detta en ort som man bara lite obemärkt passerar förbi. Här i Brålanda hittar vi veckans dansband som kallar sig för MejDej. Fem ”ungdomar” som brinner för musiken och för att sprida glädje.
Bandet är alldeles i början av sin karriär som dansbandsmusiker och startade upp bandet under 2012. Att det skulle bli dansmusik för gänget var inte en självklarhet. Flera musiker i bandet har sysslat med det mesta inom musiken förutom dansband.
Trumslagaren Peter Hecktor och keyboardisten Christian Karlsson spelade i början med ett coverband men kände att man vill testa en ny bana rent musikaliskt. Man började se sig om efter nya musiker. Efter lite kontakter så hade man så ett band och MejDej hade sett dagens ljus.
Innan man ens hade en repertoar hade man redan fått tre spelningar. Kanske inte det mest optimala då man på mycket kort tid raskt fick öva in ett 40-tal låtar. Men man lär så länge man lever sägs det. När spelningarna var avverkade tog man ett break för att repa in lite nytt material och försöka skaffa sig ett eget sound för att inte låta som ”alla andra”. Stilen för MejDej stil är modern dansmusik.
Även om man inte hållt på så många år har man flera minnesvärda spelningar. Man har spelat nonstop med bland andra Kindbergs, Scotts och Date. En av de mest minnesvärd spelningarna hittills var på Åsebro festplats tillsammans med Scandix som återuppstod för en kväll. 1200 dansare kom till festplatsen. I oktober spelade man på ”stordansen”, en dansgala som årligen går av stapeln i Frändefors. Där fick man dela scen med Scotts. Man har blivit mycket väl mottagna av danspubliken som lovordat bandet.
Aktuellt för bandet är att man nyss släppt en singel med titeln ”How will i know”. Låten är skriven av Thomas Berglund ,Michael Ländin och Anders Lundqvist. Efter bara några få lyssningar kan jag konstatera att det är ett riktigt mästerverk i form av en riktig mysfox. Denna låt kommer utan tvekan bli en ”floorfiller” ute på dansbanorna där MejDej spelar upp. Singeln ger garanterat mersmak! När jag lyssnat klart på låten är det inte alls svårt att trycka på repeatknappen.
Den 29 mars är det dags igen för en nonstop spelning på Arena Vänersborg tillsammans med Arvingarna. Sen kommer man framöver att spela på bland annat, Träffen Båberg, Liseberg, Lane Loge nonstop med Fagerströms, Åsebro festplats nonstop med Date. Man har även spelningar inbokade på ålandsbåtarna Viking Line Rosella och Birka Stockholm.
Bandet består av:
Josefin Dahlqvist – sång
Christian Karlsson – keyboard
Tobias Frendberg – gitarr
Wictor Eriksson – bas
Peter Hecktor – trummor
Överallt är det fina affischer i stan om OS. OS hit och OS dit. Som om jag skulle bry mig om OS. Men jag kommer inte titta. Det beror inte på att jag saknar dom kanalerna som sänder OS i år.
Jag vet många som ser det som en självklarhet att inte titta. Många bojkottar OS i protest mot ryska kränkningar av mänskliga rättigheter.
Så det enda dos av OS är väl den passiva dosen. Det man hör på radion när man åker buss eller hör andra på bussen prata om det.
När jag gick i skolan fick vi lära oss att alla är lika värda oavsett vem man är. Det har jag tagit fasta på.
Towe Widerberg känd från Streaplers och egna bandet Towe Widerbergs är åter i hetluften på dansbanorna. Nu som frontfigur i bandet Janssons som utgår från Enköping.
Premiären med Towe Widerberg & Janssons Orkester gick av stapeln i fredags den 7 februari. 320 glada dansare kom till Pingvinen i Eskilstuna för att svänga sina lurviga. Både orkestern, publiken och arrangören var mer än nöjda med kvällen.
Vi säger STORT GRATTIS till Casanovas och alla inblandade kring deras album ”Sommaren i Sverige. Bandet är nämligen årets vinnare av Manifestpriset 2014 i kategorin dansband.
Juryns motivering lyder:
”Med en förmåga att kombinera eget material med svenska och internationella hits har detta väletablerade band gjort ett album som är stadigt förankrat i den moderna dansbandsmusiken och som samtidigt uppfyller de krav som dansbandstraditionen ställer.”
Övriga tävlande dansband var:
Perikles – Vicken fest (Atenzia Records)
Martinez – Fram och tillbaka (Atenzia Records)
Per-Håkans – Full fart framåt (Sann Records)
Manifestpriset är Sveriges oberoende musikpris, även kallad den ”alternativa Grammisen”, där alla som inte tillhör de stora giganterna inom skivindustrin får vara med att tävla.
Tar just ni en ensam fika med en lite allt mer ensam kanelbulle.
Är man som mig allergisk mot all form av mandel, nötter och choklad finns det inte så mycket att välja på när man går på konditorier och caféer. Ostmacka brukar vara ett säkert kort eller ensam kanelbulle.
Tack för at du besöker min hemsida. Undrar du över något är du välkommen att kontakta mig