Det är något magiskt med onsdagar och Degerfors. Det är nämligen så att det inte regnar. Hittills i år har arrangören Manfred ”Manne” Sundholm aldrig haft en endaste regndroppe. Som jag berättat tidigare i ett inlägg så har han ju hemlig kontakt med vädergudarna.

Landade runt halv sju i parken. Det hade redan kommit en del folk och många husbilar. Härligt att se. Bandet som numera består av Ola Nordén på sång och gitarr, Conny Hedin på Trumpet, gitarr, klaviatur samt Christoffer Olofsson på trummor, sång var taggade till tänderna att leverera härlig bra dansmusik. Tio minuter innan avspark så var det massor med dansfolk som stod och väntade på att klockan skulle bli 19.00 och dansen skulle ta sin början.

Förra året när Hedins spelade här i Degerforsparken blev det publikrekord. Och med tanke på dagens tillströmning såg det ut som att det skulle bli ett nytt ”säsongsbästa”.
Och tror det eller ej. Även dom inte slog sitt eget rekord från förra året blev det ett säsongsbästa i parken. Men och andra sidan är ju publiksiffror helt ointressant som jag skrivit tidigare om i bloggen. Huvudsaken är ju att dom som kommit till dansen har det kul.

I augusti har Hedins spelat ett år som trio och responsen har varit enorm. Många nya ställen har man spelat på och mött massor av nya trevliga arrangörer. Att man blir bokade på samma ställen igen är inte så konstigt. Bandet spelar minst lika mycket som dom gjorde som kvartett. Enda skrillanden är att nu är det lite fler ”mitt i veckan spelningar”. I övrigt rullar det på i samma takt. I augusti släpper bandet sitt fjärde album med titeln ”För alla åren som gått”. Och det passar ju bra med tanke på att grunden till orkestern lades redan 1955.

Åter till dansbanan där Hedins är mitt uppe i en pariserpolka. Det är en fröjd för ögat att se alla dessa duktiga dansare. En del klagar på att det är på enformigt att gå ut på dans. Men i Degerfors blandar man friskt mellan shottis, vals, foxtrott pariserpolka och bugg. Jag tycker alla som läser detta och som inte varit i Degerforsparken skall ta sig en tur hit för att uppleva den härliga stämningen som råder på onsdagarna. Varför inte en tur till Folkparken redan nu på onsdag då Janne Martins står på scenen?

Efter ett extranummer som framfördes av duktiga trummisen Christoffer Olofsson var det dags att åka hem. Jag vissten inte att den grabben hade så bra röst. Att Conny sjöng bra och att Ola har en röst som gör att man är trans ibland visste jag ju. Men Christoffers sånginsatser var en mycket positiv överraskning. Så nu väntar vi på att det ska bli augusti och att en härliga Hedinsplatta skall landa i brevlådan. Fram tills dess blir det så klart massor av dans lite här och där.

Här följer lite fler bilder från kvällen med Hedins. Fler dansbilder finns på www.danslogen.se

Filipstad är en av få städer som tagit detta med nationaldagsfirande på allvar och firar rejält. Det firades från tidigt på morgonen till långt in på natten. Man startade redan klockan åtta på morgonen med högtidlig flagghissning på Monitorholmen. Under dagen blev det så klart den traditionsenliga nationaldagsparaden med fanbärare, mängder av blå och gula ballonger, flaggor, nationalsången, ballonguppsläpp, somrig musik, glass till barnen.

När klockan slog elva så dags att installera en ny ambassadör för Filipstad. Filipstads kommun i samråd med ”Filipstadsföretag i samverkan” utser varje år en ambassadör för Filipstad. En person som under ett år skall marknadsföra och prata gott om Filipstad i de avseenden denna finner det lämpligt. Exempel på personer som tidigare år varit ambassadörer har varit musikern Roland Cedermark, journalist och programledaren Lotta Bromé, Tennisspelaren Magnus Norman, programledaren Rickard Sjöberg, krögaren Carl Jan Granqvist, sångerskan Jessica Andersson och författaren Ewa Persson. I år blev det sångaren Andreas Weise som blev vald. Så nu återstår att se vad han kan göra under sitt år som ambassadör.

Med på firandet under dagen fanns Värmlands landshövding Kenneth Johansson. han var i förd en folkdräkt från norra Värmland.

På eftermiddagen höll man med Värmlands största kafferep på Stora Torget. Lottakåren och Filipstads kommunpolitiker bjöd på kaffe och kaka. Det var ett fullkomligt fullknökat tog. Alltsammans skedde till tonerna av folkmusikens okrönta drottning Åsa Jinder med musiker.
Solen gassade på och det var en underbar dag. Detta väder bådade gott inför kvällen.

Jag tror aldrig jag sett så mycket Folk i Filipstad förutom när det är Oxhälja. Men det är ju något helt annat

Runt 18.00 snåret landar så kvällens orkester i Filipstad nämligen Mats Bergmans. Bandet hade dagen innan spelat i Barva utanför Eskilstuna. Efter att dom inspekterat scenen var det bara att lasta in och packa upp alla prylar för att sedan göra en soundcheck. Rutinerade som grabbarna är rullar det på utan några incidenter. Efter att ha inspekterat soundchecken var det dags att få lite mat i magen. Vi bestämde oss för en pizza hos ”Torggrillen”. Det blev en härlig pizza med fläskfilé, skinka och en massa andra godsaker. Sist men inte minst bearnaisesås som är det viktigaste på en pizza.

Klockan 21.00 räknade Tobbe inte in till första dansen. I ställer tog Hasse Nordlund som varit konferencier under dagen till orda och gjorde en mycket fin presentation av Mats Bergmans. Sen var dansen i gång. Som vanligt var det lite tunnsått på golvet efter dom första danserna. Men det blev fler danspar desto fler ju fler ju längre tiden gick. Någon måste våga vara första paret upp för att fler skall våga ge sig på dansgolvet.

Som jag skrev tidigare så visade Filipstad sig från sin allra bästa sida vädermässigt. Men nu verkade det som om vädergudarna ville annat. Man får skylla på YR och norrmännen. Så fort det regnar är det deras fel. Skämt så sido så började det lite lätt duggregn. Inget som störde varken dansare eller orkestern. Problemet var att ”någon” bestämt att detta duggregn skulle återgå till ännu mera duggregn. Detta lite mera duggregn gick sedan över i något man kan kalla för hällregn. ”Hela himlen öppnade sig” kan man säga.

Kontentan av detta blev att orkestern av säkerhetsrisk fick sluta spela. Det är dels farligt för dansarna att svänga om på ett halt golv. Men även livsfarligt för orkestern att spela när det regnar in på scenen med tanke på all den tekniska utrustning dom har. Broder och jag tog skydd på scenen. Efter ett tag kom arrangörerna och erbjöd orkestern plats inomhus. Broder och jag stannade kvar för att ”vakta” bandets instrument och utrustning.

Efter ungefär 1 timme och 30 minuter så hade regnet avtagit lite. Arrangören kom och frågade om bandet kunde spela lite för folket som satt i öltältet ville ha musik. Va?? Ska bandet spela bara för att folket i öltältet inte ska gå hem? Nåväl. När bandet började spela igen så var det en del folk som hittade ut ur tältet till dansbanan. Kul att se så många ungdomar testa sina danskunskaper på golvet. Det är det som är så härligt med att spela på sådana här spelningar. Här går alla ut och roar sig. Ung som gammal svänger loss på golvet. Det är just så här det borde se ut på alla dansgolv.

Strax efter klockan ett på natten hade tonerna från det extranummer publiken med hjälp av stående ovationer ordnat fram tystnat. För orkestern återstod att plocka ner och in alla instrumenten i bussen och fara vidare mot Veinge och dansstället Ramshall. För broder och mig blev det till styra kosan hemåt. Vi kunde glada se tillbaka på en dag som innehöll det mesta.

Här följer lite fler bilder från Filipstad