Det är med blandade känslor jag publicerar detta inlägg med tanke på den otäcka brnad som härjar i Västmanland. Men jag tänkte ändå som utlovatskriva lite om en resa jag gjorde i somras till Västmanland Jag har tidigare skrivit om danskvällen med Gideons på Djäkneberget. Men vi gjorde mer saker än att slå klackarna i taket uppe på berget. Så när nedan följer ett bildreportage från Västeråsresan. Det blir ett långt inlägg lite mer bilder än text.

Vi startade tidigt på morgonen från Kristinehamn med siktet inställt på Köping. Där skulle vi besöka Bil- och Teknikhistoriska Samlingarna som finns där. Bil- och Teknikhistoriska Samlingarna i Köpingförvaltas av Bil- och Teknikhistoriska Sällskapet i samarbete med stiftelsen Bertil Lindblads Samlingar. Här finns massor av fina och berömda bilar och legendariska märken som Bugatti, Voisin och Panhard-Levassor. Man har även en hel del motorcyklar, automobil samt teknikhistoria. Dessutom lånar man in bilar och fordon från samlare och entusiaster. Det var riktigt trevligt att vandra runt och kika på allt som trevligt som fanns där.

När vi kikat klart på bilarna så for vi vidare mot vårt slutmål som var Västerås. Där skulle vi natta över på ”Hotell Västerås”. Efter att ha irrat runt bland enkelriktade gator, snurrat runt på gatorna omkring hotellet så hittade vi det till slut. Det var skönt att komma fram och bara koppla av. Vi gick ut på stan för att hitta en restaurang som vi kunde luncha på. Vi gick till en restaurang som jag visste hade god lunchbuffé som heter Restaurang Bellman. Men tyvärr var vi lite sena så att dom hade redan dukat bort buffén. Så vi hamnade till slut på en restaurang som jag tror heter Chantal’s. Där åt vi god lasagne.

Mätta och belåtna bar det ut på stan igen där vi kikade i diverse butiker. Alltid kul med butiker som vi inte har här i stan. Vi strövade omkring i det som verkar vara lite av gamla Västerås. Det är riktigt mysiga hus, små butiker med mera. Dock förstår jag inte hur man kunde låta Vestmanlands Läns Tidning få spränga in sitt moderna tidningshus bland dessa byggnader. Det förstörde stämningen lite.

Västerås domkyrka är något som jag hört man inte får missa när man besöker staden. Så det blev så klart ett besök i denna maffiga kyrka. Riktigt mäktigt att kliva in där. Kyrkan uppfördes ursprungligen på 1200-talet, men därefter följde otaliga utbyggnader fram till 1517. Tornspiran och yttertaket fick sitt nuvarande utseende vid återuppbyggnad efter brand på 1690-talet. Domkyrkan är förövrigt Västerås tredje högsta byggnad med sina 91,8 m.

När vi kändes oss trötta i benen gick vi åter till hotellet där vi vilade inte inför kvällens dans. Mer om kvällens dans till Gideons finns att läsa i ett annat inlägg här i bloggen.

Dagen efter vaknade vi på hotellet och efter en stadig frukost kryssade vi långsamt ut ur staden. Vi fick ganska snabbt försöka återvända för att hämta ett par glasögon som pappa glömt på hotellet. Men till slut med hittade glasögon lyckades vi ta oss ut ur citykärnan.
Nu skulle vi åka tillbaka samma väg som vi kom in i Västerås. Nåja inte exakt samma utan i bestämde oss för att köra i det motsatta körfältet. Blev tryggare så.

Skämt i sido så hittade vi enkelt fram till vårt första mål för dagen som var Vallby Friluftsmuseum. Vi hade varit här för flera år sedan. Men då var vi bara på genomresa och stannade för en fika. Vi hade då inte tid eller avsikt att utforska området mera. Men det skulle vi göra nu. Vallby Friluftsmuseum grundades 1921 och drivs idag av Västerås stad.

Museets uppdrag är att skildra västmanländsk kulturhistoria. Man verkar för att låta hus, djur och odlingar bilda en trovärdig helhet. Museet återskapar och visar de miljöer som människor i Västmanland levde och verkade i en gång. Här arbetar människor med olika kompetenser tillsammans för att skapa en bra helhet. Här kikade vi in i flera trevliga bodar, hus och andra byggnader. Bland annat såg vi en gammal byskola, lanthandel, bondgård, prästgård, missionshus och trädgårdar.

Något som fascinerade mig var ett tryckeri som man byggt upp i Tenngjutaregården på friluftsområdet. Här fick vi träffa boktryckare Sten Vedmar som tog oss med på en upptäcktsfärd bland alfabetets bokstäver i friluftsmuseets gamla tryckeri. Han visade oss på olika bokstavstyper, gamla tryckerimaskiner som behövdes då man tryckte tidningar och böcker förr i tiden. Då man själv håller med reklam, tryck och sånt var detta riktigt intressant. Här kunde man ha stannat länge och bara lyssnat på allt intressant som Sten hade att berätta.

Jag passade även på att besöka en folkpark som finns på området. Folkpark med friluftsteater kommer ursprungligen från Tillberga som ligger norr om Västerås.. 22 juni 1926 invigdes Tillberga Folkets Park. Centraloperettens avdelning 1 framförde sång- och folklustspelet Värmlänningarna på scenen. Mellan akterna var det servering och dans. Första sommaren besökte 1000 personer de offentliga arrangemangen i parken. Nu finns sedan 1971 finns entrén och teatern bevarad här och det är en fröjd för ögat och mitt brinnande folkparkshjärta.

Dagens lunch intog vi vid Erikslunds Shoppingcenter där vi käkade god pizza. Det blev även lite shopping. Affären Kennedies fanns ju här. Och den kan man ju inte missa. Blev några HUMöR inköp där. Första gången som jag besökte detta shoppingcenter. Återkommer gärna framöver.

Vi rullar vidare och tar sikte på metropolen Surahammar där vi skulle kika på ett MC Museum som jag läste om i VLT. Ibland kan det löna sig att finnas med bland evenemangstipsen.

Vi kikade på kartan och såg att Sura skulle ligga ovanför Hallstahammar. Men vägen dit gick inte direkt spikrakt. Att hitta ut från Hallsta var inte det lättaste. Och det var jag lite glad för eftersom jag hittade Folkets Hus och Park Hallstaparken som jag fick dokumentera. Tack för detta älskade pappa. Men när vi efter en ytterligare sightseeing i Hallstahammar förstod vi snabbt ur staden var uppbyggd och vi kunde lätt kryssa ut ur den mot Sura.

Väl framme vad det ganska lätt att hitta till museet. Det drivs av MCHK-Mälardalen. Museibyggnaden ligger på Bruksgatan på industrisidan av järnvägen. Detta var från början ett matställe som tillhörde Surahammars Bruk. MC-museet Gyllene Hjulet i Surahammar är ett mycket sevärt museum med mycket roligt att se. Alltsammans drivs av föreningen och dess medlemmar. Principen är att man får ställa sina gamla hojar här och ta hem dem när man vill. Tas en hoj därifrån så ställs en annan hoj in. Klubben har fått privilegiet att ge plats åt de 2 bilar som disponeras av Surahammars kommun. En replika av Sveriges första förbränningmotordrivna bil som byggdes här i Surahammar 1897 och en VABIS av 1903 års modell.

Efter detta besök så bestämde vi oss för att i sakta mak rulla hemåt Värmland igen. Men vi han med ett litet stop till innan vi for hem. Det blev nämligen ett besök i det lilla samhället Kolbäck i sydöstra Västmanland. Här bor cirka 2000 invånare. Orten tillhör Hallstahammars kommun. Vad kan man göra i Kolbäck då? Jo är man pensionär kan man på onsdagarna dansa i folkparken som finns här. En riktigt trevlig som trots allt verkade vara i fin form. Här dansas det som sagt varje onsdag. Det är 22:a året som PRO har sommardanser och fler och fler har upptäckt att det här är ett ställe som man gärna återkommer till. Man har några danskvällar kvar i år. 6 Aug Jonnys, 13 Aug Leif Hermanssons, 20 Aug BarraBazz, 27 Aug Samsonz och 3 Sep Lars Erikssons. Kan rekommendera ett besök i parken för er som inte varit där.

När jag plåtat klart i parken kände vi att det var dags att bege oss hem till Värmland vilket vi gjorde.

Jag har funderat lite igen. Undrar om man blivit gammal när man sitter och grubblar och funderar över saker och ting. Kan man få gråa hår? I så fall ska jag omdelebart upphöra med denna verksamhet.

Nå väl så fick jag en vänförfrågan på facebook. Det var en äldre dam som ville lägga till mig som vän. Jag visste inte riktigt vem hon var. Men jag acceptera förfrågan ändå då jag såg att vii hade över 200 gemensamma vänner. Och eftersom hon skickat en vänförfrågan till mig så måste hon väl ändå känna mig? Eller är det inte så? Att man bara skickar vänförfrågningar till dom man känner? Jag frågade henne lite hur hon kände mig och det fick jag egentligen inget bra svar mer än att vi gillade samma typ av dansband och att hon tyckte jag såg trevlig ut på bilden.

Jag har 1035 vänner på facebook och det är inte vettigt egentligen. Man skulle lätt kunna halvera den siffran tror jag. För det är många som jag inte alls vet vilka dom är. Jag har accepterat dem för att vi haft gemensamma vänner och dels för att inte verka högfärdig. En del av dem skriver jag aldrig med. Dom bara finns där på listan.

Men det kanske är dags att rensa listan och bara ha folk man verkligen känner. Men å andra sidan är ju dom andra ”vännerna” inte i vägen på något sätt. Jag har sett en del som skryter över hur många facebookvänner dom har. Då kan man ju undra om dom som har över 2000 vänner uppriktigt kan tala om att dom verkligen känner dem alla. Jag är tveksam.

Tillsvidare får mina 1035 vänner finnas kvar på listan. Kanske att jag en regning höstkväll gör något åt listan.