Söndag är en stor dansdag om man kollar på danslogen. Många är dom ställen som arrangerar söndagsdans. Och det är välbesökta danser. Jag tror många känner det som ett bra avslut på veckan att få dansa av sig. Ett av alla ställen som arrangeras populära söndagsdanser är Storfors Folkets Hus. Nu är det inte Storfors Folkets Hus i sig som arrangerar danserna utan det är Korpen Karlskoga som står som arrangörer. Sven och Kerstin som håller i dansen gör det för 37:e året. Inte många arrangörer som kan mäta sig med detta.

Just denna söndag var det en gäng trevliga killar från Ängelholm som svarade för dansmusiken. Det var nämligen Hedins trevliga trio. Orkestern består av Ola Nordén på gitarr, bas och sång, Conny Hedin på trumpet, gitarr och klaviatur samt Christoffer Olofsson på trummor och sång. Kanske är det så att Hedins är ett av Sveriges äldsta dansband. Bandet har ju anor sen 1955. I många år var det Bengt Hedin som drev orkestern och då hette dom således Bengt Hedins. Men då Bengt valde att dra sig tillbaka så bytte man namn till Hedins.

Att åka till Storfors på söndagsdans har blivit ett stort folknöje för många. Vissa åker riktigt långt för att då dansa här. Det kommer folk från Karlskoga, Degerfors, Kristinehamn, Karlstad, Hällefors, Örebro, Grums, Lindesberg, och Kumla för att nämna några orter. Man har en stadig ström av dansat publik som varje vecka kommer upp till Storfors och dansar. Det är en alldeles lagom lokal i förhållande till hur många som kommer och dansar. På sommaren dansar man i Degerforsparken och höst och vår är det Storfors som gäller. Man har således igen vinter, utan bara en höst och vår. Praktiskt va?

Broder och jag tillsammans med vår vän Carina landade i god tid innan dansens början i Storfors Folkets Hus. Det var en fin senhöst dag detta så det var inga problem att köra. Annars kan det ibland vara lurigt på hösten. På Folkets Hus eller Kulturhuset som det heter sen några år tillbaka hade man haft mässa denna dag så orkestern var något lite sena med att packa upp. Men med den rutin dom har var dom klara i god tid ändå.

Våran vän Carina Ekman som är ute en hel del på dans tyckte det skulle vara kul att åter igen få höra Ola. Hon dansade mycket för till hans ljuva stämma då han sjöng och spelade gitarr i Dannys orkester. Innan dess var han även med i Mats Elmes. Så det finns mycket musik i denna sångaren och även i dom andra medlemmarna med så klart.

Så slår klockan 17.00 Christoffer räknade in till kvällens första dans. ”Sången om dig” och ”Lova mig” fick inleda den första dansen. På några sekunder fylldes hela dansgolvet av dansglada människor. Det var många glada leenden ute på dansgolvet. Efter detta blev det lite bättre fart i låtarna ”Om jag faller, faller jag för dig” och ”Lite försent”. Hedins är cd aktuella med albumet ”För alla åren som gått” och spelade så klart en hel del låtar från denna underbara platta.

Fyra moderna en gammal växelvis spelar Hedins växelvis leder till slut fram till sista dansen innan paus. Dags att spela kaffevalsen som man kallar det. ”Ålefiskarns vals” och ”Drömmen om Elin” framför Hedins med bravur med Ängelholms egen Roland Cedermark alias Conny Hedin. Nu var det dags för kvällens fikapaus. Vi hade gjort goda smörgåsar med ost och skinka som vi kalasade på. Hit till Storfors tar man med sig fikakorgen då man inte har någon servering på stället.

Andra halvlek inleddes med att Conny sjöng ”Håll mig” och efter det tog Christoffer bakom trummorna ton i ”Det regnar mot mitt fönster”. Det är riktigt trevligt att se hur trevligt folk har det är i Storfors. Arrangören Kerstin har bjudit upp och susar förbi när jag står och fotograferar. Just detta med dansbilder verkar uppskattat. Många är det som kommer och frågar vart dansbilderna hamnar och hur länge det dröjer innan dom kan gå in på internet och kika på dem. Alla mina dansbilder läggs ut på dansbandsportalen danslogen.se

Arbetsgången går till sådan att jag plåtar lite bilder när jag är på dans. Plåtar både publikbilder och bilder på dansbandet och lite runt omkring. När jag kommer hem går jag igenom bilderna och väljer ut riktigt bra bilder. Jag har även fått förfrågan om jag redigerar bilderna? Svaret där är både ja nej. Det enda jag gör att beskära bilderna och när det så behövs justerar ljuset i bilderna. I övrigt försöker jag behålla dom ”orörda” för att dom ska se ut så som jag tog bilderna.

Tiden rinner i väg och dansen började lite mot sitt slut och det var så dags att sätta punkt för denna genomtrevliga kväll. Mycket folk hade hittat till Folkets Hus. Det ryktades lite om publikrekord. Efter extranummer och trevliga applåder var det dags att styra kosan hemåt.
Tack till Hedins, Sven och Kerstin, alla dansare, och vår vän Carina för en riktigt trevlig kväll.

Här följer fler bilder från den trevliga kvällen:

Dans på hemmaplan är inget man blir bortskämd med allt för ofta. Och när det anordnas dans här lokalt ställer man så klart upp och besöker dansen. Med ett så bra dansband på scenen kan man inte stanna hemma heller. Det vore näst intill kriminellt att stanna hemma. Bandet som skulle stå på scenen denna kväll var ett band från Jönköping som heter Excess. Ett band som verkligen är på gång och har framtiden framför sig. Tyvärr går det lite för lång tid emellan gångerna då jag och min broder får chansen att komma ut och lyssna på underbara Excess.

Vi passade på att svänga ner lite tidigare på dagen för att hälsa på Therese och grabbarna. De skulle nämligen komma tidigare för de skulle repa in lite nya lite innan. Stället där dansen skulle hållas var som vanligt Kristinehamn Conference Centre. Det hette Folkets hus innan, men när det fick ny ägare ville man markera en nystart och få bort stämpeln och namnet folkets hus. Patrik Ekman som ägaren heter ville fräscha upp och förnya hela stället. Detta är något som han lyckats mycket bra med.

När vi vare nere innan dansen passade broder och jag på att överräcka en liten present till Therese. Det är ju så att när broder och jag är ute på dans så fotar vi ju en hel del. Sist Excess spelade här i Kristinehamn fick min bror Mikael till en väldigt snygg bild på Therese. Denna hade vi förstorat upp och ramat in. Hon blev så glad för tavlan och gav oss bröder varsin stor rejäl kram. Det är alltid kul att överraska folk med presenter. Efter detta for vi hem för att vila lite och svida om till annan utstyrsel.

I lagom tid innan dansens början kl 18.00 landade bröderna brothers på KCC. Mycket bilar på parkeringen. Härligt! Får hoppas att inte alla var och kollade på bio. Nej då, så var det inte. Det var skapligt med folk denna afton. Excess är kanske så där jättekända i våra kvarter här uppe men dom är på god väg. Bandet har dom senaste åren gått från klarhet till klarhet. Och på dom senaste åren som dom varit här och besökt oss har besöksantalet stigit för varje gång.

Denna dagen hade vi en vän som skulle uppleva Excess för första gången. Vi hade ”förvarnat” henne lite på vad hon skulle få stå ut med hela kvällen. Skämt å sido. Hon sa till oss att är det inte bra så går jag hem. Men hon stannade hela kvällen och mer där till. Vi var nästan sist att lämna danslokalen förutom arrangören och bandet.

Full fart direkt från start blev det i ”Börja var enkelt” och ”Kom och gör mig galen”. Dansgolvet fylldes av danssuget folk. Therese förde sig vant på scenen och släppte loss med Vincent och Hasse längst fram. Det roliga med Excess är att dom har Vincent som spelar steelguitar. Inte så vanligt i dansband. ”På väg hem till dig” och ”Nu blåser nya vindar” i dans nummer två. Lugnt svävar dansparen ut på golvet.

Mycket gnuss och dirtyfox blandas med traditionell foxtrot. Här dansar man lite som man vill utan att någon tittar snett. Alla dansar med alla. Det är en riktig gemytlig stämning och vad jag hört och sett är det ingen som känner sig utanför. Man är som en enda stor familj. Och jag tror devisen Vänerdansen har stämmer bra in. Ett arrangemang skapat av dansare för dansare. Man vet helt enkelt vad dansarna vill ha och ordna helt enkelt det. Det låter enkelt och i viss mån är det nog så med.

Danserna rullar på. Dags för en ny dans. Denna gång skulle Mårten Nordström bakom sina keyboards ta ton och sjunga. Och som vanligt gjorde han det med den äran. Refreshments låten ”A guy like that” svänger det gött om. Excess kan verkligen detta med att hitta ”rätt låtar” och rätt tempon. Dagen till är var det premiär för bandets nya trummis Andreas Carlsson. Några av er känner säkert igen honom från dansgolvet då han gärna är ute och dansar på fritiden. Så detta med takt och ton är en enorm styrka hos detta band som utgår från Jönköping även har medlemmar boendes i Nyköping och Södertälje.

Jag har följt Excess sedan mitten på 90-talet och sett dess utveckling från mogenband till ett halvmodernt band om man nu skall envisas med att kategorisera in dem i fack. Första gången jag såg dem var faktiskt i Sunne under dansbandsveckan. Det roliga var då att dom spelade nonstop med ett band från Jönköping som hette Sunlights. I den orkestern sjöng en tjej vid namn Therese Sundahl. Ja just det, samma Therese som idag sjunger i Excess. Så cirkeln är sluten på något sätt kan man säga.

Åter till dansen som börjar lida mot sitt slut. För att sammanfatta kvällen har den varit en jättetrevlig kväll med inte en enda dålig låt. Men som allt annat så har även danskvällar en ände tyvärr. För mig hade dom gärna fått hålla på några timmar till. Att publiken inte ville att denna kväll skulle ta slut märktes. Gång på gång skickade danspubliken upp tummen åt Excess och lovorden bara haglade över dem. När sista tonerna ebbat ut ville publiken mera. De klappades taktfast och länge vilket resulterade i ett extranummer innan allt var till ända.

Alla var så rörande överens om att detta varit en kanon kväll. Broder och jag själv hoppas fler som ännu inte upptäckt detta band tar chansen att bege sig ut då de spelar. Vi tackade av orkestern men stannade kvar en stund när dom packade in. Hjälpte dom lite med att få ner alla deras prylar via handikapphissen som till slut strejkade. Men som tur var så har Hasse erfarenheter av just dessa transportmedel så han lyckades lösa problemet.

Här följer lite fler bilder från kvällen:

Lasse Sigfridsson kommer framöver att åter igen göra spelningar med dansbandet Jive. Lasse gjorde den 25 oktober ett bejublat framträdande på Folkets Hus i Hudiksvall. Och nu är det dags igen. 2 december uppträder han igen med Jive. Denna gång på Viking Line Cinderella. Han uppträder både på dit och hemresan.

Det blir orkestern Per-Håkan som den 13/12 spelar upp på den sista dansen i Pårydsparken. Arrangörerna av trivseldansen IFK Påryd har beslutat att lägga ner danserna. Trist men sant. Så vill du slå en sula på parketten en sista gång i denna anrika park börjar dansen kl 20.00

Stort Grattis till Larz Kristerz. Bandet meddelar via sin facebooksida att deras nya skiva ”40 Mil Från Stureplan” har sålt GULD! Dvs över 20.000 exemplar. Det bevisar att skivförsäljningen inte är helt död.

Dagens reflektion. Jag vill absolut inte hänga ut någon person. Det är liksom inte min stil. Det överlåter jag till andra webbportaler. Men det som slår mig när jag läser Kristinstadsbladets recension eller ska vi säga den så kallade recensionen av Highlights nya cd är följande. Borde inte en skivrecension spegla det musikaliska av skivans innehåll. Men jag kanske har fel? Har jag missat något? Läs själva och gör eran bedömning. Detta är en minst sagt personlig reflektion över dansbandskulturen och då den ”moderna dansbandskulturen. Jag tror att han i sin iver glömde bort själva skivan.

www.kristianstadsbladet.se

Skoga Bygdegård meddelar att man inte arrangerar någon dans den 13/12 på luciadagen. Det innebär att man har två danstillfällen kvar i år. 29/11 kommer skåningarna tillika cd-aktuella Hedins på besök. På juldagen 25/12 är det Holidays som svarar för dansmusiken.

Nu har årets vinnare av sveriges största publikpris offentliggjorts. Här är årets vinnare av Guldsladden 2014.

Årets Sångerska: Sandra Estberg – Martinez

Årets Sångare: Andreas Olsson – Sannex

Årets Gitarrist: Tommy Bengtsson – Martinez

Årets Basist: Jörgen Sandström – Jannez

Årets Klaviatur: Patrich Rundström – Sannex

Årets Trummis: Conny Falk – Kindbergs

Årets Mogenband: Streaplers

Årets Modernband: Perikles

Årets (ut)Strålande Musiker Andreas Olsson – Sannex

När man tänker på dans och Karlstad är det nog många som osökt kommer att tänka på Sandgrund. Så mycket dans som det varit på denna restaurang. Sen flera år tillbaka fanns även Stadskällaren och Hyttan. I dag är det en helt annan tid. Lokalerna förutom Stadskällaren finns visserligen kvar men ser annorlunda ut idag och inhyser helt annan verksamhet. Så vart dansar man i dag i centrala Karlstad. Det finns egentligen inget dansställe i centrala Karlstad som arrangerar dans på det sättet som Sandgrund gjorde. Hotell Gustaf Fröding arrangerar utvalda fredagar dans och vissa söndagar arrangerar dansklubben Rocksulan dans i klassiska Mariebergsskogen. Och det är just till Mariebergsskogen som broder och jag var på väg till denna fina höstsöndag.

Vi anlände lite tidigare till Mariebergsskogen och passade på att ta en promenad för att dokumentera lite. Lite nya bilder till facebooksidan ”Våra svenska folkparker/festplatser” skadar ju inte. Det fattas lite bilder från denna anrika park så det var perfekt. Sedan att vädret var fint gjorde ju inte saken sämre.

Vi vandrar in på danslokalen Holken som är en riktigt fin uppfräschad danslokal. Man har byggt och målat om till det mycket trivsammare. Tummen upp för detta. Orkesterns om skulle spela här är ett band som spelat några gånger i sin karriär. Vilken spelning i ordningen detta skulle vara kan dom nog inte själva räkna ut. Bandet jag snackar dom är dom evigt unga pojkarna i Streaplers. Still going strong sen 1959. Dansbanden kommer och går men det är näst blott Streaplers som består.

Arrangör för dessa danser är DK Rocksulan. Rocksulan anordnar fyra söndagsdanser på våren och fyra på hösten i Holken, Mariebergsskogen. Hit kommer dansare från hela mellansverige och “svänger sina lurviga”. Detta är ett bra tillfälle att träna på vad man lärt sig, träffa nya och gamla vänner. Föreningen Rocksulan startade sin verksamhet 1985 och har sedan dess lärt tusentals människor att dansa.

Klockan 18.00 lika punktligt som fröken ur stampar Kjetil in till kvällens första dans. Det blev full fart från start. ”Just call me lonesome” och ”Tre små ord” fick inleda denna kväll. Lite kul är det att Rocksulan som tidigare i stort sett bara arrangerat dans med modernband börjat varierat sig lite på senare år. Att bredda och få fler dansare är aldrig fel. Men å andra sidan har jag aldrig förstått denna uppdelning. Dans är väl dans eller??

Streaplers är ett band som alltid levererar. Jag tror aldrig att jag varit på en danskväll med dessa gossar och haft det tråligt. Jag tror mycket beror på att Streaplers alltid utvecklats utan att rubba få allt för mycket ramarna. Andra band som turnerat länge är så måna om sina ”gamla klassiker” så att varje kväll tenderar till att bli ”minnenas afton”. Streaplers spelar så klart en del av sina klassiker men dom blandar upp det friskt med sina ”nya låtar”. Och det är det som jag tror är deras styrka. Att alltid utvecklas utan att titta åt sidan på vad andra band gör och ”apa efter”.

Dansgolvet i Holken kokar av värme och dansglädje. Det buggas för fulla muggar. Jag förstår inte riktigt hur man gör med alla turer fram och tillbaka. Jag började faktiskt på en buggkurs en gång men slutade då jag tyckte det var på tok för mycket folk. Men någon gång kanske man skall lära sig bugg. Om det finns någon som kan ta sig ann ett hopplöst fall som mig.
I Holken är lite som i äldre dar på dansbanorna. Alla åldrar på ett och samma ställe, precis som det skall vara. Vi ska ha lite bättre fart på nästa dans manade Kenny publiken och det bjöds på spår från deras senaste skiva.

Denna kvällen slogs det även hål på en myt. Det sägs ju att dansbandsmusiker bara kan spela men inte dansa. Detta är helt fel kan jag säga. Jag såg klara bevis för detta på Holkens dansgolv. I vimlet på golvet syntes nämligen Holidays sångare Björn Björklund som var där och dansade med sin Camilla. Så kom inte och säg att musiker inte kan dansa. Herr Björklund fyllde även år denna kvällen så det blev lite grattande och sång.

I pausen fikade vi tillsammans och snackade lite om Holidays kommande platta, spännande värre. Det bjöds flera låtar från deras senaste skiva ”Hela veckan lång”. En fröjd att se alla dansa. Jag har sagt det många gånger förr att det finns kvällar man inte vill ska ta slut. Denna var absolut en sådan kväll. Att se på när ung som gammal dansa loss till Streaplers är en fröjd för ögat. Det vittnar om att det trots allt finns en hopp om en fortlevnad av denna kulturen.

Här följer lite fler bilder från kvällen

Jag vill slutligen tacka Dansklubben Rocksulan för allt ni gör för danskulturen. Ni är hjältar. Sen vill jag även rikta ett stort tack till Streaplers som kuskar land och rike runt i sin turnébuss för att ge oss det bästa som finns. Vad skulle vi göra utan er? Nu var det bara att tacka orkestern en extra gång och sedan fara hemåt igen. Jobbdag som väntar.

Idag lyfter jag på hatten och säger ett stort Grattis. Grattis till en man som har en underbar röst, en scenpersonlighet inte många kan mäta sig med. En riktigt stor legend som i imponerande 55 år stått på scenen i ett av sveriges största dansband Flamingokvintetten. Stort grattis Hasse Carlsson

Nu har dansbandskungarna från Älvdalen släppt nytt album. Larz Kristerz nya album innehåller fjorton nyinspelade låtar. På flera av dem är bandmedlemmarna Peter Larsson och Anders Tengnér inblandade, både som låtskrivare och textförfattare. Förutom ett antal nyskrivna låtar har Larz Kristers valt ut några odödliga covers, som de gör på sitt personliga sätt.

Beställ ditt eget ex från Ginza.se

Premiärer är alltid trevliga. Att gå på premiärer är alltid något alldeles extra. Just denna lördag i mitten av september skulle det bli premiär för mig och broder. Det skulle visa sig att det inte var vilken premiär som helst utan en dubbel premiär. Dels så var det premiär för Forshaga Folkets Hus danssäsong hösten 2014, och sen var det premiär för mig och broder att få uppleva Mats Bergmans eminenta orkester nu som kvartett. Det hade innan tisslats och tasslats en del om att Nyköpingsgrabbarna skött sig exemplariskt på fyra man så vi var inte ett dugg oroliga när vi puttrade i väg i den blå faran mot Forshaga.

Dansen i Forshaga skulle ta sin början 21.00 så vi åkte som alltid i god tid dit. När man närmar sig Karlstad finns det lite olika vägar att ta sig till Forshaga. Man kan antingen åka via Färjestad och Skived, eller så väljer man Kroppkärr och Skived. Då vi hade lite tid på oss bestämde vi oss för att ta vägen förbi Färjestad. Jag tror det var för att brorsan ville se den fina ishallen dom har där. Eller hockeytemplet som det kallas. Vi stannade utanför och gjorde en liten videoblogg innan vi for vidare genom vackert landskap längs Klarälven.

Anlände Forshaga en kvart innan dansens början. Möttes av den alltid så trevliga vakten Patrik Ellström som hälsade oss välkomna. För er som inte vet kan jag avslöja att han är ”gammal” dansbandsmusiker i ett Värmlandsband som hette Dansers orkester. Mycket bra och kompetent band på sin tid. Det är inte än att man saknar dom lite på dansbanorna.

Vi lade även märkte till att man bytt ut skyltarna vid Folkets Hus. Mycket trevligt såg det ut.
Betalade entrén till Inge som hälsade en välkommen. Ja nu är det dags för höstens danser att ta sin början. En premiär är ju alltid en premiär så man vet ju inte hur mycket folk det kommer. Efter att Tobbe stampat in till första låten började dansgolvet fyllas av dansare. Inte så mycket folk direkt från start men det skulle fyllas på allt efter som. Jag antar att många stod i kön för att betala sig in. Det var ju faktiskt lite kö när vi kom dit med. ”I just wanna dance with you, och Det regnar mot mitt fönster” fick inleda danskvällen.

Träffade på en del kända ansikten så det blev en del hälsande och lite snack om vad man hittat på sen sist. Det är ungefär samma publik som dansar i Molkom på sommaren som på hösten dansar i Forshaga Folkets Hus. Man har även ungefär samma typ av orkestrar. Några frågade oss varför dom bara var fyra. Vi förklarade att dom gått ner på fyra man sen Linus förre sångaren slutat och börjat som fastighetsmäklare.

Nu ska vi öka på farten spela lite snabbare sa Manus. Aldrig nånsin glömmer jag dig” och ”Vem vet” i nästa dans. Så var denna kväll igång på allvar. Även om det byttes danspartners på golvet var det samma grabbar som under hela kvällen stod på scenen. Att man Mats Bergmans gått ner på fyra man märktes inte. Det var samma goa musik. Magnus, Micke, Tobbe och Gullmar skötte sig exemplariskt. Precis som vi hört ryktas om.

Broder och jag satt och funderade på när vi såg Mats Bergmans för första gången egentligen och hur vi upptäckte dom. Vi minns inte årtalet exakt men vi snackar mitten på nittiotalet. Då satt vi hemma och kikade på Café Norrköping med Ragnar Dahlberg Och just denna kväll stod ett för oss ”nytt” band från Nyköping på scenen som vunnit dansbands-sm i Sunne.

Det visade sig att dom hette Mats Bergmans- Låten som dom framförde bland annat var Hasse Anderssons ”Mina allra bästa minnen”. Jag kan ju säga att det blivit en hel del minnen med Mats Bergmans orkester sen den stunden framför tv-rutan.

Åter till dansen där det blivit dags för lite paus. Men innan det blev kaffe bjöds det på lite gammaldans. Vi gick en trappa ner och fikade min broder och jag. Det smakade så gott som vanligt. Köttbullsmackorna går inte av för hackor precis. Tillsammans med en sprite sitter den som en fläskläpp,. Grabbarna i bandet fick som vanligt tacobuffé. Det är så tacksamt att komma till Forshaga som dansorkester och spela. För här värdesätter man verkligen orkestrarna.

Efter pausen var det full fart på dansen igen. Många var dom som rosade bandet och tyckte att dom var minst lika bra nu som dom var mär dom var en kvintett. Och jag kan bara instämma. En styrka är att dom har tre sångare i bandet nu. Gullmar Bergman har börjat tagit sig ton i orkestern och bjöd på två låtar under kvällen. Brorsan och jag har tidigare skojat lite om när han skulle börja sjunga. Det lät mycket bra. Så detta ser vi gärna en fortsättning på.

Som jag skrev tidigare så verkade både publik, och arrangörerna nöjda med premiärkvällen med Bermans kvartett. Kan tillägga att även vi ”Bröderna brothers” var mycket tillfredsställda med denna kväll. Bergmans på 4 man behöver absolut inte skämmas för sig. Det är bara att gasa på pojkar.

Så var då denna kväll nästan till ända. När sista tonen klingat ut stod publiken kvar och klappade fram ett extra nummer. Då kom den frågan som inge trodde skulle komma. Vill ni ha en till frågade Magnus publiken. Och kan ni tänka er att han fick ett rungande ja till svar
Efteråt stannade vi kvar och snackade lite med grabbarna. Sedan sade vi hej då och började rulla hemåt Kristinehamn. Det var minst sagt två lyckliga nöjda glada bröder den blåa faran på väg hem.

Här följer fler bilder från denna trevliga kväll.

Så här ser dom ut. Lars Kristoffersen Band från Norge. Efter mitt inlägg från dansbandsforumet i Bergviksparken har jag fått en del mail och förfrågningar om detta bandet.

Lars har varit vokalist i Rainbow sedan 1991. Lars är rösten bakom den norska landsplågan ”Bye Bye Baby Goodbye”. Nu reser han land och rike runt med ett band som skulle passa dom flesta dansställen som vill ha varierad dansmusik. Här satsas det på en bred repertoar med egna låtar, men det kan också förekomma en del covers.

För bokning i Sverige. Kontakta Rent Nöje och Thomas ”Isak” Isaksson på Rent Nöje
www.rentnoje.se

Bjuder er nedan på ladsplågan ”Bye Bye Baby Goodbye”

Junix stod för dansmusiken denna onsdag som skulle bli min sista utedans för säsongen. De hade redan hunnit med att bli september. Platsen var som vanligt Degerforsparken. Vad annars på en onsdag på sommaren? Bor man i dessa trakter och gillar mogendans är detta stället givet. Även om det absolut inte är fel att testa andra ställen.

Junix är ett band som är mycket populärt här i parken. ”Livet det har varit gott mot mig” och ”Tiden den går” fick inleda denna danskväll. Full bana från start är inte illa. Junix var verkligen på spelhumör denna kväll, det märktes. Dom har bytt en medlem sen sist jag såg dem. Göran som spelat gitarr har slutat i bandet och lämnat sin plats till Stefan Olsson. En trevlig och duktig värmlänning.

Grabbarna påannonserar att nästa dans efter den kommande lugna dansen blir en gammaldans i form av en schottis. I Degerfors spelas det fyra moderna en gammal. Men det menas att man spelar fyra danser med foxtrot bugg och sen en dans med gammaldans där varje dans innehåller två låtar. Glasklart eller hur? Gammaldansen klarar Junix galant och river ner massor med applåder från publiken.

Jag minns inte när jag såg detta band första gången men jag tror att det var på en midsommardans i Molkom på Upperudslogen. Sedan dess har det blivit några danskvällar med dessa herrar från Eskilstuna och nu även Värmland får man ju säga.

Åter till dansen där det är hög stämning. Nisse på annonserar kommande två låtar och publiken bjuder upp. Det känns lite vemodigt att det är sista utedansen för min egen del. Men man får ta denna dans och lägga den tillsammans med resterande sommardansen som varit lyckade. Det är fina sommardansen som man gärna mins tillbaka på när dom mörka kalla kvällarna tränger sig på.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka Junix samt alla andra band som t,ex Holens, Drifters, Claes Lövgrens, Gideons, Znits med flera som förgyllt mina trevliga sommardanser. Efter en sedvanlig korv var det dags att bege sig hemmåt. Stort tack även till arrangören Manfred ”Manne” Sundholm för en fin parksäsong 2014. Vi ses 2015.

Här följer fler bilder från kvällen med Junix

Nu kan bloggen presentera en ganska så färsk dansbandsduo. Det är Hardys duo som utgår från Mariestad. Bandet består av Henry ”Kalle” Nilsson Klaviatur & sång samt Bengt ”Hardy” Karlsson på gitarr, sax och sång.samt kapellmästare. Man spelar dansant musik i traditionell stil av kända låtar från förr och nu.
Grabbarna spelar även kultis om så önskas. Duo startades under sensommaren 2014. Känner ni igen killarna är det inte så konstigt. Dom är även medlemmar i Rios orkester som likt Hardys utgår
från den fina vänerstaden Mariestad.

Det är alltid lite vemodigt när allt på sommaren blir den sista, sista fotbollsmatchen med IFK Ölme, sista doppet utomhus, sista mjukglassen. Denna helg var det dags för sista dansen på Upperudslogen för säsongen. . Det är som sagt med vemod jag skriver dessa rader. Men det är även samtidigt mycket glädje över denna fina danssommar som vi haft. Denna lördag var det dom duktiga och populära pojkarna i Per Håkans skulle bjuda upp till dans på logen i Molkom.

Efter att broder och jag tankat kärran så var vi på väg för sista gången denna säsong till vår favorit loge. Det som vi anser är Sveriges vackraste dans loge Upperudslogen i Molkom. Vägen dit var bitvis riktigt fin och det syntes inte så mycket av regnet även om det regnat en hel del under dagen. Vi rullade in på parkeringen på logen, och just där kunde det ha tagit slut på der roliga. Broder höll på att köra fast. Men vi kom loss som tur var och vi fick styra undan och parkera på ett säkrare ställe.

Vi betalade in oss på logen. Per Håkans var i full färd med att dra igång denna danskväll. Björne bakom trummorna knackade sedvanligt in och Micke tog ton fint namn förresten ”Jag lever i en drömvärld”. Dansparen gled ut på dansgolvet och det roliga var att det var en hel del folk där. Mycket fler än jag och broder trodde det skulle vara. På grund av vädret trodde vi en del skulle stanna hemma. Men glädjande var det mycket folk som letat sig hit. Kul för alla parter.

Upperudslogen är kända för att ha Sveriges bästa mogenband på scenen. Så det var kul att denna helg få hit ytterligare ett. Mogenband och mogenband. Jag gillar inte egentligen att kategorisera band. Per-Håkans är ett band som kan anpassa sig till sin publik på ett mycket professionellt sätt. Det kan vara nyttigt att man gör som Upperudslogen gör. Att man av och till byter ut en del orkestrar och inte bara kör på med ”samma gamla band” år efter år.

Det märks när man har nya band på scenen att det även kommer ny publik. Många ansikten som inte annars brukar vara där och dansa. Vilket är enormt roligt. Även det bevisar ju att arrangören gör rätt som bokar in dessa band.

Per Håkans skall ha en stor eloge för att dom är lyhörda mot sin publik. Pelle eller Per Håkan Helén som han heter frågade publiken om ljudet var bra. Om inte så kom fram då så fixar vi detta. Det är inte alla band som är måna om detta. Men dom finns.

Hur låt det då om Per-Håkan? Dom hade den så jäkla grymt bra låtmaterial. En del Sannexpärlor fanns med på repan. Många nya egna låtar som blivit publikens favoriter. Att publiken trivdes kunde man inte ta fel på. Det buggades på som aldrig förr- Många danspar sken upp då de dansade förbi scenen och gjorde tummen upp. Det är då man måste trivas som musiker och inse hur rätt man gjort.

Som jag skrev förut så spelade dom en del Sannexlåtar. Och då kanske ni undrar varför? Ni inbitna fans vet det ju redan. Men jag kan för er andra berätta att alla killarna utom Pierre har tidigare spelat i just Sannex. Så enkelt är det med det.

Så hade vi kommit fram till pausvila. Upperudslogen tar de alltid hand om orkestrarna på bästa sätt med en fenomenal mat och fikahållning. Många andra arrangörer skulle behöva komma hit på studiebesök. Vi fikade med grabbarna. Det som mötte oss var en stor rejäl räckmacka med bakelse efteråt. Vi satt och spisade och snackade med grabbarna om det ena och det andra. Dom snackade ihop sig lite om vad och hur dom skulle spela efter paus

När dansen börjar lida mot sitt slut kommer trevliga husmor tillika nästa års arrangör Anette in i logen. Det gör hon alltid så här mot slutet när hon är klar med sysslorna i köket/serveringen. Hon berättade att det var många som kommit fram till henne och berömt killarna för deras musikalitet och låtval. Vi samspråkade lite och var rörande överens om att det på logen behövs två eller kanske tre sådana här kvällar på logen per säsong. Detta för att få ännu fler dansare till logen. Efter sista dansen blev det givetvis ett extranummer.

Broder och jag stannade kvar och käkade lite korv med bandet innan det var dags att rulla hemåt Kristinehamn. Tack samtliga inblandade för en riktigt trevlig kväll med Per-Håkans.

Här följer fler bilder från kvällen

Kungälvsparken meddelar via sin facebooksida att dansen på fredag med Kindbergs tyvärr är inställd. Nästa dans på Kvarnkullen är den 14 November med Callinaz