Här kommer lite fins bilder på centrala Sala. Vi stannade till här från vår semester. Tog en annan väg hem från Sandviken som gjorde att vi tyckte det var ett lämpligt lunchstop.
Lunchen intogs på Restaurang Stora torget. Smakade mycket bra. Väl värt ett besök.

Vi åkte till Ölme diversehandel för en speciell anledning – att köpa en film om lanthandeln. Denna film har ett särskilt värde för oss eftersom min mammas numera avlidne bror Bertil medverkar i den. Vi hade sett filmen för många år sedan då vi hade den på VHS, men tyvärr har vi inte lyckats få ordning på vår gamla VHS-spelare hemma. Glädjen var därför stor när vi kom till butiken och upptäckte att Johan, som driver butiken, hade ett exemplar kvar av filmen.

Ölme Diversehandel, även känd som Ölmeljus diversehandel, är inte vilken butik som helst. Det är en museal lanthandel som säljer ljus och hantverk från när och fjärran, och erbjuder en resa tillbaka i tiden med sin mysiga gammeldags miljö. Butiken och ljusverkstaden drivs av Johan och Carina, som under hösten 2022 flyttade verksamheten tillbaka till Ölme efter att ha varit i Parkmagasinet i Kristinehamn under många år. Med sig tog museiföremålen som nu finns utställda i den nya butiken.

Ölmeljus Diversehandel erbjuder ett sortiment av egenstöpta ljus och ljuskronor, som tillverkas i en separat lokal på plats. Förutom ljusen finns även lokalt hantverk från bygden, såsom Mor Carins ostkaka, sylt och Älvans honung. Butiken säljer också presentartiklar från både när och fjärran, vilket gör den till en perfekt plats för att hitta unika och meningsfulla gåvor.

Att få köpa filmen om lanthandeln och se min mammas bror Bertil igen var en känslosam men varm upplevelse.

När vi steg in i butiken möttes vi av en varm och välkomnande atmosfär. Johan är mycket vänlig och hjälpsam, och de delade gärna med sig av historien bakom butiken och de olika produkterna. Det var tydligt att han och hans fru har lagt ner mycket kärlek och arbete på att skapa en butik som både bevarar traditioner och erbjuder något nytt och spännande.

Mitt besök på Järnvägsmuseet i Gävle var en resa tillbaka i tiden, genom 150 år av svensk järnvägshistoria. När jag steg in i byggnaden på Rälsgatan 1, som en gång var Ostkustbanans lokstall, kände jag direkt en atmosfär fylld av nostalgi och teknikens utveckling.

Museet, som ingår i Statens maritima och transporthistoriska museer sedan 2018, hade nyligen öppnat sina dörrar igen efter en omfattande renovering. Det var en efterlängtad återöppning, och jag var ivrig att utforska de sex stora utställningshallarna och det generösa friområdet.

Det första som fångade mitt öga var ångloket Prins August, stolt placerat i Hall 1. Detta ånglok, som var en del av SJ
första serie ånglok och levererades 1856 av Beyer, Peacock & Co, var en imponerande syn. Det är ett av de äldsta bevarade ångloken i Sverige och det var fascinerande att tänka på hur många resor det måste ha gjort genom landet.

Efter att ha utforskat inomhusutställningarna gick jag ut till friområdet. Här stod flera historiska tågsätt uppställda, och jag beundrade stationshuset ”Hennan” och banvaktsstugan ”213 Hosäter”, båda från Hälsingland. Det var som att stiga in i en annan tid och se hur järnvägen en gång formade landskapet och människors liv.

Mitt besök avslutades med en trevlig lunch på museets restaurang. Det var en perfekt avslutning på en dag fylld av lärdom och nostalgi. Efter lunchen besökte jag museishopen, där jag köpte några souvenirer för att minnas denna minnesvärda dag.

Att Järnvägsmuseet nu är öppet igen efter renoveringen är en glädje för alla som delar min passion för spårbunden trafik. Museet erbjuder en unik inblick i järnvägens betydelse för Sveriges utveckling, och jag är tacksam för möjligheten att ha fått uppleva det. Det var verkligen ett mycket trevligt besök som jag kommer att minnas länge.

Det var en strålande sommardag när vi, min kära familj och jag, packade in oss i bilen för att bege oss mot Sandviken. Vårt första stopp på resan var Dalahästen i Avesta, där vi började med en underbar lunch. Restaurangen låg precis vid den enorma Dalahästen. Lunchen bestod av svenska klassiker, och vi njöt av varje tugga medan vi pratade om vad som väntade oss på vår resa.

Efter lunchen fortsatte vi vår färd mot Sandviken, och vårt nästa stopp var att besöka släktingar på pappas sida. Vi träffar dem inte så ofta, men de betyder mycket för oss, och det var verkligen härligt att se dem igen. Trevligt att träff Britta, som alltid har ett leende på läpparna och en varm famn. Sedan hade Britta besök av sin dotter Victoria och hennes man Daniel. Nej, inte kungligheterna, utan hennes dotter och svärson som hade samma namn. Vi fikade och pratade om allt möjligt. Jättekul att ses.

Dagen efter bar det av till Hedesunda, där vi besökte den gamla kyrkan och Öns festplats. Kyrkan var imponerande, med sina vackra fönster och fridfulla atmosfär. Öns festplats var lika charmig, omgiven av grönska och med en fin utsikt. Parken var dessvärre stängd men det blev lite bilder genom staketet. Vi vandrade runt och njöt av den vackra naturen och det fina vädret som följde oss under hela resan.

Det blev även ett besök på Gävle Järnvägsmuseum. Där fick vi se gamla lokomotiv och vagnar. Men den upplevelsen får ni läsa mer om i ett annat inlägg.

Ett stop på resan blev besöket Högbo bruk. Denna plats är känd för sin natursköna miljö och vi blev inte besvikna. Vi promenerade runt och beundrade den välbevarade bruksbebyggelsen, de frodiga trädgårdarna och det glittrande vattnet. Det kändes som om vi hade klivit in i en annan tid, och vi njöt av varje minut. Vi tänkte fika här men tyvärr saknades det sockfria alternativ så mamma blev dessvärre utan tilltugg till kaffet. Trist att så många caféer slarvar med att ha sockerfria alternativ.

I Sandviken bodde vi på fina hotell Hedåsen som bjöd på fantastisk service. När jag bokade på hotellet blev jag uppring två timmar senare där jag blev informerade om att de av kvällarna skulle ha en hårdrocksfestval utanför hotellet. Men det var något vi inte stördes nämnvärt av. Jag stod utanför staketet och lyssnade lite i alla fall.

Sammanfattningsvis var det en fantastisk resa fylld med kärlek, skratt och vackra minnen. Sandviken och dess omgivningar bjöd på så mycket skönhet och glädje, och vi kände oss lyckligt lottade att få dela dessa stunder tillsammans som familj.

Gysinge är ett samhälle i Sandvikens kommun, i Österfärnebo socken vid Dalälven intill gränsen mellan Gästrikland och Uppland.
Gysinge var Gästriklands största järnbruk i slutet på 1800-talet, och än i dag kan man beskåda det välbevarade minnet av ortens vallonbruk vid Dalälvens strand. Bruket ingår i turistsatsningen Järnriket Gästrikland.
I Gysinge finns ett brandkårsmuseum, värdshus, brukshandel, Naturum, en levande smedja, ett konstgalleri. I Gysinge finns Centrum för byggnadsvård. Där fanns också till 2010 Dalälvarnas flottningsmuseum med veteranbåten S/S Laxen.
Gysinge bruk ägdes tidigare av Sandvikens kommun som 2009 sålde det till privata aktörer.

Här stannade vi och gick runt och kikade på de mysiga och fina byggnader. Vi tog även en fika här. Min mor som har deabtes frågade
om det fanns något sockerfritt. Döm om min förvåninh när tjejen i kassan inte visste vad bakverken innehåller. Mycket dålig stil. Det hela slutade med att mamma fick en slät kopp kaffe. Arbetar man på ett sådant här ställe
bör man ju åtminstoende veta vad man säljer.