Svantes är en trio från Säffle som är flitigt anlitade på danser i mellansverige Spelplatserna är folkets hus och parker, hembygds och bygdegårdar, samt privata feste. Bandet spelar mogen dansmusik med inslag av gammeldans. Man har lång och många års erfarenheter av att spela upp till dans. Bandet består av Jimmy Gustafsson som sjunger och spelar gitarr, Thomas Olsson på klaviatur, trumpet och spång samt Håkan Karlsson på saxfon, gitarr och sång.

Jag har sett dem en gång tidigare men för min bror som var med i Storfors var det första gången. Han tyckte liksom jag att de spelar väldigt bra dansmusik. Svantes är ju lite originella genom att de har både saxofon och trumpet som den använder samtidigt. Men publiken gillar det. Mycket applåder haglar mellan låtarna. Jimmy som sjunger det mesta av låtarna gör det med bravur. Jag har alltid gillat hans röst.

Svantes har en varierad repertoar som publiken gillar. En blandning av fräschare mogenlåtar till odödliga evergreens. Lite kul att de ha tagit lite andra låtar som de spelar instrumentalt. Riktigt kul att höra. En del dansare tror att det är svårt som duo/trio att skapa en egen stil när man har inspelade bakgrunder. Men jag tycker Svantes lyckas mycket bra med att skapa sin egen stil. Just med kombinationen saxofon/trumpet.

Får ni chansen att uppleva Svantes live kan jag varmt rekommendera en kväll med dem. Ni lär inte bli besviken. Varierad repertoar med en skön blandning.
Framöver kan Svantes ses och höras på bland annat
Fre 25 maj Klässbolsparken, Klässbol
Ons 30 maj Orrnäset, Högboda Kil
Lör 2 juni Åkessons Loge, Brålanda
Ons 8 aug Orrnäset, Högboda Kil
Lör 11 aug Åkessons Loge, Brålanda
Sön 26 aug Upperudslogen, Molkom

Stort tack till Svantes för en riktigt trevlig kväll.

När Matz Rogers är i farten kan man alltid räkna med mycket folk på dansgolvet. Och spelningen i Storfors är inget undantag. Denna afton var det så mycket folk att arrangörerna Sven, Kerstin och Olle i Korpen Karlskoga kunde meddela att det var säsongsrekord. Detta är något som Matz Rogers ofta får på de ställen där de uppträder. Och hör man på deras musik förstår man att de inte är så konstigt. Lättdansad musik med låtar som publiken verkligen vill höra. Konstige än så är det inte

Kvällen till ära spelade de två låtar lite mer speciellt för min kära mor. ”Dig ska jag älska all min tid” av Mona Gutafson och så en egen låt som heter ”Flottar Emil”. Den sistnämnda har bandets förre medlem tillika basist Pelle Hedqvist skrivit med arrangemang av Lennart Östlund som spelar klaviatur och dragspel. En riktigt fin låt. Stort tack för detta. Ulf Gullbrandt sjunger denna så fantastiskt smakfullt och fint. Ni vet verkligen hur man glädjer människor.

Som vanligt blev det en massa plåtande under kvällen. Det är kul när folk kommer fram och berömmer en för bilderna som man tar. Det spårrar mig att fortsätta med att plåta under danskvällarna. Surfar ni in på danslogen.se kan ni beskåda lite fler bilder.

”Lapp på luckan” var det ofta förr på dans. Man tryckte in så mycket folk de fick plats för brandmyndigheten sen satte man upp lappen ”Fullsatt”. I dag är det inte lika förekommet. Men ibland händer det. Som när Streaplers lirade på Hotell Fröding. Det är alltid en given succé och väldigt mycket folk på plats.

Eftersom vi ”missade” dem i Forshaga hade vi ju kvällar att ta igen om man säger så. Men nu var ju Flamingokonserten ett giltigt skäl till frånvaro från Forshagagigget.
Lites vårt att vi att få en parkeringsplats. Men till slut så ordnade det till sig. Härliga Carina hälsade oss som vanligt välkommen och önskade oss en trevlig kväll.

Streaplers var som vanligt på topp och spelade mycket bra. En av de bästa Streaplerskvällarna på länge. Brorsan och jag har ju sett dem ett ex antal gånger nu. Hur många det är har vi faktiskt tappat räkningen på. Stämningen var på topp hela kvällen. Mycket norrmän fanns på plats och höjde stämningen lite extra.

På det stora hela blev det en mycket trevlig kväll med dessa härliga herrar från Kungälv. Och som jag skrev var detta en av de bästa kvällarna vi haft med Streaplers. Å andra sidan har ju aldrig en kväll med Streaplers varit tråkig. Ni som var här vet jag pratar om. Tack grabbar för en grym kväll.

Flamingokvintetten är en instution i Svenskt musikliv. Inom genren är de kultförklarade. Flamingokvintetten har under våren gett sig ut med ännu en konsertföreställning. Upplägget är självklart ett gäng Flamingolåtar, en massa hyss, galna historier och skrönor samt en massa skratt och nostalgiska minnen. Bandet har tagit flera beslut på att det snart får det räcka men rest sig på …nio och ställt sig upp igen på scenen. Denna gång har konserten det passande namnet ”The boys are back in town”.

Det blev en minnesvärd kväll som man sent kommer att glömma. Dennis berättelser och historia är en stor den av behållningen. Och soundet för att inte tala om. Pappa frågade om det verkligen var live eftersom han tyckte att det lät precis som på 70-talet. Självklart är det live. Bandet består ju av unika instrumentalister så det gnistrar om det. Kan inte bättre bli. Det finns inget band som skulle kunna göra en sådan här konsert med den värdighet som Flamingo har. Otroligt bra.

Hitsen avlöste varandra på ett pärlband. Och det gick set sus genom publiken när låtarna pressenterades. Många av de jag pratade med i pausen sa att det hade oförglömliga minnen till Flamingo. Jag tror de spelat i varenda folkpark häri Värmland. I alla fall tror jag inte det är många som de inte spelat i.

Sammanfattningsvis en otrligt trevlig kväll. Detta kommer jag leva på länge.