Just denna söndagen den 23/2 var det lite dansbandskrock för min del. Två av mina favoritband spelade samtidigt upp till dans. Dom ena på hemmaplan och dom andra i Storfors. Valet föll på att stanna på hemmaplan och uppleva lite Excess på Kristinehamn Conference center. Det rä ju tyvärr inte så ofta som bandet är i dessa krokar så man får passa på när tillfälle erbjuds.

Strax efter lunchtid så var jag och broder nere på KCC som Folkets Hus heter sen något år tillbaka. Excess hade redan fått upp alla prylar och var i färd med att repa in en massa nya låtar.Ska vi höja eller sänka låten? Hur blir det om jag sjunger så här? Du måste ju spela hela vägen där annars kommer det låta konstigt. Men dom spelar ju faktisk så här på originalet. Ja det inte helt lätt att repa in nya låtar och sätta sin personliga prägel på dem.

Första gången jag såg detta band live var i Sunne under Fryksdalsdansen. Då hette sångare Roger Zetterqvist och man spelade nonstop med ett band som heter Sunlights. Orkestern hade en sångerska som hette och heter fortfarande Therese Sundahl. Så man kan ju säga att cirkeln är sluten. Inte trodde hon nog då att hon tio år sedan skulle stå och sjunga i just Excess.

Eftermiddagen rullar på liksom repen på dom ”nya låtarna”. Det låter riktigt bra om bandet och jag njuter i fulla drag av att höra Therese härliga röst. Jag hjälpte även arrangören Nina Fyhr att iordningställa danslokalen med bord och stolar för att få det så optimalt som det går. Man har på KCC gjort om en del och byggt om och gjort en större scen. Det hela resulterade i ett något mindre dansgolv. Men jag tror inte dansarna störs av det.

Timmarna flyter på och det är dags för broder och mig att lämna lokalen för att åka hem och försöka göra vad vi kan med vårat yttre. Nya kläder har inhandlas och skall användas denna kväll. Ska man träffa ett sådant snyggt dansband som Excess gäller det att göra vad man kan för att väga upp mot orkesterns utstrålning. Det är inte helt lätt om jag säger så. Skämt å sido.

En kvart innan dansens start anländer broder och jag till KCC: Parkeringen är full av bilar. Detta kan bli en trevlig kväll tänker jag. Och vad rätt hade jag inte i det? Excess gav allt på scnenen och publiken verkade njuta i fulla drag. Många vi snackade med sa att det var det bästa dom hört i kväll, eller på mycket länge i alla fall. Det behövs ”nya” fräscha band även om Excess inte är några dunungar. Man har ju existerat sen 1992 som band och arbetat sig upp till den popularitet man har idag.

Full fart på golvet och scenen från första tonen gick inte att ta miste på. Therese och grabbarna verkade riktigt spelsugna på att få visa Kristinehamnarna och andra tillresta vart skåpet skall stå, vilket dom gjorde med besked. Något jag tycker är trevligt är att man i orkestern har lite steelguitar. Det är inte många band som har detta, men det är riktigt trevligt. Är man som jag väldigt svag för country är det ju underbart att höra detta.

Kvällen drar i väg i ett rasande tempo och vipps så är det dags för kvällens paus. Det smidigaste är att man i förväg i entrén kan köpa en fikabiljett. Då slipper man att att stå i kö i stort sett hela pausen som man kan få göra på andra ställen. Man lägger sin biljett i skålen och tar sitt fika. Går rikligt snabbt och smidigt. Kanske fler arrangörer borde ta efter detta?

Efter paus är det full fart på golvet igen. Excess levererar verkligen denna kväll. Det är nog inte så svårt att spela för en sådana underbar publik som finns på KCC. Applåder och ovationer i massor från golvet.

Tiden tickar i väg och kvällen börjar lida mot sitt slut. Ledins ”Snart tystnar musiken” får avsluta denna kvällen. Trodde orkestern i alla fall. Men publiken vill ha mer. Stående ovationer och jubel så att jag tror det nästan vibrerade i golvet. Snudd på att man kunde uppmäta det på Richterskalan. Och visst blev det ett extranummer.

Efter att ha tackat av orkestern och dansarna blev det korv. Äkta värmländsk varmkôrv.
Vi stannade kvar och tjötade lite med bandet medans dom packade ihop sina prylar. Mycket grejer är det på en plog om man säger så. Var sak har sin plats. Klockan började innan iväg och vi skulle upp och jobba dagen efter. Så när bandet fått in nästan alla prylar i bussen tackade vi för oss och begav oss hemåt. Tack Excess för en trevlig kväll.

Här kommer lite fler bilder från kvällen

Den 9:e april är det äntligen dags för ett nytt album från ett av våra absolut mest populära dansband – Sannex. ”Jag vill leva” är en uppvisning i snyggt, fräscht paketerad dansbandsmusik med rötterna på dansbanan men där bandet vågat ta ut svängarna och sneglat mot både country- och den mer moderna dansbandsscenen.

Denna mix är svaret på varför bandet är så populärt. På nya skivan har bandet samarbetat med tre olika producenter, Henrik Sethsson från Casanovas, Thomas Thörnholm och Peter Samuelsson från Barbados, men ett par låtar har Sannex egen sångare Andreas producerat. På låtskrivarsidan finner vi så klart några låtar av Andreas, men låtskrivare som Henrik Sethsson, David Stenmarck, Niklas Jarl, Danne Attlerud, Micke Finell, Anders Wigelius finns också representerade.

Resultatet är en platta som det kommer att pratas mycket om i dansbandskretsar framöver. Och inte minst dansas till.

Källa: Ginza.se

Den 14 februari var det ”Partyfredag” på Harrys i Kristinehamn. På scen stod inga mindre än Larz Kristerz från Älvdalen. Jag blev både lite konfunderad och glad när jag såg att detta dansband skulle komma till stan. Hur skulle det bli? Skulle dom göra en show eller spela upp till en 4 timmars lång danskväll eller vad skulle ske?

Det skulle sedan visade sig att det skulle bli 2×45 minuter show. Bättre än ingenting tänkte jag. Framför allt är det kul när det kommer stora band och artister till vår stad.

Så jag tog med mig broder och knallade ner på Statt/Harrys. Dom hade fri entré innan klockan 21.30 och det tänkte vi så klart utnyttja. Men tyvärr blev det inte så. Min bror drog ut lite på tiden och när vi insåg att vi inte skulle innan dit i tid för att få fri entré så gjorde vi ingen större brådska. Bandet skulle inte gå på scenen förens kvart i elva.

Undrade lite över hur många som skulle bara på plats då det var OS samtidigt. Jag hade tidigare i veckan skickat in lite information om bandet till Nya Kristinehamns Posten som är våran lokaltidning. Detta resulterade i ett litet reportage om bandet inför deras spelning. I övrigt sågs det inte till så mycket reklam. Inga affischer på stan eller andra annonser.

Men det blev lite folk trots allt. En del tog sig till och med en sväng om på dansgolvet.
Riktigt kul att höra Larz Kristerz. Sist jag hörde dom live var en massa herrans år sedan då man ställde upp i dansbandskampen i Strängnäs. Så det var ett kärt återseende. Bandet var verkligen på G och levererade sina hits blandat med andra odödliga dansbandsklassiker.

Det var lite bättre fart på publiken under set nummer två. Otrolig stämning som kan likas lite vid en rockkonsert, fast det var dansbandsmusik som spelades. Ja ni förstår säkert vad jag menar. Efter att Larz Kristerz spelat sista låten ville flera i publiken ha mer. Men tji fick vi där. DJ:n var snabb som attan att sätta på musiken så någon extranummer blev det inte.
Men man kan inte få allt. Trött efter en arbetsvecka och mycket bra kväll med Larz Krizters tog vi oss hemåt för att sussa gott i våra sängar.

Två av landets mest populära dansband byter gitarrister.

Henrik Uhlin som spelar gitarr i Streaplers har bestämt sig för att sluta för att övergå till sitt civila jobb. Han kommer att ersättas av Henrik Göransson, som spelade med Date fram till 2007.

Samma väg tillbaka till sitt civila arbete går även Jenny Saléns gitarrist Robert Juth. Vem som ersätter Robert är skrivande stund inte klart.

Just nu är jag på plats i Storfors där Junix spelar. En riktigt trevlig kväll ser det ut att bli. Reportage kommer i bloggen framöver.