Detta är så himla retro detta med neon. Så häftigt på något sätt. Mer neon åt folket. Har den senaste tiden jagat lite neonskyltar i bland annat Gullspång, Kristinehamn och Degerfors. Som ni ser fångade jag en del, Dock i dagsljus men ändå. Ni får liksom tänka er hur det ser ut nattetid.
Jag var i extas förra året då jag hittade Folkparken i Arvika och såg att dom hade neonskylt till parken. Kan det bli mera folkparksaktigt.
Det är så härligt att se alla dessa butiksnamn som säkert existerat i minst 60 år eller kanske upp till 100 eller mer. Strandberg, Ekdahls, Blomgrens och så liknande. Så himla underbart att se. Jag ber att få återkomma i ämnet neon.
Hade man fått byts namn på Jenny Saléns skulle Karisma vara ett bra namn på dem. För det är just vad dom har Jenny och grabbarna. Det hade blivit dags för dagen med stort D. Dagen så Upperudslogen i Molkom skulle få besök av det halländska bandet Jenny Saléns bestående av hallänningar, göteborgare och dalslänningar. En kväll som vi absolut sett fram emot sen vi fick nys om att dom skulle komma till denna vackra loge. Alltid kul när arrangörer förnyar sig och bokar in banden som inte tidigare besökt det aktuella stället.
Dagens temperatur visade +25 grader och solen stod högt från en klarblå himmel. Kvällen var som gjord för logdans. Idag skulle en tjejkompis Carina följa med på dansen. Alltid lika trevligt när hon följer med oss bröder. Och idag skulle hon få uppleva och höra en bra orkester så det var ett bra val. Strax innan åtta rullade vi i väg från Lusasken i den blåa volvon med destination Molkom och Upperudslogen. Ungefär kvart i nio landade vi på parkeringen där det redan var fullt av bilar. Massor av husbilar och husvagnar var det också som hade samma goda smak som oss. Antar att några av dem var på väg upp till Malungs dansbandsvecka.
Klockan 21.00 räknar bandets nye trummis Xerxes Andrén in till första låten och publiken strömmar till. Många är dom som vill vara med från start. Ute vid entrén är det lång kö för att komma in. Årets säsong är lite speciell. Det är sista året som Nisse Andersson står som arrangör för danserna. Han har arrangerat dans i 34 år. Då visste han nog inte att ett av sveriges populäraste dansband skulle stå på scenen idag. Inför nästa år lämnas stafettpinnen över till inte helt okända Anette Frisk Anette är ”husmor” och har hand om all förtäring som ska erbjudas gästerna. Det är allt från mackor och kakor till kaffe korv med bröd. Dessutom så lagar hon middag åt dansbanden som kommer hit och spelar. Mår en orkester bra gör dom ett bra jobb. Och jag tror det är få arrangörer som skämmer bort orkestrarna så som Anette gör.
Inne i danslogen är det varmt, trångt och trivsamt så som det ska vara på logdans en sommarkväll i Värmland. Jenny berättar att dom är väldigt kramiga av sig och bjuder gärna på en och annan kram under kvällens gång. Att orkestern har publikkontakt går inte att ta miste på. Det skojas lite från scenen och publiken är genast med på noterna. Jenny Saléns står fär välspelad mogen dansmusik. Det märks att dom vet vad publiken vill ha. Vid vattenkranen där man hämtar sig vatten hörs idel lovord om orkestern. Många jag pratar med denna kväll hoppas att bandet får komma tillbaka nästa år. En fågel har kvittrat i mitt öra det nog blir så. Gör man ett bra jobb och det kommer mycket folk ska det nog mycket till om arrangören inte väljer att boka dom igen.
Jenny Saléns har sedan en tid nya medlemmar. Bandets nya trummis heter Xerxes Andrén och gjorde sin första spelning i Åseda i mitten av juni. Bandet har även en ganska så ny gitarrist i Magnus Heiel Ekeborg. Han premiärspelade med bandet den 3 Juni då Björka loge hade säsongspremiär för sina Trivseldans på tisdagar. De nya medlemmarna har kommit in bra i orkestern och det märkets inte alls att dom nya i bandet. Hela bandet med Jenny i spetsen utstrålande massor av kärlek, karisma och spelglädje. Något som smittade av sig på publiken.
När man ser Jenny sjunga och agera på scenen så förstår man att dom förra året blev ”Årets sångerska” på guldklavegalan.
Det var snart dags för kvällens paus. Men innan dess var det dags för lite gammaltjo i form av både schottis och hambo till publikens förtjusning. Efter det blev det fika ute i det fria. Broder hade gjort goda smörgåsar som vi kalasade på. Det smakade gott. Lite mygg gjorde oss sällskap vid campingbordet. Men vad gjorde det? Det är ju svensk sommar konstaterade vi, även om en och annan mygga blev bragd på livet.
Efter pausen blev det åter fart i logen ända fram till 01.00 då orkester spelade upp till kvällens sista dans. Mn publiken visade inga tecken på att vilja gå hem så det var bara att haka på sig instrumenten igen och bjuda till ett extranummer. Bandets gitarrist Magnus Heiel Ekeborg visade vad han gick för och bjöd på guitarrboogie. En härlig version där Niclas spelade sax. Det blev ett drag utan dess like. Och jag tror närmare bestämt att när Nordbergs kom dit dagen efter för att spela så hördes det nog fortfarande lite guitarrboogie i väggarna.
Vissa kvällar är sådana man adlig vill ska ta slut. Denna var en sådan kväll. Men allt har tyvärr en ände och så även denna kväll. Efter att vi tackat orkestern och ätit en korv med dom var det så dags att åka hemåt i den ljumma sommarnatten.
Här följer lite fler bilder från kvällen.
Har man semeser borde man inte bry sig om vissa saker. Men en del retar jag mig på medans jag gläds åt andra ting.
Toppen
1. Semestern är i full gång och jag bara njuter av varje sekund
2. Att Sannex blev årets dansband. Tack för lite nytänkande till juryn och er som röstade.
3. Xcide Catums/Lime. Tack till dig som uppfann denna ädla dryck
4. Mitt shoppingfynd på MQ. Vad ska jag göra för dom 600 som jag sparade nu?
5. Karlstadbuss. Vilka sköna och tysta bussar ni har. Med tv så man får information. Och dessutom AC. Toppen!!!
Botten
1. Media som inte skriver om dansbandsveckan i Malung. Skandal! Inte ett enda ord i Sveriges största kvällstidning om festivalen eller vinnarna i Guldklavegalan. Pinsamt!!! Men att skriva om ”alla andra” musikfestivaler går tydligen bra.
2. Fotbollstränare/ledare som anklagade tjejer för att vara killar under en fotbollscup för juniorer. Skärp er! Dåliga förlorare är vad nu är.
3. Hundägare som skiter i att plocka upp skiten efter sina hundar. Hur svårt kan det vara?
4. Folk som glömmer sina djur i bilen. Hur är man skapt i hjärnan? Skottpengar på ägarna vore kanske enda lösningen?
5. Människor som inte kan skilja på ditt och mitt. Ge fan i det som inte du äger. Svårare än så är det ju inte.
Nu har jag i flera dagar fått tummen ur och skriva om Nykroppanatta men det har kommit en del annat i vägen. Och sen har man ju faktiskt semester med allt vad det innebär. Men här kommer reportaget i alla fall.
Så har det då gått ett år och det var således dags för en ny upplaga av Nykroppanatta i Nykroppa fina Folkets Park som egentligen heter Dammboparken. Dags att väcka parken tll liv igen. I år var det Matz Rogers från sagolika Sunne som stod för dansmusiken tillsammans med trubadurerna Gert & Stefan. Innan vi anlände till parken besökte vi goda vänner i Nykroppa för en fika. Eller Newbody som Nykroppa heter på engelska. Ganska fräckt att kunna säga att ”Im come from Newbody”.
När vi anlände till parken var det ett fåtal bilar här. Men vi visste att det skulle komma mycket folk vad kvällen lider. På landsbyggden går man ut lite senare. Här är inte alla på plats till klockan 21.00 utan man droppar in lite efter hand. Men dom riktiga dansentusiasterna var så klart på plats för att höra Janne Carlsson räkna in till kvällens första dans. Dom börjar lite mjukt och skönt som man säg bör.
Jag passar på att vandra runt i parken för att ta lite bilder till facebooksidan. Såg att vissa delar var med underhållet än andra. Men glädjande nog såg jag att taket till dansrotundan var åtgärdat. Det var under förra året lite kritiskt med taket. Kultur- och föreningsutskottet i Filipstads kommun beviljade Nykroppaparken 27 000 kronor i bidrag. Man fick bland annat ta hjälp av ett företag att byta ut tunga reglar i två av åtta taksektioner. Men nu är det åtgärdat.
Åter till dansen där det var lite mer folk som hittat till rotundan. Det är ju hemvändarkväll så många utsocknes som flyttat från Nykroppa kommer hem denna helg för att träffa släkt och vänner. Tar en öl och snackar lite skit om vad som hänt sedan sist det var Nykroppanatta, och går in och tar sig en dans eller lyssnar på trubadurerna. Serveringen var riktigt lyxig kvällen till ära. Där kunde man till och med köpa sig varm mat. Vi slog till på ett jättegod kasslergratäng. Mumsfilibabba!
Jag tog ett avbrott från dansbanan för att lyssna på trubadurerna. Och just när jag kom fram så spelade dom en favoritlåt som jag har. Kim Larsens ”Hva gør vi nu, lille du” följt av ”This is my life”. Det blev lite magisk stämning med allsång. Han kan skriva låtar den där Dansken, inget snack om det. Om det är något lite äldre publik på dansbanan är det lite yngre besökare här. Det är lite som förr när alla gick till parken för att roa sig. Det enda som fattades var tombola, luftgevärsskytte och chokladhjul.
Inne på dansbanan har sångaren Roger Andersson fått hjälp med sången av en tjej som är på sin möhippa i parken. Barbados kända låt ”Berlinda” framförs i en annorlunda duett. Det var lite si och så med texten från tjejens sida. Men kul var det. Alltid kul när folk bjuder på sig själva. Jag önskar den lyckliga mön lycka till. Jag antar att du vid det här laget redan är lyckligt gift.
Matz Rogers fortsätter dansen utan mön. Det blir en favoritlåt som jag önskat. Mona Gustafsons ”Dig ska jag älska” som jag önskade till min mamma som älskar den låten. Därefter blev det instrumentalt med Roger och Ulf på saxofon i ”Vid en liten fiskehamn”: Underbara låtar. Två saxar instrumentalt är underbart och inte så vanligt förekommande i dansband. Men det är inte bara dessa två herrar i bandet som bjuder på instrumentalt godis.
Det finns en kille i bandet vid namn Karl-Gustaf Örtlund som med sin gitarr får en att sväva i sjunde himlen. En favoritlåt han framför är ”Thoméegränd 14”. KG Örtlund är även den i bandet som får ”sista ordet” innan det är dags att tacka för sig. Extranummer i form av guitarrboogie får inte av för hackor. Tack till Matz Rogers Ulf, Roger, Kalle, Janne och Lennart, trubadurerna Gert & Stefan och alla andra inblandade för en trevlig Nykroppanatta 2014.Vi ses igen 2015
Här följer lite fler bilder från Nykroppanatta 2014
Är du på plats i Malung i kväll vill jag tipsa er om Fagerströms orkester som spelar på bana 5 nonstop med gammaldansbandet Happy Skvett från Norge.
Fagerströms orkester består av fem killar. Samtliga medlemmar kommer från andra ”gamla band” som ex. Norrsken, Sounders, Kenth-Erics, Christie och Scandix.
Spelstilen är fräsch mogen dansmusik med sväng. Bandet är ett av få band som själva spelat in sig i Malung utan att något stort produktionsbolag ligger bakom. Rekommenderar alltså ett besök på bana 5.
Bjuder er på ett klipp från 2013 då bandet även då besökte Malungs dansbandsvecka,
Förra året var det premiär för ett tyskt dansband på Malungs dansbandsvecka. I kväll spelar dom igen på dansbandsveckan nonstop med Thor Görans. bandet jag pratar om är underbara ”Captain Cook und seine singenden Saxophonen”. Hur har man då fått nys om detta band?
Jo det var Bertil Elfström som är grundare av dansbandsveckan som ”upptäckte” det tyska dansbandet när han åkte bil med en tysk bekant. I bilstereon hörde han smäktande dansbandstoner med saxofon. Efter att han fått några skivor med bandet
som han lyssnat in sig på var saken klar. Detta bandet ska till Malung och spela.
Captain Cook består av sju killar som spelar i stil som Ingmar Nordströms orkester gjorde, med tre-fyra saxofoner. Det är underbar njutningsfull dansmusik som garanterat kommer platsa bra in på bana 1 där man har den mogna danspubliken.
Övriga band som spelar i kväll är Bana 2 Flamingokvintetten – Streaplers
Bana 3 Arvingarna – Kindbergs, Bana 4 Per-Håkans – Svänzons, Bana 5 Fagerströms – Happy Skvett och Bana 6 Junix – Sounders
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan ni på danslogens ”riktiga” sida samt facebooksida följa rapporterna från Malungs dansbandsvecka.
Men jag kan ändå berätta lite kort att i går invigdes dansbandsvecka i Malung under blöta former. Topcats underhöll den tappra publiken som var på plats. Lite regn har väl skadar väl inte? Den som invigde hela galan var som vanligt Thorleif Torstensson. Thorleif har medverkat på samtiga dansbandsveckor sen starten 1986.
På kvällen arrangerades Guldklavegalan med pomoa och ståt. Mer om det finns i ett annat inlägg här på bloggen.
På kvällen var det dags för dans. Och denna kvällen var 100% nordisk. Dansbandsveckan i Malung är ju nordens enda dansbandsfestival som har band från både Sverige, Finland, Danmark och Norge. Dessutom på samma dag också. Fler dansbandsfestivaler borde ta efter detta. Inte bara här i Sverige. Det arrangeras ju en del galor i Norge där danska och finska band lyser med sin frånvaro.
Det rapporterades om full vart på dansbanorna igår med nöjd danspublik och orkestrar. Det var en salig blandning av orkestrar som spelade i går. En härlig mix med orkestrar som jag tror passade alla som var där.
På bana 1 var det danska Blue Hawaii som i år spelade nonstop med Jenny Saléns orkester.
På bana 3 var det som vanligt Casanovas och Date som kamperade i hop. Det har dom gjort dom senaste åren så varför ändra ett vinnande koncept.
Bana 4 fick besöka träffa ett nytt band som inte besökt Malungs dansbandsvecka tidigare. Det var Hanne Mette Band. Spelade gjorde dom tillsammans med jämtländska Zlips.
På Bana 5 böjd Annelie Lundh upp till dans med sitt band Callisto. Härligt mogengodis. När inte dom spelade där var det gammaldansorkestern Lill-Stickans som svarade för tonerna till shottis, hambo, vals, pariespolka m,m på
Bana 6 direkt innan för entrén till höger böjd på det unga bandet Deléns från Skåne som spelade upp till dans. Nonstoppartner var skivaktuella Tommys från Vasa i Finland. Det är inte så ofta som Tommys spelar i Sverige så man får passa på. Och det var det många som gjorde.
Så var årets Guldklavegala över för i år. Några går glada från galan medans andra kanske är mindre glada inombords men utåt glada för sina kollegor som vann. Som vanligt var det ganska förutsägbart vilka som skulle få lämna galan med en klave i handen. Gästartisterna på galan bestod av folkkära artister som även dom på något sätt var förutsägbara men för den skull inte dåliga.
Gunild Carling som jobbat en del med Thomas Deutgen var så klart på plats. Hon inledde med en bejublad version av Claes-Göran Hederström dänga från 1967 ”Det börjar verka kärlen banne mig”. TopCats spelade ett fräckt rockabilly nummer. Svenne Hedlund var på plats som prisutdelare och sjöng även två låtar i form av ”Caddilac” och ”Sunny Girl”.
Årets sångerskor respektive sångare var framme och sjöng varsina låtar varav en del i duetter. Anna Sköld och Sandra Estberg levererade som vanligt. Hade hoppats på att någon av dessa förtjusande damen fått en klave. Men icke. Jack Vreeswijk och Olle framför ”Bbrevet från kolonin” i en minst sagt udda version. Jag gillar nog originalet bättre. Arvingarna framförde ”Finns det nån annan än du”. Duett mellan Lasseman och Elisa Lindström från Elisas som blev årets sångerska.
När det gäller pristagarna så beror det på vilka som har mest röstbenägna fans. Sen kan man ju ibland tycka ett och annat om juryn som från början plockar ut de dansband och artister som är nominerade. Så man ställer sig frågan om Sverige är så fattigt på dansband? Nej så klart att det inte är. Malungs dansbandsvecka har ju 82 olika band inbokade om man räknar med de nordiska orkestrarna som kommer och förgyller galan.
Årets Musiker blev ju Peo Gruvengård Jannez. Efter alla dessa år och slit med Jannez är han väl värd denna. Men nu är det ju inte för lång och trogen tjänst man får en klave utanför prestationerna man gjort sen förra gången det var gala. Personligen höll jag en tumme för värmlandsonen Conny Olsson. Om ni bara visste hur många dansbandsplattor som han medverkar på och hur mycket han hörs i dansbandssammanhang utan att man tänker på det.
Årets album med Änglar och en massa kärlek med Arvingarna. Välförtjänt! Ett mycket starkt och bra album. Det märks att dom jobbat med det ett tag och att det inte är ett hastverk. Extra kul är det att veta att det grabbarna själva i Arvingarna som lirar på plattan. Tyvärr är det inte alla som gör det idag. Men det är en annan historia som vi inte behöver gå in närmare på här.
Årets sångare med mycket oväntat Olle Jönsson som fick en klave för 512:e gången. Känns oerhört nytänkande. Slut på kommentarer :)
Årets sångerska: blev Elisa Lindström. Jag höll alla mina tummar och tår för att någon av de andra tjejerna skulle få en klave. Otroligt duktiga Sandra Estberg som lyft Martinez något enormt hade gärna fått ta emot en klave. Eller Anna Sköld som med Wizex som gör danskvällarna till något alldeles extra förutom att bara stå och traggla igenom låtarna rätt upp och ner. Hade jag fått bestämma hade ni fått en varsin klave tjejer.
Det måste gå att dansa till Årets Låt. Och visst kan man dansa till den låten som Larz-Kristerz framför. Men nu är det ju egentligen inte dom som vann utan låtskrivarna. Men å andra sidan är det ju ett samspel mellan låtskrivare och orkester. Du kan ju skriva världens bästa dansbandslåt men vad hjälper det om inte ”rätt band” framför den eller ännu värre om den inte går att dansa till. Starkt jobbat Sören Karlsson & Peter Larsson som skrivit låten.
Årets dansband blev Sannex. Hoppades på mina favoriter i Streaplers. Men kom sedan på att Sannex kunde inte bli mer rätt val. Streaplers som kuskat runt på vägarna i över 50 år har ju som publik och har absolut inget mer att bevisa. Sannex är ett ungt hungrigt band även om namnet som sådant existerat i snart 30 års tid. Så tummen för Sannex som lockar ut en ny generation på dansgolvet. Fortsätt med detta grabbar.
Årets skapstipendiater blev Kent Fingal och Haidi Krohn. Dessa två personer som varit eller är hovleverantörer av låtar till Lasse Stefanz. Kul att få hur dom ser ut. Man har ju bara sett deras namn i skivkonvoluten. Jo jag köper Lasse Stefanz plattor, jag erkänner. Men jag köper dom några månader efteråt då dom hamnat i reabackarna. Tyvärr fann jag ingen bild på låtmakarna därav en bild på toner
Juryns specialpris gick till Viking Lines nöjesteam på Cinderella för deras satsning på dansband under Cinderellas dansbandsvecka som man har. Dick vet jag inte om man har något samarbete med Malungs dansbandsvecka vad gäller denna gala. Men kul att dom får priset. Grattis nöjesteamet på Cinderella.
Sveriges radios pris: Callinaz Så rätt som det kan bli. Unga hungriga musiker som ser till att branchen lever vidare. Det finns några nya band som r på väg upp vilket är glädjande. Callinaz har kämpat hårt för att nå dit dom är idag. Så man kan lugnt påstå att detta är en arbetsseger. Bra val Sveriges Radio.
Publicerad: 2014-07-13 23:05:59
Tack för at du besöker min hemsida. Undrar du över något är du välkommen att kontakta mig