Jag tar av mig hatten bockar och ber om ursäkt. För vad kanske ni undrar? Jo jag har hela tiden gått och trott en sak och sen idag så visade sig att det inte var så. Jag vill ta tillfället i akt att be om ursäkt till er 1 396 personer (ungefär) som bor i Värmländska Åmotfors. Ja det heter faktiskt Åmotfors. Jag har nämligen trott det hetat Åmotsfors med S i mitten men så är inte fallet. Så jag ber om ursäkt för att jag i hela mitt liv trott att det hetat Åmotsfors. Hoppas ni godtar min ursäkt. Jag lovar att gottgöra detta genom att någon gång åka till er och handla på kôppra och ta mig en sväng om i er vackra folkpark.

Idag har jag lunchat svensk husmanskost i en enormt trevlig miljö. Det blev nämligen kolpudding på Ölme Diversehandel & Kafé!. Vad är detta för ställe tänker kanske ni som inte känner till det. Det är en musseal lanthandel som man byggt upp i Kristinehamn.

Tänk dig en tid när klockan inte var en världslig sak, då det varken fanns några rullband eller elektriska kassapparater. Tänk dig en tid när man inte fick mjölet paketerat till butiken eller sockret i finbitar, då glassmaskinerna inte gick automatiskt och kaffebönorna maldes för hand.

Ölme diversehandel är ett museum som tar dig tillbaka till den tid du nästan glömt bort, eller kanske inte upplevt.

Kolpuddingen som jag ät smakade fantastiskt. Ett ställe i rofylld miljö som jag starkt kan rekommendera.

Lite ironisk måste man få vara i bland. Morgonrusning på lokaltrafiken i Kristinehamn spelgar just denna fredag. Ovanligt lugnt.
Man kan ju börja undra vad ”alla” som brukar åka gör en dag som denna? Nå väl, Snart är det helga och det fires.

Nu sitter man på läser genom Dagens Metro medans det skymmer utanför bussfönstret. Regnet smattrar utanför. Skönt att få komma hem efter en lång dag på jobbet och sedan på stan. Har gjort lite olika ärenden på stan och slås av hur olika prissättning man kan ha inom samma bransch för olika varor.
Hur ett företag kan vara 3 gånger dyrare för en vara som ett annat. I detta fallet handlar det inte om att man får det man betalar för.

Blev rätt nöjd med bilden föresten med tanke på att det ”bara” är en mobilbild.

När jag är ute på dans så får jag ofta frågan om jag kommer från någon tidning eller för vem jag plåtar för. Det känns lite fånigt att säga att jag plåtar för dansbandsprofessorn.se då detta är ett kul namn med glimten i ögat. Jag svarar att jag plåtar för danslogen.se och för min blogg. Många är dom som vill vara med på bild. Dessa bilder ger även gratis reklam för arrangören och hens ställe som denne driver. Skulle det vara så att du hamnat med på bild mot din vilka är det bara att maila mig om bilden finns här eller danslogen om bilden hamnat där så ordnar dom det lätt.

När det gäller bilder i min blogg som jag plåtar och som andra plåtat på mig själv så får ni mer än gärna låna dom. Jag skulle dock bli mycket glad om ni frågar innan ni lånar bilder. Det hör till god ton. Det är alltid kul när tidningar, internetsidor skriver positiva saker om mig och min blogg. Det sporrar mig till att fortsätta i samma andra. Så putta i väg ett mail och fråga. Jag är nästan aldrig omöjlig när det gäller att publicera bilder i icke kommersiellt intresse.

Så vill jag slutligen ta tillfället i akt att efter dessa rader önska er en riktigt trevlig höst.

På grund av all mobbning och näthat som pågår överallt så kände jag att jag måste dra mitt strå still stacken och göra något. Därför har jag idag bytt ut lite reklambanners till sidor som jag inte längre känner någon tillhörighet till eller kan sympatisera med. Jag har även lagt till en stor viktig banner bland dom andra. En som ”sticker ut” lite hoppas jag. Vilken är det?

Jo det är länken/bannern som leder till Friends hemsida. Då kanske ni undrar vad Friends är för något? Nej det är inte dansbandet som fått liv igen.

Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. organisationen utbildar och stödjer skolor, förskolor och idrottsföreningar i hela landet.

Varje år möter och utbildar Friends drygt 46 000 lärare, föräldrar och barn kring hur de kan förebygga mobbning. Deras filosofi är att alla kan göra skillnad och att det är tillsammans vi stoppar mobbning.

Friends har 90-konto tilldelat av Svensk insamlingskontroll och drivs helt utan statliga bidrag. Det innebär att det stöd som kommer från privatpersoner och företag är otroligt viktigt för att Friends arbete ska leva vidare ute i skolor, förskolor och idrottsföreningar.

Vill bara berätta att Jag vann på Bingolotto!!!. Visserligen bara en ny lott. Men ändå! Jag vann i alla fall och det är det som räknas. Ha en fortsatt trevlig valsöndag.

Det är kväll när jag sitter och skriver det här. Ljuset har snart brunnit ut
Det blir mörkare nu för var dag som går. Det är höst också här inom mig. Ja så lyder textraderna i Mona Gustafsons låt ”Det ska komma en morgon”. Och textraderna är lika fina som dom är sanna. Även på sommarvärmen och det fina vädret håller i sig gör sig hösten påmind ibland. Speciellt med mörkare och kyligare kvällar.

Oxhälja är tradition. Har tappat räkningen för vilken gång i ordningen jag är här.
Strååålande solsken och värme bjuder Ferlin på idag. Mycket knallar som säljer både bra att ha saker samt en hel del som i mina ögon ses som ”krims krams”. ”Köket” bjöd på riktigt god lunch idag. Ett ställe vid Busscentralen som jag kan rekommendera. Dagens inköp bestod av en tröja, skivor, vykort och lite annat småplock. Snart rullar vi med värmlandstrafik hemåt Kristinehamn. Ha en fortsatt fin lördag alla läsare.

Ni som följer mig på instagram vet ju att jag gillar nostalgi och retorprylar. Därför kändes det givet att i somras ta mig en tur till Nostalgibyn som ligger i Hosta norr om Örebro.

Nostalgibyn är precis vad det låter, en uppbyggd by full av nostalgi. Den drivs av en familj på fyra personer som blev helt sålda på detta med nostalgi och gamla bilar efter en crusing i Köping för ett antal år sedan. Man skaffade sig en gammal bil, en Opel Olympia Record Caravan/58 som man åkte runt med.

Men man kunde inte bara ha en bil bara så där tyckte familjen. Och man började så sakteliga leta efter rekvisita till sin bil. Det ena gav det andra med samlandet. Så nu x antal år efter att familjen skaffat sig sin bil har man nu en hel by full av nostalgi.

Jag rekommenderar verkligen ett besök här. Så följaktligen så tänkte jag presentera nedan en massa bilder från Nostalgibyn.

Det är med blandade känslor jag publicerar detta inlägg med tanke på den otäcka brnad som härjar i Västmanland. Men jag tänkte ändå som utlovatskriva lite om en resa jag gjorde i somras till Västmanland Jag har tidigare skrivit om danskvällen med Gideons på Djäkneberget. Men vi gjorde mer saker än att slå klackarna i taket uppe på berget. Så när nedan följer ett bildreportage från Västeråsresan. Det blir ett långt inlägg lite mer bilder än text.

Vi startade tidigt på morgonen från Kristinehamn med siktet inställt på Köping. Där skulle vi besöka Bil- och Teknikhistoriska Samlingarna som finns där. Bil- och Teknikhistoriska Samlingarna i Köpingförvaltas av Bil- och Teknikhistoriska Sällskapet i samarbete med stiftelsen Bertil Lindblads Samlingar. Här finns massor av fina och berömda bilar och legendariska märken som Bugatti, Voisin och Panhard-Levassor. Man har även en hel del motorcyklar, automobil samt teknikhistoria. Dessutom lånar man in bilar och fordon från samlare och entusiaster. Det var riktigt trevligt att vandra runt och kika på allt som trevligt som fanns där.

När vi kikat klart på bilarna så for vi vidare mot vårt slutmål som var Västerås. Där skulle vi natta över på ”Hotell Västerås”. Efter att ha irrat runt bland enkelriktade gator, snurrat runt på gatorna omkring hotellet så hittade vi det till slut. Det var skönt att komma fram och bara koppla av. Vi gick ut på stan för att hitta en restaurang som vi kunde luncha på. Vi gick till en restaurang som jag visste hade god lunchbuffé som heter Restaurang Bellman. Men tyvärr var vi lite sena så att dom hade redan dukat bort buffén. Så vi hamnade till slut på en restaurang som jag tror heter Chantal’s. Där åt vi god lasagne.

Mätta och belåtna bar det ut på stan igen där vi kikade i diverse butiker. Alltid kul med butiker som vi inte har här i stan. Vi strövade omkring i det som verkar vara lite av gamla Västerås. Det är riktigt mysiga hus, små butiker med mera. Dock förstår jag inte hur man kunde låta Vestmanlands Läns Tidning få spränga in sitt moderna tidningshus bland dessa byggnader. Det förstörde stämningen lite.

Västerås domkyrka är något som jag hört man inte får missa när man besöker staden. Så det blev så klart ett besök i denna maffiga kyrka. Riktigt mäktigt att kliva in där. Kyrkan uppfördes ursprungligen på 1200-talet, men därefter följde otaliga utbyggnader fram till 1517. Tornspiran och yttertaket fick sitt nuvarande utseende vid återuppbyggnad efter brand på 1690-talet. Domkyrkan är förövrigt Västerås tredje högsta byggnad med sina 91,8 m.

När vi kändes oss trötta i benen gick vi åter till hotellet där vi vilade inte inför kvällens dans. Mer om kvällens dans till Gideons finns att läsa i ett annat inlägg här i bloggen.

Dagen efter vaknade vi på hotellet och efter en stadig frukost kryssade vi långsamt ut ur staden. Vi fick ganska snabbt försöka återvända för att hämta ett par glasögon som pappa glömt på hotellet. Men till slut med hittade glasögon lyckades vi ta oss ut ur citykärnan.
Nu skulle vi åka tillbaka samma väg som vi kom in i Västerås. Nåja inte exakt samma utan i bestämde oss för att köra i det motsatta körfältet. Blev tryggare så.

Skämt i sido så hittade vi enkelt fram till vårt första mål för dagen som var Vallby Friluftsmuseum. Vi hade varit här för flera år sedan. Men då var vi bara på genomresa och stannade för en fika. Vi hade då inte tid eller avsikt att utforska området mera. Men det skulle vi göra nu. Vallby Friluftsmuseum grundades 1921 och drivs idag av Västerås stad.

Museets uppdrag är att skildra västmanländsk kulturhistoria. Man verkar för att låta hus, djur och odlingar bilda en trovärdig helhet. Museet återskapar och visar de miljöer som människor i Västmanland levde och verkade i en gång. Här arbetar människor med olika kompetenser tillsammans för att skapa en bra helhet. Här kikade vi in i flera trevliga bodar, hus och andra byggnader. Bland annat såg vi en gammal byskola, lanthandel, bondgård, prästgård, missionshus och trädgårdar.

Något som fascinerade mig var ett tryckeri som man byggt upp i Tenngjutaregården på friluftsområdet. Här fick vi träffa boktryckare Sten Vedmar som tog oss med på en upptäcktsfärd bland alfabetets bokstäver i friluftsmuseets gamla tryckeri. Han visade oss på olika bokstavstyper, gamla tryckerimaskiner som behövdes då man tryckte tidningar och böcker förr i tiden. Då man själv håller med reklam, tryck och sånt var detta riktigt intressant. Här kunde man ha stannat länge och bara lyssnat på allt intressant som Sten hade att berätta.

Jag passade även på att besöka en folkpark som finns på området. Folkpark med friluftsteater kommer ursprungligen från Tillberga som ligger norr om Västerås.. 22 juni 1926 invigdes Tillberga Folkets Park. Centraloperettens avdelning 1 framförde sång- och folklustspelet Värmlänningarna på scenen. Mellan akterna var det servering och dans. Första sommaren besökte 1000 personer de offentliga arrangemangen i parken. Nu finns sedan 1971 finns entrén och teatern bevarad här och det är en fröjd för ögat och mitt brinnande folkparkshjärta.

Dagens lunch intog vi vid Erikslunds Shoppingcenter där vi käkade god pizza. Det blev även lite shopping. Affären Kennedies fanns ju här. Och den kan man ju inte missa. Blev några HUMöR inköp där. Första gången som jag besökte detta shoppingcenter. Återkommer gärna framöver.

Vi rullar vidare och tar sikte på metropolen Surahammar där vi skulle kika på ett MC Museum som jag läste om i VLT. Ibland kan det löna sig att finnas med bland evenemangstipsen.

Vi kikade på kartan och såg att Sura skulle ligga ovanför Hallstahammar. Men vägen dit gick inte direkt spikrakt. Att hitta ut från Hallsta var inte det lättaste. Och det var jag lite glad för eftersom jag hittade Folkets Hus och Park Hallstaparken som jag fick dokumentera. Tack för detta älskade pappa. Men när vi efter en ytterligare sightseeing i Hallstahammar förstod vi snabbt ur staden var uppbyggd och vi kunde lätt kryssa ut ur den mot Sura.

Väl framme vad det ganska lätt att hitta till museet. Det drivs av MCHK-Mälardalen. Museibyggnaden ligger på Bruksgatan på industrisidan av järnvägen. Detta var från början ett matställe som tillhörde Surahammars Bruk. MC-museet Gyllene Hjulet i Surahammar är ett mycket sevärt museum med mycket roligt att se. Alltsammans drivs av föreningen och dess medlemmar. Principen är att man får ställa sina gamla hojar här och ta hem dem när man vill. Tas en hoj därifrån så ställs en annan hoj in. Klubben har fått privilegiet att ge plats åt de 2 bilar som disponeras av Surahammars kommun. En replika av Sveriges första förbränningmotordrivna bil som byggdes här i Surahammar 1897 och en VABIS av 1903 års modell.

Efter detta besök så bestämde vi oss för att i sakta mak rulla hemåt Värmland igen. Men vi han med ett litet stop till innan vi for hem. Det blev nämligen ett besök i det lilla samhället Kolbäck i sydöstra Västmanland. Här bor cirka 2000 invånare. Orten tillhör Hallstahammars kommun. Vad kan man göra i Kolbäck då? Jo är man pensionär kan man på onsdagarna dansa i folkparken som finns här. En riktigt trevlig som trots allt verkade vara i fin form. Här dansas det som sagt varje onsdag. Det är 22:a året som PRO har sommardanser och fler och fler har upptäckt att det här är ett ställe som man gärna återkommer till. Man har några danskvällar kvar i år. 6 Aug Jonnys, 13 Aug Leif Hermanssons, 20 Aug BarraBazz, 27 Aug Samsonz och 3 Sep Lars Erikssons. Kan rekommendera ett besök i parken för er som inte varit där.

När jag plåtat klart i parken kände vi att det var dags att bege oss hem till Värmland vilket vi gjorde.